Charlie Chaplin var inte bara en lustig snubbe med käpp och plommonstop. Han var även i högsta grad politiskt aktiv.Till sina "meriter" var han även flitig på att uppdatera fruar. Sin första fru skaffade han sig vid 29 års ålder, hon var 17.Nästa skaffade han vid 36 års ålder, hon var i sin tur 16.Vid 47 års ålder tröttnade han på tonåringar och gifte sig med en som var 26 år.Tydligen så var det i äldsta laget då han vid 54 års ålder gifte sig med en som var 18.Totalt fick han 11 ungar varav den sista när han var 73 år!

Börjar misstänka att antingen så är IMDB fördomsfulla av sig eller så är de bara klantiga.Läste att sångerskan Neneh Cherry (syster till Eagle Eye och Titiyo) "kan tala flytande svenska"!Neneh är förvisso mulatt men är född i Stockholm och heter/hette egentligen Neneh Mariann Karlsson.

Hade producenterna fått sin vilja igenom hade filmhistorien sett annorlunda ut. Efter lite surfande på IMDB så fann jag följande skojiga förstahands val till roller:Jodie Foster skulle ha spelat prinsessan Leia i Star Wars.Hon vann däremot en oscar för sin roll i När lammen Tystnar några år senare.Denna roll skulle dock ha gått till Michelle Pfeiffer.Jodie lyckades även fixa huvudrollen i Panic Room framför den tänkta Nicole Kidman.Francis Ford Coppola var tydligen så pass nöjd med Al Pacino att denne skulle ha varit med i en annan Coppola film nämligen Apocalypse Now.Al Pacino lämnar även plats åt Tom Crouse genom att även tacka nej till Född Den 4´e Juli.Innan dess så hade samme Pacino tackat nej till rollen som Han Solo i Star Wars vilket man kan anta att en viss Harrison Ford är tacksam över.Den kedjerökande italienättlingen Al bör vara värd en medalj i bortklantande av stora roller då han föga förvånande även tackade nej till huvudrollen i Pretty Woman.En annan snubbe med sina rötter i Italien är Sylvester Stalone och vi bör vara tacksamma över att han inte fick huvudrollen i Snuten i Holywood som det var tänkt från början.

I söndags slog det mig att antingen så accepterar man något eller så gör man nått åt det. Efter att vågen stannade först på 94,3 kg så tyckte jag att nu får det vara nog på ursäkterna. Nu ska jag börja räkna kalorier för att få lite kontroll över det hela. Kom på att upp ca 2000 kcal borde funka för mig.Det motsvarar en kille med vikt på ca 75 kg som lever ett stillasittande liv.För att det ska funka så får jag försöka göra en del rutiner.Min frukost motsavar ca 600 kcal. Mellanmålen ca 150 vardera. Det innebär att jag har 1100 kcal att fördela på resten av dagen vilket blir 550 om jag splittar i lunch och middag.Till en början tyckte jag att det lät svårt att komma upp i de rätta mängderna, speciellt då jag valt att fördela energin på 60% kolhydrater, 25% protein samt 15% på fett.I skrivande stund lagar jag lunch som består av 188 gr kycklingbröst, 100 gr ris (drygt 1 dl) och 50 gr frysta grönsaker (1 dl).Det motsvarar 630 kcal som fördelas på 46 g protein, 78,5 g kolhydrater samt 14 g fett. Med andra ord har jag knappt 500 kcal kvar till middagen vilket låter helt ok så här långt. Sedan ska man dricka ca en liter vatten per 1000 kcal.Orkar inte krångla så att det stämmer exakt till varje måltid utan kör på 4 dl per mål.

Gjorde nyligen en test i Expressen där jag inte bara var antagligen utan uppenbarligen blyg.Har lidit av panikångest sedan jag var 10-11 år som sedan ersattes mer och mer av en slags social fobi.Social fobi klassas tydligen som en extrem blyghet av div artiklar jag läst på sistonde.Komiskt nog så var jag allt annat än blyg som liten utan jag vara snarare klassens clown. Det fanns inte en enda på skolan som inte viste vem jag var då jag allt för ofta var inblandad i olika saker och var känd för att inte ta någon större notis för sociala regler. Jag har t ex strippat i klassrummet som liten vilket borde säga allt.kan inte förneka att jag ångrar en del av de saker som jag gjorde men samtidigt hade jag hellre haft rykten om att vara linslus än att sitta isolerad med tvivelaktig framtid.

Har börjat fundera på om jag kan sjunga eller inte!Jag har aldrig sjungit offentligt eller i band men jag har flera släktingar som kan sjunga.Dessutom har jag länge velat hålla på med teater eller musikaler (jo jag är straight jag lovar).Inget av detta är något jag funderat så jättemycket på men för ett tag sedan så träffade jag en kille som antingen trodde att jag sjöng eller tyckte jag skulle börja med det.Naturligtvis blev jag förvånad och undrade vart han fått dessa idéer ifrån. Tydligen så hade han tyckt att jag har en röst som är vanlig bland sångare. Har ingen aning om det stämmer eller inte men det är klart smickrande att det finns folk som tror att jag kan sjunga.

Jag har med åren blivit mer och mer säker på att kvalité inte alltid är den slutgiltiga nämnaren för att man ska tycka att något är riktigt bra. En låt eller film är ju många gånger mer än just en låt eller film. Det kan lika gärna vara minnen. Kom på mig själv för ett tag sedan att flera låtar som jag tycker är riktigt bra (inom kommersiell) musik hade den gemensamma nämnaren att de spelades i radion då jag var hemma med morsan.Andra saker som har med omständigheterna att göra är alla gånger som någon cassanova i klassen kunde fjanta till det med något påhitt och genast så var han tuff eller gullig. När man själv gjorde något snarlikt så var man istället barnslig eller trodde man var skojig.Ska man lyssna på musik så ska omständigheterna vara de rätta. Är man stressad så är det kört, är det buller runt en så är det samma sak där. Jag är även övertygad om att MP3 förstör mycket med själva känslan. Det kan iofa vara jag som inte riktigt vant mig men MP3 ger inte mer känsla för mig än vad en serietidning som är utskriven i en billig skrivare är.Personen som presenterar musiken har antagligen en rätt stor betydelse det också. Visa människor har jag slutat spela upp musik för eller åtminstonde dragit ner. Likaså att komponera till specifika människor. Orsaken är att jag är så intimt förknippad med stilar som inte riktigt passar.Men är det någon som funkar bättre så kan den spela exakt samma saker men med den skillnaden att det blir bra.

Det vacklar kraftigt när det gäller träning!Varenda gång man läser eller ser något träningsrellaterat så blir man sugen för att sedan gå över i nedstämdhet. Träningskort måste införskaffas, liksom även kläder och man bör äta någorlunda vettigt. Det finns en träningscykel men det är lättare sagt än gjort att finna skruvar till den som passar och det går inte använda en cykel utan styre.Nåväl om jag väl kommer igång framöver så har jag lite idér på hur jag ska göra. Ska försöka att inte stressa musklerna oftare än vad som behövs och bortsett mer slitstarka grupper som mage och vader samt om något prioriterad´s för stunden så ska jag satsa på en gång i veckan.Grupperna ska även slås ihop så det är muskler som är vana vid att arbeta tillsamans för att minska på stressen ytterligare ett snäpp. Som det ser ut enligt mitt senaste utkast kommer veckan att se ut på följande:Må Bröst, axlar, tricepsTi KardioOn Rygg, biceps, baksida axlarTo KardioFr Ben, mage, vaderLöSö KardioKardio kommer antagligen att vara någon halvtimme på cykel.Eventuellt kan man peta in någon muskelgrupp eller övning vid behov när kardio utförs. Iaf om det sker på gym.