På senare år har jag märkt en viss mognad hos mig själv.

Visserligen har jag kvar ungefär samma intressen och värderingar som jag utvecklade för 10-15 år sedan. Men jag tar inte saker på lika stort allvar längre och framför allt har jag börjat se saker ur ett större perspektiv.

När jag var 17 år hade jag rätt och alla andra fel till den milda grad att det inte fanns något att diskutera.

Gav jag mig in i en diskussion (vilket jag knappast backade för) handlade det om att övertyga andra om att jag hade rätt.

Idag är jag medveten om att det finns inga defenitiva sanningar. Hade så varit fallet hade det bara funnits ett teologiskt och politiskt alternativ.

Numera brukar jag hålla en låg profil i sådana samtal och försöker istället tänka mig in i hur andra ressonerar.

Detta kan i och för sig göra att folk tror att jag är utan åsikter eller rent av håller med om det andra säger...men det är så långt ifrån sanningen man kan komma.

När det gäller den personliga identiteten är det ungefär samma visa som gäller där också.

Jag har aldrig varit någon som följt moden eller andra för att vara inställsam eller för att "passa in". Detta var inte helt lätt under min uppväxt men idag är jag glad över det.

Dock blev det snarare att jag skapade en anti-identitet men i slutändan kan man ju även bli ett offer åt det hållet också.

Vissa saker kan ju vara ok även om andra tycker det också...poängen är att det ska kännas rätt.

När jag bittert kunde konstatera att mitt hår inte var skapt för att vara midjelångt kändes det rätt jobbigt. Dels var ju långt hår en del av mig...men samtidigt spökade även den lilla tanken att folk kunde ifrågasätta hur "äkta" jag egentligen var då min dragning alltid legat åt det extremare hållet inom tyngre musik.

Men idag skiter jag i det. Tror någon att jag är en wannabee pga detta så får de tro det.

Det viktiga är att jag vet vart jag står, vilket automatiskt innebär att jag inte heller har något att bevisa.

Sedan har jag även gjort helomvändningar inom en del saker.

Har pysslat lite med magi under en period men kom underfund att jag inte har så mycket övers för andligheter vare sig det rör sig om gudar eller hocus pocus.

Ett tag tyckte jag även att Sverigedemokraterna verkade vettiga men det kom jag snabbt över när jag insåg hur enkelriktat det egentligen var samt att de lever i en värld som inte finns (eller åtminstonde aldrig kommer att återvända) och hellre ser folk som grupper än individer.

Av ungefär samma skäl har jag lagt ner det som har med satanismen att göra. Visst gillar jag fortfarande tankarna om egot och att man får ta sitt ansvar men den teologiska biten samt det ständiga "vi" och "dem" tänkandet kändes lite fel.

Dock har jag fortfarande en dragning till den mörka sidan på grund av dess estetiska skönhet. Jag gillar fortfarande Gigers målningar, Slayers musik, serien Darkness m.m. Men någonstans får man dra en gräns.

Man behöver ju inte heller knapra LSD för att man gillar Pink Floyd eller bete sig som ett perverterat svin för att man gillar Eddie Meduza.

Efter många om och men så kom jag iväg på Necrophobics spelning i Växjö.

Slog följe med min skolkamrat Hampus och smög in på en pub.

Där blev jag bjuden på en öl av en annan klasskamrat som förbarmmade sig över min allt för klena ekonomi.

Senare fortsatte vi till en förfest efter att jag köpt ett par öl på systemet.

De flesta på förfesten var helt okända för mig. Det var bara Jocke från Litania som jag har träffat tidigare. Men alla verkade vara trevliga och sällskapet drog efter ett tag iväg till folkets hus.

Väl framme passar jag på och roar de andra genom att plocka upp min naturdiet (även jag behöver näring om jag ska fixa att vara vaken halva natten).

Första bandet som spelade kallade sig för Eviscerated och var något lokalt band som jag inte hört talas om tidigare. De verkade låta hyfsat och sångaren röjde hårt trots lam respons. Förmodligen hade jag nog hört bättre om jag inte envisats med att stå så långt fram.

Efter att ha konstaterat att man knappt hör vad folk säger vid borden så passade jag på att prata ölite med folk på utsidan.

Träffade en skum norrman, en tjej som påstår att den yngre Amott brodern (Arch Enemy) spelat på hennes 30 års fest samt slutligen en göteborgare som fick skriva Finntroll autografer i Mexiko en gång i tiden.

 Andra bandet kallar sig för Tyrant och låter helt ok (den här gången har jag öronproppar så jag ska kunna höra musiken).

De spelade lite old school döds/black och slängde även med en Bathory covers. I ärlighetens namn så ångrar jag att jag missade de första låtarna.

Sätter mig vid lite olika bord och försöker höra vad folk säger.

Ser lite bekanta ansikten...men är lite nyfiken på vart allt folk är.

Uppskattar det till ca 100 pers (vilket är rätt nära då det senare visade sig vara 104 betalande) varav bara var tionde är av kvinnligt kön.

Plötsligt drar huvudbandet igång och jag halvspringer fram till scenen för att få en bra placering. Dock visade det sig att det inte var något större problem under de första låtarna.

Necrophobic visade sig vara både välgaddade och rutinerade och drog flera bekanta låtar samt ett par nya från kommande plattan (enligt dem själva så ska det vara första gången de framför dem live).

Som vanligt dyker det upp lite idioter som ska skutta och veva lite mer än vad nöden kräver. Detta är i regel inget större problem då jag har god balans och inte har några större problem att knuffa bort de som studsar för mycket.

Dock var jag inte reda på att någon skulle stå och röja med en ölflaska, och ännu mindre att jag skulle få den i skallen. Kännde även en armbåge snudda mina ögonfransar.

Strax innan bandet spelat klart ser jag en snubbe riva bort sångarens "fusklapp" med en ny text på...vilket var precis det jag planerade.

Fick istället nöja mig med delan av pappret där det var en slarvigt tecknad kuk. Fick även tag på en av gitarristernas plektrum.

Folk börjar att dra sig hemmåt, medan jag själv går ut och tar det lugnt ett tag. Återigen träffar jag samma galne norrman som jag såg tidigare.

Vi pratar lite om musik och han frågar om jag vill vara med i hans band.

Medan jag förklarar att jag är lite skeptisk till att stämma ner en HEL oktav på guran känner jag mig lite illamående så jag går bakom huset.

Går in igen och ser att de två som åkte samma taxi som mig står och pratar med en liten skallig kille.

När jag kommer närmare ser jag att det är Joakim Sterner som spelar trummor i Necrophobic. Han är på glatt humör och svarar snällt på alla frågor samt bjuder även på bärs.

Plötsligt dyker även sångaren Tobias Sidegård upp utan något på överkroppen. Växlar några ord med honom också innan jag lämnar stället.

Jag är praktiskt taget nykter när vi ska hem. Det är däremot inte Pontus, och absolut inte den andre snubben som heter David.

Dessa gossar har för övrigt en mycket skum humor som bara de själva förstår sig på.

Innan vi tar en taxi hem till David så ser jag två blinda hårdrockare försöka ta sig igenom ett staket och konstaterar att nu har jag sett det mesta.

För ca 15 år sedan frågade en lärare om det fanns någon i klassen som trodde på Jesus.

Av ca 30 elever var det en som räckte upp handen och min spontana tanke var att den killen bara gjorde sig lustig.

Detta var ju trots allt en av de killarna som festade hårdast och var mest framåt i klassen.

Sedan har jag stött på fler och fler som fått mig att tänka om angående hur en kristen är. Jag har även efter mina mer radikala år börjat komma underfund med att man inte kan blanda ihop kyrkor, religioner, folk och personlig tro hur som helst för då kan man få vilka bisarra resultat som helst.

Dock har jag märkt att många fördomar fortfarande lever kvar och att kristna ofta betraktas som ultra konservativa när det gäller personliga val.

Just kristendomen i sig betraktas som en tragisk medeltids-rest som representerar förtryck av alla dess former och som gott får tåla att dess grundare utmålas som homosexuell, att band sjunger om att slakta kristna, att hånas av intellektuella.

Personligen har jag ingen aning om varför just kristendomen är mer legitimt att attackera än andra grupper. Det hade ju blivit ett jävla liv om man gjort en utställning med Ecco Muhammed, haft texter om att slakta judar och sitta och officiellt klanka ner på zigenare.

Sedan verkar många vara övertygade om att kristendomens tid är över genom att enbart titta på vårt eget land.

Det enda kvarvarande landet där religionen fortfarande har ett starkt fäste verkar vara USA (vilket innebär att man bara råkar missa medelhavsländerna, Irland, Latin-och Sydamerika, öststaterna, delar av Afrika och Asien m.m.)

I vilket fall så missar man en viktig poäng, och det är att fler och fler kristna går åt ett smidigare liberalare håll än den klassiska arketypen.

Man har fortfarande en tro men istället för att basera hela livet på en svårtolkad bok så slår man istället vakt om det mest väsentliga.

Plötsligt blir det ok att ta några glas, lyssna på Judas Priest, ha sex innan man gifter sig osv.

Det räcker med att kolla på musikaliska tuffingar som Alice Cooper, Dave Mustaine (Megadeth), Ted Nugent, Bruce Dickinson (Iron Maiden), Tom Araya (Slayer),  m.fl för att inse att alla kristna inte är bibelnördar.

 

Detta är alltså den delen av Svenska Spels vinst som går för att förebygga spel missbruk. Ytterligare några promillen går till vård.

Vilket gör argumentet att man till skillnad från privata aktörer tar på sig ett samhällsansvar rätt tomt och löjligt.

Detta verkar vara baserat på att privata spelbolag tydligen skulle vara befriade från skatt, lagar och all form av etiskt tänkande.

Precis som om Svenska Spel hellre skulle bränna pengar på vård än reklam eller att deras personal skulle jobba ideellt.

""Den gamle tjekisten (överste i KGB) Vladimir Putin är unik som rysk ledare så till vida som han är varken vansinnig, naiv, inkompetent eller alkoholiserad. Det är just detta som gör honom så skrämmande farlig.""

Lägg Augusti 2018 på minnet för det är då som Jorden ska gå under enligt den brittiske vingmuttern prins Charles.

Självklart är den globala uppvärmningen inblandad.

Ja jag vet att egentligen är jag nog lite för gammal för sådana tester...men en del av mig vägrar tydligen att växa upp:

Nörd
Jag har blivit instängd på toaletten ( )
Jag har blivit dissad ( )
Jag har glasögon (x)
Jag har byxorna över naveln ( )
Jag har blivit kallad tönt ( )
Jag har bra betyg ( )
Jag har tandställning ( )
Jag tänker inte mycket på mitt utseende ( )
Jag har mindre än 2 kompisar ( )
Jag har blivit mobbad på ett eller annat sätt (x)
Jag tycker shack är roligt ( )
Totalt: 2

Fjortis
Mitt utseende är mitt liv ( )
Jag använder brunkräm/brun utan sol året om ( )
Folk har kallat mig korkad ( )
Folk har kallat mig fjortis ( )
Jag lyssnar på remixade babyröster ( )
Jag är blond ( )
Jag tycker att jag är snygg ( )
Jag festar varje helg ( )
Jag röker ( )
Ifall jag tycker att någon är ful, säger jag det högt, helst så att personen hör ( )
Jag är dålig på grammatik ( )
Totalt: 0

Emo-kid
Jag lyssnar på emo ()
Jag är piercad (x)
Jag har svart hår ( )
Mina block i skolan är nerkladdade med låttexter/dikter ( )
Jag gråter ofta ()
Jag skär mig/har skurit mig (x) längesedan dock
Jag vet vad sXe står för ( )
Jag har snelugg ( )
Jag spelar i ett band ()
Jag använder kajal/eyeliner ( )
Jag har blivit kallad emo ()
Totalt: 2

Brat
Nästan alla mina kläder är märkeskläder ( )
Jag använder mycket hårgelé ( )
Jag tar aldrig bussen ( )
Pappa betalar ( )
Jag åker utomlands varje år ( )
Jag spelar golf ( )
Jag har blivit kallad snobb/brat (x)
Jag har blivit kallad korkad ( )
Jag posar på mitt klassfoto ( )
Jag är solbränd året om ( )
Jag äter på resturang varje vecka ( )
Totalt: 1

Ghetto-kid
Jag använder keps varje dag ( )
Jag använder stora munktröjor (x)
Jag har häng ( )
Jag har ett kompisgäng som jag hänger med varje kväll, gärna bakom snabbköpet ( )
Jag använder ord som ”din mamma”, ”mannen” och ”yo”  ( )
Jag hälsar på mina polare med en dunk i ryggen ( )
Jag lyssnar på hip-hop ( )
Jag har slått ner någon ( )
Jag har hamnat i bråk med polisen ( )
Jag hamnar ofta i bråk ( )
Jag skolkar ofta ( )
Totalt: 1

Datanörd
Jag använder uttryck som lol, noob, rofl, ffs och omfg ( )
Jag skriver cya istället för see you ( )
Jag spelar WoW ( )
Jag spelar något annat spel online ( )
Jag säger lol, brb och omg IRL ( )
Jag är inne på datorn varje dag (x)
Jag är i level 60 eller mer på WoW ( )
Jag vet vad roflmao betyder ( )
Jag är nästan aldrig ute ( )
Jag har mörka ringar under ögonen ( )
Jag sitter uppe sent och spelar data ( )
Totalt: 1

Hårdrockare
Jag har långt hår (haft)
Jag lyssnar på metal (x)
Jag dricker öl (x)
Jag har minst tre bandtröjor (x)
Jag har/tycker det är snyggt med skägg (x)
Jag går på bandspelningar (x)
Jag har ett eget metalband (haft)
Jag duschar bara när det verkligen behövs ( )
Jag äger ett par kängor (x)
Jag är tatuerad ( )
Jag äger läderarmband med nitar på (haft)
Totalt: 6

Slutresultat
Nörd = 2
Fjortis = 0
Emo-Kid = 2
Brat = 1
Ghetto-kid = 1
Datanörd = 1
Hårdrockare = 6

I min värld är inte tjejer speciellt stereotypa...men man skulle lätt kunna tro det av att läsa en tjejtidning.

Det mesta verkar röra mode och en massa kläder. Detta är sedan kryddat med lite kändisskvaller, samt något reportage om folk som bölar ur sig om sina problem. 

Det kan även förekomma lite recept och någon sida med frågor.

Har man (som kille) tur så finns det även en sexspalt med en sisådär tre frågor eller så. Överlag så är tidningarna rätt stela och tråkiga.

Nu tror jag även att det finns en del tjejer som tycker det är skojigare att läsa om bilar, extremsporter, TV-spel, action-filmer, hårdrock, partyguider, tester och allt till en lättsam humoristisk jargong.

Nackdelen är att de måste vända sig till tidningar som är gjorda för män.

Detta verkar dock inte vara något hinder för en del tjejer som jag känner.

Visst...Slitz m.m har en del avklädda tjejer men de få sidorna kan man ju alltid bläddra förbi.

Sedan kan man läsa om seriemördare, krokodiljägare, skattsökare, extremsportare istället för snyftreportage om tjejer som faller för fel killar eller vilken färg man ska ha på handväskan.