Direktlänk till inlägg 14 februari 2010

Megadeth

Av Torz - 14 februari 2010 08:20

Precis innan Metallica ska gå in i studion och spela in sin första fullängdare så sparkar man gitarristen Dave Mustaine. Orsaken påstås vara att han är för instabil på grund av sitt destruktiva leverne. Man påstår också att man är missnöjd med hans spelande.

Att han var en fara för sin omgivning har han själv medgivit, däremot känns det inte helt rättvist att klanka ner på hans spelande. Speciellt när han ersätts av en gitarrist som är betydligt sämre.

Hur som helst tar Mustaine detta väldigt hårt och kommer aldrig heller över det.

Inte blir det bättre av att plattan kommer att bana väg till thrashens absoluta topp.


Här hade egentligen sagan om Mustaine kunnat tagit slut. Hade han skitigt i allt och börjat mecka med bilar hade få bortsett de mest inbitna Metallica-fanen vetat vem han var. Detta var dock inte hans melodi utan istället sätter han ihop ett band som ska utmana Metallica på allvar.


KILLING IS MY BUSINESS...AND BUSINESS IS GOOD!

(1985)

Det går helt klart att finna drag från Mustaines tidigare arbetsgivare (han har bl a plockat med sig "The Four Horsemen" från Metallica, men här modifierad och omdöpt till "Mechanix"). Fast med skillnaden att Megadeth har mer substans. Musiken är mer genomtänkt, musikerna är mer rutinerade och texterna försöker undvika de vanligaste klycshorna utan tar istället upp kalla krigets spänningar. Detta kryddat med lite ockultism och Mustaines mer cyniska sida.

Det finns även en del mer jazziga inslag, och i senare tryckningar har man även med Nancy Sinatras "This Boots is Made For Walking", dock i en rätt egen version.

De svagaste punkterna är att pengarna som brändes på produktionen visade sig ha minskat drastiskt efter att medlemmarna festat upp stora delar av förskottet.
Att Mustaine är en duktig gitarrist råder det inga tvivel om...men av någon anledning så får han även för sig att han kan sjunga.


PEACE SELLS...BUT WHO´S BUYING?

(1986)

Det fanns till en början en del tvivel att Megadeth verkligen var något att räkna med. Men det tystnade när denna kultförklarade platta dök upp. Plattan är liksom den förra fortfarande meckig och arg men låtmaterialet är starkare och produktionen tyngre.

Det påstås även att skivan spelas nedstämt ett kvarts tonsteg.

En Megadethiserad version av blueslåten "I Ain´t Superstitious" förekommer.
Annars så kom plattan till mitt under en satanisk period i Mustaines liv vilket speglar av sig på några av låtarna. Detta resulterar sedan i att han kommer att vägra spela dem när han några år senare går och blir frälst.

Efter denna platta ryker gitarristen Chris Poland och trummisen Gar Samuelson.


SO FAR, SO GOOD...SO WHAT?

(1988)

Nu har något uppenbarligen hänt med produktionen. Det är mer effekter och det förekommer en del akustiska gitarrer här och var. Plattan tillhör liksom de två första en av mina absoluta favoriter men många andra har svårt att riktigt acceptera förändringarna. Tynggden har fått ge vika för ett mer punkigt raseri.

"In My Darkest Hour" är en blivande klassiker som tydligen ska tolkas som ett avsked till Metallicas döde basist Cliff Burton.
Man hyllar Sex Pistols genom att riva av deras klassiker "Anarchy in UK" (med skillnaden att Mustaine sjunger "USA" istället för "UK").

Trummisen Chuck Behler sparkas, liksom gitarristen Jeff Young. Den sistnämnde klassas av Mustaine som bandets sämsta gitarrist någonsin och ska ha åkt efter att ha stött på Mustaines flickvän.

Apropå gitarrer så har Mustaine nyligen börjat använda Jackson King V. Den gitarrenn som förmodligen är mest förknippad med honom.


RUST IN PEACE

(1990)

Här skapas en ny era inom Megadeth. Tidigare har det i praktiken varit Mustaines projekt, men nu börjar det likna ett band.

Behlers trummteckniker Nick Menza plockas in, liksom även gitarrvirtuosen Marty Friedman. Med denmna sättning kan man lägga in ytterligare en växel och göra en snudd på progressiv metal-platta. Gitarrspelandet blir även mer intressant då man kombinerar Mustaines mer metalorienterade leads med Friedmans bländande fingertoppskänsliga solon.

På textsidan så breddar man med heliga krig, lite UFO:n samt kampen mot drogerna (det sista ska dock inte tolkas att Mustaine eller för den delen någon annan i bandet skulle vara ren nu...men hädanefter görs det i alla fall återkommande försök till det).

Rust in Peace klassas av många som bandets höjdpunkt.


COUNTDOWN TO EXTINCTION

(1992)

Här har man skalat ner låtarna rejält och satsat på enkla låtar istället för långa gitarrdueler och proggresiva inslag.

I ärlighetens namn känns det lite som man sneglat på framgångarna Metallica fick med sin självbetitlade platta.

Personligen tycker jag plattan känns för kommersiellt inriktat och saknar både driv, tyngd samt meckande.

Fast konceptet visade sig vara lyckat då detta är den bäst säljande plattan i gruppens karriär samt deras inträdesbiljett till MTV.


YOUTHANASIA

(1994)

Visserligen kan man känna igen en del från förra plattan som att man har en mer tillbaklalutat spelstil där man inte rusar iväg i något speciellt högt tempo eller meckar för mycket. Samtidigt har man börjat plocka in tyngden från Peace Sells och börjat experimentera lite med munspel och balader på franska (!).

Detta är förresten första plattan sedan debuten som är stämd i Eb.


CRYPTIC WRITINGS

(1997)

Efter att ha givit ut en coverplatta så var det dags igen.

Den här gången har tyngden återigen minskat. Faktiskt så pass att detta är praktiskt taget omöjligt att katagorisera som thrash. Över lag har bandet börjat bli rätt slätstruket. Medlemmarna uppträder i rätt vardagliga kläder, Mustaine har fått en signatur-gura som visserligen fortfarande är V-formad...men med avrundade spetsar.

Man har t o m tagit bort bandets maskot Vic Rattlehead från omslaget.

Låten "Trust" går hem hos en del men jag själv (och förmodligen de flesta mer metalorienterade fansen) tycker att nu är måttet rågat.

Efter plattan sparkas trummisen Menza av oklara anledningar, och därmed är bandets mest klassiska banduppsättning bruten.


RISK

(1999)

Namnet är inte taget ur luften...för här är gruppen verkligen ute på hal is.

Mustaine har i efterhand sagt att han tröttnade på allt tjat om hur många miljoner plattor gruppen hade kunnat sälja om man började satsa mer på en kommersiell inriktning. I ärlighetens namn verkar han vara rätt trött på det mesta och började låta utomstående få inflytande i det som han tidigare har krävt full kontroll över.

Marty Friedman påstås ha haft stort inflytande på detta verk, och det är mycket möjligt då han är den minst metalorienterade i bandet.

Resultatet blir ett pinsamt försök att åter ta sig in i MTV´s korridorer.

Av detta blir det inte så mycket utan istället så kan man konstatera två saker: Bandet har gjort bort sig rejält och ytterst få som kallar sig metal vill längre ha med bandet att göra...plattan blir den största floppen genom bandets karriär.

I efterhand har Mustaine påstått att felet inte var materialet eller produktionen, utan att man gav ut eländet under sitt namn. Hade låtarna sålts till ett annat band hade framgångarna garanterat kommit och plattan hade hyllats i medierna.


THE WORLD NEEDS A HERO

(2001)

Efter det tidigare magplasket så råder det ingen som helst tvivel om vad som måste göras. Istället för att blicka framåt så börjar bandet söka sig bakåt och återigen bli ett metal band.

Nu är Marty Friedman ur vägen (efter att denne dragit vidare för att kunna spela i japanska TV-program och liknande) och ersatt av Al Pitrelli.

Man har även passat på att damma av sin gamla maskott som inte varit med de senaste sju åren.

Resultatet av det hela visar sig vara rätt urvattnat. Visserligen spelar man återigen metal men musiken låter fantasilös och man har t o m börjat göra uppföljare till mer än tio år gamla låtar.

Efter det så splittras bandet!
Visserligen har bandet varit nära att splittras tidigare då Mustaine tröttnat på det hela. Den här gången visar det sig vara värre än så.
Under ännu ett rhelabiteringsförsök somnar Mustaine på sin arm och skadar en nerv så pass illa att han får höra att han aldrig mer kommer kunna spela gitarr igen.


THE SYSTEM HAS FAILED

(2004)

Efter att bandet gått i graven kommer det både en live-DVD samt en best of.

Men som genom ett mirakel återhämtar sig huvudmannen genom träning samt böner (vid det här laget har Mustaine blivit frällst).

Visserligen har inte bandet någon fast sättning utan ett flertal personer medverkar. Bland annat gamla bekanta som Chris Poland, Nick Menza och Marty Friedman.

Även om plattan förmodligen inte kommer att klassas som ett av bandets höjdpunkter så känns det som att det var så här förra plattan borde ha låtit.


UNITED ABOMINATIONS

(2007)

På denna plattan finns det två uppseendeveckande saker.

Dels har man dammat av den gamla dängan "Á Tout Le Monde" från Youhanasia fast i en ny tappning där Mustaine sjunger duett med Cristina Scabbia från Lacuna Coil.

Dels att detta är det är första plattan som den evige vapenbrodern David Ellefson inte längre är kvar. Eleffson valde att hoppa av...men kommer strax tillbakla med en stämningsansökan där har kräver bandet på flera miljoner av någon outgrundlig anledning. Han baktalar även Mustaine i media vilket inte helt oväntat retar gallfeber på den lättirriterade Mustaine.

Basen övertas av James Lomenoz. Gitarr och trummor hanteras av bröderna Shawn och Glen Drover.

Mustaine passar på att byta till sig en ny signatur gura...den här gången hos Dean, efter att ha kört på en ESP under några år.


ENDGAME

(2009)

Ny gitarrist är Chris Broderick och basen sköts av James LoMenzo.

Utöver det vet jag inte så mycket mer om plattan än att den fått ett hyggligt mottagande.


Det är knappast en underdrift att påstå att Megadeth har gått både upp och ner genom åren. En hel del medlemmar och droger har passerat under denna tid.

Dave Mustaine har visat sig vara en synnerligen färgstark person som utöver att vara en duktig gitarrist och låtskrivare även är känd för sitt hetsiga humör, sin cynism, sitt löjligt raka och uppriktiga sätt...samt hans strävan efter att bevisa att man inte behöver vara korkad bara för att man gillar metal.

Tyvärr har bandet lyckats göra en del magplask genom åren. En annan sak som även det känns irriterande är Mustaines besatthet av Metallica.

Det är mycket möjligt att de behandlade honom orättvist...men detta var 1983 när de inblandade var i 20 års åldern. Att sitta och sura över det efter nästan 30 år känns bara löjligt. Det får ju även en annan att undra om Megadeth verkligen varit ett seriöst band eller om allt egentligen bara rört sig om någon slags kapplöpning. Min spontana gissning är att sanningen ligger någonstans mitt i.

Rent musikaliskt har det aldrig varit några problem att skilja grupperna åt.

Samtidigt verkar Metallicas svängar ha smittat av sig på Megadeth.

Båda bandens första fullängdare är lovande men man visar inte sin fulla potentiallitet förän lite senare. Båda grupperna släpper några av sina mest klassiska plattor 1986.
När Metallica experimenterar på sin "And Justice For All" gör även Megadeth det på "So Far, So Good...So What?" även om Metallica är mer episka.

När Metallica släpper sitt bäst säljande album någonsin, följer Megadeth med sin bäst säljande platta.

När Metallica bestämmer sig för att tona ner det hårda gör Megadeth det samma.

Bägge banden gör två mer rock/pop orienterade skivor. Bågge grupperna försöker sedan göra tafatta försök att komma tillbaka. Båda grupperna försöker komma upp på rätt köl igen (även om Megadeth för en gångs skull är snabbast).

Är man inne på ödet kan det vara frestande att tro att något hos Mustaine fortfarande finns kvar i Metallica och att han egentligen är ämnad att vara där.

Detta skulle kunna förklara en hel del...dock är jag på tok för ateistisk lagd för att dra sådana slutsatser.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Torz - 3 mars 2015 19:40

Detta är inte utan att jag skäms över att erkänna mina bristfälliga engelskakunskaper. Till skillnad från kemiska formler, mattematiska kurvor, hur man manglar, densitet, vad grävlingar heter på latin och vilket år Karl XI kröntes är engelska något...

Av Torz - 11 februari 2015 15:52

Flera gånger har jag hört muslimer som beklagar sig över att de måste stå till svars för allt elände som sker i islams namn.En tjej tog det säkra före det osäkra och bad om ursäkt för allt som islam, arabvärlden, Sverige, kvinnor, västvärlden och så ...

Av Torz - 1 februari 2015 02:59

Är all musik med syntar synt? Är all musik som innehåller stråkinstrument klassiskt?Är all elektronisk musik techno? På samma sätt är inte all musik med distade gitarrer metal. Dock hör det till vanligheten att stilar gärna klumpas ihop tämligen vå...

Av Torz - 5 januari 2015 12:55

Enligt någon undersökning ägnar vi 14 minuter per dag åt att laga mat, sex minuter att verkligen prata med våra barn och sex timmar med att slötitta på TV och surfa på nätet.SEX TIMMAR!!!!Det är alltså 2/3 arbetsd ag.    I höstas började jag plug...

Av Torz - 1 januari 2015 16:33

Ok! Så här ligger det till.Flickvännen fick ta hand om sin systers hund för något år sedan och med hot om stryk eller nåt fick hon även mitt motvilliga godkännande. Förra nyår var vi iväg en sväng varpå jycken fick panik när folk började skjuta raket...

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards