Varför är en del lyckligare än andra och varför lyckas en del bättre här i livet?
Detta är grundfrågorna inom Flow-filosofin.

Svaret är att likväl som det finns givande och tomma kalorier inom kost så finns det även aktiviteter som ger mer eller mindre utdelning.
Skillnaden mellan dessa är att de som är givande är även de som kräver lite utmaning och där det finns möjlighet att utvecklas. Tar man t ex TV-tittande är det en ganska passiv sysselsättning och det enda man gör är att följa en handling utan att man själv kan påverka.

Detta leder till att hjärnan blir understimulerad och fyller man livet med för mycket tomma aktiviteter är risken stor att sinnesstämningen kommer att sjunka. Om man tittar på de människor som är gladast och som det går bäst för här i livet så brukar de inte lägga speciellt mycket fokus på sådant.

Men vad är då givande aktiviteter?

Dit hör alla aktiviteter där man anstränger sig aktivt som t ex träning, kampsport, dans och glädjande nog även sex. För att klara av dessa sysslor krävs det att man måste anstränga sig en aning och efter ett tag blir sysslorna i sig gärna ett självändamål.
Om man tar t ex styrketräning har antagligen de flesta en målsättning när de börjar att bättra på sitt utseende, öka i styrka eller något liknande men efter att man börjar bli varm i kläderna märker man att det känns bra under själva träningen och att man gärna vill tillbaka. Det är i a f det som man förhoppningsvis uppnär i a f för ser man träningen bara som ett nhödvändigt ont lär intresset sjunka efter ett tag.
Jag känner folk som efter att ha blivit rutinerade inom träning börjat längta tillbaka till gymmet och som det kryper i hela kroppen på om de inte tränar under en dag.
Detta är vad man skulle kunna kalla för Flow, att man går in i en aktivitet och mår så pass bra av den att man bara vill fortsätta.

Flow kan man även nå inom mindre fysiskt ansträngande aktiviteter men då får man anstränga intellektet istället. Dit hör bland annat att umgås med folk. Detta kanske låter lite banalt men faktum är att det krävs en viss ansträngning för att umgås med andra människor. Man måste komma underfund med hur man ska bete sig, lyssna på vad de andra säger, komma på formuleringar och tolka vad de andra menar.
Det är därför många gillar att umgås med polare.

Även olika typer av konstutövande är givande då man måste anstränga sig för att uppnå några resultat.
Detta gäller faktiskt även när man läser då få tolkar ord som bara ord utan man ser karraktärer framför sig, identifierar sig med huvudrollsinnehavaren m.m Naturligtvis gäller detta även om man skriver själv.
Även att studera konst kan ge flow om man är lite mer estetiskt lagd och har förmågan att tolka tavlor utöver att bara se objekt rakt upp och ner.

Det som krävs för att kunna uppnå flow är förmågan att kunn fokusera på det man gör.
Kan man inte fokusera går det ju inte heller att få ut speciellt mycket av det.
Man måste även kunna göra saker för självändamålets skull och inte enbart tänka praktiskt.

För egen del tycker jag det här låter intressant. Visserligen ogillar jag namnet för det känns som en modesak med vissa kvacksalvetendenser men det ligger ganska nära hur jag själv ressonerar.
T ex har jag märkt att jag brukar må rätt bra när jag komponerar eller spelar musik.
Dock anses lyssna på musik vara för inaktivt men det vet jag inte om jag håller med om för jag kan knappt lyssna igenom en platta utan att komma på egn ideer.

Indoktrinering kallas det när man formas att tro på något som för de flesta är sådant vi ser som självklara.
Många av de moralfrågor som vi ser som universiella och självklara i vår del av världen är egentligen inget annat än rester från vårat kristna kulturarv.

T ex har vi synen på att godhet belönas och ondska straffas. Är man en god och flitig människa så kommer man även att belönas för det. Eftersom det är utom allt tvivel att det finns undantag från den regeln så har människan utformat ett liv efter detta som gör att bitarna faller på plats.
Ok den där människan kanske inte uppnådde vare sig glädje eller framgång trots hårt slit, men desto bättre kommer belöningen i ett nytt liv.

Dessa tankar bottnar antagligen i att ett annat synsätt hade känts för deprimerande. I annat fall hade det ju kunna ifrågasättas vad en del människors plats i livet egentligen är om man föds misslyckad, inte uppnår något under livet för att sedan dö lika misslyckad.

Det där med att ansträngningen snarare än resultatet skulle vara värt att belönas är något jag ofta sett hos folk.
Man anser att man helt enkelt är värd något extra för att man faktiskt har jobbat hårt. Att man inte fått några konkreta resultat av arbetet är ju en annan femma.
Visserligen är jag inte helt imun mot dessa tankar själv men försöker tänka rationellt när de smyger på.
Visst kan det kännas förjävligt att inse att det finns folk som saknar moral, som har en mindre seriös inställning till arbete än jag själv har och som har flera brister som jag inte finner hos mig själv.
I det läget hade det varit skönt att kunna luta sig tillbaka och antingen unna mig något som är över mina tillgångar, eller varför inte gå in på en mer religiöst synsätt och utgå från att detta bara är prövningar som kommer ge en utdelning i ett senare stadie.

De troende blir i regel ingen större last för samhället för de ser ju det hela som en utmaning som de ska fixa utan de mer ateistiska som hänvisar till någon slags universiell rättvisa är däremot en belastning för om de lever över sina tillgångar får ju någon annan betala.
Som konkret exempel vet jag folk som använt offentliga medel för att skaffa sig nya dataprylar framför att betala räkningar. De har ju trots allt gjort sig förtjänta av det ur sitt eget synsätt.