Efter att jag funderat lite över det förra året slog det mig att det faktiskt har varit ett rätt givande år.

Det som står i centrum är min svetsutbildning.

Inte för att utbildningen i sig är så vansinnigt skojigt (detta bör inte tolkas som att jag skulle vantrivas...för det gör jag ju inte).

Däremot så får tillvaron lite struktur samt att man känner att man håller på med något meningsfullt.

Som en motpol finns ju arbetslöshet...vilket i sin tur drar ut dagarna till en enda grå sörja. Tid har man ju i överflöd så därför skjuts saker ständigt upp och naturligtvis lär man sig ju inte heller att uppskatta sin fritid när man saknar något att gå till.

Utbildningen har ju också fördelen att man får ett uns människovärde.

Som arbetslös är det lätt hänt att man hamnar i svackor då och då...dels pga avsaknaden av kontraster men också då man känner att det inte finns något behov av en.

Skolan hjälper mig även med min panikångest.

Ju mer jag träffar folk desto lättare blir det ju också att tackla sociala situationer.

Är man dessutom isolerad i en lägenhet i månader så är det knappt att man kan stå i kassan till Ica.

Naturligtvis är ju inte jobb något att tänka på heller när det är så pass illa.

Skolan har även gjort att jag träffat en hel drös med intressanta människor.

Då det är löpande intagning har det även inneburit att det kommer och går folk vart eftersom.

De senaste veckorna har jag även börjat umgås lite med en del på min fritid vilket i sin tur har resulterat i lite fester (är annars ytterst sällan på fest).

Skolan gör även att jag är beviljad sudiestöd...visserligen ärv det rena pissumman men för en som är van att inte leva på någonting gör ju några hundringar i nöjespengar per månad en del....

....detta leder ju raskt över till ytterligare en sak som jag absolut inte gnäller över. Eftersom jag plötsligt har pengar att röra mig med så kan jag ju även börja köpa plattor igen.

Då musik är mitt huvudsakliga intresse så gör det en hel del.

För mig är varje nytt skivpaket som att fira jul (nåja...men inte långt ifrån).

2008 var även ett rätt lyckat år på viktfronten (även om jag iofs har gått upp en hel del igen).

Det kan kanske låta fjolligt att försöka gå ner i vikt, eller så hör man klassikern "man ska vara nöjd som man är". Visst!...jag håller delvis med bägge påståendena men det största problemet har varit att det har inte varit MIG när jag sett mig i spegeln.

På senare tid har jag även märkt en viss självinstinkt hos mig själv.

Det låter kanske lite kryptiskt men jag har skippat att gå djupare in på det...skrev en text om det för några dagar sedan men insåg att folk kommer att ge sig fan på att jag stoppar i mig olämpliga saker om kvällarna.

Därför nöjer jag mig med att säga att jag är säkrare på vart jag står idag, är mer insatt i mina gränser och framför allt att självömkan bara är en dålig ursäkt för att begränsa sig.

Planerna för 2009 är att se till att det hela snurrar på.

Målet är att bli helt oberoende av andra och att minimera min panikångest samt bättra på min fysik.

Sedan finns det ju även en hel del materiella mål samt upplevelser som jag vill vara med om...men det får ju betas av vartefter jag har möjlighet.