Så var det dags i år igen! Av någon outgrundlig annledning  verkar den småländska solen vara starkare än i mellansverige då jag gått från att i stort sett aldrig ha bränt mig till att bli bränd varje år.

Orsaken var en liten missbedämning från min sida.

Jag träffade en skolkamrat som kallas Danne igår och jag trodde att vi skulle traska hem till honom, bland annat för att han skulle ge mig lite papper.

Vi pratade glatt om skolan, konstigt folk och tjejer men jag tyckte att det var konstigt att vi skulle sitta så länge i solen med tanke på att vi skulle knalla till hans lägenhet. Av någon anledning frågade jag aldrig, samtidigt som jag inte hade smörjt in mig med solkräm i tron om att alla tuber hade gått ut sedan några år tillbaka (i efterhand visade det sig att vi hade lite nyare tuber).

Efter tre timmar så märker jag ayy mina armar har börjat bli röda så jag frågar om vi möjligen kan röra på oss. Vi plockar med oss vattenflaskor, hundar och glassar - och går åt helt fel håll.

När vi kommer fram frågar Danne när mitt tåg går - och plockar fram pappren som jag trodde låg i lägenheten.

På kvällen börjar rodnaden på armarna öka och jag får skölja dem med jämna mellanrum i kallt vatten.

Idag ser jag ut som en polkagris. Större delen av kroppen är vitt som gips medan armarna och ansiktet är rätt som en kräftas.

Så nu får jag snällt sitta inne och ilsket blänga på alla människor som trippar runt i kortbyxor och solglasögon.