Namn: Jon Nödtveidt
Född: 1975 (död 2006)
Land: Sverige
Genre: Blackened Death Metal, Melodic Death Metal, Black Metal, Ambinent
Instrument: Sång/gitarr
Mest känd för: Dissection
 

1993 kom Dissection "The Somberlain" ut vilket räckte för att skriva in gruppen i metalhistorian.
Två år senare kom uppföljaren "Storm of the Light´s Bane", vilket även blev den sista plattan på flera år.
Att lira Death Metal var knappast något nytt när bandet fick sitt genombrott. Black Metal var inte heller något nytt fenomén. Däremot så fanns det en tydlig rivallitet mellan dessa läger i början av 1990-talet.
Att däremot lira Death Metal som kryddas med lite mer melodiösa inslag a´la Iron Maiden och försöka fånga den onda stämningen inom Black Metal var bara ett projekt för de som vågade vara annorlunda i sin tidsanda.

Resultatet blev att bandet var välkänt innan medlemmarna hunnit passera 20-strecket.
Att de sedan kunde traktera sina instrument var naturligtvis till deras fördel.
Huvudmannen Nödtveidt hade en stämma som få kommer i närheten av samt att han var en duktig gitarrist samt naturligtvis låtskrivare.
Att lyssna på Dissection blev aldrig tråkigt utan det han i regel hända ett och annat under en och samma låt.
De lyckas även med konststycket att få in lugnare partier på ett trovärdigt sätt.
De var knappast medvetna om det då men det skulle sedan visa sig att bandet tillsamans med band som t ex
At The Gates bidrog till det som sedan blev internationellt känt som "Göteborgs soundet". Det vill säga en mer melodiös form av metal. Ett av de mest kända banden idag inom genren är In Flames.

Även om Dissection var Nödtveidts huvudsakliga band så hindrade det honom inte från att vara involverad i andra mer eller mindre kända band. Ett av banden var Ophthalamia där Nödveidts bror Emil (numera i Deathstars) var med. Ett annat var blackbandet The Black. Ett tag hade han ett ambinent soloprojekt vid namn De Infernali och han ska ha gästat Nifelheim vid något tillfälle.

Huvudorsaken till att det var tyst om Dissection under flera år berodde på att Nödtveidt satt i fängelse för medhjälp till mord på en homosexuell man.
När han kom ut 2004 var han allt annat än bortglömd och hade vid det här laget fått en mer eller mindre legendarisk status. Under åren hade han inte bara ändrat utseende (han hade rakat av sig håret, tränat upp sig och satsat på ett mer MC-inspirerat image) utan även fördjupat sig inom kaosgnocistisk satanism.

Dena inte allt för lättförklariga ideologi spred sig sedan i metalkretsar.

Även Dissection visade sig vara förändrat.
De gamla medlemmarna var borta och den rakbladsvassa blackeneddödsmetallen hade fått ge vika för mer återhållsam Melodic Deat Metal. Även om folk verkade vara lite förvånade över det nya materialet så blev det ändå accepterat efter ett tag. Då visste ingen om det men den nya plattan "Reinkaos" blev defenitivt gruppens sista platta då Nödtveidt tog livet av sig redan samma år.
Enligt bandet var det Nödtveidts kaosgnotiska ideologi om en odödlig själ som låg bakom självmordet.
Han hade helt enkelt ansett att han gjort sitt i den här världen och att det var dags att dra vidre.

 
När Anders Breivik skulle sinnesundersökas hörde jag folk som fnös åt det och menade att det är ju utom allt tvivel att den mannen är sjuk i huvudet.
Problemet är att många vill se en avvikelse från det normala som något sjukt. Att ha ihjäl oskyldiga människor är ju avlägset från ett normalt beteende, speciellt när syftet är att visa att det inte är bra med invandring.

Syftet med att diagnosisera folk är inte att utmärka människor bland andra utan det är helt enkelt ett sätt att komma underfund med hur man ska behandla folk som inte är kapabla till att styra sig själva.
När någon är psykiskt sjuk brukar det visa sig rätt snabbt i form av psykoser eller liknande, inte i form av att man håller sig till en ideologi och under lång tid planerar sina dåd.

Som ett exempel kan man ta pappan till den mobbade sonen som såg rött och skjöt mot några tonåriga mobbare. Vi kan nog antagligen utgå från att detta inte var baserat på någon ideologi och att han sedan tidigare planerade det utan det var antagligen ett ryck där han för ett ögonblick tappade fattningen.
Ett annat fall som känns som ett vansinnigt ryck var Mattias "Fänriken från Falun" Flink som plockade ut sitt tjänstevapen och sköt ner flera personer. Det fanns så vitt jag vet ingen logik bakom.

I Breiviks fall verkar han ha funnit en hel del logik bakom sitt handlande, må så vara att han har en störd syn på saker och ting men han verkar ha vetat vad han gjorde och var även medveten om konsekvenserna.
Där kan man ju dra påaraleller till folk som handlat i extrema ideologiers namn.

Efter andra världskriget tagit slut ställdes de ledande nazisterna inför rätta och dömdes för sina brott.
Få hade ju sagt något annat än att de måste stå till svars för sina handlingar även om man naturligtvis kan se det sjuka i den ideologin som de handlade genom. Men här bör man vara medveten om att det är skillnad på vad som är ett sjukligt tillstånd och vad som är etik. Går man in på etik kan man diskutera vad som är sjukt i evigheter. Det finns t ex de som tycker det är sjukt att människor tillåts "döda" sina ofödda barn.
För 1000 år sedan ansågs det antagligen vara normalt att sätta ut barn i skogen. I nazisternas värld står representerar de det goda och judarna är den onda destruktiva kraften som hotar att ta kål på alla de som inte inser faktum och gör motstånd.

Likaså klassas man inte som sjuk om man har psykopatiska drag.
En inte allt för vild gissning är att Knutbypastorn Helge Fossmo hamnar inom den kategorin.
Förmodligen har han svårt att känna empati med folk utan kan utnyttja människor så som det passar honom.
Detta innebär ju naturligtvis inte att han inte viste vad han pysslade med utan han var antagligen medveten om vad han gjorde och bör således även straffas snarare än vårdas.

Hade Breivik, Flink eller Fossmo påstått att de löd röster i huvudet som beodrade dem att döda hade det varit en annan femma.