Alla inlägg under juli 2011

Av Torz - 5 juli 2011 12:45

 

När Harry Potter slog igenom en gång i tiden så var det en massa prat om ungar som fick sina stackars föräldrar att skaffa ugglor åt dem.
Jag säger inte att det inte har hänt men känner mig lite skeptisk. Under mitt liv har jag aldrig sett en uggla i en djuraffär (och det är osäkert om jag sett dem någon annanstans heller). Men det är ju inte uteslutet att engelska djuraffärer har lite annat utbud än de svenska.


I vilket fall blev jag plötsligt sugen på att skaffa mig en fladdermus.
Kan man ha pappegojor (och eventuellt även ugglor) i bur borde även fladdermöss gå bra.
I skrivande stund har jag inget bra namn på min eventuella kommande fladdermus, utan det enda jag kommer på just nu är Katla.
Om jag får nöja mig med en markgående råtta (som självfallet är både rejält stor och svart) blir ju namnet Belzebubb.

Andrar djur som hade kunnat fungera hemma hos mig är ormar, ödlor (där hade kanske Katla fungerat bättre) samt spindlar.
Katt har jag redan och hundar tycker jag är både korkade och äckliga.

Av Torz - 5 juli 2011 11:44

Något som jag har svårt att riktigt förstå är hur folk kan acceptera en så vårdslös benämning som "högerexremism".
Av namnet att döma så rör det sig ju om en högerideologi i en extremare form.
I de flesta fall handlar det om rasism, segregation och total likgiltighet inför människos lika värden.
Nu är ju detta "...extremism" men det här borde ju tyda på att mer vanlig höger har samma delar inom sig...bara lite mildare.
Man är alltså rasister men inte lika mycket. Man tycker inte att folk bör ha samma förutsättningar men inte lika markant som i den mer extrema formen.

Ju mer extremt det blir desto mer diktatoriskt blir det och makten är rejält koncentrerad inom de så kallade högerextrema ideologierna.
Det måste ju innebära att den lite mildare högern hade tänkt sig göra en rejäl u-sväng efter ett tag för att plötsligt lämna valfriheten och vurmandet för minskat statligt styre till att plötsligt bli totalitära och kräva statlig kontroll över samhället.
Det blir ju lite som att sitta och måla och tycka att det var en lite väl klen röd färg på paletten så man tillsätter lite mer...och lite mer och ännu lite till för att plötsligt inse att färgen blivit blå.

För att återgå till rasismen så är ju en skillnad mellan vänster och (vanlig mild) höger benägenheten att placera folk i fack. I vänsterns värld är det där väldigt viktigt. Stackars arbetare är svaga offer som de elaka företagarna sliter i stycken om inte pappa staten kommer till undsättning. Kvinnor i sin tur lever ständigt i skräck för den patriarktiska världskonspirationen där alla män medvetet eller omedvetet vill trycka ner dem. Högern lunkar på i tron om att motsättningar inte är några större problem. I alla fall inte så till den milda grad att staten måste rycka in med full arsenal för att trygga de mer utsatta grupperna.
Ja om det inte är extrem högern då. Då blir det där kollektiva tänkandet väldigt viktigt som genom ett trollslag.
Grupperna blir då vi rena, vita arbetare mot de elaka, mörka , kapitalistiska/parasiterande invandrarna/judarna/negrerna eller vad det nu må vara.

Av Torz - 5 juli 2011 11:10

Någon sa vid ett tillfälle att det är bättre att vara tyst och låta folk misstänka att man är en idiot istället för att öppna käften och undanröja alla tvivel.

Det kan jag hålla med om men tycker att uttrycket om att vi har två öron men en mun är bättre.
Ta in minst det dubbla än det du säger. I alla fall om du vill ha någon som helst trovärdighet. Har man inget att tillföra en diskussion så håller man helt enkelt tyst och hör vad de andra säger. Är man osäker på sin sak så säg det istället för att få det att låta som ett konstanterande.

Eftersom rätt få verkligen följer det där så bestämde jag mig för ca ett år sedan att gå mot strömmen. Så gott som dagligen hör jag folk sprida saker "de hört".
Om någon tror att jag bara sitter och svamlar kan man ju alltid ta upp islam under en fikarast och inom kort kommer fördomarna att hagla.

Visst kan det vara lockande att sitta och bli häpen och förvånat säga "nääää men det menar du inte", "oj då....verkligen?", "usch då!" osv.
Att kolla upp saker och ting är ju rätt otacksamt. Man ödslar ju en massa tid på att dementera intressanta och spektakulära saker. Efter att jag själv läst om muslimska kvinnor har det visat sig att mycket inom religionen är baserat på kärlek och respekt. Men hur roligt är det egentligen att ta upp på en fikarast?
Eller vilket av dessa två påståenden hade varit mest spännande att diskutera under en fikapaus?

"Jag hörde en muslimsk kvinna säga att profeten Muhammed var det mest fulländade exemplaret på hur en man ska vara mot sin hustru"

"Visste ni att muslimska män kastar syra i ansiktet på kvinnor som inte vill ha dem?"

Varför ska man då över huvud taget bry sig om att sätta sig in i vad som stämmer? Finns det någon definitiv sanning?
Orsaken till att man kan kolla upp saker beror på om man vill vara en idiot i mängden. Det är väldigt bekvämt att flamsa med andra och ta del av utbud som man blir påprackad.
Inom många områden finns det ingen konkret sanning men det är därför vi har hjärnor som inte bara samlar information för att själva kunna dra egna slutsatser.
Vill man sedan dra slutsatser från vad folk som vet vad de pratar om säger eller från de som inte har en susning är ju upp till var och en.

Det här resonemanget har ju inte nödvändigtvis bara med islam att göra utan jag tog det bara som ett exempel då alla verkar ha åsikter om det.

Av Torz - 5 juli 2011 10:26

 

Genre: Death Metal
Nationallitet: USA
Utgivningsår: 2011
Bolag: Season of Mist
MySpace: www.myspace.com/morbidangelofficial


Knappt hade fansens jubel över att David Vincent åter kommit tillbaka till bandet innan glädjen utbyttes till ren förvåning....vad fan är det här egentligen!?
Morbid Angel flirtar med techno!? En kombination så avlägset att det antagligen håller på att byggas Morbid Angel bål lite varstans och det är en tidsfråga innan den här plattan kommer att slumpas bort för några tior på Ginza.


Men är det verkligen så illa som det låter?
Nja...det går att diskuteras. En glädjande nyhet är att det är utom tvivel att det är Morbid Angel som lirar och de flesta av låtarna är inte speciellt experimentella.
Däremot sticker en del spår ut i en genre som många gånger är rätt konservativ.
Too extreme! får mig att undra om inte någon DJ gjort en remix på en Morbid Angel låt. Det är hårt, taktfast och hmm fel. Destructos vs. the Earth / Attack hade antagligen inte fått några ögonbryn att höjas om det hade varit t ex Die Krupps som gjort den. Radikult känns rätt mycket som Marilyn Manson med Dave Vincent-sång. På Profundis verkar den där lömske remixaren ha smittit in igen.


Övriga låtar känns däremot som ett lite mer avslappnat Morbid Angel. Det krånglas inte i onödan utan det tuffar på. I Am Morbid är lite av ett undantag bland de mer analoga spåren då jag automatiskt tänker på senare Entombed.

Produktionen känns inte helt 100. Det är tyngd men utan några skarpa kanter.
Lite som att slå någon med ett teddytygsklätt baseballträ.

Ska jag sammanfatta det hela så tycker jag skivan är helt ok men kanske inte riktigt vad man hade väntat sig om man väntat i nio år.
Morbid Angel verkar vara inne på att överaska folk och det är ju aldrig fel att våga tänja lite på gränserna...speciellt när det inte verkar finnas några kommersiella intressen bakom (och om så vore är medlemarna mer än lovligt naiva). Detta kommer antagligen att reta upp en hel del lyssnare men det vore kanske förhastat att prata om en ny Cold Lake eller Load. Däremot kommer den nog att betraktas som en parantes i Morbids Angels historia som t ex Bathorys Octagon som även den fick ett svalt mottagande även om respekten för bandet fortfarande kvarstod.




Av Torz - 5 juli 2011 09:09

 



Om man skulle fråga folk vad de associerar till hårdrock lär det långa håret bli ett av de vanligare svaren.
Trots detta så fullkomligt kryllar det av en massa korthåriga fånar i alla möjliga metalsammanhang.
Jaha och!? Är en inte allt för långsökt reaktion på ett dylikt uttalande.
Här har jag full förståelse för den påstådda (jag har aldrig fått det bekräftat dock) skeptismen homosexuella har mot bisexuella.


Orsaken ska vara att är man väl med i leken så finns det ingen återvändo till ett normalt liv. Därför skapar man en liten egen värld för de som inte riktigt passar in.
Det är inte svårt att förstå vartifrån ett sådant ressonemang komer ifrån. Det finns ju gott om rykten runt homosexuella och risken för att vissa människor undviker en eller att man blir sämre behandlad i vissa sammanhang ökar ju.
Men då finns ju alltid gay-partyn där man kan träffa likasinnade och ha roligt med dem (vad jag hört ska det vara en väldigt trevlig stämning på ett sådant ställe).
Sedan kan man gå tillbaka till den vanliga världen där man blir en lite udda typ som sticker ut....ja om man inte är bisexuell vill säga.
Då kan man både äta och behålla kakan genom att leva ett vanligt heterosexuellt liv men roa sig i det homosexuella lägret. Det blir lite att man inkasserar fördelar utan att ta risker och det kan säkerligen reta en del som dagligen får ta konsekvenser av sitt handlande.


Men vad har sexuell läggning med hårdrock att göra då!?


I sig ingenting...men det blir samma problematik som ovanstående exempel.
De som inte bara gillar tyngre musik utan ÄR metal och har det som en livsstil riskerar ju betydligt mer än de som ser ut som vilka svenssons som helst.
Nu har jag ju själv inget långt hår sedan några år tillbaka men jag såg aldrig kort hår som något alternativ, så därför valde jag allt eller inget.
Konsekvenserna av att ha långt hår minskar ju för varje år som går men det finns fortfarande fördommar hos en del individer eller på mer isolerade områden.
Personligen har jag fått höra att jag dyrkar djävulen, är ett drägg, knarkar, har vissa politiska uppfattningar, hotats med stryk samt råkat ut för en del mer allmänna påhopp ("klipp dig för fan" osv).


Med det i bakgrunden är det otroligt befriande att det finns en del tillhåll för folk som anser att det är normalt att bära MC-jackor och bandtröjor om dagarna och där långt hår ger respekt istället för att trigga igång fördomar.
Men så ser man alla dessa korthåriga töntar som inte gjort någon större ansträngning att passa in i sammanhanget än att man köpt en bandtröja för 150 spänn eller liknande och tror att de är rebeliska.
På vardagarna ser de sedan ut som vila svärmorsdrömmar som helst och kan bekymmerslöst sitta i kassor, gå på universitet eller jobba med marknadsföring utan att någon reagerar.


Av Torz - 5 juli 2011 07:55

 


Under den nationalromantiska eran för drygt 100 år sedan var det helt rätt att ge sina barn namn med kopplingar till fornnordisk mytologi.
På så sätt har vi fått vänja oss vid valkyrja-namn som Gun, Gunhild, Gudrun och gudanamn som Gerd och Nanna.
Två namn som man däremot kan ha varit helt säker på att få ungar fick heta under 1800-talet var Freja/Freyja och Loke.

Den förstnämnda var inte direkt den fogligaste av kvinnor och med tanke på den rådande kvinnosynen på den tiden så utmålades hon mer eller mindre som ett våp eller i bästa fall en fruktbarhetsgudinna.
Detta är dock en bit från sanningen för hon var en tämligen komplex gudinna.
Hon var t ex en dödsgudinna då hon valde ut hälften av de stupade krigarna i Valhall, och var även insatt i sejdkonsten så till den milda grad att hon hade självaste Oden som lärling.
Hon var även kapabel till att starta krig mellan kungar och det hände även att hon bytte skepnad (hamn) emellanåt.
Framför allt var hon en mycket självständig gudinna som ingen annan kunde råda över (bara det att karlakarlen Tor blir tvungen att klä ut sig till brud för att hon vägrar gifta sig borde ju tyda på ett och annat).

Att folk valde att inte kalla sina barn för Loke känns inte så långsökt.
Detta var ju trots allt den guden som under Ragnarök kommer att ställa sig på jättarnas sida och som dessförinnan kommer att skapa en hel del problem för asarna.
Men det handlar ju om HUR man väljer att se det. I den kristna världen är ju allt uppdelat i två motpoler så där blir något antingen ont eller gott. Under den hedniska eran fungerade det inte riktigt så men de gamla gudarna har fått anpassa sig efter en snäv definiering där Loke får finna sig i att bli en av ondskans representanter.
Tittar man lite mer objektivt på Loke så är han en mycket bra tillgång om man hamnar i knipa. Han är en av de klipskaste gudarna och finner ofta lösningar på svåra problem. Personligen tycker jag inte att hans karraktär är så mycket sämre än någon annans i Asagård men han har oftast fått ta på sig rollen som den som inte passar in (på gamla tavlor brukar han dessutom få ett påtagligt exotiskt utseende till skillnad från de annars ljusa gudarna).

För att återvända till namnen.

Skulle jag kalla min unge för Freja/Freyja så hade jag tänkt mig en charmig, driftig, attraktiv och självständig tjej som kommer överens med de flesta men som samtidigt vägrar underkasta sig någon annan.
Ett tänkbart yrke skulle vara egen företagare, fackansvarig eller ambasadör.

Skulle jag kalla min unge för Loke hade jag tänkt på en livlig unge som är intelligent på ett framdför allt "street-smart" sätt. Även han är charmig och självständig som går sin egen väg utan att vara beroende av att hålla sig väl med en specifik sida.
Tänkbara yrken skulle kunna vara journalist, ekonom eller författare.

Av Torz - 4 juli 2011 10:12

 


Utan att jag riktigt fattar hur det gick till så råkade jag säga att det går alldeles utmärkt att ta hand om syrran i fem veckor medan morsan är borta och jobbar.
I ärlighetens namn har jag ingen aning om vad jag gett mig in på för den varelsen som kommer att stå på tågperongen med sina väskor är antagligen inte riktigt samma människa som jag lärt känna.


Den bittra sanningen är att jag är riktigt dålig på att hålla kontakten med min egen familj. Senast jag träffade dem var julen 2009 och gången innan dess var när en annan syster tog studenten våren 2008.
Alltså två ggr på drygt tre år.


Den aktuella systern är född 1997 och är således 13 år idag.
Hon var nyligen 12 fyllda förra gången jag såg henne och 10 gången innan.
När jag flyttade ner till Småland var hon knappt 9 år och de flesta minnen jag har från henne är ju fram till dess.
Men jag vågar kallt räkna med att hon inte är riktigt samma person idag.
I ärlighetens namn hade jag blivit riktigt förvånad om Bratz-dockor och roliga kattklipp på Youtube fortfarande prioriteras högt. Liksom att det mesta ska gå i rosa.


Det lilla jag vet om henne idag är sådant jag fått reda på av morsan och ytterligare en syster (jag har tre stycken). Men det verkar gå åt rätt håll.
Tydligen vill hon ha en lite mer rockigare stil idag och alla kläder går i svart (vilket känns rätt mycket som mig). Musiken ska inte vara fånig fjortismusik utan ska vara åt rock/metal-hållet (låter som mig igen). Hon gillar dödskallar och ska tydligen teckna en del och spelar instrument (...som även det känns bekant).
Så nu har jag stora förhoppningar och ska göra vad jag kan för att introducera henne för sådant som kan vara bra (nåja...det är väl en tolkningsfråga).


Får även se om jag känner igen henne. Hon växer ju någon decimeter för varje gång jag ser henne så fortsätter hon i den här takten kommer hon ju att växa ifatt mig innan hon är 15.

Av Torz - 4 juli 2011 08:47

 

Nu tror jag inte på vare sig överjordiska paradis eller helveten. Men skulle man rent hypotetiskt tänka sig att de existerar och att helvetet är personligt utformat efter var och en som kommer dit borde mitt eget helvete befolkas av:


Sociologstuderande feminister som ser patriarktiska strukturer överallt
Besserwissers med specialintressen ingen bryr sig om
Snobbar
Instabila våldsamma typer med paranoida drag
Självömkande idioter med hävdelsekomplex
Nyfrälsta
Efterblivna inställsamma typer som tror de är ens bästis och gärna vill få alla andra att tro det

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5 6 7 8
9
10
11
12
13 14 15
16
17
18 19 20 21 22
23
24
25 26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards