Jag är på en släktmiddag där jag träffar en massa människor jag inte vill träffa, pratar om saker jag inte vill diskutera och är på ett allmänt dåligt humör.

Det var lite saker som hade hänt runt det hela men jag kan tyvärr inte komma på vad.

Brevid mig sitter min äldsta syster och glufsar glatt i sig en mass mat.

Så långt är allt normalt.

Men plötsligt börjar hon nafsa mig på halsen och jag knuffar föga förvånande bort henne och ropar: "VAD FAN PYSSLAR DU MED!?".

I det läget inser jag att jag inte alls är på en släktmiddag, utan ligger i min och flickvännens dubbelsäng, och brevid mig är inte syrran utan en förvånad flickvän som undrar om jag blivit knäpp på riktigt.

Plötsligt inser jag att det mot all förmodan faktiskt finns en del som av någon outgrundlig anledning är inne på min blogg.

Även om jag har svårt att riktigt fatta vad som intresserar folk då jag enligt mitt tycke sitter mest och svamlar om plattor, lite samhällsrelaterade saker och om hur jobbigt det är att vara arbetslös.

Dessutom är jag snål med bilder och utlämnar aldrig några intima detaljer...i alla fall inte om mig själv.

Jag ar inte heller något tema runt skrivandet. hade jag tagit bloggandet på allvar så hade jag hållt mig lite mer konsekvent samt skrivit mer regelbundet.

Nu är det snarare något som jag skriver i när jag kommer på något som jag tycker är intressant eller för att jag bara får någon spontan lust att skriva några rader.

För att göra det hela ännu värre så bryr jag mig inte heller om att gå igenom om det verkligen är läsbart, skiter i att rätta stavfel och i ofta hamnar jag dessutom i något annat ämne än det jag startade med.

Eftersom jag ändå inte räknar med att någon ska läsa skiten så kan jag även kosta på mig att vara både ärlig och personlig.

För att vara ärlig så hade jag tyckt att det varit skitjobbigt att ha 10 000 läsare per dag. Visserligen så har jag väl någon liten exponist inom mig som gärna vill synas men samtidigt så hade jag fått sådan prestationsångest att inget hade blivit gjort.

Dessutom hade jag fått stå till svars för allt jag skriver. Missuppfatta mig inte nu, jag står för allt jag skriver och kan även argumentera för min sak.

Men jag kan inte se mig själv sitta och lägga ner två timmar per dag för att tjafsa med folk som har alltför ömma tår.

Jag trodde att det var en ganska spridd nyhet (nåja...det var minst ett år sedan) att det har kommit en del nya idiotiska regler för de australiensiska jul-tomtarna.

Australien är liksom Sverige ett land som i grunden bygger på Europeiska och kristna traditioner med julafton och tomtar.

Detta gör att mitt under julruschen i 40 graders värme (jo det är ju södra halvklotet som ni vet) så står det feta rödklädda tomtar i varuhusen och roppar "ho ho ho" efter barnfamiljerna.

Eller lättare sagt det var så fram tills något år sedan.

Tomtarna står visserligen fortfarande kvar och svettas skäggen av sig och frågar småtjejer vad de vill ha i julklapp, men med en liten ändrad detalj.

De får inte längre säga "ho ho ho".

Detta på grund av att någon smartskalle tydligen kom på att "ho" även är ett slangord för ett mycket gammalt yrke, och det passar sig ju inte att en tomte står och skrockar "hora hora hora nu är det jul".

Själv så tyckte jag inte det var speciellt lustigt utan suckade mest åt PK-nissars allt för stora makt i samhället och drog mig till minnes vårt eget rabalder om att "neger" skulle bort från svenska språket då det enligt någon byråkratisk kärring är ett rasistiskt ord.