Efter att ha hållit tummarna i två månader så nås jag slutligen av beskedet att jag inte har kommit in på den sökta utbildningen i Karlstad.

Detta gäller även mitt andrahands val.

Det innebär att de flesta planer måste skrivas om och att jag förmodligen har ett år av arbetslöshet framför mig.

Anledningen till flytten var flera, men framför allt beror det på att jag känner att jag inte har någon kontroll över mitt liv och att jag parasiterar på andra.

Vissa verkar tycka att det är helt ok att leva på andra men i mitt fall är det pissjobbigt. Detta gör även att jag aldrig känner att jag lever mitt eget liv eller i symbios med någon annan, utan att jag snarare blir en bifigur i andras liv och lägga mina egna åsikter och krav åt sidan.

Den utbildningen som jag gick färdigt i våras visade sig kanske inte var den smartaste då branchen villkor ändrades rejält under det året jag pluggade.

Den nya utbildningen jag sökte kan man se som en naturlig fortsättning på den jag redan har under bältet, vilket dels gör mig lite mer konkurenskraftig men framför allt att jag har något att pyssla med under den tiden som det inte finns jobb.

En annan stor orsak till att jag ville plugga på annan ort var för mitt psykiska välmående. Om man dels tänker sig att jag sedan tidigare har panikångest och social fobi och lägger till att jag brukar vara rätt isolerad och har svårt för att få jobb så är det kanske inte så konstigt om jag säger att jag sällan mår toppen om dagarna.

Hade jag haft rutiner i form av en utbildning, träffat folk, fått in egna pengar som jag kan göra vad jag vill med och känner att det är jag själv som styr mitt liv så hade jag förmodligen mått betydligt bättre.

Inte så att jag går runt i självmordstankar om dagarna men jag känner ofta att det mesta känns meningslöst samtidigt som jag känner att åren flyger iväg utan att jag haft möjlighet att uppfylla speciellt många av de mål som jag satt upp genom åren.

Att sedan tro att någon skulle vilja anställa någon som har panikångest, dålig självkänsla i stort sett bara haft tillfälliga vikariat känns en aning naivt.

Naturligtvis är jag ju inte dummare än att jag fattar att om man ger upp så är det ju garanterat kört att få något. Men någon större entusiasm är det ju inte tal om.

Samtidigt får man ständigt dras med en skam över att man inte klarar av att försörja sig själv, vilket man bör klara av såvida man inte har något rejält handikapp som att man är förlamad eller så.

Sedan några år tillbaka så har jag även börjat dra mig för att träffa vissa människor då jag börjar tro att de måste undra vad det är för någon jävla slöhög min sambo är ihop med.

Detta samtidigt som folk verkar ha någon fix idé om att finna några konkreta fel som kan förklara allt.

En annan sak som starkt bidrog till att jag ville till just Karlstad är min familj. Inte för att jag skulle vara speciellt mammig och ringa dagligen till familjen. Men på senare år har jag knappt sett dem trots att en hel del har hänt.

Syskonen har nya partners som jag inte träffat. Morsan har haft pissjobbigt på grund av omständigheterna utan att jag kunnat hjälpa till på något sätt.

Andra syskon flippar ut. En syrra fick en unge vid årsskiftet, en unga som jag inte haft möjlighet att se med egna ögon. Jag har inte ens träffat pappan.

Men det är inte bara familjen som bidrar till att jag vill till Karlstad. Staden ligger dessutom bra till då man snabbt kan ta sig till Stockholm, Göteborg, Oslo och även till min gamla hemort.

Jag känner mig även mer hemma där än i Småland och staden är även känd som en av landets soligaste städer (jag råkar nämligen vara rätt trött på regn vid det här laget).

Inkomsterna hade förmodligen inte varit så våldsamt stora men jag har å andra sidan inga jättestora levnadskrav.

Eller lättare sagt...jag hade kunnat prioritera lite som jag själv vill.

De senaste åren har jag knappt kunnat unna mig något (även om jag sedan 2007 åter börjat köpa skivor igen).

Jag köppte en dator och en gitarr 2002. I år köpte jag en gitarrförstärkare.

Vartenda år har jag velat åka på festival, men det har inte blivit av sedan 2002. Jag har länge velat ha en ny gitarr, nya linser samt kunna kosta på mig att bli lite mer fåfängd. 

Ett annat problem är att folk i samma ålder som mig lever i regel på en helt annan nivå. Att slänga ut ett par hundringar när man går ut är ju ingen större grej. Men för min del så har jag kanske haft 50 spänn att disponera  vilket gjort att jag kan verka lite småaktig när jag inte köper något på krogen, skippar saker med inträden och låter bli att äta.

Samtidigt känns det som att folk är övertygade om att om man inte har körkort när man är närmare 30 så beror det naturligtvis på att man inte vill, likaså med tatueringar, kontaktlinser eller om skolkamraterna vill ut och käka pizza.

Så det jag får göra nu är att jag återigen får börja plöja igenom alla tänkbara jobb framöver och hoppas på det bästa.

Sedan får jag se om det kanske finns någon annan utbildning som jag kan ta framöver.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta är inte utan att jag skäms över att erkänna mina bristfälliga engelskakunskaper. Till skillnad från kemiska formler, mattematiska kurvor, hur man manglar, densitet, vad grävlingar heter på latin och vilket år Karl XI kröntes är engelska något...

Flera gånger har jag hört muslimer som beklagar sig över att de måste stå till svars för allt elände som sker i islams namn.En tjej tog det säkra före det osäkra och bad om ursäkt för allt som islam, arabvärlden, Sverige, kvinnor, västvärlden och så ...

Är all musik med syntar synt? Är all musik som innehåller stråkinstrument klassiskt?Är all elektronisk musik techno? På samma sätt är inte all musik med distade gitarrer metal. Dock hör det till vanligheten att stilar gärna klumpas ihop tämligen vå...

Enligt någon undersökning ägnar vi 14 minuter per dag åt att laga mat, sex minuter att verkligen prata med våra barn och sex timmar med att slötitta på TV och surfa på nätet.SEX TIMMAR!!!!Det är alltså 2/3 arbetsd ag.    I höstas började jag plug...

Ok! Så här ligger det till.Flickvännen fick ta hand om sin systers hund för något år sedan och med hot om stryk eller nåt fick hon även mitt motvilliga godkännande. Förra nyår var vi iväg en sväng varpå jycken fick panik när folk började skjuta raket...