Hörde en gång i tiden att när grungen svepte över Jorden så var det många som menade att hårdrocken var död. Grupper splittrades, skivbolag vägrade signa långhåriga typer om de inte hade getskägg och säckiga kläder osv.

Detta lät ju naturligtvis inget bra. Tyngre musik är praktiskt taget mitt liv så en dödsdom hade varit väldigt tragiskt.

Sedan tänkte jag inte så mycket mer på det förrän nyligen.

Helt plötsligt kom jag på att jag nog får börja omvärdera grungen för den pessimistiska bilden jag hört är inget jag själv upplevt.

Faktum var att när grungen härjade som värst var under den perioden som jag upptäckte tyngre musik. Mitt enda minne av grungen var för övrigt att man hörde Nirvanas "Smells Like Teen Spirit" på radion emellanåt.

Däremot blev jag matad med  AC/DC, Guns N Roses, Metallica, Pantera, Sepultura, Scorpions m.f på de musikprogrammen som jag följde på TV.

Faktum var att några av dessa grupper stod på sin absoluta topp under denna period och sålde miljontals plattor.

När det gäller rena metal akter så verkade de inte påverkas alls utan låg mest och grodde i godan ro. Det var ju under denna tid som dödsmetallen slog igenom och den svartare varianten började visa sin paintade nuna.

Thrashen var bortsett de största grupperna däremot på nedgång...iaf den gamla klassika Bay Area varianten.

De enda som jag kan tänka mig hade det riktigt tufft var alla vidriga spandex, fluff hår, glam banden. De som inte var tyngre än att tjejer kunde ha sådana plattor brevid ännu sliskigare pojkband.

Om det är den typen av hårdrock grungen lyckades ta kol på så är det snarare att tacka och buga än att förbanna.  För det vete fan att man hade vågat ha sparat ut håret om man vetat att man riskerat att bli förknippat med sådant.

Slutligen kändes grungen lite som de  djur som jag hörde att en del  bönder satte ut för att utrota ohyra. När ohyran väl var borta så svalt djuren helt enkelt ihjäl.