Efter att ha fått det bekräftat att jag kommer att få mönstra blir det dags för nästa punkt i programmet,....att ta mig i så pass bra form att jag fixar det.
För en otränad klump på ca 90 kg utan någon som helst kondition känns det rätt avlägset men å andra sidan så gör det också att jag kommer att ha fokus på det framöver.

Ska man kunna springa runt i terräng med 25 kg packning säger det sig själv att det krävs både styrka och kondition.

Rekryteringsmyndigheten har lite träningsrekommendationer som jag hade tänkt jag kan inspireras av.
De rekommenderar 5 pass i veckan vara två är inriktat på styrka, två på cardio där ett är ett löppass och den andra någon annan form av cardio som t ex cykling. Det sista passet är ett marschpass med packning.

Det förekommer en del övningar som man kan göra hemma men jag föredrar att köra det i ett gym istället. Jag anser mig ha tillräckligt med koll för att kunna sätta ihop ett eget träningsschema för det.
Helst hade jag velat ha tre styrkepass så jag kan ha mer fokus på en viss typ av övningar men samtidigt måste ju kroppen få en chans att återhämta sig.

Den som lever får se.
Gymkortet kommer hur som helst att införskaffas den här veckan och sedan har jag två månader på mig innan mönstringen blir av.

Ett problem som många killar verkar ha av forum att döma är att man ofta utgår från att tjejer ska fungera likadant som man själv gör.
I viss mån stämmer det men det finns samtidigt en del generella skillnader som kan vara till besvär och leda till frustration om de inte reds ut.

Att tjejer ofta behöver en lite längre startsträcka innan det kan ta fart på allvar är ju något de flesta redan känner till. Som kille med sin mer raka fokuserade syn (bildligt menat) blir den logiska lösningen ofta vanliga hederliga förspel eller kanske snarare lite smådesperat klängande.
Eller snarare så som killar själva hade velat bli upptända.

Problemet är att tjejer har en bredare mindre fokuserad syn (återigen bildligt talat) och har inte alltid fokus på det som den andre vill.
Som jag själv skulle vilja illustrera det kan man säga att när killen känner lust kommer lusten att flyta fram genom alla andra ting som snurrar i skallen och lägga sig som ett lock över allt annat.
Hos tjejer ligger snarare lusten en bit bak...förvisso inte mindre intensiv när den väl tittar fram men den skymms ofta av andra saker som hjärnan inte kan filtrera bort.

Ungefär här misstänker jag att läsaren börjar inse att jag inte kommer att skriva om några hemliga petting knep eller liknande....och det är riktigt.
Mina tips har faktiskt ingen direkt koppling till sex och är inte på långa vägar lika roliga men ökar i vilket fall kvällens chanser till trevligare saker än att kolla på TV.

De saker som kan skymma tjejens lust är helt enkelt andra saker som hon känner att hon bör prioritera innan något annat görs.
Så det man som kille kan göra är att elliminera så mycket av det som möjligt.

T ex är det få tjejer som blir tända om de ser en massa disk och sopor liggandes. Detta är saker som defenitivt kommer att hamna mellan killen och tjejens lust så se därför till att fixa i ordning lägenheten.
Rensa bort disk, sopor, gör rent på bänkar, töm kattlådor och göm allt som kan kopplas till mindre tråkiga saker som arbetspärmar, räkningar osv.

Vädra gärna lägenheten så den känns fräsch och se till att vara hel och ren.
Skäggstubb ska bort (om inte tjejen tycker det är sexigt vill säga) och ha gärna på dig snygga kläder (detta är något tjejer själva brukar se som en självklarhet om de vill förföra någon).

Sådär ja! Nu är en del av problemen som kan sätta sig i skallen borta.
Vill man slå på stora trumman kör man dessutom på den mer romatiska stilen och lagar mat med något gott vin till och har kanske även diverse myskvällstilltugg (choklad fungerar alltid).

Naturligtvis kan man göra mer än så men poängen är att nu har man i alla fall börjat gå åt rätt håll. Några garantier kan tyvärr inte ges men de borde i alla fall vara avsevärt högre än om en svettig slusk i ett misserabelt hem desperat börjat taffsa.

Mode är det magiska ordet. När alla klär sig i rutigt. För så gör ju alla, och det som alla gör är ju säkert normalt.
Att man då bara ser fånig normal ut, något som säkert inte har med sann skönhet att göra, visar sig däri att alla tio år senare finner detta mode, som de själva på den tiden bar, fruktansvärt fult.
//Manfred Lütz

AC/DC - The Razors Edge 1991
 
Året var 1991 och AC/DCs "The Razors Edge" hade precis kommit ut när Angus Youngs pullon-pulloff-dänga Thunderstruck nådde mina obefläckade öron. Har jag inte helt fel så var detta hemma hos en kusin 0ch efter det har inget varit sig likt.
Efter det var AC/DC mitt absoluta favoritband tills Megadeth kom in i mitt liv.

Detta är min version av hur jag kom i kontakt med en gammal grupp som väcker nostalgiska känslor så fort jag hör Brian Johnsons raspiga stämma.
Detta är antagligen något som stämmer in på alla som gillar tyngre musik även om tillfällena och grupperna varierar. Poängen är att någonstans dök det upp en grupp som genom en rad tillfälligheter gav ett bestående intryck.

En grupp som väcker nostalgi hos många hårdrockare är annars Kiss.
Deras lättsamma lagomt farliga musik i kombionation med mycket fokus på det visuella har antagligen lockat många småkillar och tjejer ner i hårdrocksfördärvet.
Visserligen delar jag inte dessa känslor med gruppen ifråga men jag var inte heller 8 när jag hörde dem för första gången utan var väl runt 15 och var inte längre lika mottaglig för den typen av image.
Å andra sidan så hade jag kanske tyckt att AC/DC bara är fem tragiska gubbar som fastnat i sin evigt malande bluesrock om jag hade snubblat över dem 5-10 år senare.

Den första gruppen riskerar dock att knuffas ner i takt med att man härdar sig.
Nostalgin försvinner förmodligen inte helt men det som man föll för när man var mellan 6 till 12 år är ju sällan det man sedan kommer att gilla livet ut.
Däremot känns det som om 16 är en magisk ålder.
Det man tyckte var svinbra i den åldern verkar sedan hänga på för lång tid framöver. Ska man ta ett konkret band för egen del får det väl bli Slayer som jag fortfarande köper plattor med.
Om inte annat var det då jag defenitivt bestämde mig för att det är tung musik som jag gillar och la ner mer tvivelaktiga sidospår.

Under gymnasiet verkar någon form av identitet ta form och i och med det blir även den musikaliska inriktningen mer stabil.
Det var under dessa år som jag började lämna hårdrocken för att istället ge mig in i lite tyngre läger som t ex Black Metal.
Dark Funeral, Marduk, Arckanum och Bathory är alla grupper som jag upptäckte i gymnasiet och som jag fortfarande tycker är svinbra.

För en del stagnerar dock musiken i den åldern och man ger sig fan på att man har upptäckt allt av värde (för den som inte tror mig kan ju alltid gripa tag i någon som är 55-60 och sedan är risken stor att man får lyssna på att Jimi Hendrix är oslagbar och att allt efter Pink Floyd är skit...oavsett om man lyssnat på annat eller ej).
Att fastna i ett sådant läge känns enligt mig rätt korkat. Den dagen man sitter och påstår att allt nytt är skit är det ett säkert sätt att konstatera att man blivit gammal.

Dock är det svårt att komma ifrån att under en period i livet är man extra mottaglig för musik. Gärna i kombination till trevliga minnen och när man är i rätt harmoni.
Det sistnämnda ska nog inte underskattas för i ärlighetens namn hur bra låter en platta som man lyssnar på en stressig dag med en dammsugare i bakgrunden?
Nifelheimbröderna som är kända för sin passion till musik och framför allt en brittisk heavy metalgrupp sa vid något tillfälle att de aldrig har musik i bakgrunden utan ska man lyssna på en platta så lyssnar man fullt koncentrerad.
Egentligen borde alla musik man införskaffar köras genom en riktigt bra stereo med omvärden utestängd och ljuset släkt. Gärna liggandes i en skön säng eller soffa. Lite levande ljus hade säkert fungerat det också samt att man snällt har frågat grannen om han inte kan vänta någon timma innan han klipper gräset.