Genre: Black Metal
Nationallitet: Frankrike
Utgivningsår: 2011
Bolag: Debemur Morti Productions
Hemsida: www.blutausnord.com

När man inte längre trodde att det gick att det var möjligt att göra så mycket mer med Black Metal genren så kommer det plötsligt en rad franska band med Deathspell Omega i spetsen och blandar ondska, atmosfär och teknik i ett.

Ska jag vara helt ärlig så har Deathspell Omega en tendens att bli för mycket. Ok grabbarna kan verkligen lira men jazzflummet blir lite väl jazzigt och de snabbare partierna hade kanske mått bättre av att hålla sig tillbaka emellanåt.
Där passar Blut Aus Nord som handen i handsken då de känns lite som en lightversion som inte bryr sig om att försöka bevisa något utan koncentrerar sig på att göra bra musik.

777 Sect(s) är inget undantag. Det som jag lägger märke till är att sången verkar ha tonats ner ännu mer den här gången. Den har visserligen aldrig legat i fokus utan har varit en skrikviskande stämningshöjare.
Som vanligt spelar och plockar gitarrerna på alla möjliga konstiga sätt och trummornaförsöker hänga på. Lite syntar ordnar lite körer varstans och antagligen finns det även en bas någonstans som antagligen följer baskaggen eller har hamnat i onåd hos producenten.
Gitarrerna låter fuzziga och trummorna låter iblandså välputsade och triggade att jag inte vågar utesluta om de använder trummaskin.

Tempot varierar men verkar mest ligga på en medelväg. Låtarna har ibland så pass mycket variation att det är svårt att sätta fingret på vart den ena låten slutar och den andra börjar. Överlag är det här en rätt skaplig platta.
Det är inte det bästa jag hört med Blut aus Nord men inget de behöver skämmas över heller. Personligen gillar jag de lite lugnare låtarna som Epitome-02 och Epitome-06 bäst.

Som vanligt sitter jag och plockar på mig nödvändiga saker innan jag ska med till jobbet. Busskort, Visa-kort, MP4 + hörlurar, USB-kabel, USB-minne, pennor, busstidtabell, nycklar, mobiltelefon m.m för att konstatera att det är för varmt för att det ska gå att kunna ha skinnjackan på mig.
Plötsligt minskar utrymmet för mina prylar och jag fyller istället min luvtröjas fladdriga fickor och hoppas att det mesta kommer att hålla sig där tills jag kommer hem igen.

Men vore det inte mer praktiskt om jag kunde skita i jackor och tröjor och istället ha en massa fickor på byxorna?
Eftersom jag alltid varit lite svag för militära föremål funderar jag starkt på att införskaffa ett par militärbrallor framöver.
Förmodligen är de även lite mer hållbara än merparten av mina brallor.

Rätt som det är så kopplas jag ihop med något specifikt intresse.
En mailkamrat påstår att jag är inne på styrketräning i sin beskrivning av mig. En annan påstår att jag gillar vikingar, någon musik. Min blivande svärfar brukar ge mig historiska böcker i julklapp. Gamla klasskamrater påstår att jag gillar konst och vapen. Någon sa att jag bara har sex och våld i skallen.
Flickvännen har sagt att jag gillar politik.

Men vem har egentligen rätt?

Svaret är att det ligger något i det de flesta säger.

Under åren har jag träffat på folk som har väldigt specifika intressen och i ärlighetens namn brukar det inte vara något vidare att umgås för mycket med en sådan. Värst är det ju om intresset ligger utanför det som jag orkar bry mig om.
Detta kombinerat med att jag snabbt tröttnar på det mesta har gjort att jag prioriterat bredd. Det är mycket praktiskt då det blir lättare att prata med fler människor. Eftersom jag brukar försöka finna gemensamma nämnare med de jag träffar så diskuterar vi naturligtvis sådant vi båda gillar.

För ett tag sedan kollade jag upp libris-koden på de böcker som jag lånat det senaste året och då blev det lättare att få en överblick över det jag gillar. Egentligen har jag inte tänkt så mycket på vad det är för saker jag faller för utan jag kör mest på känsla och i viss mån även lathet.

De saker som jag enligt libris SAB-system gillar är:

* Religion - mest inom asatron, islam, gnocism samt kristendomens historia
* Filosofi och psykologi - mest inom kommunikation, beteende och könspsykologi
* Uppfostran och undervisning - studietekniker och snabbläsning
* Språkvetenskap - svordomar
* Skönlitteratur - skräck
* Konst, musik, teater, film, foto - teckning
* Historia - vikingatiden, nazisternas ockulta historia, kurdernas historia m.m
* Biografi med genealogi - seriemördare
* Etnografi, socialantropolgi och etnologi - folktro, häxkonst, prostution
* Samhälls- och rättsvetenskap - jämlikhet, narkotika, arbetsmarknad m.m

* Teknik, industri och kommunikationer - operativsystem (Linux)
* Ekonomi och näringsväsen - privatekonomi, aktier och ökad effektivitet
* Idrott, lek och spel - pilates
* Medicin - kognitiv beteendeterapi, neuroser, dietik, sexologi, psykiatri

Sedan finns det ju även intressen som är trevligare att uppleva än att läsa om som t ex att festa, umgås med folk, titta på film, resa, spela musik, styrketräna osv.
Det ligger även en del vilande som t ex runologi och det mesta som rör sig om olika livsåskådningar, vetenskap, ockultism m.m Egentligen är jag intresserad av det mesta med undantag för sport, trädgårdar, mode och motorer.

Ibland verkar folk prata om alkohol som om det vore någon form av religion.
Men den bittra sanningen för min del är att alkohol inte påverkar mig i någon större utsträckning. Den kan förstärka festintrycket men kan i sig själv inte bidra med så mycket.

Däremot fångas jag lätt av stämningen.
De som kan hålla igång fester och/eller diskutera intressanta saker gör att det över huvud taget är värt att komma till festen.
Är det istället snobbar och tråkmånsar känns det onödigt att slänga ut pengar på dyr alkohol.

En sak som slog mig först på senare år är att festivaldrickandet är det som passar mig bäst.
Det känns i alla fall bättre än att dricka under några få timmar innan man går ut.
Det sistnämnda gör att jag får stå mellan två val. Antingen slänger jag i mig det jag har så snabbt som möjligt, eller så tar jag det lugnare.
Tar jag det lugnt får jag ingen effekt och slänger jag i mig så fort som möjligt ökar risken för att drabbas av illamående.
Med en uppväxt i en kommun som blivit utsedd till Sveriges värsta suparkommun några år i rad (enligt obekräftade källor) går det ju inte att pilla på en halvtom flaska. Man öppnar första ölen innan man hinner slå sig ner i soffan och sedan tömmer man den medan den fortfarande är kall. När den är slut öppnar man en ny osv.

Detta fungerar inte riktigt lika bra när man maraton-festar. Hade ingen påpekat det där för mig och en polare när vi åkte finlandsfärjan för några år sedan hade vi antagligen riskerat att missa det mesta.
Detta visade sig vara ett helt nytt sätt att festa på och det passade mig perfekt.
Vissa verkar kunna komma in i en partystämning rätt snabbt men för egen del är jag extremt seg. Efter ca ett dygn börjar jag komma in i det där trevliga stadiet där man känner att hämningarna börjar släppa och man vill ha lite fart runt sig.
Det kan ju också vara så att jag har en sadistisk sida som får energi från andras bakfylla men oavsett vilket har jag konstaterat sedan dess att de fester som jag varit på nästan alltid är för korta.
Därför borde festivaler vara det ultimata för mig.