Hörde en inspelning av mig själv för ett tag sedan och var inte alls förtjust i det jag hörde. Har alltid hört att jag pratar stockholmska men plötsligt låter jag som en mummlande surgubbe från de värmländska skogarna.

Jag tycker även att min dialekt börjat apa efter småländskan men då jag bara har smålänningar runt mig så ar de svårt att bedömma om det ligger något i mina farhågor.

Nåja! Jag har i alla fall skippat dialektala ord i en så stor utsräckning som möjligt. Detta kan nog delvis bottna i att jag ville bli radiopratare när jag var yngre och då måste man kunna prata så att folk fattar vad man menar.

Några småländska ord som jag snappat upp bortsett de jag tidigare nämnt är:

"Tattare" - som jag ionte riktigt vet vad det betyder men jag tror det var något gammalt folkslag eller nåt. Detta verkar användas om folk som är lite inskränkta av sig.

"Grina" - här har jag kunnat göra bort mig rejält då ordet betyder det helt motsatta till det jag lärt mig. I mellansverige innebär det gråta men i södra sverige betyder det skratta. För egen del är det ungeför som om "garvar" skulle betyda att man gråter eller "bölar" står för att man är glad.

"Fjor" - betyder tydligen "fjol" (som i fjol). 

Lite lustigt med tanke på att smålänningar mer än gärna brukar mildra eller ta bort "R" i tid och otid. Här lägger man istället till ett.

I Torsby-trakten så finns det ett annat där man adderar ett extra "R", nämligen "lakarn". Vilket helt enkelt är "lakan".

Största skillandfen mellan en ung och en äldres syn på politik är att ju yngre som man är desto mer tendenser har man att måla allt i svart eller vitt samt att man gärna blundar för praktiska problem.

Är man nyliberal så vill man gärna att staten ska säljas ut över en natt och tror att allt säkert kommer att ordna sig.

Likaså med kommunister som tror att allt skulle lösa sig om man helt enkelt tar alla tillgångar och delar ut det i proportionella delar till var och en.

I teorin funkar som bekant ALLT!

Riksdagspartierna brukar ha en tendens att anpassa sig lite efter vad som råder. Det går knappast påstå att speciellt många av dessa skulle vara strikt ideologiska, utan snarare taktiska.

Detta gör att partierna kan kännas grå och tråkiga.

Nyare partier brukar ha den fördelen att de kan göra som de vill eftersom de inte har beövt ta hänsyn till vare sig sammarbetspartner eller verklighetens alla frågor.

Nyare partier brukar även ha en mer slimad profil där man tydligt kan se vad de egentligen vill. Om man dessutom klarar av att hålla sig ifrån den allt för uppenbara höger/vänster-skalan så har man dessutom en större bredd att ta av.

Under Gudrun Schyman lyckades Vänsterpartiet fräscha upp sitt image och tog upp frågor som många yngre kunde rellatera till.

Man tonade ner gammel-kommunismen utan satsade på den moderna människan. Det vill säga en människa som slitit sig från gamla invanda patriarkiska och homofobiska familjemönster. Förvisso tillhörde man fortfarande ett kollektiv men ett kollektiv som var till för att värna om den lilla människans rättigheter. Som en del av det hela införde man även benämningen "feminist" som skulle tolkas som en strävan mot jämlikhet fast med fokus på den parten som alltid legat i underläge.

Just feminismen gick så långt att alla etablerade partiledare (utom KD:s Alf Svensson) började kalla sig för det. Även bland vanligt folk gick det väldigt bra och partiet blev landets tredje största. Som ett exempel på storleken kan jag nämna att partiet kammade hem 80% av rösterna på syrrans gamla högstadie. Men sedan klantade sig Schyman (som redan var känd som alkoholist) sig så pass att hon inte kunde sitta kvar och tyglarna gick över till en mer klassisk vänsterpartist. Sedan dess har deras popularitet dalat.

Gudryn Schyman bildade ett nytt parti som hade utgångspunkt i feminismen. Men trots en massa mediautrymme blev aldrig partiet någon större hit. Förmodligen delvis på grund av att de hade svårt att klara av att hålla sig flytande på i stort sett bara feminismen. Dessutom hade många börjat tröttna på feminism-fascismen med sin syn på vad som var en riktig kvinna i deras ögon samt det ständiga skuldbeläggande på männen.

Partiet klarade inte heller av att stå utanför höger/vänster-skalan som det var tängt utan blev snarare någon slags lillasyster till Vänsterpartiet.

Ett annat parti som gått rejält framåt är Sverigedemokraterna.

Från början var det ett parti som i stort sett bara förknippades med skinnskallar och annat suspekt och ljusskyggt folk.

Även om de putsat en hel del på sitt image så har utgångspunkten handlat om invandringen. Alla problem har någon koppling till invandringen och skulle därmed även lösa sig om man systematiskt stoppade de som vill komma hit. Helst skulle man även skicka tillbaka de som redan finns här.

Att partiet klarat sig så pass bra beror på framför allt två saker.

Den misslyckade (så kallade humanistiska-) invandring samt den rasist-hysteri som gjort att få vågat ta tag i problemen då risken för att bli kallade rasister varit stor. Ett exempel på rasism-styämplandet kunde man se när Folkpartiet ville införa obligatoriska språkkrav för den arbetsförda invandringen....plötsligt så var det Lars Leijonborg som påståds bära ansvar för diverse rasistbrott.

Detta har även lett till att det som betraktas som svenskt har börjat ses som lite fult, detta samtidigt som många kunde se att invandringsproblemen blivit värre.

Sverigedemokraterna har varit smarta nog att inte diskutera ideologi allt för ingående. Just därför har de kunnat plocka folk från lite olika håll.

Man har t ex återanvänt det gamla Socialdemokraterna från tiden innan 68-vänstern hade sitt genombrott. Detta samtidigt som man charmar folk från högerhåll med lite värdekonservartism samt vurmande för försvaret.

Ett annat parti som även de lyckas plocka folk från lite olika håll är Piratpartiet. Liksom Sverigedemokraterna så kretsar det mesta kring en huvudfråga. I detta fallet så uppenbart att representanter för partiet öppet påstår att de inte lägger någon större vikt vid beslut som inte rör fildelning och integritet.

Partiet har försökt göra om möjligheten att ladda ner upphovsrättskyddat material från nätet till någon slags kultur eller folkrörelse.

Man kallar sig själva för pirater och partiet inte bara vill göra illegal fildelning lagligt utan man menar också att det är den lilla människans protest mot förtryck och stora media pampar.

Liksom Gudrun Schymans feminism drog med sig etablerade partier så har även Piratpartiet lyckats på flera håll. Samtliga ungdomspartier tycker att nedladdning för privat bruk bör vara lagligt.

Dock kan Piratpartiet låta lite paradoxala emellanåt då de påstår sig vara för demokrati och den personliga integriteten...men man bryr sig inte så mycket om de som drabbas oavsett om det är ekonomiskt eller kränkande.

När det gäller väljarbasen så drar de dels liberala människor som är för modern teknologi samt framför allt emot inskränkningar och censur.

Vänsterfolk kan i sin tur se en chans att ge det kapitalistiska systemet ett långfinger. Speciellt då man gärna ser att marknaden styrs av ett par feta snåljåpar som roffar åt sig allt de kan få tag på.

Det finns ju även ett par partier till men som inte verkar vara speciellt stora bland yngre. Det ena är Nationaldemokraterna som är en avknoppning från Sverigedemokraterna. Junilistan var rätt hypat ett tag men få vet vart de står någonstans mer än att de verkar vara EU-kritiska. Vill man rösta på ett EU-kritiskt parti så finns det betydligt mer etablerade.

Osynliga partiet var inne ett tag bland folk som tyckte att stenkastning på polisen var tufft men sedan ett tag tillbaka ar det varit rätt tyst om dem.

Folkfronten (tidigare Nationalsocialistisk Front) är landets största nazistiska parti. Men de är förmodligen lite väl extrema för de flesta. Är man kritisk till invandringen så är chansen större att man håller på SD istället.

Det finns även en del övervintrade kommunistpartier men liksom Folkfronten så är de förmodligen lite för extrema för de flesta.

Folkfronten och kommunistpartierna  representerar dessutom delar av historien som de flesta vill lägga bakom sig.

Det är förmodligen ett par veckor kvar tills jag får besked om jag kommer in på utbildningen som jag sökt. Men redan nu har jag börjat planera för min nya roll som herre över kylskåpet (då utbildningen ligger på annan ort).

Tanken är att jag ska skippa allt uppenbart dåligt samtidigt som jag vill kunna göra mat som man inte behöver tvinga i sig eller kosta allt för mycket.

Det som jag kommer på just nu är:

KYLSKÅP
Lättmjölk
Messmör (smart pålägg om man vill skippa smör)

Mjukost (samma som ovanstående)
Salladshuvud
Tomater
Paprika
Vitlök (kommer förmodligen även ha torkat)

Citron
Jäst (få ar sett mig baka men det händer faktiskt)

Turkisk yoghurt (funkar till det mesta)
Sill
Ägg
Kalkon (pålägg)
Ketchup
Filmjölk/Yoghurt
Morötter
Purjolök
Oliver
Gurka
Fetaost (något som Emma fått mig att börja gilla)
Blodpudding
Rårörda lingon
Keso

FRYS
Kyckling (finns ca en miljon olika saker man kan göra av kyckling)
Allaska Pollock (billig firre)

Lax
Skinka (tärnad eller strimlad)
Mager köttfärs
Grytbitar/stek/biff
Räkor (men sedan är det stopp på skaldjursfronten)

Blandade frysta grönsaker (olika sorter)
Spenat
Broccoli
Ärtor

SKAFFERI
Krossade tomater
Knäckebröd
Torkade kikärter (så jag kan tillverka egna fallaffer)
Havregryn (påstås vara billigaste proteinerna och mest mättande frukosten)

Nötter
Protein (utifall)

Russin
Grahamsmjöl (= grahamsbullar)

Kornmjöl

Gul lök
Frukt (olika beroende på årstid)
Grönt the
Tonfisk (kan kräva lite kreativitet för att bli njutbart)

Kaffe (utan kaffe vägrar morsan komma förbi)

Olivolja
Vita bönor på burk (förstår inte hur de kan vara så avskydda)

Solrosfrön
Sesamfrön
Fun Light (om jag mot all förmodan behöver känna något sött)
Omega-3

Potatis (underskattade knölar)
Kryddor (orkar inte räkna upp alla jag är intresserad av)
Honung
Buljong
Ris
Fullkornspasta
Champinjoner
Linser (vegis-varning...men funkar med lite buljong i)
Kidneybönor
Lite asiatiska såser

De gångerna jag får för mig att spela låtar som är baserade på ackord så brukar jag förbanna att jag aldrig har lärt mig speciellt många.

Jag kan alla huvudackord inklusive b/#, moll och 7, men sedan är det stopp.

Det finns ju listor på ett antal undra ackord men de är bara bökiga...men så fann jag en liten skojig sak så sent som idag.

Här ställer man helt enkelt in om det är t ex ett D man vill ha, samt vilken typ av ackord. Dis, dim, sus, 6, 7, 9 maj7 osv.

Dessutom så har man plockat med ca 50 specialackord som helt änkelt är kombi-ackord som t ex C/E, E/C# osv.

Vad trevligt!

Är det något jag verkligen hatar så är det spyor, och nu har den ena av katterna spytt ner min säng.

Fast katterna verkar ta sig mer och mer frihet för varje vecka som går.

Jag har aldrig fattat varför katter ska behöva ett antal olika kattlådor eller matskålar. Som mest har de haft 6 olika mat och vattenskålar.

Jag har även varit inne på linjen att katter har inget i sängkammaren att göra.

Dels för att jag inte vill ha katter trampandets på mig när jag sover. Jag vill kunna ha saker där inne utan att det riskeras att bli nerknuffat (så sent som idag såg jag att jag fått en spricka i en ny platta pga att någon katt tyckte den passade så mycket bättre på golvet).

Men framför allt så vill jag inte ha en massa katthår där inne.

Jag har svårt att andas och snorar konstant när katterna fäller där jag ska sova. Dessutom så hårar katterna ner alla kläder, sängkläder m.m så till den milda grad att den vanligaste frågan på min skola var om jag hade katter.

Tidigare slängde jag ut katterna så fort jag såg dem komma in.

Mia som är den äldsta katten brukade slänga sig ut i dödsförakt när jag kom gåendes...men idag så tittar hon bara lite nonchalant på mig.

Den enda katten som jag skulle kunna ha inne i värsta fall är Attila då han är av en sort som inte hårar i någon större utsträckning.

Det finns många grupper i samhället som är hatade.

Generellt så brukar de flesta avsky grupper som pedofiler, ny-nazister samt jehovas vittnen, samt en uppsjö med grupper som många ogillar men som kanske inte är direkt hatade oc framför allt inte av den breda massan.

I vilket fall så har det plötsligt dykt upp nya grupper på 2000-talet som man bör hata. För några år sedan hörde jag folk sitta och gnälla över något som kallades brats. Jag hade aldrig hört namnet tidigare men det var tydligen bara ett specifikt namn för snobbiga rikemans-söner.

Tydligen så hade det även kommit någon slags våg inom brat-träsket där alla skulle ha bakåtslickat hår och rosa skjortor.

En annan grupp som folk mer eller mindre hysteriskt vrålade att man skulle hata var emos. Än idag har jag inte riktigt kommit på vad emo egentligen står för och framför allt inte varför man ska sky dem som pest.

I mina ögon så är det helt enkelt de mer (själv-)destruktiva fjortisarna som fått sig ett eget namn. På min tid kallades de Manson-wannabees och hade lite längre hår samt mer blasfemiska eller politiska tecken. Innan dess så hade de förmodligen kallats punkare eller esteter.

Den tredje gruppen är helt klart den jag tycker minst om av de nyare.

Förr i tiden så parasiterade folk av loppor, löss, Radiotjänsten i Kiruna osv....idag så har vi istället telefonförsäljarna.

Tidigare stod de med sina dammsugare utanför dörren men idag ringer de istället i tid och otid och slipar sina argument från år till år, eller så har de bara blivit mer trögfattade. I min värld är ett nej, nej...i deras så är 5-10 nej ett nej.

Ibland så är det inte utan att jag förstår varför partier som Sverigedemokraterna växer mer och mer.

För tio år sedan var det enbart en del suspekta nazi-wannabees som tyckte att partiet var coolt bland de jag känner...men idag är det säkert tio st hyfsat normala människor i min näret som sympatiserar med dem.

Eller för att vara helt ärlig...folk som kommer från landet eller svagare kommuner och som antingen hade skitigt i att rösta eller slentrianröstat på SAP.

Orsaken kan ju delvis bero på att man inte tycker något av blocken känns speciellt regeringsdugliga och att man vill ha in något nytt.

Men framför allt beror det på att invandrare verkar ha en del speciella befogenheter som folk snällt ska anpassa sig efter.

Just därför känns det skönt att även etablerade partier vågar ta tag i en del frågor utan att vara ölivrädda för att bli utmålade som rasister.

Just alla dessa rasist-anklagelser har känts lite som vår tids häx-förföljerser.

Allt är svart eller vitt, och de som vill poängtera något i en gråskala klassas genast som svart.

Den senaste tiden har Jan Björklund kommit fram till att folk av utländsk härkomst inte längre ska kunna påverka undervisningen i den omfattning som tidigare har skett.

Detta innebär att alla ungar oavsett etniskt eller religiöst ursprung ska kunna få bada, vara med på idrotten samt vara med under sexualundervisningen utan att föräldrarna ska kunna kräva dispans för sina barn.

En annan sak är att snart kommer förmodligen även krav på att de som kommer SKA ha sina papper med sig.

En stor del av de som kommer hit har inga pass på sig...samtidigt som de inte kommer ombord på några flygplan utan dem.

Ironiskt nog så har detta visat sig gynna flera stycken då det tar mycket längre tid att behandla ett sådant fall.

Det vore cyniskt att påstå att folk som kommer från krigsdrabbade länder inte skulle få ta med sig sin närmaste familj.

Dock hör inte kusiner, farbröder, mostrar, svågrar, sysslingar, svärfäder och polare till den kategorien. Så dagens anhöriginvandring kommer att ses över.

Det jobbas även på att man ska vara lite petigare med folks bakgrund.

Att vara klassad som brottsling av en korrupt regim för att man har tillhört en demokratisk oposition bör ju inte ses som något brott här.

Dock är det ju en annan femma med mord, rån, bedrägerier osv.

Slutligen så har det även pratats om att införa en regel som innebär att de som är nyanlända och döms för grova eller upprepade brott skall utvisas.

Bara den lilla detaljen är ju något som garanterat skulle slå undan benen för Sverigedemokraterna då de mer än gärna pekar på invandrares brottsstatestik som en orsak för att strypa invandringen.

För oss som inte ser världen som svart eller vit och som inte drar direkta paraleller mellan elände och invandring så låter de nämnda förslagen som ett bra initiativ som kan underlätta relationen mellan folket i Sverige.

I morse var min våg väldigt väldigt stygg och påstår att jag skulle väga inte mindre än 88,2 kg.

Detta innebär att det börjar bli snudd pån om man kan prata om en lätt övervikt så länge till.

Självklart är det extra frustrerande då jag räknade med att väga under 80 kg nu till sommaren och ade planer på att pressa ytterligare 5 kg till hösten.

När jag sedan hade hamnat på 75 så hade det blivit till att skippa vågen för spegel och måttband istället. Men i skrivande stund så är det en lång bit kvar tills jag kommer dit.

Självklart kan jag inte skylla på andra än mig själv.

Inte för att jag köper speciellt mycket godis eller så...men jag hade faktiskt kunnat säga "nej tack!" lite oftare. Eller varför inte nöja mig med en eller två nävar chips istället för att sitta och pilla i skålarna framför mig tills fingrarna skrapar i botten.

Promenader vet jag av egen erfarenhet att de brukar fungera rätt bra.

Desto svårtare är det att få in någon rutin i det då man kan komma hem senare än väntat eller så står asagudarna och pissar på en när man ska traska. Nej då är det klart bättre att göra något åt det man stoppar i sig.

För egen del hade jag tänkt skippa socker och pizza för resten av sommaren samt att inte äta en massa mackor som mellanmål. Detta låter inte så mycket men jag borde kunna dra bort ett par tusen kalorier i veckan på det.

Undantaget är om jag skulle råka hamna i situationer där det hade ansets vara direkt oartigt att tacka nej...men i sådana fall ska jag inte mer än vad som anses vara artigt och sedan sätta stopp där.