Efter många om och men så kom jag iväg på Necrophobics spelning i Växjö.

Slog följe med min skolkamrat Hampus och smög in på en pub.

Där blev jag bjuden på en öl av en annan klasskamrat som förbarmmade sig över min allt för klena ekonomi.

Senare fortsatte vi till en förfest efter att jag köpt ett par öl på systemet.

De flesta på förfesten var helt okända för mig. Det var bara Jocke från Litania som jag har träffat tidigare. Men alla verkade vara trevliga och sällskapet drog efter ett tag iväg till folkets hus.

Väl framme passar jag på och roar de andra genom att plocka upp min naturdiet (även jag behöver näring om jag ska fixa att vara vaken halva natten).

Första bandet som spelade kallade sig för Eviscerated och var något lokalt band som jag inte hört talas om tidigare. De verkade låta hyfsat och sångaren röjde hårt trots lam respons. Förmodligen hade jag nog hört bättre om jag inte envisats med att stå så långt fram.

Efter att ha konstaterat att man knappt hör vad folk säger vid borden så passade jag på att prata ölite med folk på utsidan.

Träffade en skum norrman, en tjej som påstår att den yngre Amott brodern (Arch Enemy) spelat på hennes 30 års fest samt slutligen en göteborgare som fick skriva Finntroll autografer i Mexiko en gång i tiden.

 Andra bandet kallar sig för Tyrant och låter helt ok (den här gången har jag öronproppar så jag ska kunna höra musiken).

De spelade lite old school döds/black och slängde även med en Bathory covers. I ärlighetens namn så ångrar jag att jag missade de första låtarna.

Sätter mig vid lite olika bord och försöker höra vad folk säger.

Ser lite bekanta ansikten...men är lite nyfiken på vart allt folk är.

Uppskattar det till ca 100 pers (vilket är rätt nära då det senare visade sig vara 104 betalande) varav bara var tionde är av kvinnligt kön.

Plötsligt drar huvudbandet igång och jag halvspringer fram till scenen för att få en bra placering. Dock visade det sig att det inte var något större problem under de första låtarna.

Necrophobic visade sig vara både välgaddade och rutinerade och drog flera bekanta låtar samt ett par nya från kommande plattan (enligt dem själva så ska det vara första gången de framför dem live).

Som vanligt dyker det upp lite idioter som ska skutta och veva lite mer än vad nöden kräver. Detta är i regel inget större problem då jag har god balans och inte har några större problem att knuffa bort de som studsar för mycket.

Dock var jag inte reda på att någon skulle stå och röja med en ölflaska, och ännu mindre att jag skulle få den i skallen. Kännde även en armbåge snudda mina ögonfransar.

Strax innan bandet spelat klart ser jag en snubbe riva bort sångarens "fusklapp" med en ny text på...vilket var precis det jag planerade.

Fick istället nöja mig med delan av pappret där det var en slarvigt tecknad kuk. Fick även tag på en av gitarristernas plektrum.

Folk börjar att dra sig hemmåt, medan jag själv går ut och tar det lugnt ett tag. Återigen träffar jag samma galne norrman som jag såg tidigare.

Vi pratar lite om musik och han frågar om jag vill vara med i hans band.

Medan jag förklarar att jag är lite skeptisk till att stämma ner en HEL oktav på guran känner jag mig lite illamående så jag går bakom huset.

Går in igen och ser att de två som åkte samma taxi som mig står och pratar med en liten skallig kille.

När jag kommer närmare ser jag att det är Joakim Sterner som spelar trummor i Necrophobic. Han är på glatt humör och svarar snällt på alla frågor samt bjuder även på bärs.

Plötsligt dyker även sångaren Tobias Sidegård upp utan något på överkroppen. Växlar några ord med honom också innan jag lämnar stället.

Jag är praktiskt taget nykter när vi ska hem. Det är däremot inte Pontus, och absolut inte den andre snubben som heter David.

Dessa gossar har för övrigt en mycket skum humor som bara de själva förstår sig på.

Innan vi tar en taxi hem till David så ser jag två blinda hårdrockare försöka ta sig igenom ett staket och konstaterar att nu har jag sett det mesta.