2007 var året då jag började köpa plattor igen.

Så tanken var att det skulle fortsätta även 2008.

Mitt mål var att komma upp till minst 25 st och på den punkten gick det rätt bra då siffran stannade på 50 st (och då räknar jag albumen och inte antalet skivor i boxar och dubbla).

Unikt för 2008 är att jag har provat att beställa från staterna. 

Jag har även blivit mer och mer intresserad av misantropisk black metal.

Värt att nämna är att det är ungefär 10 plattor som kostade över 100 kronor...och då har jag inte tummat på vare sig kvalité eller nya plattor.

Det skulle ta lite för lång tid att gå igenom allt så jag har valt ut ett par stycken som kan vara värda att nämna:

Ad Hominem - Climax of Hatred (2005)
Känns lite som Frankrikes svar på Marduk. Fläskig snabb okomplicerad BM som handlar om krig och elände. Men tåls att lyssna på ett par gånger.

Arckanum - Fran Marder (1995)
I detta projekt får dalmasen Shaamatae ut sin fascination för svunna tider, skogar, troll kaos-magi lite folkmusik men framför allt rå och ärlig black metal.
Han hanterar alla instrument på egen hand och poserar utklädd till något slags troll.
 
Arckanum - Antikosmos (2008)
Efter nästan tio år sedan sist kommer äntligen Arckanums fjärde fullängdare ut. Eftersom den senaste plattan "Kampen" lät lite ansträngd och med lite väl rå produktion så fanns det en viss oro...men det visade sig snart vara obefogat. Produktionen är riktigt fläskig och man har jobbat lite mer på effekter än tidigare. Dock är den inte lika bra som de två första plattorna och jag saknar framför allt när Shamaatae ligger precis på gränsen för vad han klarar i sång/skrik-väg.

Bethzaida - Nine Worlds (1996)
Black Band med sångare som spelar tvärflöjt borde vara lätträknade (fast låt dig inte avskräckas för det).
Musiken är lite experimentell black metal kryddat med folkmusik och med en sångare som har en rätt skön röst.

Blood Red Throne - Altered Genesis (2005)
Death metal är en genre som börjat kännas mer och mer tråkig.

Antingen låter det uttjatat eller så satsar man allt krut på att  få till en massa skumma och snabba riff. BRT satsar istället på arrangemang och tyngd och kan leva med att riffen är rätt simpla.

Ett extra plus går till den flinke basisten som kryddar med en del intressanta prylar.

Body Count - Born Dead (1995)
Vanligtvis är jag allt annat än ett fan till hiphop.

Här har man dock blandat upp det med lite tyngre tongångar.

Allt ligger egentligen på en rätt simpel nivå men på något sätt blir det lite charmigt. Att detta görs av folk från en lite annorlunda genre skapar även lite friska fläktar.

Coldworld - Melancholie2 (2008)
En gång i tiden påstod jag att tyskar inte förstår sig på black metal.

Sedan dess har jag fått äta upp det ett par gånger.

Coldworld är den första gruppen på länge som jag fallit pladask för och jag kan inte få nog av dem.

Musiken är kall och melankolisk och inte en ton sitter fel.

Det används en del FX fioler och trummaskiner och tanken bakom musiken verkar snarare handla om att fånga en stämning än att hålla sig till några ideal.

Detta är helt kalrt årets bästa platta överlag och tillika en av de bättre plattor jag hört inom genren.

Dark Funeral - Attera Totus Sanctus (2006)
På förra plattan kom man fram till att göra lite ändringar som att göra musik som ska gå att dra på...alltså mer komprimerat.

Plattan sålde sedan en hel del men själv var jag (bortset någon enstaka låt) inte nöjd med materialet.

Här har man varit snälla och åtgärdat det problemet. Sången har även den blivit betydligt bättre än tidigare och texterna känns mer genomarbetade och personliga än någonsin.

Det återstår att se om deras nya platta som ska komma i år kommer att kunna klara samma klass som denna.

Heresi - Psalm II
Intressant och elak BM. Lär hålla ett öga på den här gruppen framöver.

In The Woods - Heart of The Ages (1995)
Om Pink Floyd hade satsat på BM hade de förmodligen låtit såhär.
Flumig musik med en massa experimentella inslag, men som aldrig flippar ut eller blir för långrandigt.

Merciless - The Treasure Within (1992)

Det är ironiskt att en del grupper strävar desperat efter en ond stämning medan andra verkar få det automatiskt.

Merciless hör defenitivt till det sistnämnda alternativet och spottar ur sig thrashiga dödsriff som sitter som en smäck.

Mörk Gryning - Tusen år har gått (1995)

Att skapa en nyskapande platta som fortfarande betraktas som en klassiker efter snart 15 år är ju en merit i sig.

Lägger man sedan till att den gjordes av bara två blott 16-17 åriga killar så är det en enorm prestation.

Plattans styrka är att man går sin egen väg. Man slänger in lite snygga slingor, keyboards osv efter vad man känner för det.

Detta är förresten en av de första plattorna som går under benämningen melodiös black metal.

Necrophobic - Hrimtursum (2006)

Medan andra dödsband ville spela så snabbt eller tungt som möjligt satsade Necrophobic på en ond stämning.

Detta har man sedan konsekvent hållt sig till.

 På Hrimtursum trängs en del nyare tongångar med mer konservativ metal och den dagen som sångaren slutar rekomenderar jag bandet att följa hans exempel.