Jag skaffade min första stereo 1995 och fick i samma veva mina tre första CD skivor varav en var AC/DC "Back in Black".
Eftersom jag hade noll koll på vad jag gillade (förutom AC/DC då) så lånade jag hårdrocks-vinyler av en klasskamrats storebrorsa.
Ett tag så funderade jag skarpt på att även köpa en del vinyler då jag hade en skivspelare till stereon, men den allmänna attityden var:
"är du inte klok? LP 'är ju ute och folk baxar ju ner sina skivbackar i källaren".
Så jag fortsatte köpa CD-skivor, och har gjort det sedan dess.

Idag 16 år senare verkar samma attityd som jag stötte på då fortfarande vara aktuell med skillnaden att nu är det MP3 mot CD.
Naturligtvis kan jag förstå de som kör med MP3 då det är ett smidigt lättillgängligt format som kan köras direkt på datorn.
I af om man bara är ute efter själva musiken utan att ha mer i åtanke.

Försöker jag se ur samma synvinkel som de som är födda 1990 så skiljer det sig från de som är jämngamla med mig.
När de kom in i normal "stereo-ålder" hade vi hunnit in en bit i 2000-talet där datorer var något alla hade och alla hade en uppkoppling...eller i alla fall tillgång till det.
Vid det här laget hade hastigheterna på nätet utökats så pass att det var värt att tanka hem saker i större kvantiteter och de flesta av den generationen har aldrig ägt en stereo men däremot var det vanligt med egen dator.
Att försöka få upp ögonen för CD var ungefär som att försöka introducera folk för vinyler under andra halvan av 90-talet.

Ser man rent historiskt på det hela så har ju CDn haft en relativt kort historia.
Första CDn dök upp någon gång under 80-talet men på den tiden var det bara några fåtal yupies som hade råd med det.
Genombrottet kom däremot i början av 90-talet. Jag skulle chansa på att det var 1992 eller 1993 som CD var det helt klart dominerande formatet och strax därpå slutade bolagen pressa vinyler.
Det innebär att CDn har dominerat i bara 10 år vilket är en rätt kort period rent historisk. Speciellt om man tänker på att LP regerade i ett tiotal år och innan dess var det ett par decenier med stenkakor.

Visserligen trycks fortfarande CD-skivor. Speciellt inom tyngre musik men i o m 90-talisterna lär efterfrågan minska. När 00-talisterna kommer in i leken blir det ännu värre.  Det blir antagligen svårare att finna återförsäljare av CD-spelare och när de gamla brakar samman så går det inte att reparera då de till skillnad från skivspelare är elektroniska och inte mekaniska.
Sedan sitter jag med mina 400 CD-skivor utan att ha någon nytta av dem längre.

Författare: Henrik Fexeus
Tittel: När du gör som jag vill
Förlag: Forum
Utgivningsår: 2008
Libris kod: Doe
Sidantal: 288

Henrik Fexeus var helt okänd i min värld för bara ett år sedan. Men efter att ha läst hans Konsten att läsa tankar (2007) och sedan Alla får ligga (2009). För att inte tala om hans TV-serie Hjärnstorm insåg jag att detta är minst sagt en intressant person.

Fexeus är barnsligt förtjust i psykologi och beteendevetenskap. Så till den milda grad att han har lyckats kartlägga stora delöar av människors undermedvetna funktioner.
Tidigare har han behandlat ämnen som tankeläsning (vilket inte ska tolkas bokstavligt...men man kan nästan tro det när man ser det) och konsten att ragga men i När du gör som jag vill flyttas fokus till de lite större atörerna.

En stor del av boken tar upp hur det kommer sig att företag satsar enorma summor på reklam och hur detta påverkar oss (den som tror att den står över den påverkningsbara massan bör absolut läsa vidare).
Fexeus tar även upp olika experiment som visar att även vanliga människor kan bli extremister och utföra ohyggliga dåd om man bara trycker på rätt knappar.

Några mer konkreta exempel ur boken är:

Hur färg och form påverkar oss.

Vilka faktorer som marknadsförare går efter.

Varför folk går med på att förbjuda utsläpp av vanligt vatten.

Varför rädsla och skuldkänslor är farliga verktyg för den skruppellöse.

Varför en aktoritet kan beodra vanliga människor att döda.

Varför folk svarar fel på frågor som är uppenbara.

Varför oskyldiga erkänner brott de inte begått.

Varför telefonförsäljare frågar hur du mår.

Hur man undviker att påpverkas av gruppmentallitet.

Mitt personliga omdömme är att boken är riktigtbra och borde tilltala de flesta.
Vanligvis sitter jag och gör små anteckningar när jag läser faktaböcker och efter att ha läst färdigt den här hade jag mer än dubbelt så mycket nedskrivet än vanligt. Samtidigt är Fexeus lättsamt humoristisk med glimten i ögat vilket gör att det aldrig blir speciellt jobbigt att läsa.

Jag har jobbat med funktionshindrade. Min mamma jobbar med funktionshindrade. Min flickvän jobbar med folk som har funktionshinder.
Min syster är uitbildad inom funktionsnedsättningar.
Både jag och flickvännen har flera anhöriga som har fått diagnoser.

Så när det väl dyker upp en sida med en massa tester som man kan göra har jag mycket svårt att låta bli.
Även om jag har hyfsad koll på vart jag står så känne det alltid lite pirrigt när man ger sig på något sådant. Vem vet...kanske tycker det här testet att jag har någon bokstavskombination eller liknande.

En sak som jag gillar är vidden. Det är ju inte bara neurologiska funktionsnedsättningar som t ex aspegers utan det finns även med mer vardaglig problematik som t ex olika ätstörningar och missbruk, sinnesstämning m.m

Och hur gick det då för mig?

Faktiskt betydligt bättre än väntat. Nu är jag som sagt rätt säker på vart jag har mig själv men jag har samtidigt en flickvän som verkar ha som sitt stora nöje att försöka finna diagnoser hos folk i allmänhet och mig i synnerhet.

I merparten av testerna hamnade jag inte ens i något spektra utan fick bara några enstaka procent.
På alkoholism, hypokondri, shopaholic och spelmissbruk hade jag inte en enda poäng. Vilket var rätt skönt då alkoholism förekommer i släkten.

Desto sämre verkar det vara med min sinnesstämningt och självkänsla men med tanke på att jag är arbetslös just nu så känns det inte så konstigt.

Paradoxalt nog var min generella ångest låg liksom paranoida drag.
Panikångest fick jag ca hälften av vilket var mindre än väntat då jag bevisligen har haft problem med det. Men kanske begränsades poängen av att jag efter 20 år lärt mig leva med det.
Lite oväntat var att jag fick nästan hälften på ortorexi (överdrivet "hälsosam").  Hade ju f ö låga poäng på anorexi och bulimi.

Överlag är jag rätt nöjd då jag är "grön" (utom farozonen) i 12 av 16 tester och blev "gul" (vissa drag) på 3. "Brandgul" (lite mer tecken) på en och 0 på "röd" (tydliga tecken).

 
Nog för att jag trodde jag kände till det mesta som rör skumma fetchismer och annat perverst som jag inte vågar yppa här men det här var något nytt.

Tydligen lever några tokar på att sälja drakdildosar och liknande, vilket får min hjärna att spotta ur sig en mängd frågor:

Hur fan kommer man på något sådant här?

Hur går man till väga för att få lån till att skapa en sådan verksamhet (går in på banken med kostym och säger artigt att man vill starta en webbaserad buttik med inriktning på esentriska och exotiska erotiska hjälpmedel)?

Vem köper sådant här....och varför?

Hur skulle man reagera om man fannnågot sådant i en byrålåda någonstans?

Källa - Fredrik Strage - DN