Gothic Metal

Historia:

Många inom metal är rätt konservativa av sig...men det har inte hindrat några att experimentera sig fram.

Gothisk metal är ett hopkok av metal och andra stilar som goth, klassiskt och synt...och man jobbar gärna med att få fram kontraster.

Stilens namn kommer förmodligen mest ifrån att man är ofta intresserad av gothisk utstyrsel (både stilen med samma namn men även den historiska termen). Några kända band som ofta klassas som gothisk metal är Paradise Lost, My Dying Bride, Theatre of Tragedy, Tristania, The Sins of Thy Beloved, Crematory, Sirenia osv.

Stil:

Tjejerna klär sig gärna i långa mörka klänningar där det sällan snålas på detajer. Det är ofta krossat sammet och liknande.

Killarna kan ha t ex skinnbrallor och kråsskjorta. Bägge könen har gärna mycket smycken. Ibland kallar sig tjejerna för gothare men de hör i regel snarare till metal-genren.

Musik:

Ofta är musiken klaviatur-baserat även om det inte är ett måste.

Tempot är i regel rätt långsamt och musiken är inte allt för sällan lite småsorgsen. Sångaren kan sjunga vanligt eller growla. Förekommer det kvinnlig sång så ska den i regel fungera som en motvikt till mannen.

Texterna:

Brusten kärlek och liknande

Klippet:

Norge har en hel del vettiga gothic metal band och The Sins Of Thy Beloved är ett av dem.

Gruppen är snudd på en orkester då de har 8 medlemmar (varpå sångaren även hanterar en gitarr).

Black Metal (ä k svartmetall,. black, BM)

Historia:

Metal har alltid haft ett lite mörk stänk sedan Black Sabbaths dagar. Medan vissa satsade på att bli hårdare fanns det andra som satsade på att bli ondare och elakare. Två band som var viktiga för BM uppkomst var Venom och Bathory även om det kan diskuteras om de verkligen spelade BM ur dagens scen mätt. Annars är band som Mayhem, Darkthrone, Emperor, Dark Funeral, Marduk och några till stora namn inom genren.

Dock diskuteras det ofta vad som verkligen är äkta (true) och man kämpar med näbbar och klor för att inte bli förknippade med band som Cradle of Filt och liknande.

Stil:

Till skillnad från dödsen så är man mer inne på det visuella. Visserligen har även BM-folk ofta bandtröjor, kängor, långt hår osv men man är mer noga med att inte ha en massa onödiga färger. Dessutom är man mer förtjust i blasfemiska symboler, långa skinnrockar och smink (corpse paint).

Musik:

Man spelar gärna snabbt även om det inte är ett absolut måste.

Däremot är det obligatoriskt att försöka få fram en mörk, ond och ibland sorgsen stämning genom att smyga in gitarr ackord i moll, slingor eller via keyboards. Sången growlar inte riktigt på samma sätt som inom death metal utan det rör sig snarare om hesa skrik.

Låtstrukturen följer sällan några givna regler utan man kan skippa refränger, bridge, sång osv om man känner för det...eller dra ut låtarna så de blir en bra bit över tio min långa.

Stilen är även känd för att inte bry sig om att briljera...trummisen får gärna vara snabb men man lägger inte ner lika mycket tid på teknik som inom döds, och gitarrsolon är inte speciellt vanligt. Det lär förresten finnas få analoga musikstilar som har fler soloprojekt.

Texterna:

Att sjunga om djävulen är ett rätt säkert kort, men det går även fint att sjunga om misantropi eller om naturen.

Klippet:

Detta är alltså en liten ballad (ur Dark Funeral mått mätt).

Bandet är annars ett av Sveriges största inom sin genre.

Death Metal (ä k death, döds, dödsmetall)

Historia:

Inom metal har det alltid funnits de som vill bli mer extrema. Efter thrashens genombrott så fanns det en del som vidarutvecklade det till en ännu brutalare form. Några av de tidigare grupperna är Morbid Angel, Death, Napalm Death, Master, Bolt Thrower och Entombed.

Stil:

Döds-folk brukar sällan krångla till det. De flesta nöjer sig med bandtröjor, byxor, kängor, långt hår och kanske någon skinnjacka.

Musik:

Ofta spelas låtarna i hög fart, men en del band lägger hellre sitt fokus på att få en rejäl tyngd. I regel spelar man med nerstämda instrument och med growlande (ibland även skrikande) sångare.

Trummisarna är högt värderade i dessa kretsar då kraven är höga på snabbhet och teknik. Även bassisterna kan få det riktigt jobbigt medan gitarrerna brukar spela rätt simpelt med mycket dämpat tuggande på översta strängen.

Texter:

Handlar i regel om ond, bråd, död...men vissa (som t ex Deicide) föredrar att satsa på blasfemi. Vissa grupper som t ex Cannibal Corpse gör texter som är musikens svar på splatter-komedi...alltså riktigt blodiga stycken men med glimten i ögat.

Klippet:

Norge är knappast känt för sin stora döds scen...men det skiter Blood Red Throne fullständigt i och spelar glatt fet döds inspirerad av Florida-scenen.

Brukar titt som tätt höra att folk inte verkar kunna skilja på stilarna svartrock, svartmetall (black metal / BM), death-metal och gothisk metal.

Senast igår blev jag återigen kallad för svartrockare trots att jag inte har en enda platta med stilen i min skivsamling.

För att reda ut skillnaden tänkte jag att jag ska skriva lite kortfattat om var och en av dem...och börja med:

Svartrock (ä k goth/gothisk-rock)

Historia: 
Stilen är i grund och botten post-punk och har till skillnad från de andra nämnda stilarna inget med metal att göra.

Man lät punken få behålla sin skränighet och energi medan man däremot omfamnade den mer trashiga utstyrseln.

Stil:

Gärna svartklätt men med en hel del svängutrymme.

Man kan ha solglasögon, hattar, rockar, smink (oavsett kön), långt hår, kort hår, rufsigt hår, extensions, randigt osv. Är man rökare bör man inte dölja sin last.

Musik:

Går i ett behagligt tempo och sången brukar vara relativt mörk eller mumlade. Gitarrerna spelar många gånger odistat och plockar gärna melodier.

Texter:

Även om jag är sugen på att gissa så vet jag faktiskt inte vad som är de vanligaste ämnena.

Klippet:

Detta är Bauhaus vilket brukar klassas som den första gruppen inom genren.

Dock lär nog Sisters of Mercy större men jag har ingen större koll på banden.

Bela Lugosi är förresten en känd Dracula skådis.

Vet inte varför men den senaste veckan har jag inte varit trött om mornarna...utan snarare utmattad.

Dessutom har jag känt mig allmänt ork- och initiativlös. Inte blev det bättre när min nacke börjde krångla och jag fick huvudvärk.

Samtidigt har jag mer eller mindre skitigt i min vikt då vågen visar samma sak oavsett vad jag stoppar i mig.

Fast jag verkar inte vara ensam om att vara irriterad för var och varannan människa verkar spotta ur sig otrevligheter så fort man frågar hur det står till.

Hoppas nästa vecka blir bättre än den här.