Ibland undrar jag om det inte var tack vare alla droger som folket under 70-talet klarade av att reproducera sig.
Inte för att jag är speciellt känslig av mig men att visa upp kroppar som bär på mer hår än vad man hade en aning om att hårsäckar klarade av att producera är lite på gränsen.

Men jag verkar trots detta inte riktigt komma upp i samma nivå som de som är några år yngre än mig.
Inte för att jag vet exakt vart gränsen går men förmodligen bland folk som är födda efter 1985.
Har jag fel så får jag skylla på att jag inte har som vana att slita av folk kläderna och brukar vara ganska ointresserad av att höra eller fråga andra.

Ibland (nåja) brukar jag ramla in på forum och bloggar och där har jag märkt en ensidig trend bland yngre människor och det är att kroppsbehåring inte är populärt för fem öre.
Detta hade antagligen mina föräldras generation kunnat säga om min då få i min ålder är speciellt förtjusta i klassiska bröstmattor eller hår under armarna på tjejer.

 
Någon krönikör som föddes under 70-talet skrev förtvivlat att när hon gick i skolan rakade sig inte tjejer.
Idag ska det snarare vara onormalt om man inte gör det. Inte för att jag sett eller frågat men när man hör kommentarer från tjejer i stil med att de tror att nu håller håret på att komma tillbaka för att två (!) i klassen har en liten rand eller toffs börjar man ju undra.
Nämnda krönikör råkade nämna att hon nyligen var i en simhall och såg en tjej ogenerat raka sig där det var otänkbart på hennes tid.

Att nämna det här för tjejer som är jämngamla med mig hade bara lett till kommentarer om att hålla fantasierna för mig själv eller dra ner på porrkonsumtionen. Rakade tjejer gör porr eller uppmanas av sina porrskadade pojkvänner.

Hur är det med killarna då? För någon form av rättvisa måste det ju finnas (om inte annat för att inte detta inlägg helt och hållet ska få mig att framstå som jag har fått någon tidig gubbsjuka).

Jodå! Det ska tydligen vara vanligt där också. Hur vanligt kan jag inte svara på men varenda gång någon på ett forum undrar vilken typ av kroppsbehåring killar ska ha så svarar en klar majoritet av tjejerna under 25 att allt ska bort. Vilket gör att jag funderar på hur detta egentligen går till i praktiken.

Tjejer har ju lite lättare (i bästa fall) med mer isolerade områden. Bland killar så är det ju desto större spridning vilket skulle göra att ett renrakat skrev hade sett rätt konstigt ut. Ska man ge sig på närliggande områden så ryker håret på låren och magen. Men det måste ju fortfarande se konstigt ut. Kör man hela benen och lägger till bröstet börjar det förmodligen likna något. Men då får man ju tänka på att en del killar har desto svårare behåring än så. Skulle jag själv roa mig med att raka kroppen om dagarna hade det tagit kanske en eller två  timmar eller så och det är jag inte speciellt sugen att adera till mina övriga morgonrutiner.

Kan även tillägga att jag aldrig såg en enda kille raka sig under armarna innan vi passerade milleniumskiftet.

Få har väl lyckats missa att Whitney Houston är död, och det är ju naturligtvis sorgligt för alla inblandade samt den delen av världen som gillar soul/pop.
För egen del rör det mig inte i ryggen. Naturligtvis önskar jag inte livet ur henne utan det är snarare så att hon berör en del av världen som ligger långt utanför mitt intresseområde. I min naivitet trodde jag att detta var något som jag delade med andra som föredrar lite tyngre musik än som man hör i radion. Men jag bedrog mig själv tydligen.

Nu har någon fått den smarta idén att man ska jämföra henne med den i sina kretsar minst lika legendariska Quorthon. Något jag inte begriper mig på. OK jag fattar att man vill försöka visa att Quorthon har blivit förbisedd trots att han har en betydligt större "true" stämpel i och med att han skrev sina egna låtar, spelade instrument och var mer produktiv. Men varför då?

Ska man vara petig så hade ju Quorthon den lilla fördelen att han inte var en offentlig person. Knappt någon i hans umgänge (vilket även inkluderar flickvänner) visste att han var en levande metal-legend.
Han gav sig aldrig ut på turneer, var inte med på galor, var inte jagad av fotografer m.m som en offentlig kändis är utan kunde i lugn och ro plinka på sin gitarr och bege sig till studion när det passade.

Det som jag är mest emot är att det känns som något slags martyrskap. Frågan är bara om vi verkligen hade velat att han exponeras hänsynslöst efter sin död och sålt miljontals skivor där de flesta av köparna är allt annat än inbitna fans.

En liten detalj som jag förresten är nyfiken på det är den där punkten om droger. Tog Quorthon droger och hur kan det komma sig att jag inte hört ett ord om det? Hans farsa påstod ju i af att han aldrig hade haft med sådana saker att göra och att han var i det närmaste nykterist.

 

Hade jag mer tid och ork över vore det intressant att skrapa ihop alla dieter som kommit de senaste 20-30 åren.
Bara för att visa det absurda i att blint tro på alla nya fantastiska dieter. För tro mig, dieter har alltid funnits och de har ofta givit fantastiska resultat (enligt de som marknadsför dem). I regel har de även gett sken av att vara noggrant vetenskapligt utprövade med nya rön i ryggen som ska ge en illusion av att det är först NU som man har kommit underfund med hur kroppen fungerar och alla tidigare rön ger bara temporärda resultat med en massa bieffekter eller orimliga uppoffringar.

Under 2000-talet har fokus legat på att göra processen kort med kolhydrater i o m påverkan av insulinnivåerna vilket kan leda till fetma. Detta härstammar i första hand från kostråd som egentligen var menat att vara för diabetiker (visserligen går det envisa rykten om att läkarna omedvetna om den aktuella forskningen glatt försöker få folk med diabetes att äta en massa kolhydrater...men detta är en myt).

I slutändan handlar ju allt om att hitta genvägar. Många vill gå ner i vikt men naturligtvis inte genom att göra en massa jobbiga uppoffringar...och ska det ändå göras uppoffringarska det banne sig bli snabba bestående resultat.

Ett sätt att göra det enkelt för sig är att lägga fokus på det som man inte har något större sug på.
Få ligger ju och drömmer om hur gott det skulle vara med kokt potatis eller ris och just därför är det ju lättare att skära ner där än sådana saker som folk brukar bli sugna på (vilket ofta har med fett och/eller socker att göra).

OK! Men nu är ju inte socker acceptabelt heller inom de flesta nya dieterna (eller gamla heller för den delen). Men vad jag har sett så verkar många gå in i ett stadie där man skär ner på basfödan och samtidigt lägger man in lite saker som man unnar sig då och då för att man är så duktig och sköter sig.

Skulle jag få ge några råd så blir det att skit i belöningar. Socker, chips, läsk, kakor m.m bör undvikas helt och hållet. Intar man en nolltolerans där så behöver man inte oroa sig över alla-bäckar-små-problematiken.
Samtidigt kan man gott äta så mycket potatis man vill. Ris, mjölk osv för mig veterligen är det ytterst ovanligt att det är pga överkonsumtion av basföda som folk går upp i vikt.

Är man riktigt ambitiös kan man ju även försöka hålla koll på fettet. Feta såser, feta mejeriprodukter, smör osv för där kan det lätt slinka med en hel del kalorier.
Lyft även på röven och använd benen när du kan. En frisk person bör ta ca 10 000 steg om dagen vilket motsvarar några km. Det kan kanske låta jobbigt men det är inga problem att beta av hälften på ett normalt arbete. Arbeten som utförs ute lär avverka hela kvoten.