Format: CD

Genre: Blackmetal/folk/ambinent

Nationallitet: Norge

Bolag: Head Not Found

Utgivningsår: 2001

MySpace: http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendID=98372491 (ej officiell)

Min första kontakt med bandet var via en samling från Head Not Found och det klickade direkt. Jag hade aldrig tidigare hört black kombineras med folkmusik på ett så ypperligt sätt. Trots det tog det flera år innan jag införskaffade denna skivan vilket är min första platta med bandet.

Till min stora förvåning så lät det inte alls så som de låtar jag hört tidigare.

Folkmusiken är inte lika påtaglig och det experimenteras med en del som de mest konservativa inom metalvärlden lite klumpigt antagligen hade kallat för techno.

Överlag känns plattan väldigt norsk. De sjungs bitvis på modersmålet, det är fjäll och runstenar på omslaget. Folkmusik sticks in lite varstans och man är inte rädd för att experimentera. Sista låten "Journey To the End" hade garanterat fått de flesta svenska svartmetallare ha ryckt bort svarta toffsar ur sitt hår. Den börjar med en glad slinga och smattrande trummor men går efter ett par minuter över till lite trivsam trance där gitarrerna helt plockas bort och det slutas sjungas.

Plattan igenom rycks både hit och dit men man tummar inte på känslan utan svävar med dit det bär.

Överlag är plattan bra för att inte säga svinbra och har potensiallitet att gå hem i flera läger. Kan även jag som vanligtvis fnyser åt black som inte ens försöker vara ond och som aldrig riktigt fattat grejen med folkmusik strö lovord över detta vax så kan antagligen även du falla för detta band.

Tyvärr kommer det inte att bli så mycket mer med Windir framöver då gruppen lades ner efter att huvudmannen frös ihjäl i skogen (vilket f ö känns rätt norskt det också).

av Stig Bergling tillsamans med Jörgen Thornberg & Bengt-Åke Cras

Mirabelle AB

Stig Bergling är en av Sveriges största spioner, åtminstonde en av de mest omskrivna. Han blev känd för att ha sålt ut försvarshemligheter till ryssarna och för att ha skämt ut SÄPO genom att lyckas fly till Sovjet tillsamans med sin fru.

Efter några år överlämnar han sig själv tills han benådas av Göran Persson.

Detta är i stort sett det som de flesta vet om honom vilket naturligtvis bara är en del av hela sanningen. Bergling är inte helt nöjd med den bilden så han började fila på en biografi redan när han var på flykt.

Oavsett hur sant hans version är så har han helt klart levat ett händelserikt liv.

Han har genom åren hunnit med att vara både polis, militär, SÄPO agent, FN soldat, spion, smugglare och playboy. Dessutom verkar han även ha lyckats bra inom flera områden.

Jag kan tänka mig att syftet med boken är att ge en bättre bild av honom än den som råder. Dock misslyckas han rätt rejält hos mig.

Där han vill måla upp en bild av sig som en man som kämpar hårt, är äventyrslysten, kärleksfull och välmenande kan jag bara se en man som är egotrippad och totalt hänsynslös.

Kvinnor avverkas i rask takt och Bergling kan inte ens stava till trohet. Han lurar folk och föråder sitt eget land samtidigt som han på fullaste allvar påstår att han bidrog till världsfreden. Samtidigt svämmar boken över av självömkan och martyrskap.

Ett konkret exempel på hur kall han kan vara är att han adopterar bort sin son när denne är liten då han tycker det är jobbigt att arbeta med en skrikande unge hemma. 30-40 år senare så försöker han återuppta rellationen med sonen men sonen är knappast intresserad av att engagera sig i en pappa som inte orkat bry sig under ens uppväxt.

Detta står dock inte med i boken utan det är taget från en intervju med honom i en tidning som jag har läst men läser man mellan raderna märker man att detta är allt annat än en varm människa med goda avsikter.

Detta bör inte tolkas som att boken inte skulle vara läsvärd för det är den absolut! Det är framför allt intressant att läsa om hans tid som FN soldat i Mellanöstern och naturligtvis vad som hände under åren som flykting.

Boken innehåller även en del bilder och naturligtvis en massa information om vem Stig Bergling är.

Hur svårt är det att ge ut ett av Sveriges bättre humor program på DVD?

Egentligen är det ju bara att radda upp programmen i rad och sedan kan man som bonus slänga in lite komentarer från de medverkande och kanske några bortklippta scener.

Tydligen så var man av en annan uppfattning när man skulle sätta ihop den här. Kronologi kan man titta sig om i månen efter för man har valt att istället slänga upp skiten efter teman.

Hans Rosenfeldt som leder hela gänget sjunker även han ett par snäpp när han ska försöka vara skojig i en del obegripliga påor (som det kallas på mediaspråk). Som om det inte vore nog där så sitter han dessutom och leker komiker i en C- minus variant av Parlamentet bland bonusmaterialet.

Komikerna sköter sig dock som de brukar...bra med vissa undantag.

Men de som satt ihop DVD´n sabbar väldigt mycket. Om inte det räcker så har man fått tag i en klippare som verkar ha vunnit sitt jobb på lotto.

Jag kommer inte ens fundera på att införskaffa eventuella uppföljare.

Programet låg på en riktigt hög nivå när det gick på TV och jag missade inte ett enda avsnitt (iaf inte frivilligt) men man irriterar sig på idioterna bakom DVD´n.