...i alla fall när jag nås av beskedet att en som jag känner får ut hela 48 000:- i skatteåterbäring.

Visserligen går jag själv inte back men ändå.

48 000!!!!!

Jag hade lätt kunnat skaffa körjort och en begagnad kärra till det priset.

Eller 5 nya guror. Hyra för ett år framöver. Alla kläder och möbler som jag behöver plus en ny cykel. Eller varför inte ett par hundra nya plattor.

Jag hade kunnat blunda och peka på en världs karta vart jag vill åka på semester.

Nåja! Mitt betydligt blygsammare belopp kommer i alla fall räcka till en resa till Visby, Guitar Pro samt en skivbeställning. Men men!!

Format: CD (digi)

Genre: Blackmetal/Ambinent

Nationalitet: Norge

Bolag: Misanthropy Records

Utgivningsår: 1993

MySpace: http://www.myspace.com/burzumofficialpage

Detta är alltså den första av Burzums fullängdare i min samling, och för att vara 16 år känns den ändå rätt fräsch. Att den inte känns allt för konstig idag beror troligtvis på att den nya BM vågen under 2000-talet är kraftigt influerade av Burzum.

Folk har strykit tokmangel och elaka slingor till förmån av mer misantropiska riff och ambinenta inslag.

Huvudmannen Varg Vikernes resonerar tydligen att "själv är bäste dräng" och spelar och skriver rubbet. Således är han även en pionjär bland ett antal efterkommande soloband inom den svartare formen av metal.

I en tid då det var viktigt att vara så hård och snabb som möjligt måste folk ha höjt på ögonbrynen åt låtar som "Den Onde Kysten" och "Han Som Reiste" då de inte är i närheten av metal eller några misantropiska samplingsintron. Dock passar de de riktigt bra in i Burzums koncept.

Just blandningen och känslan är förmodligen Burzums starkaste sida.

Ibland röjs det för fullt men det finns gott om lugnare partier där fokuset sitter på stämningen.

Det enda som inte varierar i någon större grad är sången som mest låter som ett kraxande läte där få ord går att urskilja.

På "En Ring Till Å Härske" finns det en del annorlunda vokala insatser i form av "oooh" ljud i olika toner och den påminner lite om Bathory under deras viking/episk period. Något liknande finns även på "Snu Mikrokosmos Tegn".

Ska jag vara ärlig så blev jag riktigt nöjd över denna platta trots att det var två andra Burzum album som jag egentligen var mer sugen på.

Materialet håller toppklass och produktionen är inte sämre än den ljudbilden merparten av de moderna banden använder sig av.

Även om Varg inte känns som någon supervirtuos så bidrar i alla fall hans insatser till stämningen, och utan denna stämning hade Burzum förmodligen bara blivit känt som ett löpsedel-band.

Extra skojigt är det att se hur bandet har influerat andra band. 

Spelstilen kan man finna lite var stans bland den våg av misantropiska band som kommit. Där återkommer även den mer gnälliga typen av sång som då och då dyker upp i Burzum. Ambinenta inslag är idag inte speciellt ovanligt och finns i bland annat Coldworld och Darkspace.

Även sångstilen har kopierats. Lyssnar man på t ex Avsky så känns det inte som en hemlighet vem som inspirerat röstmässigt.

Naturromantik och historia har var och varannat band inom den norska scenen kopierat. Även Vargs destruktiva sida som sedan gick mer och mer över i nazism har även det kopierats av en del band.

Hur ofta hör man inte talas om elände i andra delar av världen som beror på diktatur och förtryck?

Samtidigt så har vi i Sverige ofta en löjligt slapp hållning till dessa länder.

Vi kan inte tvinga på dem vårt sätt att leva.

Om de inte vill ha diktatoriskt samhälle får de väl ta tag i saken med egna händer och sparka ut diktatorn osv.

Ibland blir man rent av mörkrädd över hur naiva vissa är.

Tanken är inte att man ska tvinga dem till att leva som vi gör utan att folk ska få samma frihet att välja som vi har, samt att de också har rätt att känna trygghet.

Att avsätta en diktator är knappast lätt. Dels är det svårt att organisera ett effektivt motstånd och framför allt brukar diktatorn ha en armé som gör processen kort med upprorsmakarna.

Om det ändå skulle gå så pass långt att man tar över så är chansen mycket liten att diktaturen ersätts av ett demokratiskt styre.

Snarare är det som så att det eländet kommer att fortsätta men med några nya top-namn.

En annan viktig detalj som man inte får glömma är att demokrati inte bara innebär att majoriteten ska få bestämma...utan även att minioriteten ska garanteras trygghet.

Om man tar homosexuella som ett exempel på en minoritet så  är de ofta utsatta för förföljelser. I västvärlden diskuteras det om homosexuella ska få gifta sig och det har även klubbas igenom i ett par länder.

Förmodligen kommer fler att följa efter.

På andra håll i världen så handlar det snarare om homosexuella ska avrättas eller slängas i fängelser.

Tyvärr är jag inte säker på ur många länder där homosexuallitet är förbjudet. Vissa säger ca 40 medan andra påstår att det är drygt 80.

Vad som däremot är säkert är att Afrika och framför allt de arabiska länderna inte är att rekomendera för de homosexuella som vill flytta utomlands.

Homosexuallitet är förbjudet i länder som: 

Algeriet - Angola - Antigua - Barbados - Belize - Benin - Bhutan - Botswana - Kamerun - Djibouti - Dominica - Eritrea - Etiopien - Guinea Bissau - Iran - Libanon - Liberia - Libyen - Marshallöarna - Mauretanien - Marocko - Moçambique - Nepal - Nicaragua - Oman - Pakistan - Saint Vincent och Grenadinerna - São Tomé och Principe - Saudiarabien - Senegal - Salomonöarna - Somalia - Sudan - Togo - Trinidad Tobago - Tunisien - Förenta Arabemiraten - Jemen - Delar av Nigeria och Tanzania (saxat från humanisternas hemsida) varav dödsstraff för homosexuella handlingar finns i sju av dem.

Nu kan jag inte påstå att jag är en av dem som tycker att kyrkan ska påtvingas att viga homosexuella. Däremot anser jag att ingen ska behöva frukta för sitt liv på grund av sin läggning.

Men så länge man blundar för dessa problem kommer inte så mycket att hända.

Ledarna i några av nämnda länder vill nämligen bevara allt som det varit i flera hundra år. Personligen tycker jag att vill man bevara sådant så passar det bättre i ett museum än i länder där stora delar av världens befolkning bor.

"Sitt inte framför datorn hela dagen utan gå ut och skaffa dig lite färg" är ju en mening som man inte behöver höra överdrivet ofta om man har en platt skärm. 

De senaste dagarna har nämligen mitt ansikte börjat säga ifrån genom att ha blivit rödflammigt och börjat fjälla. Samtidigt sticker det i ansiktet när jag sitter framför datorn.

Då är detta ändå en skärm som är betydligt snällare än den som jag hade tidigare.

Men tyvärr så verkar det vara som så att om jag ska ha en bärbar dator framöver så får jag helt enkelt vara lite mer observant på hur länge jag sitter.

Nu när jag inte har något speciellt för mig om dagarna så kan det bli ett antal timmar om dagen istället för max 2 som det var under mina studiedagar.

När jag ändå är inne på och ptratar datorer så har jag haft funderingar på att skaffa mig en egen bärbar framöver. Jag har i och för sig redan en men den är stor och otymplig...och då är det ingenting jämfört med monstret till skärm.

Sedan är den ju ett par år. Själva grunden är 7 år och det var ungefär två år sedan den uppgraderades.

Mina krav på en ny dator är inte så våldsamt stora. 

Jag behöver en hyfsad vettig processor och RAM-minne då jag hade tänkt komponera på den. Dock liggerstandarden idag så pass högt att jag kan ta vilken ny dator som helst.

Utrymmet är inte så mycket att tjafsa om heller. Jag har ju sedan en tid tillbaka lagt ner illegalt laddanda och då behöver man inte flera hundra Gb.

Jag kommer förmodligen lägga in en massa bilder, hemmagjorda ljudspår, egna filmklipp samt min skivsamling. Men det lär inte ta så vansinnigt mycket utrymme. Kanske slänger jag med något spel också framöver men inte heller det lär vara något problem.

Jag gillar smidighet så en laptop med trådlöst modem passar mig perfekt.

Efter atti stort sett bara suttit med virusmagneten och bråkstaken Windows överväger jag att införskaffa någon Linux variant framöver.

Detta gör att jag kan ta och komma över en begagnad dator, för att sedan rensa skiten och lägga in ett gratis, stabilt och näst intill virussäkert operativsystem.

Nackdelen är att jag bör ha någon i närheten som förstår sig på Linux.

Till skillnad från Windows så får man själv dra ner de programen som behövs från en bank. När allt man behöver väl är på plats är det ju lugnt men det gäller ju att veta vad man behöver.

Jag har haft högvis med hörlurar men av någon anledning så blir det alltid lika frustrerande att hitta några som jag kan ha när jag ska ut och promenera.

Visst ligger det lite i det som Emmas pappa säger att är man ute i skogen ska man njuta av naturens egna ljud.

Men dels så ser jag promenaderna som ett alldeles utmärkt tillfälle att ostört lyssna på musik utan att irritera andra som råkar gilla annat...eller bara vill ha det lugnt och tyst.

Men framför allt så vill jag hålla mina tankar under kontroll. Har jag inget att koncentrera mig runt så kommer mina tankar snart att yra runt som ett gäng speedade demoner. I regel är det allt annat än det som jag vill tänka på som kommer fram och ska jag promenera i bortemot tre timmar vill jag inte ha en massa negativ skit i skallen. Så därför är det musik (eller möjligen talböcker) som gäller.

När det gäller mina hörlurar så verkar det finnas tre kategorier.

 Dels de som har riktigt pissljud och dålig passform och där jag får dra på rejält med volym för att kunna höra något av den fattiga diskantaktiga smörjan. Sedan finns det de hörlurar som lider av glapp. Efter ett tag så hörs musiken i bara ena luren. Dessa är ofta en kombination av den första kategorien.

Men jag har faktiskt ett par fina AKG lurar mer riktigt bra ljud.

Tyvärr så är det inte riktigt den lilla diskreta in-ear sorten utan ett par bastanta studiolurar som får användaren att påminna om Leia från Star Wars. Att de dessutom kostar runt 1500:-/st och har metervis med sladd gör ju inte att jag blir mer sugen på att dra runt med dem.

Det absolut värsta är att någonstans ska jag ha två par lurar som håller bra kvalitet. Egentligen är det tre men det ena av dem är konstruerade för barn och har en sladd som är lika lång som min underarm samt en både ful och extremt otymplig krage.

I höstas köpte fyndade jag ett par Koss-lurar med skumgummipluggar.

Även om de var obekvämare än jag hade hoppats på så spöar de lätt skiten ur merparten av de andra lurarna. Tyvärr vet jag inte vart de finns och jag har kollat igenom hela lägenheten.

Ett annat par som jag saknar är lurarna som följde med till min MP3 spelare.

Även de har försvunnit under mystiska omständigheter.

Dock undrar jag om det inte började bli lite glapp i dem.

Det har diskuterats om det ska gå att använda fotboja även på yngre människor som ett alternativ till att hålla dem inlåsta.

Inte helt oväntat har förslaget fått en del kritik. Framför allt från vänsterhåll.

Men det var rätt väntat. 

Ibland undrar man om det inte är Bamse som bär skulden till motståndet mot att straffa brottslingar. För det var ju förts efter att Bamse och hans vänner bekämpade elände med vänliga metoder som Vargen kapitulerade och blev snäll (att man under snart 40 år inte lyckats lika bra med sjörövarna eller vargkusinerna är ju en annan femma).

Detta verkar bottna i kristendomens budskap om att "man bör vända andra kinden till" och att "den som är utan skuld kastar första stenen".

Detta tyder på att alla människor är goda innerst inne och att det onda är ett slags skal som man kan bearbeta bort.

Detta synsätt lever tydligen fortfarande kvar då man ofta från vänsterhåll hör folk prata om att ge vård istället för straff.

Sitter man och pratar med Putte om att gamla tanter kanske blir lite ledsen i ögat om de blir nedslagna så kanske han kommer till en bättre insikt.

Personligen ser jag inget fel i att ha terapigtrupper, psykologhjälp, kognetiv beteendetarapi, medicineringar ellar vad man nu tror fungerar bäst. Men ha det i sådana fall bakom fängelsemurarna och släpp inte ut folk innan de antingen bedöms som snälla/friska/trevliga eller vad man nu vill kalla det. Eller så får de helt enkelt sitta inne tills strafftiden har gått ut.

Som jag ser det så har frihetsberövande straff flera funktioner.

Dels håller man folk som utgör ett hot mot andras säkerhet i tryggt förvar.

Dels gör man en tydlig markering om vad som inte är acceptabelt och att handling och konsekvens hör ihop gärna någorlunda proportionellt.

För det tredje så kan det även visa att brott inte lönar sig. Man kan t ex inte lära en katt att den inte får gå på bordet. Men efter att ha blivit nerslängd ett antal gånger så lär de sig i alla fall att det inte är någon idé.

Om vi återvänder till seriernas värld tror jag folk hade haft en helt annan typ på brott och straff om man istället för Bamse hade läst Ödeshandsken (The Gauntlet of Fate).

Serien handlar om en handske som en gång i tiden har tillhört en jurist.

Denna handske råkar sedan hamna i olika situationer där den med hjälp av lite magiska krafter ser till att folk får vad de förtjänar.

Är man snäll och ambitiös så kan det sluta riktigt bra till skillnad om man är en förhärdad brottsling.

Även de flesta hjälteserier brukar gå åt samma håll och visa att brott inte lönar sig.

En annan sak man ofta hör och får lära sig är hur synd det är om brottslingar. Det är en hård uppväxt som har gett dem ett aggressivt skal och hade de bara fått mer kärlek och uppskattning som små hade det aldrig skett. Jag kan naturligtvis inte förneka att uppväxten säkerligen sätter sina spår. Men jag vägrar gå så långt att tro att man inte längre kan stå till svars för sina handlingar samt att man inte själv kan räkna ut vad som är rätt eller fel.Skulle man skylla på uppväxter eller omständigheter så hade ingen kunnat stå till svars för någonting.

Som avslutning kan jag passa på att nämna att kravet för att få ha en fotboja är att man har någon form av aktivitet samt håller sig drogfri.

Som jag ser det så är det inte bara en billig lösning utan kan även ge en försmak om vad som kommer att hända om man inte sköter sig framöver.