Har lidit av svår musikabstinens de senaste månaderna men förra veckan fick jag plattorna jag beställde.

Sedan 1998 har jag varit nyfiken på de två Arckanum album jag inte äger. Tyvärr så har de varit helt slut i ett par år och när jag bönade och bad Emma om lite pengar (bara det säger ju allt) för att få köpa dem när Swedrock fått in några nytryckningar visade de sig naturligtvis ha sålt slut igen.  Eftersom jag inte kände för att vänta ytterligare tio år beställde jag dem från USA istället.

Kampen har jag bara skummat igenom än så länge så där vågar jag inte säga så mycket än. Däremot visade sig Fran Marder vara ett riktigt fint verk med svensk troll och skog black. Påminner en del om Kostoger som jag har sedan tidigare.

Har faktiskt varit rätt positiv till mörkare doom men faktiskt aldrig köpt någon platta inom genren (räknar kallt bort Godflesh). Fram tills nu vill säga. Runemagick; Voyage to Desolation/Dawn of the End  var riktigt trevligt att bekanta sig med. Den har den fördelen att man inte måste koncentrera sig fullt ut utan kan ha på det i bakgrunden när man läser. Tack och lov var det mer åt dödshållet och inget jobbigt Sabbath-singel-på-33-varv doom.

Hur jag kunde missa Blood Red Throne fram tills i fjol förblir ett mysterie. 

Deras senaste platta är förmodligen det bästa jag hört inom döds på tio år.

Naturligtvis kunde jag inte låta bli att  även börja rota lite i back katalogen. Altered Genesis är deras förra platta men jag hade inte räknat med en så pass stor skillnad. Den låter som en sämre kopia av deras senaste. Den saknar t ex någon riktig skärpa i produktionen och man hör inte ett ord av texterna. Låtarna känns tråkigare men jag vågar inte säga säkert då jag bara lyssnat igenom den en gång. Om en vecka är jag kanske lyrisk över de, men inte just nu. Dock vill jag betona att den är inte dålig i sig.

Avsky är ett nytt band för mig men fortsätter de som de gör på Mass Destruction lär jag kolla upp dem även i framtiden.

Duon spelar BM i mid tempo och med mer sväng och känsla än fart.

Det är frestande att dra paraleller till Darkthrone när man hör sådant men Avsky är enligt mig vassare än så och har förmodligen lyssnat n del på nya Satyricon. I låtarna har man skalat bort allt onödigt utfylnads trams och kör istället på kvallité. Sången låter som en korsning mellan Attila Cshiar och Udo Dirkschneider och passar riktigt bra. Produktionen är rå men inte så det blir skabbigt. I ärlighetens namn kan jag inte finna något att gnälla på.

Avsky släppte förresten ett nytt album i samma veva som jag beställde deras förra. Lär snart ha bägge i min ägo.

Deathspell Omega är väldigt hypat inom sina kretsar och jag passade på att införskaffa deras senaste. Fas-Ite, Maledicti...osv.

Gruppen verkar vara intressant men jag har helt enkelt inte hunnit lyssna tillräkligt för att kunna säga något än.

Som en sann norrläning så gör man minsan allt själv, verkar fd Naglfars sångare Jens Rydén ressonera. På hans soloprojekt Profundi upprepas hans namn så ofta att jag tror snart att han t o m trycker plattorna. Alla instrument, låtskrivande, produktion, layout, omslag, teckningar...(ja ni fattar) på The Omega Rising sköts av honom själv. Däremot verkar han möjligen ha börjat umgås med lite BM folk i Sthlm då musiken dras lite åt Funeral Mist och nyare Dark Funeral. Resultatet blev rätt skapligt. 

Är värt att kolla upp om man tycker att Mortuus funkade bäst i Funeral Mist eller om man gillar lite nyare BM. 

Emma har haft en del åsikter om min knutteliknande skägg den senaste tiden och jag kom på att det är kanske ingen höjdare att fira en fd lärare när man ser ut som ett ZZ-top fan . Så skägget rök redan samma dag som vi åkte och i ärlighetens namn ångrade jag mig redan första minuten. När någon som haft skägg ett tag rakat sig så brukar det vara svåret att tackla men jag kände mig som en skallig Lord Ahriman kombinerat med Aleister Crowley och en slätrakad Freddie Mercury. Inte blev det bättre av att Emma sa att jag såg ut som en häst, undrade hur en näsa plötsligt kunde se så mycket större ut osv.

Vi åkte till kalaset med Emmas farbror och väl framme såg jag att medelåldern låg på runt 80 år. Sådant brukar innebära tråkiga sånger, långa tråkiga tal samt totalt uteslutande av fräcka historier och skämt.

Mycket riktigt! Maten var fantastiskt god så där har jag absolut inga invändningar och folket var trevligt. Men det var inte utan att jag blev lite röksugen emellanåt trots att jag inte rökt en enda cigarett på över två månader.

Emmas pappa var som en unge i en godisaffär för plötsligt hade han en massa människor att prata med och han hade även tagit på sig rollen som toastmaster. Plötsligt hade vi ett papper framför oss med frågor om födelsedagsbarnet...tyvärr var jag inte till någon hjälp där. Vi fick även ett papper är man ska lista ut vilka ordspråk man beskrivit i extremt fackliga fysikologiska termer. Paret framför oss skrev färdigt skiten innan vi hunnit med en enda. Men de visade sig också vara en fd kemilärare samt fysiker (och har förmodligen varit med om sådana saker på andra kalas).

Var i slutändan rätt nöjd med att ha satt in 9 rätt.

Lagom tills jag var säker på att jag skulle ramla över bordet av trötthet (jo det är sant, drack knappt någon sprit alls) så avslutades kalaset och födelsedagsbarnet själv såg lika road och pigg ut som hon gjort sedan första minuten.

Dagen därpå hälsade vi på Emmas pappa och roade oss med att bland annat gå ut med han och hans frus glada mini hundar.

Kom på att jag absolut måste införskaffa gåskor snarast...har inte haft under 10 blåsor en enda dag de senaste veckorna.

Kom hem på tisdagen efter att ha varit borta sedan lördagen. Självklart var vågen på lite extra grinigt humör då jag inte räknat kalorier under denna tid så jag upptäckte till min fasa att jag faktiskt gått upp sedan förra veckan.

Men nu ska det bli skärpning igen och födelsedagsmat blir det inte på en fören nästa månad.