Ibland känner jag mig övertygad om att vissa människor inte är skapta för att träna.

Följde med Emma till ett litet gym igår och tänkte att det kan vara skojigt att slänga runt lite vikter och förbereda min kommande sommar form.

Men något sög ur mig all energi redan innan jag kom i närheten av stället.

Min tanke var att börja med 10 min uppvärmning följt av lite övningar för rygg och baksida axlar, mage samt 20 min på löpbandet.

Tog över Emmas crosstrainer när det var ca 13 min kvar på den inställda tiden.

Efter 3-4 min är jag övertygad om att det måste ha gått 10 min...och efter ytterligare 2-3 ger jag upp och ger mig på lite latsdrag.

Eftersom jag ska träna ryggen tänker jag "armbågar, armbågar, armbågar"...kroppen svarar med "armar, armar, armar".

Efter andra försöket skiter jag i maskinen och kollar vad Emma gör.

Hon sitter och tränar mage i en maskin och jag tar över efter någon minut.

Känner inget i magen och höjer vikterna...känner inget nu heller...men däremot börjar det ila i ryggen och efter ett tag blir jag tvungen att avbryta då ryggen protesterar vilt.

Nu är jag rätt trött på allt som har med träning att göra och snorvalpar som hanterar tyngre vikter än vad jag troligtvis kommer att kunna.

Ställer mig på löpbandet och höjer hastigheten vart eftersom.

Plötsligt stannar maskinen och det visar sig att jag råkar riva bort döds-man-hand stoppet. Strax därpå händer det igen och då jag inget hellre vill än komma därifrån samt att framsidan av smalbenen har börjat värka så hoppar jag av.

Idag tänkte jag ta lite revanch men blev illamående några timmar innan så jag skippar det tills vidare.