Av ren självbevarelsedrift tänker jag avstå från att skriva allt för mycket om TPB-domen. Men jag hoppas i alla fall att detta kan vara ett steg i rätt riktning innan svenskarna blir en bunt fifflare som med skrattretande argument tänjer på lagar och tar genvägar utan att bry sig om att andra får betala.

Idag såg jag årets första orm.

Tyvärr är jag inte säker på sorten då den inte var så överdrivet förtjust i mig, utan slingrade snabbt iväg. 

Världen befinner sig i regel i någon slags gråzon men detta brukar vara lite för komplicerat för vissa människor.

En gång i tiden höll jag åka på stryk för att jag inte ville erkänna att jag var hårdrockare (jag hade långt hår på den tiden).

Orsaken var att jag själv inte betraktade mig som en sådan då jag inte körde konceptet fullt ut. Den andre i sin tur var ett offer i en allt för snäv lantis-mentalitet där alla människor ska gå att få in i ett fåtal kategorier.

Vid ett tillfälle fick jag ett samtal från en kompis flickvän där hon undrade varför jag hatade en gemensam bekant.

Naturligtvis blev jag rätt förvånad över att höra något sådant då jag aldrig hatat den typen. Däremot hade jag nämnt något till tjejens pojkvän om någon detalj som jag hade irriterat mig på.

 Så sent som igår rekommenderade jag någon slags müsli för min flickvän, varpå hon förvånat utbrister att det kan jag ju inte göra då det är torkade kokosflagn i blandningen.

I själva verket så är det främst i choklad jag vill slippa se kokos, jag är inte heller så förtjust i att äta det rent.

Och så är det även med flera andra livsmedel.

Bland mer enkelriktade människor har jag en annan kompis som vägrar acceptera att det finns något mellan att vara straith och homosexuell.

Jag vet inte riktigt vad medierna håller på med, men tydligen har de fått för sig att svenskar är ett ovanligt skötsamt eller möjligen naivt släkte.

Det är inte ovanligt att man stöter på artiklar om folk som begår brott utomlands och där man genast måste argumentera varför de inte bör straffas.

Antingen blev svenskarna hotade, hade ingen vetskap om att deras aktiviteter var olagliga eller  så är straffen inte proportionerliga i förhållande till brottet.

Annika Östlund är ett rätt aktuellt fall.

Medias version (även om  den blivit mer nyanserad på senare tid) går ut på att Annika var en svensk tjej som hamnade i dåligt sällskap. Hennes pojkvän gick plötsligt och sköt ihjäl en butiksinnehavare och på grund av ren självbevarelsedrift vågade hon inte opponera sig.

Även en polis dödas innan paret åker fast, men eftersom pojkvännen tar livet av sig så får Annika Östlund bära hela skulden.

Men det finns ju även en annan version och där kan man ifrågasätta hur svensk hon egentligen är då hon flyttade till USA redan som tio åring.

Hon ska även ha varit den drivande parten och aktivt hjälpt till även om hon inte avlossade de dödande skotten (och där kan man dra paralleller till Malexander-mördarna).

Innan dess hade hon blivit fälld för dråp några år tidigare.

Med tanke på omständigheterna hade straffet kunnat bli betydligt hårdare än livstid med möjlighet till benådning efter 25 år.

Ett annat aktuellt fall är det om kvinnan som åker till Colombia, sväljer kapslar med kokain och avlider sedan då en av dessa spricker.

Jag har inte sett ett ord som tyder på att hon skulle vara ansvarig för det som händer utan det är enbart hennes pojkvän som utmålas som skurk.

Annars är ju populära fall folk som åker fast för narkotikasmuggling i bl a Thailand. Självklart trodde ju svenskarna att de hjälpte en stackars man att leverera ett paket hembakade bullar till hans bror (mot tiotusentals kronor i ersättning).

Att man sedan har mage att gnälla över hårda straff och riktigt sunkiga fängelser är ju något man borde ha tänkt på INNAN man började smuggla heroi.....förlåt....bullar.

I morse fick jag treda på att det blir minst fyra plattor som kommer i år som jag får öronmärka en del av min budget för.

Dels ska Necrophobic släppa en ny platta nästa månad och av de små smakproven de bjöd på live så kan det förmodligen bli riktigt vettigt.

Dark Funeral ska även de släppa ett nytt album.

Deras förra kändes som om de börjar hamna på rätt köl igen och jag håller alla tummar och tår att den nya ska bli minst lika bra.

Även Arckanum slänger ut en ny platta trots att det bara var ett år sedan den förra fullängdaren. Kan bli lovande det också om de inte snöar in för mycket på onödiga ambinentintron till låtar.

Blood Red Throne ska även de komma med ett nytt album...och då de två senaste var riktigt lovande så väntar jag spänt.

Efter att ha kämpat med vikten sedan årsskiftet så har jag tyvärr fått konstatera att det har inte alls gått bra.

I stort sett har jag legat runt 85 kg sedan dess. När vågen under helgen (en ovanligt onyttig sådan) vägrade stanna innan den låg på 88 kg så kändes det som om jag lika gärna kunde ha skitigt i att ha konsekvent tackat nej till godis, kakor, tårtor och annat som folk erbjudit mig.

Varför har det egentligen gått såhär för, kan man ju undra.

Har jag ingen koll på hur och vad man ska äta?

Jodå!

Rör jag mig inte om dagarna?

Jo det händer!

Kan jag inte säga nej?

Nja...det är nog där kruxet har legat. Jag kan vara konsekvent på så sätt att jag kan låta bli att köpa onödiga saker. Det går även att tacka nej till kompisar som vill bjuda på både det ena och det andra.

Däremot är det jävligt svårt att sitta hemma på kvällarna med flickvännen och låta bli skålen med godis, chips eller vad det nu må vara som står på vardagsrumsbordet när man tittar på TV.

Eller att ge ett tråkigt men ack så förnuftigt svar när man får en svävande fråga om vad man ska äta när man har ont om tid, har något att glädja sig åt eller när dagen har känts allmänt pissig.

Men nu verkar det som om även det lilla problemet verkar lösa sig.

Nu har Emma bestämt sig för att vara lite mer konsekvent på matfronten med någon slags diet som absolut inte omfattar choklad och pizza.

Under tiden så ska jag bli lite mer konsekvent med träningen.

10 000 steg efter skolan varje dag samt 30x2-3 sit ups (någonstans får man ju börja för alla boxare och kampsportnissar som drar 400 på raken).

Ska även testa att köra ett program som lovar att man ska kunna ta 100 armhävningar i ett sträck.

Armhävningarna är mest för skojs skull samt att jag förhoppningsvis tränar upp lite grundstyrka till den dagen jag vågar mig in på ett gym igen.

Det är inte utan att man börjar undra om inte fanatikserna betraktar President Obama som en svag ledare.

Till skillnad från Bush är han mer inne för att diskutera igenom problem och hitta gemensamma lösningar.

Bush i sin tur var däremot konsekvent och visade sig vara tämligen handlingskraftig.

Naturligtvis kan man ju diskutera vilken metod som är att föredra men en intressant sak som jag läste för ett tag sedan är att terrorism riktat mot amerikaner har ökat under Obamas tid.

Även om hatet mot USA säkerligen ökade ett par snäpp under den förra mandatperioden så kommer man inte ifrån att inga nya attacker mot amerikanska intressen eller kidnappningar skedde under Bush sista år.

Så var det dags för fest Nr. 4 för i år (vanligtvis är det unhgefär så många fester som jag är på under ett HELT år).

Den här gången var det Virre som jag och Emma känner sedan Värnamo-tiden som fick för sig att bli en "kvarting".

Själva festandet hölls på en offentlig lokal i Bor och det blev rätt trevligt med mat, tårtor, öl och chips.

Kände igen lite folk från en tidigare fest...däribland hennes pojkvän Faust.

Men det var även en hel del nya ansikten som två maskrospojkar, samt en tjej som jag tror var utrustad med gälar.