Alla vet att den dåvarande statsministern Olof Palme blev nedskjuten på en gata 1986. Däremot så är det inte lika klart vem som gjorde det eller vilka som låg bakom.

Med åren har det kommit inte mindre än tio populära spår där man misstänker så villt skilda saker som sekter, terrorister, underrättelsetjänster, polisen osv.

den teorin som de flesta verkar tro på är den som kallas för "ensam galning" i detta fallet menar de flesta att det skulle vara den numera döde alkoholisten Christer Pettersson.

Egentligen så är det rätt lite som binder Pettersson till mordet. Han har inga direkta motiv, han verkar inte bry sig om politik, han har aldrig haft med Palme att göra och den tekniska bevisföringen samt de flesta vittnen talar för hans fördel.

Den enda lilla haken är att Olof palmes fru Lisbeth Palme ska ha påstått att det var Pettersson som hon såg.

För några veckor sedan pratade jag med Emmas farmor om mordet.

Farmodern lät glad över att jag tioll skillnad från många andra som hon pratat med var övertygad om Petterssons oskuld.

Men hon hade även en egen liten teori som jag själv aldrig tänkt på.

Som politiker är det ju lätt att trampa folk på tårna. Ligger man dessutom mellan två styormakter under kalla kriget så blir det ju extra spännt.

Men detta utesluter ju inte att det även kan finnas personliga skäl till mordet.

Bland alla Palmes egenskaper fanns även detta lilla faktum att han ska ha varit en kvinnokarl som inte alltid var speciellt monogam.

Detta kan han ju knappast ha lyckats dölja för sin fru.

Kanske var det rentav som så att det var Lisbeth Palme i egen hög person som låg bakom mordet.

Det hade ju kunnat förklara varför hon skyllde på Pettersson.

Ett mer tacksamt offer än en alkoholiserad b-skurk med ett obehagligt utseende och sätt går ju knappast att finna.

Personligen har jag lite svårt för att köpa denna teorin men jag kan inte förneka att den är intressant.

 1982 kom det en miniserie vid namn V.

Den kom sedan att efterföljas av en vanlig serie med samma namn och som tar vid där mini-serien slutade.

V handlar om när Jorden får besök av 50 gigantiska rymdskepp.

Besökarna visar sig se ut som vanliga människor och påstår att de kommer med fred. Fast alla tror inte riktigt på att de har fredliga avsikter.

Dessutom känns det lite skumt att besökarna driver en hetskampanj mot forskare.

En våghalsig journalist vid namn Mike Donovan och några till drar igång en motståndsrörelse efter att de lyckats luska ut att besökarna dels är maskerade ödlor och framför allt har allt annat än fredliga avsikter.

Men det är en ganska ojämn kamp då besökarna är tekniskt överlägsna samt har lyckats samla på sig en hel del fanatiska suportrar, varav en del av suportrarna är nära släkt med motståndsrörelsens medlemmar.

Fördelarna man har är att fler och fler börjar få upp ögonen för att besökarna och deras fanatiska ledare Diana kanske inte är speciellt snälla. 

Även bland besökarna själva går åsikterna isär och vissa är mer lojala med människorna än sina egna.

När mini-serien är slut så dyker det snart upp en mer vanlig serie som tar vid direkt efter och med samma skådespelare.

Det är kanske inte så vanligt att en serie är bättre än det som den är en serie på men i det här fallet känns det som ett undantag.

Serien har nämligen ett helt annat djup och man går mer in på besökarnas relationer. Det visar sig nämligen vara rena såpoperan på huvudskeppet mellan ledaren Diana och andra befäl.

Man får även se hur det går med avkomman mellan en människa och en av besökarna (besökarnas maskering är tydligen väldigt trovärdigt).

En av besökarna, Willie, har helt vänt Diana ryggen och knallar runt som en lite smått efterbliven mysgubbe bland motståndsrörelsen.

I serien har även besökarna ändrat taktik. Tidigare var de inne på att skövla Jorden men nu har de bestämt sig för att istället bosätta sig där.

Oavsett vilket så blir det människorna som förlorar på det.

Överlag tyckte jag V var klart sevärt. Effekterna var kanske inte alltid så trovärdiga på den tiden men det är ingen jättefara.

En intressant sak är att se vilka filmer och serier som dels V är inspirerat av men som även de som i sin tur inspirerats av V.

En liten lustig detalj är att trots att det kommer utomjordingar som borde vara överlägsna människorna så känns de flesta lite smått korkade.

Dessutom så verkar besökarna vara barnsligt förtjusta i allt som har med människorna att göra och tar efter det mesta (visserligen äter de möss, lägger ägg och flyger rymdskepp men ändå).

...är smultronens svar på Belgian Blue.

Det är alltså ingen egen sort utan framädlats av tålmodiga trädgårdsmästare genom åren.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag aldrig funderat på vad folk har för kriterier när de addar folk på Facebook.

I ärlighetens namn har jag aldrig hört vad andra människar har för några.

I mitt eget fall så sitter resonerar jag som så att de jag addar är sådana människor som jag hade börjat prata med om jag hade stött på den IRL.

Samtidigt så ska jag tycka att de är trevliga och vara någorlunda säker på att de accepterar vännerförfrågan.

Det är inte absolut nödvändigt att jag måste ha träffat dem i verkligheten, men i sådana fall en kontakt på annat sätt under några år.

Ett litet problem är när det dyker upp folk som man inte sett på ett antal år. I sådana fall så finns det alltid en viss tvekan (såvida det inte rör sig om någon kusin eller så). I ärlighetens namn så kan den typen av addningar vara ihopkopplat med humöret. Är jag på glatt humör så kan jag tänka: "äh vad fan...kan ju alltid vara trevligt att se vad den pysslar med nu för tiden". Är jag på sämre humör så är det snarare tankar som: "addar jag så kommer förmodligen den här typen tro att jag är desperat eller något".

Släktingar är även de en typ av människor som kan skapa en viss huvudbry.

Familjen, kusiner, mostrar, fastrar osv känns givna, men sedan är det mer tveksamt. Då vill jag gärna ha med lite mer av övriga kriterier.

Ibland har jag tänkt att den och den borde jag ju adda för de är ju släktingar. Samtidigt så har jag ju hundratals släktingar varav de flesta har jag knappt träffat.

Ska jag vara helt ärlig så finns det fall där jag ruckat på mina principer.

Då har helt enkelt andra saker vägt över. 

Idag ringde jag upp Försäkringskassan för att ta reda på vart mitt aktivitetsstöd tagit vägen. Jag är nästan helt säker på att jag lämnade in närvarorapporterna som vanligt. Enda skillnaden från tidigare gånger är att jag inte får pengar för hela perioden i och med att jag gick färdigt min utbildning, samt att jag hade ett par sjukdagar.

jag fick reda på att pengarna var på väg men skulle inte komma in fören den nionde juli. När jag frågade varför det var så sent så fick jag reda på att papperna inte lämnades in fören den 26 juni.
Eftersom jag personligen brukar lägga papperna i Försäkringskassans Växjöavdelnings låda inom något dygn efter att de fyllts i så får jag förmoda att det är de som segat sig.

Om de sedan inte lagt märke till det eller haft semester kan jag inte svara på.

Man kan ju undra efter att ha sett det skumma klipp som kommit upp på nätet. Dessa slemiga klumpar är ju knappast några kloakråttor och de verkar ju i allra högsta grad levande.

Det var inte utan att jag själv blev lite nyfiken och kollade runt lite för att höra någon lite mer kunnig yttra sig.

Efter ett tag ser jag att en biolog tror att det är någon form av anemoner som lyckats överleva i denna skitiga miljö.

Testade att leka lite med min gitarrförsärkare och gjorde ett effektfullt och elakt ljud med en massa eko.

Någon tyngd eller tungt komplud får man se sig om i månen efter.

Däremot gick det fint att spela lite mer psykadeliskt oljud med en massa harmonisering och svajarm.

Det hade varit skojigt att satsa på ett band som bara jobbar på en massa elak stämning snarare än något annat. På det så lägger man lite trummor och FX.

Två (fenomenala) band som jag kom att tänka på är det ambinenta BM bandet Darkspace samt det lite långsammare funeral-doom projektet  Hörgr.

Jag ser mig själv som rätt gnällig, vilket i och för sig kan hänga ihop med att jag i regel behöver skriva av mig när jag väl retar upp mig på något.

Bor man i Sverige så brukar det inte vara så svårt att finna orsaker till att gnälla på vädret.

Större delen av året är mörkt, kallt och jävligt!

Under sommaren är det ofta regn. Speciellt under första halvan.

Detta innebär att vi kanske kan få 20 varma fina dagar på ett år.

Detta är tyvärr trots sitt ringa antal ingen garanti för det kan bli betydligt lägre än så.

Sedan kommer hösten och återigen kommer mörkret och kylan.

Under dessa mörka kalla månader hör man ofta folk som sitter och suckar om att de skulle vilja vara på Thailand, Kanarieöarna, Florida eller någon annan stans där man kan sitta i solen.

Med tanke på detta så borde ju folk jubla när vi äntligen har lite sol och värme...men icke!

Dagligen hör man folk som suckar och stönar högt om att det är varmt och vissa längtar till och med efter regn.

Detta hade ju varit lite mer befogat i något ökenland där temperaturen kan dundra iväg på över 50 grader och där det sällan är under 20-25 grader, men knappast i ett av Europas kallaste länder.

Själv håller jag tummarna för att temperaturen ska hålla i sig så att även jag kan ta del av den. Värmen har hållt på i drygt en vecka och jag har varit ute en av dessa dagar. Lovar att min bittra ton lär bli betydligt värre om jag kommer ut bara för att upptäcka att jag gått miste om årets enda varma dagar.

Glad sommar!!!