Det finns nog ingen som på fullaste allvar gillar alla människor som den träffar, utan förr eller senare träffar man på idioter som hgamnar på hjärnans minuskonto.
Däremot verkar det varriera en del vad det är man reagerar på.

Som ett exempel kan man ta min flickvän. Vill man förstöra alla chanser att komma överens med henne kan man utöver att vara otrevlig i största allmänhet även vara drogliberal eller vara kvinnoförnedrande (sedan skiter hon i om typen ifråga står för alla utgifter när man går ut).

En polare till mig verkar ha svårt att lägga märke till om folk är tröga och egocentriska men däremot är man körd om man är modemedveten och mer kultiverad av sig (även kallad snobbar).

Lustigt nog kan båda dessa ha överseende med de som den andre avskyr. Jag vet visserligen inte vad polaren tycker om drogliberaler men han känner i a f  en del Eddie Meduza-wannabees och en stor del av hans umgängerskrets består av tröga människor (vilket känns rätt orättvist då har själv är en av de trevligaste människor jag känner).
Samtidigt är min flickvän från en familj där ena halvan kan klassas som mer eller mindre snobbiga.

För egen del var jag tvungen att tänka till lite för jag reflekterar sällan varför jag ogillar en del människor.
Att folk har en snobbig stil rör mig inget speciellt men däremot avskyr jag folk som ser ner på andra, i synnerhet mig och har uppenbarliga brister i hänsyn till andra.
Som ett exempel träffade jag en snubbe på en krog som slog sig ner vid det bordet jag satt vid och helt enkelt tog en bärs som stod där, samtidigt som han uppträdde nonchalant. Nämnda polarens minne var att typen var trevlig men själv tycker jag att han snarare tiggde om stryk.

Är folk positiva till droger och liknande tycker jag det mest handlar om åsikter och även om jag inte nödvändigtvis håller med brukar jag tillåta folk att ha sin lilla sfär så länge de inte försöker pracka dem på andra.

Andra drag jag ogillar är folk med bekräftelsebehov. Fatta mig rätt jag är inte speciellt missunsam eller anser att det är fel att ha svackor och beklaga sig...emellanåt. Däremot avskyr jag folk som inte verkar ha andra syften än att fiska sympatier och beröm.
Naturligtvis går det bra att visa upp något så att jag kan ge min åsikt. Jag känner ju en massa musiker så det är ju vanligt att det sker. Men låt mig då för bövelen själv få dra egna slutsatser.
Värst är det när det handlar om folk som har en uppenbar brist i talang eller som klassades som talangfulla i högstadiet och inte fattat att de inte utvecklats sedan dess. För tillfället är det en snubbe som ska visa upp vad han kan varenda vecka (och blir sur när inte tillräckligt många ger respons) trots att min 13 åriga syrra är bättre. Visst har man med lite distans går det ju bra men tar man det på allvar så höjs kraven.

En annan viktig sak som jag reagerar på är hur långt folk är beredda att gå för andra.
Jag har inga problem med att vara generös mot andra som jag vet hade gjort samma sak mot mig.
Däremot lägger jag ingen energi på parasiter som hela tiden kräver utan att ge. Det behöver inte nödvändigtvis handla om pengar utan många gånger rent energimässigt.
Som ett exempel så har jag en rätt liten riktig vänskapskrets men jag vet att de som ingår i den hade ställt upp om jag hade haft problem, liksom jag hade ställt upp för dem.
Det är lite som jag och en polare kom underfund med för tio år sedan att vi kände en massa människor och skulle vi arrangera en fest eller liknande hade många dykt upp....men ytterst få hade kommit om t ex han mamma hade dött (ironiskt nog gjorde hon det lite senare).
Till den typen av människor jag försöker undvika hör kroniskt deprimerade människor...speciellt sådana som vill ha hjälp men som inte är kapabla till att ta emot den. Visst det är säkert synd om dem men de är som levande hål som bara suger ut allt som de kommer i närheten av.

Ska jag på något sätt försöka sammanfatta mitt svammel så finns det helt klart saker jag irriterar mig på hos folk.
Dock är det ovanligt att jag börjar hata andra människor utan märker jag att någon inte riktigt håller  kraven på en schysst person så skaffar jag helt enkelt ingen djupare kontakt med den och letar efter trevligare människor.
Ska det gå så långt att jag börjar hata någon ska personen ifråga ha lyckats skada mig på något sätt men det är inget som man gör spontant. Däremot finns det folk som irriterar mig men i regel ignorerar jag dem om det går.