2007 var året då jag började köpa plattor igen.

Så tanken var att det skulle fortsätta även 2008.

Mitt mål var att komma upp till minst 25 st och på den punkten gick det rätt bra då siffran stannade på 50 st (och då räknar jag albumen och inte antalet skivor i boxar och dubbla).

Unikt för 2008 är att jag har provat att beställa från staterna. 

Jag har även blivit mer och mer intresserad av misantropisk black metal.

Värt att nämna är att det är ungefär 10 plattor som kostade över 100 kronor...och då har jag inte tummat på vare sig kvalité eller nya plattor.

Det skulle ta lite för lång tid att gå igenom allt så jag har valt ut ett par stycken som kan vara värda att nämna:

Ad Hominem - Climax of Hatred (2005)
Känns lite som Frankrikes svar på Marduk. Fläskig snabb okomplicerad BM som handlar om krig och elände. Men tåls att lyssna på ett par gånger.

Arckanum - Fran Marder (1995)
I detta projekt får dalmasen Shaamatae ut sin fascination för svunna tider, skogar, troll kaos-magi lite folkmusik men framför allt rå och ärlig black metal.
Han hanterar alla instrument på egen hand och poserar utklädd till något slags troll.
 
Arckanum - Antikosmos (2008)
Efter nästan tio år sedan sist kommer äntligen Arckanums fjärde fullängdare ut. Eftersom den senaste plattan "Kampen" lät lite ansträngd och med lite väl rå produktion så fanns det en viss oro...men det visade sig snart vara obefogat. Produktionen är riktigt fläskig och man har jobbat lite mer på effekter än tidigare. Dock är den inte lika bra som de två första plattorna och jag saknar framför allt när Shamaatae ligger precis på gränsen för vad han klarar i sång/skrik-väg.

Bethzaida - Nine Worlds (1996)
Black Band med sångare som spelar tvärflöjt borde vara lätträknade (fast låt dig inte avskräckas för det).
Musiken är lite experimentell black metal kryddat med folkmusik och med en sångare som har en rätt skön röst.

Blood Red Throne - Altered Genesis (2005)
Death metal är en genre som börjat kännas mer och mer tråkig.

Antingen låter det uttjatat eller så satsar man allt krut på att  få till en massa skumma och snabba riff. BRT satsar istället på arrangemang och tyngd och kan leva med att riffen är rätt simpla.

Ett extra plus går till den flinke basisten som kryddar med en del intressanta prylar.

Body Count - Born Dead (1995)
Vanligtvis är jag allt annat än ett fan till hiphop.

Här har man dock blandat upp det med lite tyngre tongångar.

Allt ligger egentligen på en rätt simpel nivå men på något sätt blir det lite charmigt. Att detta görs av folk från en lite annorlunda genre skapar även lite friska fläktar.

Coldworld - Melancholie2 (2008)
En gång i tiden påstod jag att tyskar inte förstår sig på black metal.

Sedan dess har jag fått äta upp det ett par gånger.

Coldworld är den första gruppen på länge som jag fallit pladask för och jag kan inte få nog av dem.

Musiken är kall och melankolisk och inte en ton sitter fel.

Det används en del FX fioler och trummaskiner och tanken bakom musiken verkar snarare handla om att fånga en stämning än att hålla sig till några ideal.

Detta är helt kalrt årets bästa platta överlag och tillika en av de bättre plattor jag hört inom genren.

Dark Funeral - Attera Totus Sanctus (2006)
På förra plattan kom man fram till att göra lite ändringar som att göra musik som ska gå att dra på...alltså mer komprimerat.

Plattan sålde sedan en hel del men själv var jag (bortset någon enstaka låt) inte nöjd med materialet.

Här har man varit snälla och åtgärdat det problemet. Sången har även den blivit betydligt bättre än tidigare och texterna känns mer genomarbetade och personliga än någonsin.

Det återstår att se om deras nya platta som ska komma i år kommer att kunna klara samma klass som denna.

Heresi - Psalm II
Intressant och elak BM. Lär hålla ett öga på den här gruppen framöver.

In The Woods - Heart of The Ages (1995)
Om Pink Floyd hade satsat på BM hade de förmodligen låtit såhär.
Flumig musik med en massa experimentella inslag, men som aldrig flippar ut eller blir för långrandigt.

Merciless - The Treasure Within (1992)

Det är ironiskt att en del grupper strävar desperat efter en ond stämning medan andra verkar få det automatiskt.

Merciless hör defenitivt till det sistnämnda alternativet och spottar ur sig thrashiga dödsriff som sitter som en smäck.

Mörk Gryning - Tusen år har gått (1995)

Att skapa en nyskapande platta som fortfarande betraktas som en klassiker efter snart 15 år är ju en merit i sig.

Lägger man sedan till att den gjordes av bara två blott 16-17 åriga killar så är det en enorm prestation.

Plattans styrka är att man går sin egen väg. Man slänger in lite snygga slingor, keyboards osv efter vad man känner för det.

Detta är förresten en av de första plattorna som går under benämningen melodiös black metal.

Necrophobic - Hrimtursum (2006)

Medan andra dödsband ville spela så snabbt eller tungt som möjligt satsade Necrophobic på en ond stämning.

Detta har man sedan konsekvent hållt sig till.

 På Hrimtursum trängs en del nyare tongångar med mer konservativ metal och den dagen som sångaren slutar rekomenderar jag bandet att följa hans exempel.

Hälsade på Daniel och tänkte försöka lära honom spela lite roliga riff eller nåt.

Men vi hamnad istället hos en kompis och plöjde igenom lite filmer.

"The Dark Knight" var helt ok. Det var inte på långa vägar samma gothiska känsla som i Tim Burtons versioner utan mer action.

Men överlag var den klart sevärd.

Vi skämtade förresten lite om att den nya Batman måste vara kedjerökare då han hade en rejält djup och skrovlig röst.

 Vi fortsatte sedan med "Bug" som i och för sig är en rysare/thriller men som orsakeda mer skratt än rysningar.

Filmen handlar om en alkoholiserad tjej som har ett svartsjukt ex efter sig.

Plötsligt kommer det in en ny man i hennes liv. Den nya killen är väldigt intresserad av insekter, men han är även mer än lovligt paranoid.

Idag provade jag att sätta in ringarna i ena örat igen efter 4 månader då inflamationen lagt sig och farbror doktorn var lite skeptisk till min nickel-teori. Men jag ska vara lite mer vaksam än tidigare.

Har även bestämt mig för att skaffa min första (riktiga) tatuering i år.

Troligtvis blir det mitt nick med någon snygg stil. Sedan får jag se.

Har en del intressanta motiv som jag vill ha.

Jag vaknar pigg och glad och passar på att röja upp lite innan de andra vaknar.
Vi ringer efter en ny taxi medan jag slänger i mig mina rester från dagen innan.

Att åka bil i Stockholm är inte allt för lätt om man inte är van.
Visserligen har vi en GPS men den skiter fullständigt i om mn inte kan svänga genom betongräcken m.m

Vi pratar en del i bilen och jag skryter över att Emma är den starkaste tjejen jag någonsin träffat samt att hon förmodligen är den jag känner med snyggast hår.

Slutligen får jag passa på och tacka allt folk för bilskjutsande, alkohol, mat, lån av bilder samt trevligt sällskap.

Vaknar efter bara 3-4 timmars sömn och konstaterar att den eländiga migränen fortfarande sitter i.
Provar att kurrera mig med en smothie utan större resultat.

Daniel och Charlotte vaknar de också efter bara någon timma. Plötsligt hör vi även Karin ligga och fnittra.

Innan vi hunnit ur hytten kommer Jocke in iförd bara kalsonger och T-shirt och undrar om någon har en korkskruv.
När han hör att jag har ont i huvudet kilar han iväg efter en liten flaska vars innehåll smakar som en blandning mellan Kan-Yang och whiskey. Tydligen ska det vara bra mot baksmälla men det är snarare det ostadiga vädret som bråkar med min stackars skalle.

Efter att ha ätit lite frukost (jag snyltade på Daniels) fortsätter de andra att festa lite smått.

Jag orkar inte ta på mig mina linser och norrlänningen roar sig med att sjunga Eddie Meduzas "Glasögonorm" (han bör förresten själv brillor).

Jag stöter på tre ur det andra gänget och tittar lite på exotiska dansare.
Men när dansarna försvinner för att ge plats åt lite spel letar jag reda på de andra.

I rökbaren sitter Jocke och är road av att han lyckades skrämma vettet ur en finsk pojkstackare kvällen innan genom att komma på honom mitt i en akt. Han visar sig även ha en mycket skum humor som tydligen bara Karin fattar.
Själv sitter jag och pratar hockey och krigsfilmer med två unga AIK suportrar.
En man man i 60-års åldern lägger sig i hockeypratet och avslutar med att nämna hur vacker jag är.

Senare sitter vi alla i våra grannars hytt och pratar lite medan Jocke roar sig med att stoppa in baugettbitar i alla munnar han ser.

Båten närmar sig land och vi raffsar ihop våra prylar, samtidigt som jag inte avundas den stackars städerskan som får fixa till i vår hytt.
Sussu råkar ut för en bråkig kvinna och sparkar helt enkelt bort dennes väska där den ligger i vägen för alla som vill av båten.

Vi tar en taxi till Karins kompis lägenhet i Solna.
Tanken är att vi sedan ska äta och slå följe med det andra gänget.
Tyvärr blev det inte så smidigt som vi trodde.

Att finna något ställe där man kan äta var lättare sagt än gjort. Efter att ha gått runt och frågat flera människor så konstaterar vi att det enda stället som är öppet är en krog.
Vi tar med oss maten och slänger oss över den (utom Charlotte som legat och sovit sedan vi kom in i lägenheten).

Sussu ringer och påstår att det är ett dåligt drag på stället som vi alla skulle till, men att de skulle leta vidare.
Mitt sällskap börjar se rätt vissna ut, men jag själv börjar vakna till liv efter att huvudet börjat bli på bättre humör.
När det bara är drygt någon timma kvar till tolvslaget ringer jag Jocke som svarar att de dragit till Södertälje och att det är betydligt bättre drag där.
Men de andra är inte så sugna på att vare sig festa eller betala en massa pengar för att åka ända dit. Så vi stannar i lägenheten.

På natten vaknar jag plötsligt till av att Daniel pillar mig i skägget.

Jag flyttar mig ännu längre ut på kanten av sängen och virar ett täcke runt mig (för säkerhets skull) och somnar.

Jag och en Daniel kom nyligen på att det måste finnas skojigare sätt att fira nyår på än att gå ut på krogen. Som att t ex åka Finlandsfärjan.
Efter många om och men så drog vi slutligen iväg tillsamans med vår skolkamrat Charlotte samt hennes kompis Karin.

Från början var det tänkt att vi skulle ha varit ett par till men alla andra hade lämnat återbud.

För att inte behöva stå ut med enbart Daniels musik så passade jag på att snabbt raffsa ihop lite plattor.
Eftersom jag är så snäll (eller bara vill slippa bli utslängd redan i Jönköping) tog jag lite snällare plattor än vanligt.

När vi väntade på terminalen började Daniel tycka synd om mig som var den fattigaste av oss så han bjöd på öl.
I ungefär samma veva stötte vi på en annan kvartett som visade sig ha en hytt i närheten av vår.

Väl ombord på båten gav vi oss på Taxfree butiken och införskaffade nödvändig proviant.
Medan vi däremot la vi ner bufé-projektet efter att ha sett priserna (eftersom min budgt var rätt stram hade jag dessutom passat på att bunkra upp med frukt innan jag åkte iväg).

Vi passade sedan på att bekanta oss lite med det andra gänget.
Det var en skäggig galning som kallades Jocke, en pratglad tjej som kallades Susse, en tjej som kallades Fia samt en tystlåten norrläning som jag tror kallades Nisse eller nåt.
Vi passade på att diskutera lite radio, musik och teologi, samt att vi fick lite tips om hur man överlever på en färja.

Några timmar senare bjuder Jocke oss på öl och ciggariller.
Dessvärre börjar jag känna mig lite illamående efter att ha druckit öl i några timmar samt knappt ätit något. Dock var det inte värre än att det räckte med att ligga i min slaf 5-10 min innan jag kunde fortsätta.

Daniel får för sig att kolla om Karin är kittlig, vilket resulterar i att hon råkar sparka iväg diverse flaskor i vår hytt. Senare blir även Charlotte hans offer vilket resulterar i en fin smäll rakt nyllet.

Kvällen fortsätter med lite kareoke, live musik, dans osv.

Innan midnatt börjar jag känna av lite spänningshuvudvärk samt att tröttheten börjar ta över.

Men tröttheten minskar när yrvädret Jocke dyker upp.

Natten fortsätter ungefär som tidigare...med undantaget att folk har en tendens att försvinna stup i kvarten.