Alla inlägg den 14 oktober 2011

Av Torz - 14 oktober 2011 12:51

"Det är absurt att dela in människor i onda eller goda. De är antingen charmerande eller tråkiga."


Det finns gott om killar som är oförstående till hur de som är så perfekta på alla sätt och vis inte får några tjejer.
Samtidigt ser de att de mindre trevliga killarna sällan har några större problem att dra till sig folk av motsatt kön. När tjejerna sedan bölar ut om att deras killar är svin så tycker den förstnämnda killen "men vafan...jag har ju suttit här hela tiden!!!!".


Detta gör att det lätt bildas två läger. Ett med killar som anser att tjejer är korkade och horor ("hora" är förresten en benämning osäkra killar brukar använda sig av på tjejer som föredrar andra framför dem själva och bör inte förknippas med övriga betydelser).


I det andra lägret sitter tjejer och dömmer ut alla killar på liknande sett efter att ha upptäckt att även den senaste var lika opålitlig som de tidigare hon varit med. Båda sorterna brukar vara vanligast i gymnasieåldern men det finns en del tragiska fall som inte ändrar sin syn trots att de är närmare 30 än 20.


Så vad är det då som är fel? Är det inte så att båda grupperna råkat missa varandra? Nja...delvis!


För de trogna och perfekta killarna som enbart bara vill tjejens bästa kan de själva tänka sig in i vilket alternativ de hade föredragit av en tjej som visar sig vara intresserad och inte blygs över att visa det eller hon som sitter i ett hörn och bara blänger surt på de som går förbi.


Alla människor vill bli sedda och naturligtvis uppskattar man om någon kommer och visar sig vara intresserad.
En kille som dessutom visar upp ett gott självförtroende och vågar ta för sig sänder även ut andra signaler och det är att den här killen är inte helt tillgänglig. Rent psykologiskt förlorar det som man när som helst kan få sin attraktionskraft så därför bör man inte verka för lättillgänglig.
Nackdelen är ju också att de killar som kan få vilken tjej de vill riskerar att gå vidare...men samtidigt kan det ju vara en del av spänningen att lyckas behålla en sådan.


Rent genetiskt finns det saker som styrker att tjejer undermedvetet vill ha en tuff avkomma som kan klara sig ute i den vida och farliga världen och därför finner rätt kandidater för att föra arten vidare.
Ett mer jordnära motivering är att hon vill ha en spännande kille som gör livet mer intressant att leva med.


Men man får ju inte heller glömma att det man ser ute på krogen bara utgör en liten del av verkligheten.
De som syns är ju de som är mest framåt men de utgör ju ingen majoritet i landet (vilket antagligen gör att de syns och röner större framgångar än de flesta).
Det finns nämligen en hel del tjejer som sitter och gömmer sig i hörnen de också och inte heller vågar gå och jaga folk mer aktivt.








Av Torz - 14 oktober 2011 11:28

Ett tag var jag övertygad om att ett av mina favoritband sedan flera år hade sjungit på sista versen. Efter turnen 2010 försvann plötsligt 3/5 av bandet.
Huvudmannen Lord Ahriman samt vapendragaren Chaq Mol fanns visserligen kvar men vare sig sångare eller trummisar som kommer upp i Dark Funerals klass växer på träd.

Trummisen Domminator kom dock tillbaka (och det är vi tacksamma för).
En ny basist lurade tydligen runt hörnet så då återstod bara sången.

I ärlighetens namn var jag inte speciellt nöjd med Emperor Magus Caligula till en början. Hans röstresurser verkade vara inställda på lägre oktaver och rösten lät ofta allt för ansträngd. Då tyckte jag bättre om hans föregångare Themgoroth (som följde med gitarristen Blackmoon till Infernal).

Men plötsligt hände något. Antagligen hade Caligula tjuvtränat för rösten blev avsevärt bättre efter tre fullängdare. Dessutom visade det sig att han var en fenomenal textförfattare som inte drog sig för att skriva ur en personlig synvinkel. Dock tror jag att sången var påfrestande då han vid ett flertal tillfällen tog sig för halsen på sista turnen och om jag fattade det rätt även blev tvungen att uppsöka sjukvård efter spelningen i Malmö.
Även om jag inte har fått det bekräftat misstänker jag att rösten helt enkelt inte pallade flera spelningar på raken.

Räddningen kom från en skallig tysk som kallar sig Nachtgarm.
Jag har aldrig hört talas om honom tidigare och viste inte riktigt vad vi kunde förvänta oss tills jag såg ett klipp på Youtube, och Satan vilken röst han hade.
Det låter som man satt en demon bakom micken som med lätthet klarar av både growl och skrik. Nu sitter jag och väntar spänt på nästa fullängdare.




Av Torz - 14 oktober 2011 08:21

Charlee D´angelo (som faktiskt kan lira)
 

Thomas Järvheden ställde sig frågande till varför någon skulle kunna tänka sig lira bas i ett band och jämförde honom med den som sitter tvåa i en fyrmannabob.
I ärlighetens namn har jag suttit i liknande tankebanor för de flesta som jag känner som spelar bas är helt enkelt girtarrister som var så illa tvungen att ge sig på den fyrasträngade yxan om de ville lira i bandet.

Bassister är de som hoppar på och bara tuggar på en och samma ton per takt eller följer gitarrerna varpå de sällan behöver öva utan de kan lika gärna lämna basen i replokalen.
Trummisar är däremot kända för att ha en rejäl arbetsmoral och kan sitta i timmar och lira fills och olikla takter. Gitarrister kan sitta hela dagarna och köra leads m.m medan de kollar på TV och liknande.
För enkelhetens skull kan man dessutom slänga på en bas på sångaren. Har man bara en ton i taget att hålla reda på är det inga jättekrav att han kan koncentrera sig lite på texter också.

En kollega menar att allt detta är punkens fel.

Stilen i sig kom som en slags antirörelse där viljan att spela överträffade spelskickligheten. Det gick alldeles utmärkt att hoppa in i ett band även om man knappt visste hur man stämmer en bas. Energi utan produktion kräver ju inte speciellt mycket tallang.

En annan man som förmodligen har haft stor betydelse till att vi idag har två läger med dels klassiska bassister samt ett läger med snubbar som spelar bas är Lemmy från Motörhead. Han var tidigare gitarrist och var van vid att spela med plektrum vilket han fortsatte med på basen. Han tog dessutom och la på dist.

För att se skillnad på en basist och en som bara spelar bas märker man att den förstnämnda har ett mer levande spel och kan lägga in lite egna slingor.
Det går även att kombinera rhytm och melodi eller att man helt enkelt testar lite olika toner i ett ackord istället för att enbart hålla sig till grundtonen.
En klassisk basist spelar dessutom helst med fingrarna men det finns en och annan som faktiskt lirar med plektrum också.

För egen del är jag allt annat än en basist.
När jag skriver musik brukar jag börja med en gitarr och sedan trummor. Sedan kommer en gitarr till (ibland kommer den innan trummorna) och sedan kommer basen för att ge lite fyllighet.
Även om jag har försökt ge mer liv i basspelet så har jag ofta fått ge upp eftersom musiken plötsligt börjar gå åt det proggresiva hållet utan det slängs kanske in lite oktavspelande emellanåt men i regel inte mycket mer än så.

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5 6
7
8
9
10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27 28
29
30
31
<<< Oktober 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards