Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Torz - 7 juni 2009 17:18


 


Jag hade aldrig hört talas om Dead Zone innan Emma fick hem en box med första säsongen.

Tydligen ska den vara baserad på någon bok som Stephen King har skrivit.

Att man kan göra vettiga filmer baserat på hans böcker är ju ett odiskutabelt faktum men serier var jag inte riktigt lika säker på.


Men det visade sig vara en riktig vass serie som man mer eller mindre sträckkollar sig igenom.


Dead Zone handlar om en man som heter Johnny och som sedan liten ålder har sett en del glimtar från framtiden.

1996 så råkar han ut för en allvarlig bilolycka och hamnar i koma.

Plötsligt en dag vaknar han upp och får veta att han varit borta i 6 år.

Han konstaterar snabbt att hans flickvän är gift med en annan man och att han själv är far till ett barn som inte har en aning om vem han är.

Dessutom har hans mamma gått bort och han har missat vad som hänt de senaste åren.


Inte blir saker mindre förvirrande när Johnny ser vad som kommer hände med alla som han rör vid.

detta visar sig vara ett resultat av att hjärnan har fått ta lite alternativa vägar för att kompensera de skador som bilolyckan orsakade.

Som en liten "bonus" har hans siarförmåga ökat enormt.


Framtiden är dock inget som är helt konkret utan det han ser är bara preliminära visioner...det finns alltså en chans att påverka det som ska ske. Och det göra han naturligtvis.

Faktum är att efter ett tag så blir han lite av en lokal kändis...men vare sig kändisskapet eller förmågan är speciellt skojig att dras med alla gånger.

Av Torz - 7 juni 2009 16:56



Jag har aldrig varit så mycket för TV-serier. Jag ar visserligen följt både MacGyver oc Arkiv-X en gång i tiden men det har inte varit så mycket mer än så.

Emma är ju däremot av en annan åsikt och verkar fullkomligt ha snöat in på en mängd olika serier. I hennes samling finns det mesta som Buffy, Förhäxad, Sex & The City, 4400, Arkiv-X, Herkules, Xena, Mitt liv som död, Terminator, Simpsons, Futurama, Heroes, Zorro osv. Flera av dem är dessutom kompletta.


Jag har hört talas om någon Conan serie sedan några år tillbaka men inte sett någon innan Emma ramlade över första serie-boxen.

I ärlighetens namn så hade jag inte mycket till förhoppningar utan såg en b produktion framför mig med dåliga skådisar, patetiskt manus, pinsamma scenografi och en alldeles för klen huvudrollsinnehavare.

Detta visade sig vara rätt obefogad oro då det var helt OK.

Som Conan hade man funnit en enorm tysk (vilket gjorde att accenten låter lite som Arnolds) som faktiskt kunde spela lite grann.

De övriga runt honom fungerade de också och minst två gjorde sina egna stunts trovärdiga.

Annars finns det alltid saker att gnälla på som att fäktsenerna var lite för sega och Conan var lite väl korkad emellanåt men överlag så var serien klart sevärd och låg inte allt för långt från serietidningarna.

Av Torz - 6 juni 2009 16:38


Idag var jag ivg på en dop-fest.

I ärlighetens namn visste jag inte vad jag hade att vänta mig då det talades om dop men ungen vi skulle till var tydligen både döpt och namngiven.

Fast det var helt enkelt ett släktkallas.


Just detaljen "släkt" var det jag var mest orolig för då jag inte riktigt visste vad jag skulle svara ifall någon frågade mig vilken koppling jag hade till ungen (som för övrigt heter Agnes).

Ska jag vara helt ärlig så är jag hennes morfars-nya-sambo- dotters-sambo eller för att vara lite mer modern: Agnes-bonusmosters-sambo.


Det finns absolut inget att klaga på. Alla var trevliga. Ingen aktivitet kändes ansträngd eller onödig . Agnes föräldrar skötte sig alldeles utmärkt som värdpar och maten var god.

Däremot var jag inte själv så kry. Efter att ha inte ha umgåts med folk på en vecka och dessutom träffa en massa människor som jag inte känner gjorde att min panikångest gjorde sig påmind. Inte i någon jättestor utsträckning men så pass att jag kanske var lite mer tillbakadragen än vad jag brukar.


Föräldrarna och framför allt pappan skötte sig exemplariskt och bidrog till en glad stämning. Jag har varit på många fester där folk är trevliga men det känns som en stel rock som man dragit på sig.Men i det här fallet så kändes allt öppet, naturligt och ärligt. Bara det att både pappan och mammans svåger sjöng och spelade utan att det blev det minsta krystat.

Det var även skönt att märka att föräldrarna verkligen gillade sin unge och inte bara ville visa upp henne av ren princip eller för att skryta (jo det finns tyvärr de som fungerar så...tro mig).


När det gäller själva Agnes så måste det ha varit en av de gladaste ungar jag träffat då jag enbart hörde något enstaka gnäll under alla timmar som vi var där. Annars sken hon som en sol och roade sig med att stoppa fingrar i munnen på gästerna, dra i skägg, leka med katter eller öppna paket.

Av Torz - 5 juni 2009 11:18


Jag kan knappt ligga och läsa på grund av allt visslande, tutande och tjoande utanför fönstret. Så det märks att folk tar studenten i år också.

Bitter över att min egen student blev misslyckad så har jag aldrig fått någon ordentlig förmåga att glädjas åt när andra tar den.

Sedan spelar det säkert in att jag under en period bodde i ett område med mycket ungdomar, alkisar och invandrare och fick höra idioter skråla "KUKEN STÅR, SHA LA LA LA LAA" fram till morgonkvisten.


När det gäller min egen student för några år sedan så var jag knappt nöjd med något. Jag hade ingen kostym så jag kom dit med svarta finbyxor och en rödaktig skjorta. Jag hade även fått för mig att man inte fick ha mössa om man inte hade godkänt i alla ämnen. Eftersom jag mer eller mindre gett upp skolan det sista läsåret så blev det ingen mössa.

Sedan traskade jag runt på skolan irriterad över att jag såg tämligen felplacerad ut.

När släkt och vänner kom för att gratulera de nya studenterna fick de andra champagne medan jag fick någon jävla polkagris samt lustiga dockor.

Det fick mig inte att känna mig mindre som en pajas.


Morsan skulle strax iväg till jobbet så jag hann inte vara med på något tåg genom byhålan. Idag känner jag att det kanske var den enskilda saken jag saknade mest. Det är ungefär som att fira jul men skippa käket.

På vägen hem gnällde jag över att mina klasskamrater hade fått champagne och inte jag, så morsan var snäll och inhandlade en liten flaska.

Den flaskan satt jag sedan och hällde i mig framför TVn medan de andra i klassen förmodligen var ute och hade skojigt.


Till en början så var jag inte speciellt ledsen över studenten utan bara mest irriterad. Jag led av panikångest till den milda grad att jag aldrig hade fått någon vettig chans att komma in i gemenskapen och således tyckte jag det kändes onödigt att slänga ut en massa pengar på en studentbal.

Samtidigt var jag irriterad över det löjliga i att jag var tvungen att säga till farsan att morsan inte hade betalat 2000:- utan bara 1000:- för min studentpresent som var en cykel (sista tusenlappen fick jag själv betala).

Samtidigt som jag kände folk som fick hela bilar, resor eller körkort.

Av Torz - 5 juni 2009 09:00


Hörde en inspelning av mig själv för ett tag sedan och var inte alls förtjust i det jag hörde. Har alltid hört att jag pratar stockholmska men plötsligt låter jag som en mummlande surgubbe från de värmländska skogarna.

Jag tycker även att min dialekt börjat apa efter småländskan men då jag bara har smålänningar runt mig så ar de svårt att bedömma om det ligger något i mina farhågor.


Nåja! Jag har i alla fall skippat dialektala ord i en så stor utsräckning som möjligt. Detta kan nog delvis bottna i att jag ville bli radiopratare när jag var yngre och då måste man kunna prata så att folk fattar vad man menar.


Några småländska ord som jag snappat upp bortsett de jag tidigare nämnt är:

"Tattare" - som jag ionte riktigt vet vad det betyder men jag tror det var något gammalt folkslag eller nåt. Detta verkar användas om folk som är lite inskränkta av sig.

"Grina" - här har jag kunnat göra bort mig rejält då ordet betyder det helt motsatta till det jag lärt mig. I mellansverige innebär det gråta men i södra sverige betyder det skratta. För egen del är det ungeför som om "garvar" skulle betyda att man gråter eller "bölar" står för att man är glad.

"Fjor" - betyder tydligen "fjol" (som i fjol). 

Lite lustigt med tanke på att smålänningar mer än gärna brukar mildra eller ta bort "R" i tid och otid. Här lägger man istället till ett.

I Torsby-trakten så finns det ett annat där man adderar ett extra "R", nämligen "lakarn". Vilket helt enkelt är "lakan".



Av Torz - 4 juni 2009 21:49


 


Största skillandfen mellan en ung och en äldres syn på politik är att ju yngre som man är desto mer tendenser har man att måla allt i svart eller vitt samt att man gärna blundar för praktiska problem.

Är man nyliberal så vill man gärna att staten ska säljas ut över en natt och tror att allt säkert kommer att ordna sig.

Likaså med kommunister som tror att allt skulle lösa sig om man helt enkelt tar alla tillgångar och delar ut det i proportionella delar till var och en.

I teorin funkar som bekant ALLT!


Riksdagspartierna brukar ha en tendens att anpassa sig lite efter vad som råder. Det går knappast påstå att speciellt många av dessa skulle vara strikt ideologiska, utan snarare taktiska.

Detta gör att partierna kan kännas grå och tråkiga.

Nyare partier brukar ha den fördelen att de kan göra som de vill eftersom de inte har beövt ta hänsyn till vare sig sammarbetspartner eller verklighetens alla frågor.

Nyare partier brukar även ha en mer slimad profil där man tydligt kan se vad de egentligen vill. Om man dessutom klarar av att hålla sig ifrån den allt för uppenbara höger/vänster-skalan så har man dessutom en större bredd att ta av.


Under Gudrun Schyman lyckades Vänsterpartiet fräscha upp sitt image och tog upp frågor som många yngre kunde rellatera till.

Man tonade ner gammel-kommunismen utan satsade på den moderna människan. Det vill säga en människa som slitit sig från gamla invanda patriarkiska och homofobiska familjemönster. Förvisso tillhörde man fortfarande ett kollektiv men ett kollektiv som var till för att värna om den lilla människans rättigheter. Som en del av det hela införde man även benämningen "feminist" som skulle tolkas som en strävan mot jämlikhet fast med fokus på den parten som alltid legat i underläge.

Just feminismen gick så långt att alla etablerade partiledare (utom KD:s Alf Svensson) började kalla sig för det. Även bland vanligt folk gick det väldigt bra och partiet blev landets tredje största. Som ett exempel på storleken kan jag nämna att partiet kammade hem 80% av rösterna på syrrans gamla högstadie. Men sedan klantade sig Schyman (som redan var känd som alkoholist) sig så pass att hon inte kunde sitta kvar och tyglarna gick över till en mer klassisk vänsterpartist. Sedan dess har deras popularitet dalat.


Gudryn Schyman bildade ett nytt parti som hade utgångspunkt i feminismen. Men trots en massa mediautrymme blev aldrig partiet någon större hit. Förmodligen delvis på grund av att de hade svårt att klara av att hålla sig flytande på i stort sett bara feminismen. Dessutom hade många börjat tröttna på feminism-fascismen med sin syn på vad som var en riktig kvinna i deras ögon samt det ständiga skuldbeläggande på männen.

Partiet klarade inte heller av att stå utanför höger/vänster-skalan som det var tängt utan blev snarare någon slags lillasyster till Vänsterpartiet.


Ett annat parti som gått rejält framåt är Sverigedemokraterna.

Från början var det ett parti som i stort sett bara förknippades med skinnskallar och annat suspekt och ljusskyggt folk.

Även om de putsat en hel del på sitt image så har utgångspunkten handlat om invandringen. Alla problem har någon koppling till invandringen och skulle därmed även lösa sig om man systematiskt stoppade de som vill komma hit. Helst skulle man även skicka tillbaka de som redan finns här.

Att partiet klarat sig så pass bra beror på framför allt två saker.

Den misslyckade (så kallade humanistiska-) invandring samt den rasist-hysteri som gjort att få vågat ta tag i problemen då risken för att bli kallade rasister varit stor. Ett exempel på rasism-styämplandet kunde man se när Folkpartiet ville införa obligatoriska språkkrav för den arbetsförda invandringen....plötsligt så var det Lars Leijonborg som påståds bära ansvar för diverse rasistbrott.

Detta har även lett till att det som betraktas som svenskt har börjat ses som lite fult, detta samtidigt som många kunde se att invandringsproblemen blivit värre.

Sverigedemokraterna har varit smarta nog att inte diskutera ideologi allt för ingående. Just därför har de kunnat plocka folk från lite olika håll.

Man har t ex återanvänt det gamla Socialdemokraterna från tiden innan 68-vänstern hade sitt genombrott. Detta samtidigt som man charmar folk från högerhåll med lite värdekonservartism samt vurmande för försvaret.


Ett annat parti som även de lyckas plocka folk från lite olika håll är Piratpartiet. Liksom Sverigedemokraterna så kretsar det mesta kring en huvudfråga. I detta fallet så uppenbart att representanter för partiet öppet påstår att de inte lägger någon större vikt vid beslut som inte rör fildelning och integritet.

Partiet har försökt göra om möjligheten att ladda ner upphovsrättskyddat material från nätet till någon slags kultur eller folkrörelse.

Man kallar sig själva för pirater och partiet inte bara vill göra illegal fildelning lagligt utan man menar också att det är den lilla människans protest mot förtryck och stora media pampar.

Liksom Gudrun Schymans feminism drog med sig etablerade partier så har även Piratpartiet lyckats på flera håll. Samtliga ungdomspartier tycker att nedladdning för privat bruk bör vara lagligt.

Dock kan Piratpartiet låta lite paradoxala emellanåt då de påstår sig vara för demokrati och den personliga integriteten...men man bryr sig inte så mycket om de som drabbas oavsett om det är ekonomiskt eller kränkande.

När det gäller väljarbasen så drar de dels liberala människor som är för modern teknologi samt framför allt emot inskränkningar och censur.

Vänsterfolk kan i sin tur se en chans att ge det kapitalistiska systemet ett långfinger. Speciellt då man gärna ser att marknaden styrs av ett par feta snåljåpar som roffar åt sig allt de kan få tag på.


Det finns ju även ett par partier till men som inte verkar vara speciellt stora bland yngre. Det ena är Nationaldemokraterna som är en avknoppning från Sverigedemokraterna. Junilistan var rätt hypat ett tag men få vet vart de står någonstans mer än att de verkar vara EU-kritiska. Vill man rösta på ett EU-kritiskt parti så finns det betydligt mer etablerade.

Osynliga partiet var inne ett tag bland folk som tyckte att stenkastning på polisen var tufft men sedan ett tag tillbaka ar det varit rätt tyst om dem.

Folkfronten (tidigare Nationalsocialistisk Front) är landets största nazistiska parti. Men de är förmodligen lite väl extrema för de flesta. Är man kritisk till invandringen så är chansen större att man håller på SD istället.

Det finns även en del övervintrade kommunistpartier men liksom Folkfronten så är de förmodligen lite för extrema för de flesta.

Folkfronten och kommunistpartierna  representerar dessutom delar av historien som de flesta vill lägga bakom sig.


Av Torz - 4 juni 2009 17:02


Det är förmodligen ett par veckor kvar tills jag får besked om jag kommer in på utbildningen som jag sökt. Men redan nu har jag börjat planera för min nya roll som herre över kylskåpet (då utbildningen ligger på annan ort).

Tanken är att jag ska skippa allt uppenbart dåligt samtidigt som jag vill kunna göra mat som man inte behöver tvinga i sig eller kosta allt för mycket.

Det som jag kommer på just nu är:



KYLSKÅP
Lättmjölk
Messmör (smart pålägg om man vill skippa smör)

Mjukost (samma som ovanstående)
Salladshuvud
Tomater
Paprika
Vitlök (kommer förmodligen även ha torkat)

Citron
Jäst (få ar sett mig baka men det händer faktiskt)

Turkisk yoghurt (funkar till det mesta)
Sill
Ägg
Kalkon (pålägg)
Ketchup
Filmjölk/Yoghurt
Morötter
Purjolök
Oliver
Gurka
Fetaost (något som Emma fått mig att börja gilla)
Blodpudding
Rårörda lingon
Keso

FRYS
Kyckling (finns ca en miljon olika saker man kan göra av kyckling)
Allaska Pollock (billig firre)

Lax
Skinka (tärnad eller strimlad)
Mager köttfärs
Grytbitar/stek/biff
Räkor (men sedan är det stopp på skaldjursfronten)

Blandade frysta grönsaker (olika sorter)
Spenat
Broccoli
Ärtor

SKAFFERI
Krossade tomater
Knäckebröd
Torkade kikärter (så jag kan tillverka egna fallaffer)
Havregryn (påstås vara billigaste proteinerna och mest mättande frukosten)

Nötter
Protein (utifall)

Russin
Grahamsmjöl (= grahamsbullar)

Kornmjöl

Gul lök
Frukt (olika beroende på årstid)
Grönt the
Tonfisk (kan kräva lite kreativitet för att bli njutbart)

Kaffe (utan kaffe vägrar morsan komma förbi)

Olivolja
Vita bönor på burk (förstår inte hur de kan vara så avskydda)

Solrosfrön
Sesamfrön
Fun Light (om jag mot all förmodan behöver känna något sött)
Omega-3

Potatis (underskattade knölar)
Kryddor (orkar inte räkna upp alla jag är intresserad av)
Honung
Buljong
Ris
Fullkornspasta
Champinjoner
Linser (vegis-varning...men funkar med lite buljong i)
Kidneybönor
Lite asiatiska såser

Av Torz - 4 juni 2009 16:44


De gångerna jag får för mig att spela låtar som är baserade på ackord så brukar jag förbanna att jag aldrig har lärt mig speciellt många.

Jag kan alla huvudackord inklusive b/#, moll och 7, men sedan är det stopp.


Det finns ju listor på ett antal undra ackord men de är bara bökiga...men så fann jag en liten skojig sak så sent som idag.


Här ställer man helt enkelt in om det är t ex ett D man vill ha, samt vilken typ av ackord. Dis, dim, sus, 6, 7, 9 maj7 osv.

Dessutom så har man plockat med ca 50 specialackord som helt änkelt är kombi-ackord som t ex C/E, E/C# osv.

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards