Celtic Frost (eller möjligen Hellhammer)
 

För några år sedan skrev jag upp några få gruppers diskografier för att det skulle vara enklare att ha koll på vilka plattor de gett ut, vad som är fullängdare och hur det så smidigt som möjligt skulle gå att jämföra priser.
Jag tror det var 5 grupper eller nåt sånt. Sedan la jag till en till, och sedan ytterligare en och nu när jag räknar grupperna visar det sig att det inte är mindre än 41 stycken.

Här kommer en genomgång av samtliga grupper (jo jag vet att jag är en nörd när det kommer till musik, men ingen tvingar någon att läsa det här):

Ad Hominem - upptäckte dem för några år sedan och eftersom jag gillar höghastighetsblack som Marduk, War och Triumphator föll jag även för detta. Musiken är löjligt simpel och de skiter fullständigt i att ha lo-fi produktion, knepigt tonplock eller annat trams som hör till 2010-talet. Har för närvarande det mesta med dem och söker inte längre aktivt.

Bathory - har gillat dem sedan 90-talet och saknar för närvarande 6 fullängdare. Plattorna är inte speciellt svåra att få tag på men avvaktar ett tag till ifall det kommer någon prissänkning (min skivbudget är dessvärre inte så stor).

Blut Aus Nord - tycker överlag att fransk Black Metal suger men dessa herrar och Ad Hominem är de stora undantagen. Är lite som en mer kontrollerad version av Deathspell Omega. Har tre album och fler ska det bli.

Bolt Thrower - naturligtvis gillar jag döds men har aldrig riktigt fallit för vare sig snabb eller tekniskt bröl.
Bolt Thrower är Death Metals svar på AC/DC (enkelt och konsekvent). Saknar ett par plattor men de är fortfarande aktuella.

Carpathian Forest - åkte upp på listan först i fjol. Är ingen grupp som spottar ur sig massvis av plattor så en komplett diskografi lär inte behöva ta så lång tid.

Celtic Frost - lades på listan så sent som i år. Kom på att de kan nog vara värda en chans de också.
Om inte annat får jag väl hålla till godo med Hellhammer.

Dark Funeral - har hängt med sedan 1998 och än håller de i mina öron.
Har dock alla fullängdare och EPs med dem så det blir i första hand att hålla ögonen öppna efter ett nytt släpp framöver.

Darkthrone - till slut började även jag upptäcka storheten hos dessa norska skogsmullar.
Har tre plattor med dem men det lär ta tid innan jag fått ihop allt då de är allt annat än slöa på skivfronten.

Entombed - en av mina absoluta favoritdödsgrupper på hemmaplan. Saknar tre fullängdare och de dyker sällan upp till priser som passar mig så vi får se hur lång tid det tar. Vill jag sedan fortsätta har de även en massa bonusprylar här och var.

Exodus - första plattan är svinbra. Första plattan efter att de återbildades likaså. Dock undrar jag om de är de enda som verkligen är det då andra plattan med gruppen var en besvikelse. Om ingen lyckas övertyga mig om att de faktiskt gjort fler riktigt bra plattor så är samlandet över.

Face Down - har ingen aning om varför jag la upp dem på listan. Visst de är helt ok men inte så pass att jag skulle jaga efter backkatalogen. Har egentligen inte brytt mig något speciellt om dem de senaste åren och tror inte jag kommer göra det framöver heller.

Hypocrisy - The Final Chapter skulle jag lätt slänga med i Århundrades bästa dödsplattor.
Men annars har intresset bleknat med åren i takt med att de gått åt ett mer melodiöst håll. De är fortfarande med i gamet men det är bara förmånliga extrapriser som kan locka mig numera.

In The Woods - en intressant grupp som blandar etnoambinent med Black Metal men som jag sällan tänker på. Gav bara ut tre plattor så det finns goda chanser att jag kommer äga allihop en vacker dag.

Lifelover - var lite tveksamma till denna konstelation, men insåg i fjol att de är helt klart värda att titta närmare på. Numera kan de säkert få lite kultstämpel iom att huvudmannen har stämplat in för gott.
Har betat av hälften av fullängdarna (2 för att vara mer exakt) så här långt.

Marduk - har gillat gruppen sedan 90-talet men det är först på senare år de har börjat morska upp sig i samlingen. Har idag alla utom en fullängdare. Sedan tillkommer ju ett lass med EPs som eventuellt åker med de också.

Mayhem - en grupp som jag defenitivt ska ha alla fullängdare och EPs med.
En fördel är att de inte är speciellt produktiva, men då finns det å andra sidan en hel del liveplattor och bootlegs.

Merciless - en riktigt bra grupp men som brukar ligga och lura under det mest prioriterade.
Men intresset för huvudstadens främsta dödsthrashare genom tiderna lever fortfarande.

Metallica - en grupp som jag av princip laddade ner alla album med en gång i tiden, innan jag växte upp.
Som en av de första metalgrupper som nådde mina öron har de en helt klar nostalgisk betydelse. Däremot vet jag inte riktigt hur det kommer att gå med samlandet nu när jag har de fyra första albumen.

Morbid Angel - 1998 eller -99 köpte jag första plattan. Sedan var det lugnt i en sisådär tio år.
På samma tidsintrervall lär samtliga resterande fullängdare införskaffas. Har för närvarande 5 fullisar så jag är en bra bit på väg.

My Dying Bride - ja jag måste ha My Dying Bride kom jag på för två år sedan. Sedan har det varit rätt lugnt.
Har väl en tio plattor kvar eller så. Har dock inte tappat intresse för gruppen utan de är bara lite lågprioriterade just nu.

Napalm Death - är en lömsk ojömn grupp som smet in i samlingen med en EP på 90-talet. Några år senare kom en fullängdare som var riktigt bra. Testade att köpa en till platta som var betydligt sämre, testade igen med en platta som var lite bättre än den senare men fortfarande under all kritik. Fick sedan med en skiva i en Earache-samling som sög stock. Ramlade dock över en riktigt vass platta till vrakpris. Följde upp med ännu en som visade sig vara riktigt bra.

Necrophobic - hörde dem redan under sent 90-tal men segade mig ett par år innan jag införskaffade något.
Då var det dock omöjligt att få tag på de tidigare skivorna som ironiskt nog var lättillgängliga när jag hörde dem för första gången. har idag skaffat alla fullängdare från 2000-talet men saknar 90-tals plattorna (demosamlingen borträknad).

Nu har jag skrivkramp (bokstavligt talat) och väntar med resten.
Naturligtvis finns det flera grupper jag köper plattor med men de är i regel så pass lätta att hålla reda på att jag inte behöver bemöda mig med att skriva ner dem. Vissa saker kan jag antagligen plocka bort utn större problem då jag antingen har allt av värde, det är så pass lätt att hålla koll ändå eller så har jag helt enkelt bara tröttnat.

Skolor får förbjuda heltäckande slöja i vissa situationer. Står det i dagens DN.
Min reaktion är: "Va!? Är det sant?"
Visserligen är detta inte så mycket mer än en formallitet men det känns som att samhället har börjat sätta någon form av gräns när det gäller kulturella dumheter.

Eller kultur förresten!? Det har mer känts som en provoaktion hos en del  för att se hur långt det går att tänja på gränserna. Heltäckande slöjor är inte speciellt vanligt förekommande och det finns inget i Koranen som kräver något i den stilen utan väldigt vackra kvinnor uppmanas att dölja sitt hår.

Att bära slöja innebör inte som en del tror att det är något slags muslimskt krav och att den som vägrar får ta konsekvenserna. Istället handlar det snarare om att vilja visa upp sin tillhörhet, identitet. Att hedra sin make och möjligen ett avståndstagande till västerländska ideal och liknande.
Många unga tjejer har dessutom rätt diskreta slöjor och klär sig utöver det normalt med tighta tröjor, byxor m.m

Om någon undrar vad jag menar med provokation så är det tyvärr så att det finns en del individer som inte drar sig för att köra på den rasist-/islamofobiska-rädslan i Sverige och försökt få fördelar på att de kommer från andra länder och har andra religioner.
Jag vet inte om det är en slump men detta verkar vara vanligast bland folk från Somalia.
Samtidigt är det intressant att de som jag vet som är bland de största kritikerna till folk som kommer därifrån själva har ett somaliskt ursprung. Lustigt nog har jag aldrig hört de arbetsamma prata något om rasism utan det är de som verkar ha minst arbetsmoral som gärna pratar om rasism, fördomar, utanförskap och att alla infödda svenskar får jobb.

Heltäckande slöjor får åtminstone mig att associera till den typen som väljer att stå utanför samhället och leva i sin egen lilla värld där andra får anpassa sig till dem.

"Du måste får ur dig det där", "Det är inte bra att hålla sådana känslor inombords" etc är en del kommentarer folk gärna i bästa välmenande kommer med när deras medmänniskor inte ger utlopp för sina känslor.

Detta verkar vara baserat på en tro om att om man inte får ur sig känslorna under kontrollerade former så bygger de upp ett tryck som sedan exploderar.
Problemet är att det inte ligger speciellt mycket i det där, utan det är snarare tvärt om.

Har man t ex varit med om en traumatisk upplevelse är det bästa botemedlet att istället lägga fokus på framtiden och lägga det där bakom sig. Ska man älta det blir man ju ständigt påmind om det och då blir det ju svårare att fokusera på mer vesäntliga saker.
Tyvärr har vi i Sverige en tendens att haka upp oss på vad som har varit och att traumatiska händelser SKA vara traumatiska.
Ta som ett exempel att någon närastående dött, kanske rent av ett barn eller så. Bara en idiot hade ju inte fattat att detta är traumatiskt och skitjobbigt för de inblandade. Men att gå så långt som vissa menar att de inte hade kunnat gå vidare efter något sådant är ofta överdrivet.
Men tittar man på hur människor haft det genom tiderna är det imponerande att det gick att mobilisera sina krafter för att fortsätta. Sedan kunde barn dö, gårdarna brinna ner, lemmarna förtvina osv, men viljan att ta sig framåt fanns fortfarande. Det är ju något annat än dagens överbeskydande värld där lite kärleksproblem i gymnasiet kan leda till självmordsförsök. Förmodligen hade våra förföder fnyst åt dagens ynkedom och oviljan att acceptera problem som en del av livet.

Men för att återgå till huvudämnet så är känslor rätt intressanta då det inte är självklart hur de ska hanteras trots att alla bär på dem.
Vissa menar att om man är nedstämd så kan det vara bra att få ur sig det så blir man normal igen. Lite nyfiket undrar jag om samma människor hade sagt samma sak om kärlek? Ger man bara utlopp för dessa känslor så försvinner de efter ett tag. Eller?

Faktum är att om man är nedstämd och låser in sig och spelar sorglig musik, läser sorgliga böcker, ser på sorgliga filmer så kommer tillståndet att fortsätta eftersom man hela tiden triggar dessa känslor.
Samma sak om man är arg och omger sig med våldglorifierande m.m