"Sitt inte framför datorn hela dagen utan gå ut och skaffa dig lite färg" är ju en mening som man inte behöver höra överdrivet ofta om man har en platt skärm. 

De senaste dagarna har nämligen mitt ansikte börjat säga ifrån genom att ha blivit rödflammigt och börjat fjälla. Samtidigt sticker det i ansiktet när jag sitter framför datorn.

Då är detta ändå en skärm som är betydligt snällare än den som jag hade tidigare.

Men tyvärr så verkar det vara som så att om jag ska ha en bärbar dator framöver så får jag helt enkelt vara lite mer observant på hur länge jag sitter.

Nu när jag inte har något speciellt för mig om dagarna så kan det bli ett antal timmar om dagen istället för max 2 som det var under mina studiedagar.

När jag ändå är inne på och ptratar datorer så har jag haft funderingar på att skaffa mig en egen bärbar framöver. Jag har i och för sig redan en men den är stor och otymplig...och då är det ingenting jämfört med monstret till skärm.

Sedan är den ju ett par år. Själva grunden är 7 år och det var ungefär två år sedan den uppgraderades.

Mina krav på en ny dator är inte så våldsamt stora. 

Jag behöver en hyfsad vettig processor och RAM-minne då jag hade tänkt komponera på den. Dock liggerstandarden idag så pass högt att jag kan ta vilken ny dator som helst.

Utrymmet är inte så mycket att tjafsa om heller. Jag har ju sedan en tid tillbaka lagt ner illegalt laddanda och då behöver man inte flera hundra Gb.

Jag kommer förmodligen lägga in en massa bilder, hemmagjorda ljudspår, egna filmklipp samt min skivsamling. Men det lär inte ta så vansinnigt mycket utrymme. Kanske slänger jag med något spel också framöver men inte heller det lär vara något problem.

Jag gillar smidighet så en laptop med trådlöst modem passar mig perfekt.

Efter atti stort sett bara suttit med virusmagneten och bråkstaken Windows överväger jag att införskaffa någon Linux variant framöver.

Detta gör att jag kan ta och komma över en begagnad dator, för att sedan rensa skiten och lägga in ett gratis, stabilt och näst intill virussäkert operativsystem.

Nackdelen är att jag bör ha någon i närheten som förstår sig på Linux.

Till skillnad från Windows så får man själv dra ner de programen som behövs från en bank. När allt man behöver väl är på plats är det ju lugnt men det gäller ju att veta vad man behöver.

Jag har haft högvis med hörlurar men av någon anledning så blir det alltid lika frustrerande att hitta några som jag kan ha när jag ska ut och promenera.

Visst ligger det lite i det som Emmas pappa säger att är man ute i skogen ska man njuta av naturens egna ljud.

Men dels så ser jag promenaderna som ett alldeles utmärkt tillfälle att ostört lyssna på musik utan att irritera andra som råkar gilla annat...eller bara vill ha det lugnt och tyst.

Men framför allt så vill jag hålla mina tankar under kontroll. Har jag inget att koncentrera mig runt så kommer mina tankar snart att yra runt som ett gäng speedade demoner. I regel är det allt annat än det som jag vill tänka på som kommer fram och ska jag promenera i bortemot tre timmar vill jag inte ha en massa negativ skit i skallen. Så därför är det musik (eller möjligen talböcker) som gäller.

När det gäller mina hörlurar så verkar det finnas tre kategorier.

 Dels de som har riktigt pissljud och dålig passform och där jag får dra på rejält med volym för att kunna höra något av den fattiga diskantaktiga smörjan. Sedan finns det de hörlurar som lider av glapp. Efter ett tag så hörs musiken i bara ena luren. Dessa är ofta en kombination av den första kategorien.

Men jag har faktiskt ett par fina AKG lurar mer riktigt bra ljud.

Tyvärr så är det inte riktigt den lilla diskreta in-ear sorten utan ett par bastanta studiolurar som får användaren att påminna om Leia från Star Wars. Att de dessutom kostar runt 1500:-/st och har metervis med sladd gör ju inte att jag blir mer sugen på att dra runt med dem.

Det absolut värsta är att någonstans ska jag ha två par lurar som håller bra kvalitet. Egentligen är det tre men det ena av dem är konstruerade för barn och har en sladd som är lika lång som min underarm samt en både ful och extremt otymplig krage.

I höstas köpte fyndade jag ett par Koss-lurar med skumgummipluggar.

Även om de var obekvämare än jag hade hoppats på så spöar de lätt skiten ur merparten av de andra lurarna. Tyvärr vet jag inte vart de finns och jag har kollat igenom hela lägenheten.

Ett annat par som jag saknar är lurarna som följde med till min MP3 spelare.

Även de har försvunnit under mystiska omständigheter.

Dock undrar jag om det inte började bli lite glapp i dem.

Det har diskuterats om det ska gå att använda fotboja även på yngre människor som ett alternativ till att hålla dem inlåsta.

Inte helt oväntat har förslaget fått en del kritik. Framför allt från vänsterhåll.

Men det var rätt väntat. 

Ibland undrar man om det inte är Bamse som bär skulden till motståndet mot att straffa brottslingar. För det var ju förts efter att Bamse och hans vänner bekämpade elände med vänliga metoder som Vargen kapitulerade och blev snäll (att man under snart 40 år inte lyckats lika bra med sjörövarna eller vargkusinerna är ju en annan femma).

Detta verkar bottna i kristendomens budskap om att "man bör vända andra kinden till" och att "den som är utan skuld kastar första stenen".

Detta tyder på att alla människor är goda innerst inne och att det onda är ett slags skal som man kan bearbeta bort.

Detta synsätt lever tydligen fortfarande kvar då man ofta från vänsterhåll hör folk prata om att ge vård istället för straff.

Sitter man och pratar med Putte om att gamla tanter kanske blir lite ledsen i ögat om de blir nedslagna så kanske han kommer till en bättre insikt.

Personligen ser jag inget fel i att ha terapigtrupper, psykologhjälp, kognetiv beteendetarapi, medicineringar ellar vad man nu tror fungerar bäst. Men ha det i sådana fall bakom fängelsemurarna och släpp inte ut folk innan de antingen bedöms som snälla/friska/trevliga eller vad man nu vill kalla det. Eller så får de helt enkelt sitta inne tills strafftiden har gått ut.

Som jag ser det så har frihetsberövande straff flera funktioner.

Dels håller man folk som utgör ett hot mot andras säkerhet i tryggt förvar.

Dels gör man en tydlig markering om vad som inte är acceptabelt och att handling och konsekvens hör ihop gärna någorlunda proportionellt.

För det tredje så kan det även visa att brott inte lönar sig. Man kan t ex inte lära en katt att den inte får gå på bordet. Men efter att ha blivit nerslängd ett antal gånger så lär de sig i alla fall att det inte är någon idé.

Om vi återvänder till seriernas värld tror jag folk hade haft en helt annan typ på brott och straff om man istället för Bamse hade läst Ödeshandsken (The Gauntlet of Fate).

Serien handlar om en handske som en gång i tiden har tillhört en jurist.

Denna handske råkar sedan hamna i olika situationer där den med hjälp av lite magiska krafter ser till att folk får vad de förtjänar.

Är man snäll och ambitiös så kan det sluta riktigt bra till skillnad om man är en förhärdad brottsling.

Även de flesta hjälteserier brukar gå åt samma håll och visa att brott inte lönar sig.

En annan sak man ofta hör och får lära sig är hur synd det är om brottslingar. Det är en hård uppväxt som har gett dem ett aggressivt skal och hade de bara fått mer kärlek och uppskattning som små hade det aldrig skett. Jag kan naturligtvis inte förneka att uppväxten säkerligen sätter sina spår. Men jag vägrar gå så långt att tro att man inte längre kan stå till svars för sina handlingar samt att man inte själv kan räkna ut vad som är rätt eller fel.Skulle man skylla på uppväxter eller omständigheter så hade ingen kunnat stå till svars för någonting.

Som avslutning kan jag passa på att nämna att kravet för att få ha en fotboja är att man har någon form av aktivitet samt håller sig drogfri.

Som jag ser det så är det inte bara en billig lösning utan kan även ge en försmak om vad som kommer att hända om man inte sköter sig framöver.

Sedan ett par år tillbaka har jag varit sugen på en ny gitarr.

Detta kan tolkas av mindre insatta att jag skulle vara missnöjd med den jag redan har, men så är inte fallet.

Med flera gitarrer ökar variationen och man slipper kompromissa så mycket.

Det går även att ha en gura hemma samt en i replokalen.

Fast i ärlighetens namn så är det kanske inte EN till jag vill ha utan ett par stycken. Men tills vidare ligger fokus på en enda.

Med åren har det även skett en del ändringar. Jag står fortfarande för att jag vill ha en riktigt snygg gitarr som är skön att spela på och med kraftfulla mickar och ett fast stall.

Men däremot har jag lagt ner kraven på att den nödvändigtvis ska vara i mahogny. Det finns andra träslag som även de fungerar alldeles utmärkt...och som dessutom väger mindre.

Jag har även lagt ner kravet på limmad hals. Orsaken är att jag tidigare trodde att en skruvad drar ner sustainen men det finns gott om gitarrister som kör på skruvat och ändå har rejält med sustain.

Slutligen så har jag sedan något år kommit underfund med att jag helst vill ha passiva mickar. Tidigare var jag sugen på aktiva EMG-mickar men det slog mig att de har inte riktigt samma elaka känsla. Ska man bara ha ren kraft så hade det däremot inte varit någon diskusion.

Aktiva mickar är dessutom inget vidare om man vill spela rent och inte bara metal.

Förstahandsvalet  lutar åt en Les Paul.

Att hag inte lägger till "Gibson" innan beror helt enkelt på att jag har svårt för halsarna på de billigaste, och de andra har jag helt enkelt inte råd med.

Om inte pengar vore något bekymer hade jag förmodligen kört på en svart Gibson Les Paul Custom, men förmodligen blir det nog en japanare istället.

Gibson har visserligen ett dotterbolag vid namn Epiphone som gör rätt hyggliga gitarrer men till ett mycket lägre pris. Men jag hade tyckt det känst lite b med en gitarr som fullkomligt skriker att jag inte hade råd med en riktig Gibson. Visserligen är även de japanska gurorna kopior men de höll en så pass hög kvalitet att Gibson förbjud tillverkningen (ett tag hade de faktiskt ett dotterbolag vid namn Orville i Japan som gjorde vad jag hört riktigt bra gitarrer).

Det var ju inte bra att det plötsligt fanns guror som var lika bra om inte bättre än originalet, men betydligt billigare.

När vi ändå är inne på Les Paul modeller så har jag även varit sugen på en ESP/LTD Eclipse. De har i regel aktiva mickar och det hade kunnat sitta fint om jag hade velat spela döds eller liknande.

Förmodligen hade den gitarren fått vänja sig vid att vara nedstämd medan den förra hade legat på standard-stämning eller möjligen sänkt ett halvt tonsteg.

Jackson är ett märke som jag alltid gillat.

Som jag ser det är de rätt pålitliga och funkar till all form av hård musik.

Mitt förstahandsval där hade förmodligen varit King V, som för övrigt påstås vara den brutalaste v-guran som någonsin serietillverkats.

Den var bland annat Dave Mustaine (Megadeth) favorit under en stor del av hans karriär. 

Annars så hade det även kunnat fungera med klassikern Rhoads.

Båda gitarrerna finns både med och utan svaj och vad jag hade valt är lite tidigt att svara på. Jag gillar att hoppa mellan  tonarter men är inte lika förtjust i att stämma  om gitarrer med låsbara svaj.

Hade jag tagit en med svaj så hade jag hållt mig till en tonart vilket hade varit perfekt om jag spelat i en grupp.

King-V och Rhoads finns även med aktiva mickar men jag hade nog föredragit passiva Seymour Duncan mickar.

En gång i tiden ägde jag en BC Rich Warlock och i ärlighetens namn så hade jag kunnat tänka mig att skaffa en till.

Dock av betydligt bättre kvalite än skräpet som blev min första el-gitarr.

De är riktigt snygga (i a f innan man började envisas med att skaffa djävulshorn på var och varannan modell), har ett elakt och brutalt sound och är riktigt sköna att spela på.

Här är det inget snack att det rör sig om en hårdrocks gitarr vare sig på ljudet eller det spretiga utseendet. Hade jag skaffat en sådan hade jag nog i första hand använt den för black metal.

Format: CD

Genre: Blackmetal

Nationalitet:Sverige

Bolag: Carnal Rec.

Utgivningsår: 2007

MySpace: http://www.myspace.com/svartsynband

Min första kontakt med bandet var en intervju i något zine någon gång under 90-talet. Om jag inte missminner mig så var det innan de hade fått ut någon platta.

Idag ser det annorlunda ut då de har inte mindre än fem fullängdare och en EP under bältet. Pinsamt nog så var det först i år som jag lyssnade på dem för första gången.

Då och då kollar jag upp tips på nätet och betygsätter de grupper jag lyssnar på. Svartsyn var en av få grupper där det stod klart redan från en början att det var 5 poäng av 5 möjliga som gällde.

Första låten "Surh Lit the Earth" börjar med en fin pianotrudelutt och man hör lite surrande gitarrer i bakgrunden innan det hela drar igång.

Ljudet är tungt och musiken dundrar på i full fart samtidigt som den har ett elakt sound och är medryckande.

Min tanke är att plattan låter som Arckanums "Antikosmos" hade gjort om man hade haft lite mer entusiatism och energi.

Samtidigt är Svartsyn duktiga på att både komma på finurliga riff samt sätta ihop materialet på ett trovärdigt sätt.

På "Sanctus Satanas" känns det som om något nytt misantropiskt BM band börjat knapra steroider. Och så går det genom hela plattan...man kombinerar misantropi med pisk, med gung, ondskap och tyngd.

Igår slog det mig att jag inte har lånat en enda bok på biblioteket sedan 2007.

I ärlighetens namn vet jag inte riktigt varför men jag tror att mitt nyvaknade intresse för musik (som för övrigt började hösten -07) kan ha bidragit.

Alvesta bibliotek hade inte heller något jättestort utbud (i och för sig har jag ju även lånekort för Växjö).

Sedan blev jag irriterad över att folk envisades med att tro att jag var mer inne i de sakerna jag läste än vad jag var.

Bara för att några böcker handlar om samhället vi lever i så behöver det inte betyda att jag är någon som glatt pratar politik med alla.

Tittar man på böckerna som jag lånat så handlar de om kost, träning, mental utveckling, psykologi, biografier, sex, religion, krig, serier, organiserad brottslighet, rasism, historia, musik, fantasy och deckare.

Det finns alltså inga direkta röda trådar. 

Det blev ingen nedgång den här veckan heller.

Dock känns det som om viktökningen har börjat stanna av då det bara skiljer ett enda hg i snittvikten från veckan innan.

En fördel är att mitt promenerande ar blivit bättre med totalt drygt 7 timmar.

Försöket att skippa socker har även det gått bättre än tidigare veckor då jag klarade fyra dagar i sträck.

På matfronten ser det kanske inte lika bra ut.

På måndagen blev Emma sugen på pizza men jag lyckades nöja mig med bara en kebabrulle samt att jag helt undvek godis.

På tisdagen blev det kinamat till lunch men jag tror inte det kan ha påverkat så mycket. I annat fall promenerade jag hela 2,45 timmar i ett sträck.

 På torsdagen blev det en tidig myskväll men jag nöjde mig med kebabrulle istället för pizza. Dock hade jag lite svårt för att hålla händerna borta från chipsskålarna.

På fredagen åt jag Emmas goda hemmagjorda smörgåstårta. Tyvärr så blev frestelsen för stor denna dag så en skål med glass råkade hamna i mitt knä.

Märkte även att jag råkat stoppa i mig saltlakrits och choklad.

Lördagen blev i stort sett en repris på torsdagen.

På söndagen åt jag hemmagjord pizza. godis och tårta.

Det kändes inte som speciellt mycket men den senaste veckan valde jag att skriva ner allt som jag äter som hamnar utanför kategorin "vanlig mat".

Men som sagt så gick jag inte upp så mycket och denna veckan ska jag försöka bli bättre än den förra.

Jag ska även börja införa lite magövningar. Inte för att det lär påverka fläsket men det kan ju i alla fall bidra till att magen dras in och att jag en vacker dag kanske kan visa upp lite muskler där.

Testade att ratta in ett lite råare sound på gitarrförstärkaren och började spela lite simplare än vad jag har pysslat med den senaste tiden.

Plötsligt slog det mig att det här borde det ju gå att köra på.

Musiken blev mer eller mindre automatiskt tung, rå och simpel med lite rock N roll tendenser.

Det blev vare sig BM, döds eller thrash utan hamnade lite mitt i.

Om man tänker sig gamla Darkthrone så ligger det inte allt för långt från sanningen.

Nu hoppas jag bara att jag hinner få mitt Guitar Pro innan jag tappar känslan eller glömmer bort riffen. Sedan får jag se om det är möjligt att lura med någon i det planerade projektet.

Att jag vill starta upp ett nytt band är ingen nyhet men däremot har jag haft svårt att bestämma mig. Ska det vara rent krigiskt satanist ös i stil med Marduk och Ad Hominem. Ska det vara tekniskt och varierande som Dissection och Mörk gryning.

Ska det vara majestätiskt som Dark Funeral eller misantropiskt som Make A Change.

Nackdelen med tekniska och melodiösa låtar är att man lätt fastnar i tekniken och tappar känslan. Dessa typer liksom mer majestätisk BM måste dessutom ha två gitarrer för att låta skapligt.

Får se om jag kommer köra det här stuket. Tyvärr så svänger jag snabbt så jag kan lika gärna spela BM-folk om två dagar.