Jag har haft högvis med hörlurar men av någon anledning så blir det alltid lika frustrerande att hitta några som jag kan ha när jag ska ut och promenera.

Visst ligger det lite i det som Emmas pappa säger att är man ute i skogen ska man njuta av naturens egna ljud.

Men dels så ser jag promenaderna som ett alldeles utmärkt tillfälle att ostört lyssna på musik utan att irritera andra som råkar gilla annat...eller bara vill ha det lugnt och tyst.

Men framför allt så vill jag hålla mina tankar under kontroll. Har jag inget att koncentrera mig runt så kommer mina tankar snart att yra runt som ett gäng speedade demoner. I regel är det allt annat än det som jag vill tänka på som kommer fram och ska jag promenera i bortemot tre timmar vill jag inte ha en massa negativ skit i skallen. Så därför är det musik (eller möjligen talböcker) som gäller.

När det gäller mina hörlurar så verkar det finnas tre kategorier.

 Dels de som har riktigt pissljud och dålig passform och där jag får dra på rejält med volym för att kunna höra något av den fattiga diskantaktiga smörjan. Sedan finns det de hörlurar som lider av glapp. Efter ett tag så hörs musiken i bara ena luren. Dessa är ofta en kombination av den första kategorien.

Men jag har faktiskt ett par fina AKG lurar mer riktigt bra ljud.

Tyvärr så är det inte riktigt den lilla diskreta in-ear sorten utan ett par bastanta studiolurar som får användaren att påminna om Leia från Star Wars. Att de dessutom kostar runt 1500:-/st och har metervis med sladd gör ju inte att jag blir mer sugen på att dra runt med dem.

Det absolut värsta är att någonstans ska jag ha två par lurar som håller bra kvalitet. Egentligen är det tre men det ena av dem är konstruerade för barn och har en sladd som är lika lång som min underarm samt en både ful och extremt otymplig krage.

I höstas köpte fyndade jag ett par Koss-lurar med skumgummipluggar.

Även om de var obekvämare än jag hade hoppats på så spöar de lätt skiten ur merparten av de andra lurarna. Tyvärr vet jag inte vart de finns och jag har kollat igenom hela lägenheten.

Ett annat par som jag saknar är lurarna som följde med till min MP3 spelare.

Även de har försvunnit under mystiska omständigheter.

Dock undrar jag om det inte började bli lite glapp i dem.

 ...eller!?

Ska man tro de svenska medierna så är det definitivt så, med tanke på allt frossande i diverse elände.

Nu är ju i och för sig tråkiga nyheter i regel intressantare att läsa in trevliga. 

När folk sitter och diskuterar får det ju gärna vara runt något negativt tema som korkade politiker, katastrofer, idioter, domedagsprofetior m.m

Kanske är det någon specifikt svensk och machosistisk gen som gör att vi har en viss dragning till allt dåligt.

Efter att ha läst rubriker som: KRIG, stridigheterna tar fart igen, ny offensiv mot civia mål osv samt sett en strid ström av gråtande skitiga ungar och döda människor så blir det automatiskt att man efter ett tag verkligen tror att allt blir värre och att rätt som det är har vi ett tredje världskrig över oss.

Att det förmodligen aldrig varit mindre krig än nu hör man sällan.

Eller att demokratier aldrig har stridit mot varandra. Eller att George W. Bush hårda hållning faktiskt visade sig dra ner stridigheterna i världen (bara denna sista mening lär garanterat ha gjort mig idiotförklarad av en sisådär 90% av de som läser detta).

Självklart ökar fattigdomen i världen...att påstå något annat vore ju ren idioti. Men eftersom jag förmodligen redan är idiotförklarad vid det här laget så kan jag komma med en liten demitering av detta påstående.

Fattigdomen har faktiskt minskat i de flesta länder och det är inte alls så som en del tror att de rika blir rikare på de fattigastes bekostnad.

Ju mer öppet ett land desto större är sanolikheten att man kommer öka sitt välstånd. Att ett land automatiskt blir rikt på grund av naturtillgångar stämmer lika lite som att ett land som har få inte skulle kunna öka sitt välstånd. Titta bara på Japan eller Schweiz.

Vissa tror även att länder som varit koloniserade automatiskt ligger pån efterkälken...men tittar man sig omkring så håller inte det argumentet heller.

För att inte behöva skriva ännu längre än vad jag redan gör så går jag inte djupare in på orättvisor, kvinnans ställning eller hälsa mer än att det går åt samma håll som fattigdomen. Det blir alltså bättre.

Miljön är ju självklart åt helvete.

Många djur är mer eller mindre utrotade, skogarna dör, vattendragen är förgiftade och inom kort kommer vi att stekas ihjäl.

Eller så kan man ju uttrycka sig som Brasse Brännström: "FEL FEL FEL!!!".

Många gifter är idag förbjudna, de flesta företagen har en miljöpolicy.

Reningsmetoderna har blivit bättre, maskiner och fordon har blivit mer bränslesnåla. Tittar man på våra egna breddgrader så är vattnet och skoggarna renare idag än för 30 år sedan.

I samma takt som välståndet ökar i andra länder så ökar också hänsynen för miljön. Man får inte heller missa att de inte behöver gå lika långa vägar som pionjärerna.

Vissa djur har tyvärr blivit utrotade och det är mycket möjligt att människan bär skulden till det.

Samtidigt så har flera djurorganisationer kommer med åren som hjälper vilda djur. Även om många bestånd inte är vad de varit en gång i tiden så har de återigen börjat stabiliserat sig igen. Synen på djur är ju även lite annorlunda idag än för 100 år sedan.

När det gäller de globala uppvärmningarna så får man vara medveten om att experterna inte är överens för fem öre.

Det var ju även samma slags experter som trodde på en folkexplosion för bara 15 år sedan men som sedan dess ändrat sig. Eller samma slags experter som förutspådde en ny istid eller global skogsdöd.

Men för att återigen gå tillbaka till medierna så har de aldrig brytt sig om sanningen utan de vill ha så många läsare/tittare som möjligt och då duger inga forskare som mummlar lite försiktigt utan då duger bara fanatiska domedagsprofeter.

 Att fråga om Emma gillar TV-serier är som att fråga om min morsa kan sticka, om Jonas Gardell är gay, om Yngwie kan lira gura eller om folk ogillar telemarketing och jehovas vittnen.

Många av serierna är rätt långt från min egen smak och ska jag vara ärlig så hade jag inga större förhoppningar om 4400.

Men efter att ha plöjt igenom samtliga säsonger får jag erkänna att min oro var obefogad.

Serien handlar om att 4400 försvunna människor från det förflutna plötsligt dyker upp under spektakulära former. Trots att en del varit borta i 60 år så verkar ingen ha åldrats och ingen av dem har en aning om vad som hände sedan de försvann.

En myndighet får i uppgift att hålla koll dessa personer. Till stor del på grund av att flera av dem verkar besitta oförklarliga förmågor.

Åsikterna om de 4400 går isär. Vissa tror att de ska rädda världen men många tror snarare det motsatta. För att skydda sig själva så startar miljonären Jordan Collier en slags fristad där han och de andra 4400 kan få trygghet, stöd och hjälp.

Det kan behövas för det verkar finnas mäktigt folk som har något lurt på gång. Dock känner sig inte alla helt nöjda över Colliers Messiah-koplex.

Mitt emellan alltihopa står agenten Tom Baldwin och hans kollega Diana.

Båda agenterna är personligen involverade i det hela då Toms son ligger i koma på grund av ett bortförande samtidigt som en av de 4400 är hans brorson.

Diana har i sin tur en adoptivdotter som är en av de 4400.

De kommer båda att få lära sig att det är inte allt för lätt att välja mellan sina yrkes- och personlige roller.

För att öka spänningen så kommer det hela tiden nya utmaningar i form av sjukdomar, 4400:or som är ett hot mot folk, kidnappningar, mord, konspirationer, vaneföreställningar, visioner osv.

Överlag så är serien riktigt bra och lär tilltala de som brukade följa Arkiv-X på 90-talet. Gillar man även X-men, Heroes och liknande så  är det ingen nackdel.

Förra veckans vikt landar på 88,6 vilket är 9 hg mer än veckan innan.

Trots detta så börjar jag äntligen känna ett uns av optimism då vikten sakta har börjat krypa nedåt.

 Men jag har även blivit mer noga med att undvika allt för onödiga saker som socker, pizza eller för mycket vitt bröd.

Dessutom har jag promenerat över 5 timmar på tre dagar.

Fortsätter det så här så borde jag kunna komma under 85 till augusti, även om planen var redan i början av juli.

Där jag bor ser man kanske en hårdrockare i månaden under normala förhållanden. Fast den här veckan ser man hela gäng dra runt i stort sett varje gång man går utanför dörren.

Det mest extrema fallet var när jag såg ett glatt gäng sitta runt en bergsprängare och headbanga klockan nio på morgonen.

Emma tror det är någon våg som går just nu.

Personligen har jag svårt för att köpa det då det är lite olika åldrar på de jag sett och att en våg inte brukar komma med full kraft mitt under en vecka.

Däremot lutar det mer åt att det kan ha med någon festival att göra.

Fast SRF borde ju vara avslutad flera dagar innan jag såg alla dessa skumma typer. Annars så hade det kunnat förklara att man ser folk komma i gäng.

Plötsligt har det gått upp för mig och flickvännen varför toadörren brukar vara stängd.

Förmodligen har vi funderat på varför den andre av oss ar skjutit igen dörren efter oss. Att den är öppen i vanliga fall beror helt enkelt på att det är där inne som kattlådan står.

En dag avslöjades den skyldige, och det var ingen mindre än vår katt Attila som kommit på ett nytt sätt att roa sig (han kan sedan tidigare öppna dörrar).

Extra skojigt blir det ju om han lyckas låsa in någon av de andra katterna så att vi får släppa ut någon desperat och jamande katt när vi kommer hem. 

Som de flesta killar vet så har tjejer ett litet eget sätt att kommunicera.

Det är ofta för simpelt att säga rakt ut vad man vill, tänker eller menar.

På den punkten är min egen sambo Emma inget undantag.

Jag tog mig friheten att komma på några typiska saker som jag brukar få höra emellanåt:

Saltsyra -  detta är tvättmedelsrester som grannarna brukar glömma kvar i tvättfacket i våran gemensamma tvättstuga. Eftersom detta brukar leda till irriterad hud så döptes det snabbt om till saltsyra.

Kvinnans rätt - när kvinnor beter sig som svin.

Söt -  uttalas söjjjt/söiiiit. Paradoxalt nog så är det benämningen på så groteskt fula eller bortkomna människor och djur att knappt deras mödrar vill veta av dem.

Mini-pattar - allt under D-kupa. Detta brukar framför allt muttras när underkläder skall införskaffas.

Sugen på något gott - direkt översatt: "det är synd om mig och jag vill ha choklad".

Jag vet inte (när man frågar vad man ska äta) - "jag vill ha pizza...men jag vill att DU ska föreslå det för att bespara mig mitt samvete".

Du som är så söt - detta betyder i stort sett samma sak som när någon skogstokig seregant ropar efter "frivilliga".

...är snäll - personen ifråga har betett sig som en idio.t 

Efter att ha sumerat mina dagliga vägningar så landar summan på 87,7.

Det kan bara sammanfattas med ett enda ord....KATASTROF!!!!!

Nu är jag inte bara lite mullig utan kommer inom kort att klassas som fet om jag inte börjar göra något snart.

Mitt senaste misstag var att jag skulle börja med en striktare kosthållning där jag utesluter allt onyttigt. Det enda som det resulterade i var att jag skapade ett tomrum som senare ledde till att jag gick upp istället.

Nu får jag försöka igen även om det känns bittert att jag väger nästan 90 kg...speciellt då 85 länge har varit den vikt som jag absolut inte får överstiga.

Mitt mål att komma till under 75 kg börjar kännas mer och mer avlägset även om min optimism var betydligt högre för ett år sedan (fast då vägde jag även under 80).

Emma har i alla fall lovat att sluta dra hem godis på vardagarna och det kommer hjälpa enormt. Jag kan nämligen låta bli sådant såvida det inte placeras framför mig när man sitter och kollar på TV.

Dessutom har on lovat att jag ska få 200 spänn extra om jag kommer under 85 kg innan Juli.