Då och då anklagas metalvärlden för att vara kvinnoförnedrande och homofobisk.

På kvinnofronten har det lugnat ner sig.

Dels för att många andra ämnen än tjejer har kommit med åren,

 och många av de som gillade att ha texter om sex samt tryckte upp nakna pattar på konvulten har fallit i popularitet.

Men framför allt har sexismen ökat enormt på andra håll och på så sätt kommit ifatt.

När det gäller anklagelser om homofobi så tror jag det rör sig om en missuppfattning.

När metal-genren kom så handlade det om att vara hårdast, tyngst och snabbast.

Det skulle vara en rejäl kontrast mellan ens egen musiksmak samt flickvännens (det tog sedan några år innan även tjejer började ta till sig musiken).

 Var man hård så föll det sig automatiskt att man distanserade sig till allt som kunde klassas som fjolligt.

Eller som man idag hade kallat "bögigt".

För de som trots allt är inne på ren och skär homofobi kan det vara värt att veta att en av metal-världens största ikoner har gått ur garderoben.

Rob Halford från Judas Priest nöjer sig inte med det utan erkänner dessutom att han som kommer från den gamla gay-skolan lät sig inspireras av bögklubbar när han skulle fixa en tuff image åt bandet.

Så alla efterföljande band har kört med homoattribut så fort de spänt på sig sina nitbälten.

25 år senare visar det sig att bögvärlden fortfarande är aktuell inom den tyngre musiken.

Då Dark Funerals huvudman Lord Ahriman inte bara gör merparten av musiken utan fixar även ihop kläder till bandet.

Och vart får han sin inspiration från?

Jo precis!

De riktigt hårda bög-sidorna på nätet.

I en intervju erkände för några år sedan att han förmodligen surfat på varenda europeisk bögsida vid det här laget.

Dock nöjer han sig med bara attributen då han är straight till sin läggning (han är i alla fall pappa).

En kompis kom fram igår och pratade om att han hade lite svårt för folk som inte tar förhållanden mer seriöst än vad det gör.

Att han sedan visade sig ha ett synnerligen schizofrent förhållande till sitt synsätt hör inte hit, men klart är det att även jag har haft vissa funderingar om familjens framtid.

Just familjen som ett fenomén känns lite gammeldags i dagens samhälle.

Det är som en trög kloss från svunna tider som inte riktigt klarar av att ta kurvorna längre.

Har man en mer radikal syn så går det även att slänga in lite fördommar i stil med strikt patriarkism, slentrianism, begränsade valmöjligheter och ferlegade könsroller.

Motpolen till det hela är den "frigjorda människan" som minsann inte sitter fast i några moraliska bojor utan lever för att njuta.

Fast det går ju även att vända på detta synsätt då världen inte är svart eller vit. Den gamla klassiska familjen må ha många år på nacken men den erbjuder även stabilitet, kommunikation, kärlek och en tillhörhet.

Visst kan livet i flera avseenden ha varit hårdare för hundra år sedan...men var de olyckligare för det?

Det må vara rena spekulationer från min sida men vad jag sett så verkar folket ha varit gladare och jag misstänker att ha back-up i form av en trygg familj lär ha haft en hel del fingrar med i spelet.

Samtidigt så känner jag ingen som lever ett s k singel-liv som verkar vara speciellt lycklig.

Det kan funka ett tag...speciellt efter att ett förhållande kraschat men att skaffa tillfälliga partners och KK:n känns inte som någon långvarig lösning.

Troligtvis på grund av att det blir lite för enkelriktat.

Människan är komplexa varelser med flera olika behov. Sex och bekräftelse är helt klart två av dem men det går inte att fokusera så begränsat.

Alla begär kan ge något men det måste finnas en balans mellan dem ovasett vilka de än må vara, och en familj ger mest bredd.

I den modern kärnfamiljen kan man klara sig ur en del av de trögaste delarna av den gamla.

Idag så måste man inte gifta sig med grann-ungen av taktiska skäl, eller någon i samma församling.

Det finns inte heller några skäl till att jäkta till en början.

Det finns sällan några förväntningar om att den andre skulle vara oskuld och att man ska spara mödomen till bröllopsnatten.

Det kan ta några år för att verkligen komma underfund om man satsat rätt.

Idag har även de gamla könsmönstrena mer eller mindre suddats ut, och det finns inga orsaker att säpa in dem i den moderna familjen, utan självfallet gör man upp hur saker och ting ska delas upp.