Är kass på födelsedagar men av någon anledning kommer jag ihåg att Dave Mustaine fyller år idag. Kanske beror det på en liten intressant historia som skedde för exakt 6 år sedan på hans 40 års dag, två dagar efter WTC bombningarna.

För er som inte vet det så är han en av världens främsta metalgittarister och framför allt Megadeths huvudman, men han har även ett förflutet i Metallica. Must denna dag när Mustaine surar över att han inte kan fira födelsedagen med sin familj så får han istället tillbringa den med ett av sina största hatobjekt Lars Ulrich, trummis i metallica.

Ulrich håller nämligen på att göra en dokumentär om sitt band och får sig en rejäl utskällning för allt lidande han åstakommit Mustaine (det är utom allt tvivel enligt intervjuer att avskedandet ur Metallica har satt rejäla sår).

Tyvärr så är just den delen av intervjun bortklippt.

Efter en hel del jobbsökande i våras (totalt hade jag drygt 100 företag uppskrivna) så fick jag några timmar på ett tryckeri. Behovet var dock ytterst sporadiskt (eller så vågar de erkänna att de inte vill ha mig tillbaka).

Var även på en intervju hos ett ställe som hade praktikplatser och återigen hade jag lite hopp om att få nått, men ödet ville annorlunda.

Till slut efter att ha träffat en som jobbar på posten så lyckades jag få ett par veckors sommarvikariat på postsorteringen. Men jag garderade mig med att söka en utbildning utifall det inte skulle funka, och för att vara på den riktigt säkra sidan så spanade jag in en drop-in utbildning.

Efter ett tag fick jag besked om att jag inte kom in på den utbildningen som jag sökt så jag satsade allt jag hade på att få stanna kvar på posten.

Jag höll ett högt tempo, sa aldrig nej till något, var stenhård på att alltid komma i tid (vilket jag för all del alltid varit) och anmälde mitt intresse för en 75%:ig tjänst framöver samt som timvikarie. Sedan väntade jag...och väntade. När jag var inne på de två sista veckorna fick jag reda på att jag inte kommer in på den andra utbildningen heller. Jag måste nämligen vara skriven i den aktuella kommunen. Nu hängde allt på att jag skulle få vara kvar på posten eftersom samtliga livlinor var förbrukade.

Inte ens efter att jag gått av mitt sista pass kom det ett knyst och iom att jag drog iväg på en liten resa så tog det ett tag innan jag kunde höra av mig.

Till min stora förvåning fick jag reda på att de inte hade några platser kvar, samt att jag tydligen inte var en av de bättre.

Jag vet fortfarande inte vad jag gjorde för fel. Jag var en av de snabbaste, var extremt noga med att inte stöta mig med någon eller slöa men trots det fick jag ett omdömme som i stort sett innebär att jag var värdelös.

Det värsta med det hela var att jag var i desperat behov av referanser då de på mina tidigare arbetsplatser antingen glömt bort mig, är omöjliga att få tag i eller varit missnöjda.

För tillfället vet jag vare sig ut eller in vad jag ska göra. Kommer att få en lön till men sedan så blir det värre och Emma kommer inte att kunna försörja mig.

Visst, jag kan flytta tillbaka till Torsby (där jag är skriven) men det finns inga jobb där och arbetsförmedlingen lider av lokalpatriotism och underlättar knappast om man vill komma därifrån utan slänger bara in en på meningslösa praktiker där man inte har någon framtid.