Idag fyller den inte helt okända Clint Eastwood år vilket jag såg av en ren slump. Till hans ära ska jag nämna en av mina favoritfilmer (tänkte egentligen lista ett par stycken men kom på att det skulle bli lite mycket att plöja igenom) där han spelar huvudrollen.

Den Gode, den onde, den fule (-66)

Filmen handlar om tre män vars liv med tiden kommer att flätas samman.

Angel Eye är en kylig man som inleder en hänsynslös jakt på en skatt han hört talas om.

Tuco är en bandit som döms till döden för en lång rad av brott.

Blondie är mannen som fångat in Tuco men kommer fram till att om han befriar Tuco innan denne avrättas så kan han tjäna mer pengar på att överlämna honom på ett annat ställe. Efter ett tag lägger de ner verksamheten och Blondie lämnar Tuco i vildmarken.

När de träffas härnäst så vill Tuco hämnas men det visar sig att vill de se skatten får de sammarbeta då Tuco får reda på vilken kyrkogård skatten ligger. Blondie känner inte till kyrkogården men däremot vilken grav den ligger i. Efter att ha träffat på Angel Eyes så vet även han vilken plats skatten ligger begravd på så alla tre får mitt under brinnande inbördeskrig försöka ta sig fram samt hålla ryggen fri.

Detta är enligt mig den bästa av Sergio Leones filmer. Han var ingen som trampade på i upptrampade stigar utan skaffade sig en personlig stil.

Man skulle kunna säga att hans betydelse inom western är ungefär samma som Hitchcock betytt för thrillers/rysare.

Lite roliga detaljer är att han var den som första som lyckades använda klintans kännetecken som något positivt. Tidigare så hade regissörer mest stört sig på hans lite stela stil men iom Leone la man grunden till vad som sedan skulle klassas som coolt (vilket utvecklades ännu mer under Dirty Harry eran).

En annan rolig detalj som alla bör känna till är att Sergio Leones filmer spelades in i Italien vilket skapade en helt ny genre: spagetti-western.

Rolig detalj tre är att filmmusiken är klassat som en av de bästa genom tiderna samt att den som visslar i början av filmen jobbade som proffsionell visslare.

Filmen drar hem full pott i poängväg.

Konservatism

Torbjörn Tännsjö

Bilda Förlag

På senare tid har jag blivit mer intresserad av konservatismen och vad den står för. Tyvärr så är infon som man får rätt rörig och generellt så betraktas ideologin som något gammalt unket med en skum människosyn och stora portioner fanatism.

När jag sedan såg boken så tänkte jag att där kunde man få en chans att fördjupoa sig lite. Tyvärr så känns det ungefär som om en nyliberal skrivit om LO´s historia. Författaren låter skeptisk och om man tyckte det verkade rörigt innan så lär boken bara förvärra det hela. Efter ungefär halva boken var jag så tröttnade jag (mao vet jag inte om det vänder på slutet men jag tvivlar starkt). Professorer inom filosofi borde snarare skriva om grekiska filosofer än sådant här.

Boken sågar jag utan minsta samvete med en etta av fem möjliga. 

Igår så tog jag och Emma en liten tripp till Tyskland vilket var rätt intressant, speciellt för mig som aldrig varit där tidigare. Tyvärr var det ont om tid så vi fick skippa attraktionerna till att shoppa alkohol istället.

Nu efteråt räknade jag ut att vi fick följande med oss hem:

340 cl sprit     (vodka, tequila, absint)

450 cl likör     (sex st flaskor)

1584 cl öl

660 cl alkoläsk

792 cl Cider

600 cl vin

Samt lite andra saker. 

I ren alkohol motsvarar det ungefär fyra flaskor 95%ig läkarsprit så det borde räcka ett tag. Själv så räknar jag med att det ska finnas en hel del kvar efter årsskiftet då vi koncentrerar oss på festligare tillfällen.

En sak som jag länge varit intresserad av är Absint så vi plockade med en billigare sort. Även Tequila har jag varit nyfiken på. Har provsmakan någon gång då jag var yngre men minns tyvärr inget (det var inte det första jag drack den kvällen).

Det mesta i likörsväg har jag inget större intresse övers för men lakritsshoots är en given favorit så där slank det ner en flaska.

Tysk mat ska vara fet och allmänt äcklig har jag hört men efter att ha varit utan mat i nästan tio timmar så tog vi risken och beställde en tysk hamburgare. Hamburgaren var liten till bredden men knappast på höjden då köttet påminde om en något tillplattad enorm köttbulle. Fast den var helt ok om jag ska vara helt ärlig. Det var som att äta en kryddig frikadell i bröd med torkad lök på.