Folk har en tendens att höja på ögonbrynen när jag pratar om nya plattor som jag skaffat. Eftersom jag sedan tidigare motiverat varför jag envisas med att gå mot strömmen så kör jag istället på vilka plattor som hamnade i hyllan under min blogginaktiva tid (med några undantag som jag inte hunnit lyssna igenom än).

BATHORY - Hammerheart (1990)

Det kan talas länge om vad gruppen har betytt för metal-genren.

Det här är deras legendariska platta där man lämnat Satan för att istället sjunga om vikingar, och därmed banade väg för den nya genren "vikingametal".

Musiken är tung och stämningsfylld med ren sång. Just sången kunde ha varit bättre och i vissa fall känns låtarna lite slöa...men vad gör det om 100 år?

WAR - We Are/Total War (1997/1999)

Två plattor i ett är alltid trevligt. Lägger man sedan till att man har med tuffingar som Peter Tägtgren, Blackmoon, It, All och Mikael Hedlund så blir det extra spännande. Här ruckar Peter Tägtgren på sina principer om att allt ska vara perfekt för produktionen är riktigt rå (utan att den tappar kraft). Musiken och texterna är löjligt simpla och War bör tilltala alla fans av Marduk eller liknande. Total War är en explosion rakt upp i ansiktet och jag har förmodligen aldrig hört en brutalare BM sång. We Are War är däremot något svagare.

Arckanum - Antikosmos (2008)

Det finns få plattor som jag längtat efter mer än denna.

När plattan efter många om och men till slut faller ner i min brevlåda så kan jag snabbt konstatera att studiobytet till Sunlight har resulterat i ett tungt sound där man lättare kan urskilja ljuden. Detta kan i BM kretsar vara förödande men jag tycker det fungerar alldeles utmärkt.

När det gäller själva musiken så är det som vanligt enkla melodier och en arg Shamattae även om han känns lite mer kontrollerad än på t ex Kostogher.

Tjejsång och joddlande har rensats bort och istället har det dykt upp lite mer ambinenta partier.

Ad Hominem - Climax Of Hatered (2005)

Dessa franska gossar verkar gilla krig men desto mindre om ZOG, och borde således hamna inom kategorin NSBM. Eftersom jag sällan lägger någon större vikt vid bandens åsikter så ska jag inte göra det nu heller utan istället konstatera att detta är en riktig trivsam platta där man skjuter från höften i full fart och med en brutal produktion.

Hade Bolt Thrower lirat BM hade de förmodligen låtit såhär.

Summoning - Dol Guldur (1996)

Nog för att många gillar Tolkien, men få går så långt att man spottar ur sig en massa plattor med Sagan Om Ringen inspirerade texter och musik.

Summoning är dock inte som de flesta. Även om musiken i grund och botten är BM så har man lagt till en massa krigiska trummaskiner, synthar, melodier och tills man har fått något rätt eget.

Summoning är ingen musik man röjer till då de hasar fram i rätt lugnt tempo men de skapar en fin stämning för metal dejter eller om man bara vill ligga och ta det lugnt.

Windir - Arntor (1998)

Ta en dos BM. Släng i en näve folkmusik. Späd ut med lite norsk lokalpatriotism och marinera med lite syntar så har du Windir.

Det finns två norska band som jag måste ha alla plattor med och det är Blood Red Throne och Windir. I det istnämndas fall då musiken är en fantastisk kombination av ett flertal känslor och aggresivitet.

När det gäller just Arntor så är det uppenbart att huvudmannen Valfar är erfaren av folk musik då stämningsfyllda folkmusikslingor genomsyrar hela plattan.

(följande fem plattor köpte jag väldigt billigt vilket förklarar att jag kunde chansa lite mer än vanligt)

Venom - Lay Down Your Soul (plattan kom ut 2002 men spåren är betydligt äldre)

Detta pstås enligt Metal Archives vara en best of, men ska jag vara ärlig är det snarare flumiga inspelningar Venom gjorde med Demolition Man.

Vid ett tillfälle avbryter han "Black Metal" genom att stå och stöna och fortsätter därpå med "Insane". När det gäller själva musiken är det som alltid när det rör Venom en rå ljudbild och ett högt tempo. Speciellt gitarrena känns riktigt skitiga (i positiv bemärkelse) på en del spår och man får en härlig old school känsla.

Overkill - From The Undergroend And Below (1997)

Liksom Anthrax så är detta ett amerikanskt thrashband som kommer från "fel" kust (östkusten). Likasom andra band med samma geografiska tillhörhet kör man inte så mycket på speed utan mer på hardcore och tung-gung. Tyvärr var denna plattan lite tamare än vad jag väntat mig men då och då blixtrar det till.

Slayer - Diabolus In Musica (1998)

Detta är en platta som jag egentligen borde tycka bättre om än vad jag gör.

Slayer satsar på tyngd, Jeff Hanneman står för de flesta låtarna med ändå känns det som om gruppen inte riktigt hade något engagemang.

Dock är det ju SLAYER vi snackar om vilket innebär att man spöar de flesta i vilket fall.

Overkill - Coverkill (1999)

Coverplattor suger i regel och den här plattan får godkänt men inte mer.

Man ger sig på grupper som Black Sabbath, Motorhead, Judas Priest, Ramones m.fl och klarar av att inte göra allt för allvarliga slakter av originalen samtidigt som det inte heller blir några plagiat.

Adimiron - Burning Souls (2007)

Tråkig grupp men till skillnad från många andra italienska band så suger man inte utan låter mer som man helt plötsligt fick den smarta iden att man borde prova på att spela death metal men med lite melodier och ett lite fräshare sound. Och vem vet...hade de satsat på det för 15 år sedan hade de kunnat vara stora idag.

Dark Funeral - Attera Totus Sanctus (2007)

Antingen har Matte Modin fått tillåtelse att trumma så snabbt han vill eller så är det bara som så att studiobytet inneburit att trummorna hörs tydligare. Oavsett vilket är det ett jävla drag vilket jag inte har varit med om på andra DF plattor (och det säger en del).

Andra noteringar är att Emperor Magus Caligula som jag tidigare tyckte var det svagaste kortet har förbättrat sin röst och fått mer kraft bakom den.

Han har även lagt ner lite tid på texterna och skippat ordet "Satan" helt.

Huvudmannen Ahriman spelar som vanligt elaka och gärna snabba slingor på sin gitarr men testar även att köra långa toner utan alternerad picking.

Överlag så är detta en alldeles utmärkt platta som visar att svackan i den förra plattan inte var bestående. Att kalla en DF låt för balad känns lite löjligt men det finns en del "smörigare" låtar i mid-tempo som är riktigt trevliga.

Necrophobic - Hrimthursum (2007)

Tobias Sidegård måste ha en av de bästa metalpiporna i det här landet.

Den är inte speciellt aggresiv men han får ett naturligt ont skrowlande.

"Ont" är annars något Necrophobic gillar då ondska alltid prioriteras högre än tyngd eller snabbhet (inget ovanligt inom BM men detta är ett döds band). På plattan kör man som vanligt med elaka slingor som är konsekventa trots att kompgitarren byter ackord, samt texter om snö och ondska.

Däremot så dyker det upp tjejsång som körar lite då och då vilket mig veterligen inte hör till vanligheten för detta band. Detta är dock inget negativt utan bidrar bara till stämningen.

Obscuro - Where Obscurity Dwells (2008)

Detta är gamal hederlig men framför allt rå BM för den som gillar band som har sin grund i Burzum, Darkthrone samt obskura amerikanska och franska band. Produktionen är till skillnad från många andra band som vill vara råa godkänd, och som lite extra kuriosa kan jag avslöja att sång, gitarr, bas samt musikskrivandet sköts av en kvinna.

Nog för att jag kan vara seg emellanåt, men de senaste månadernas frånvaro beror helt och hållet på att min kära dator bestämde sig för att förtidspensionera sig.

Under denna tid har jag istället fått satsa på plugget vilket tar en rätt stor del av min tid och energi. Den tiden som blev över har jag mest legat och lyssnat på musik eller fått ta itu med tråkiga vardagssysslor.

På festfronten har det varit rätt lugnt. Firade flickvännens pappa och hans fru när de fyllde 50 men det var en rätt lugn tillställning där jag var i stort sett nykter. Sedan var jag en sväng på Karl Oskar-dagarna där jag träffade lite sympatiskt metalfolk.