Efter att ha hållit tummarna i två månader så nås jag slutligen av beskedet att jag inte har kommit in på den sökta utbildningen i Karlstad.

Detta gäller även mitt andrahands val.

Det innebär att de flesta planer måste skrivas om och att jag förmodligen har ett år av arbetslöshet framför mig.

Anledningen till flytten var flera, men framför allt beror det på att jag känner att jag inte har någon kontroll över mitt liv och att jag parasiterar på andra.

Vissa verkar tycka att det är helt ok att leva på andra men i mitt fall är det pissjobbigt. Detta gör även att jag aldrig känner att jag lever mitt eget liv eller i symbios med någon annan, utan att jag snarare blir en bifigur i andras liv och lägga mina egna åsikter och krav åt sidan.

Den utbildningen som jag gick färdigt i våras visade sig kanske inte var den smartaste då branchen villkor ändrades rejält under det året jag pluggade.

Den nya utbildningen jag sökte kan man se som en naturlig fortsättning på den jag redan har under bältet, vilket dels gör mig lite mer konkurenskraftig men framför allt att jag har något att pyssla med under den tiden som det inte finns jobb.

En annan stor orsak till att jag ville plugga på annan ort var för mitt psykiska välmående. Om man dels tänker sig att jag sedan tidigare har panikångest och social fobi och lägger till att jag brukar vara rätt isolerad och har svårt för att få jobb så är det kanske inte så konstigt om jag säger att jag sällan mår toppen om dagarna.

Hade jag haft rutiner i form av en utbildning, träffat folk, fått in egna pengar som jag kan göra vad jag vill med och känner att det är jag själv som styr mitt liv så hade jag förmodligen mått betydligt bättre.

Inte så att jag går runt i självmordstankar om dagarna men jag känner ofta att det mesta känns meningslöst samtidigt som jag känner att åren flyger iväg utan att jag haft möjlighet att uppfylla speciellt många av de mål som jag satt upp genom åren.

Att sedan tro att någon skulle vilja anställa någon som har panikångest, dålig självkänsla i stort sett bara haft tillfälliga vikariat känns en aning naivt.

Naturligtvis är jag ju inte dummare än att jag fattar att om man ger upp så är det ju garanterat kört att få något. Men någon större entusiasm är det ju inte tal om.

Samtidigt får man ständigt dras med en skam över att man inte klarar av att försörja sig själv, vilket man bör klara av såvida man inte har något rejält handikapp som att man är förlamad eller så.

Sedan några år tillbaka så har jag även börjat dra mig för att träffa vissa människor då jag börjar tro att de måste undra vad det är för någon jävla slöhög min sambo är ihop med.

Detta samtidigt som folk verkar ha någon fix idé om att finna några konkreta fel som kan förklara allt.

En annan sak som starkt bidrog till att jag ville till just Karlstad är min familj. Inte för att jag skulle vara speciellt mammig och ringa dagligen till familjen. Men på senare år har jag knappt sett dem trots att en hel del har hänt.

Syskonen har nya partners som jag inte träffat. Morsan har haft pissjobbigt på grund av omständigheterna utan att jag kunnat hjälpa till på något sätt.

Andra syskon flippar ut. En syrra fick en unge vid årsskiftet, en unga som jag inte haft möjlighet att se med egna ögon. Jag har inte ens träffat pappan.

Men det är inte bara familjen som bidrar till att jag vill till Karlstad. Staden ligger dessutom bra till då man snabbt kan ta sig till Stockholm, Göteborg, Oslo och även till min gamla hemort.

Jag känner mig även mer hemma där än i Småland och staden är även känd som en av landets soligaste städer (jag råkar nämligen vara rätt trött på regn vid det här laget).

Inkomsterna hade förmodligen inte varit så våldsamt stora men jag har å andra sidan inga jättestora levnadskrav.

Eller lättare sagt...jag hade kunnat prioritera lite som jag själv vill.

De senaste åren har jag knappt kunnat unna mig något (även om jag sedan 2007 åter börjat köpa skivor igen).

Jag köppte en dator och en gitarr 2002. I år köpte jag en gitarrförstärkare.

Vartenda år har jag velat åka på festival, men det har inte blivit av sedan 2002. Jag har länge velat ha en ny gitarr, nya linser samt kunna kosta på mig att bli lite mer fåfängd. 

Ett annat problem är att folk i samma ålder som mig lever i regel på en helt annan nivå. Att slänga ut ett par hundringar när man går ut är ju ingen större grej. Men för min del så har jag kanske haft 50 spänn att disponera  vilket gjort att jag kan verka lite småaktig när jag inte köper något på krogen, skippar saker med inträden och låter bli att äta.

Samtidigt känns det som att folk är övertygade om att om man inte har körkort när man är närmare 30 så beror det naturligtvis på att man inte vill, likaså med tatueringar, kontaktlinser eller om skolkamraterna vill ut och käka pizza.

Så det jag får göra nu är att jag återigen får börja plöja igenom alla tänkbara jobb framöver och hoppas på det bästa.

Sedan får jag se om det kanske finns någon annan utbildning som jag kan ta framöver.

Eller ska jag vara ärlig vet jag inte om den blir av då jag fortfarande inte fått något besked från utbildningen som jag sökt.

Men jag har i alla fall förberett mig genom att kolla upp ur mycket busskorten går på, vad som finns för lägenheter och så vidare.

 Jag har ävengått igenom mina prylar (vilket var rätt intressant då jag inte riktigt hade koll på hur mycket i lägenheten som egentligen är mitt).

Samt funderat på vilka prylar som jag kommer att behöva skaffa framöver.

När jag räknade ihop mina prylar så blev det:

• 1 Stereo
• 1 Gitarr + förstärkare + case + hemmagjort stativ
• 1 Träningsbänk + vikter & stänger (tyvärr har den tagit lite för stor plats för att kunna användas)
  
• 1 Mixer & mick + Pre-amp (som jag gladeligen säljer till den som är intresserad)
• 1 Stationär dator (som är utlånad till en snubbe som försöker rädda mina värdefulla hårddiskar) 
• 2 Golvljusstakar och en väggljusstake (samtliga tillverkade av mig)
• 1/2 Keyboard med stativ (jag och Emma betalade hälften var)
• 1/2 Draklampa med sockel (tekniskt sett äger jag bara sockeln)
• 2 Kartonger med kläder
• 2 Kartonger med böcker, tidningar, papper och pärmar
• 2 Små kartonger med mindre prylar som sladdar och skruvmejslar osv

Tyvärr behöver jag betydligt mer saker än så för att klunna bo själv.

Saker som jag får köpa/låna/tigga/sno är:

• Något att sova på
• Något att sitta på (skaffar jag en bäddsoffa så kan jag slå två flugor i en smäll).
•  Något att äta på (som t ex ett bord av något slag)
• Bokhylla (jag ogillaratt ha det stökigt och hyllor är en bra försäkring mot sådant)
• CD-ställ
• Micro
• Blandade köksprylar
• Rengörningssaker
• Telefon/mobil
• Internetuppkoppling
• Lampor

Oavsett hur man kategoriserar black metal så kommer man förr eller senare att stöta på en och annan grupp som inte riktigt platsar inom ramarna. I regel hör det om en kombination av stilar där det kan bli svårt att säga vad de egentligen spelar. Ett bra exempel är Dissection som är utom tvivel inspirerade av black men som samtidigt ligger nära döds hållet. Samtidigt så går det inte riktigt att kalla musiken för death då de dels inte stämmer ner instrumenten eller growlar.
Andra grupper som är jobbiga att sätta stämpel på är de som var med och la grunden för vad som sedan blev BM utan att ha riktigt alla delar som hör till kategorin. Exempel på sådana grupper är Venom och Hellhammer.

Till min stora förtjustning så fann jag nyligen lite nya kategorier som jag lär använda mig av framöver.
Blackened death samt blackened thrash. I grova drag är det death och thrash som spelas men att man försöker få till en ond stämning och många gånger lånar från kategorin black.

Typiska blackened death grupper är:

Dissection
Behemoth
Necrophobic
Angel Corpse
Hellhammer
Impaled Nazarene
Naglfar

Bland blackened thrash finner man akter som:

Venom
Celtic Frost
Nifelheim
Bewiched
Absu
samt de första albummen med Kreator och Sodom

Jag kom att tänka på att de som påstår att jag skulle vara blyg borde känna till att få i Alvesta har setts mer i bara kalsongerna än mig.

Detta beror inte på någon form av något exhibitionistiskt begär utan helt enkelt om att jag råkar bo mittemot ett hotell.

Sedan kan man ju alltid diskutera hur trevligt det är med en orakad halvfet typ som brer mackor när man vill ha en romantisk frukostbuffé med sin fru.