Idag verkar den allmänna uppfattningen inom metal-världen att man ska klanka ner på "true"-folk.

Detta bottnar förmodligen i att det dök upp en del folk (inom framför allt Black Metal) som framför allt tilltalades av de yttre atributen. Musiken verkade inte vara på långa vägar lika viktig som att musikerna verkligen levde som de lärde och de mer kontroversiella händelserna inom genren kunde de självfallet rabbla som rinnande vatten.

Dessa människor kunde man även känna igen på att de hade ett mer eller mindre sjukligt behov av att visa hur äkta de egentligen var. Andra var i deras ögon posers och wannabees. Att de själva sällan hade någon direkt metalbakgrund och gladeligen vände kappan efter vinden gör naturligtvis att de framstod som en aning patetiska.

Även om många som hade ett mer seriöst intresse av metal och ville slippa bli ihopblandade med dessa individer så får man inte glömma att även om man häcklade "true-anhängarna" så har man ändå en hel del emot "false-metal".

I regel så såg man "true-folket" som en bont possörer och således tämligen false.

Visserligen finns det ju alltid ett garde av old-school anhängare som hyser en stor skeptism mot icke konservativ metal.

Dessa kan man känna igen på att deras skivsamlingar i regel består av gamla kultplattor med framför allt stilbildande band eller av band som är kända för att upprepa sig själva.

Överlag så är en hel del inom metalgenren mer eller mindre konservativa.

De flesta tillåter ett visst svängutrymme men att man får vara försiktig så att man inte tappar fokus.

När det går så långt så att musiken börjar spridas utanför metal-kretsarna så har det gått för långt.

Det sista man vill är att ens favoritgrupper ska börja spelas av pagefrisserade datanördar eller kajal-fjortisar.

När det väl går så långt så är risken stor att förtroendet för bandet dalar rejält och ibland till den milda grad att man även inkluderar back-katalogen.

Detta kan låta lite överdrivet men då bör man ju även vara medveten om att metal-folk inte är speciellt bundna av trender. Att en artist inte varit aktuell på ett tag innebär inte att den skulle vara ute utan man hyser fortfarande en stor respekt för de som har bidragit med tilltalande musik.

Just därför kan en del grupper ligga på is i flera års tid och ändå ha en publik när de återigen drar igång.

...däremot är jag rätt kräsen och har sällan samma smak som många andra.

Igår kväll försökte min kära flickvän Emma luska ut vilka kända tjejer som jag tyckte var snygga.

Efter ett tag måste hon ha trott att jag döljer något då få fick något omdömme som låg över OK eller hyffsad.

Några namn som testades var:

Kristen Stewart    "eh vem då?"

Megan Fox    "namnet låter bekant"

Kirsten Dunst    "mmm...nja"

Mila Kunis    "ser väl rätt ok ut"

Tarja Turunen    "är det bara jag som får trans-vibbar?"

Christina Aguilera    "jodå"

Pamela Anderson    "inte ens då hon var ung"

Alyson Hannigan    "ser iofs lite småbusig ut...men nej"

Sarah Michelle Geller    "nej"

Shakira    "kan variera från halvdan till riktigt snygg"

Milla Jovovich    "lite speciellt ansikte men ingen bra helhet*

Angela Gossow    "fattar inte varför en massa killar dregglar efter henne"

Doro Pesch    "när hon var ung så"

Liv Kristine Espenes/Krull    "lite av ett bebis-ansikte men såg hyfsad ut för ca 15 år sedan"

Kimberly Goss    "snyggt hår men annars ser hon ut som en kinesisk köttbulle"

Christina Ricci    "gillar i o f s speciella drag, men det når inte riktigt fram här"

Summer Glau    "nu börjar det likna något" 

Enligt Emma så är det vissa drag jag uppskattar mer än andra.

Dit hör kvinnliga former och att tjejen inte ska vara för lång.

Sedan påstås jag vara svag för långt snyggt hår och att det gärna ska finnas något drag som sticker ut som t ex ett lite speciellt ansikte. Hon påstår även att jag verkar vara lite mer förtjust i brunetter än blobdiner.

Några saker som jag själv kan lägga till utöver ovanstående iaktagelserna är att jag inte har några problem med vältränade tjejer (speciellt lår och bak) men inte så att det blir på bekostnad av de kvinnliga formerna.

Ögon och hårfärg har ingen större betydelse även om markerade drag är vanligare på lite mörkare tjejer. Å andra sidan brukar riktigt snyggt lockigt blont hår vara snyggt.

Har även kommit underfund med att jag gillar tjejer som piffar upp sitt utseende med lite snygga smycken och som kan hantera smink på ett smidigt sätt.

Ibland är det inte utan att man undrar vart kampanjer som är till för att man ska sluta dricka eller röka får sina uppgifter ifrån.

Igår såg jag en text som om jag inte missade någon mikroskopisk undertext på fullaste allvar påstår att män över 15 år dricker i snitt 36 liter starksprit per år. Detta motsvarar nästan 70 cl varje helg.

Naturligtvis finns det de som kommer upp i det och även passerar den mängden. Men siffran känns ändå på tok för hög för att vara ett genomsnitt.

Festar jag själv brukar mängden alkohol vara ungefär hälften av det, och detta sker knappast varje helg.

En annan sak som jag funderat över är varför är kampanjerna mot rökning är så enkelspåriga.

Rökning är alltid förkastligt, bör förbjudas och kommer både ha ihjäl rökaren och en stor del av dens omgivning om man ska lyssna på propagandan. I mina öron borde det där snarare skapa ångest vilket bara lär spå på rökbehovet.

Hade jag själv gjort en anti rök kampanj som vänder sig till rökare hade mitt måtto snarare ha varit att man ska halvera sin konsumtion. Röker man ett paket så går man ner till ett halvt.

Detta är en uppmaning som känns rätt rimlig och som genast minskar riskerna som t ex lungcancer. Eftersom lungcancer drabbar bara någon enstaka procent av alla rökare så borde en halvering minska riskerna avsevärt.

Alla har vi fördomar!

Du har det, dina kompisar har det och så även jag.

Det är inte uteslutet att jag kan ha en del som jag inte tänker på som kanske är associerat till min uppväxt eller så, men det är inget jag är medveten om. Dock försöker jag ransaka mig själv emellanåt och tänka efter varför jag är villig att dra någon snabb slutsats.

En fördom som jag har (och som jag är medveten om) är om människor under 40 år som bär tjockbågade glasögon.

Detta var ju inget större problem under rätt många år av mitt liv. Efter att folk tvingats att ha brillor som tog upp halva ansiktet under 80-talet så blev den naturliga reaktionen att folk började sky glasögon som pest.

Var man inte absolut tvungen att ha dem så sket man helst i det.

När sedan linserna slog igenom på allvar så försvann glasögonen nästan helt. För tio år sedan kunde jag rabbla ett antal i min ålder som var närsynta men av dem var det kanske två som bar glasögon.

Men något hände plötsligt. Plötsligt gick det runt en del snobbar med brillor vars bågar såg ut att ha hämtats från 60-talet. Min erfarenheter från de första som bar sådana var att de trodde att de var överlägsna alla andra, de skulle absolut låtsas vara betydligt mer bildade och vuxna är någon annan samt att de var allmänt otrevliga.

Eftersom glasögonen mer eller mindre lyste i ansiktet på dem och var ungefär lika svårt att dölja som en burka så blev det att de negativa egenskaperna upptogs av glasögonen.

Detta gör att om jag träffar någon (under 40) med tjocbågade glasögon (och det händer rätt ofta numera med tanke på att det är nästintill det enda som verkar säljas i glasögonaffärer numera...tro mig, jag letade efter diskreta bågar i våras) så dyker nämnda negativa egenskaper upp igen.

Nu är jag ju fördomsfull men inte helt korkad så jag låter ju personerna i fråga en chans att motbevisa mig. Men de börjar på minus. Tänker man sig sedan att jag ser en kille med tjockbågade brillor som sitter och diskuterar något så bara väntar jag på att an snart ska avfyra lite beserwizer trams runt sig och få de andra att verka mindre vetande än han själv.

Plötsligt slog det mig varför jag brukar beundra kroppsbyggare i smyg.

De lyckas nämligen med att kombinera fokusering och hårt jobb i ett för något få begriper sig på och med många gånger stora uppoffringar.

 

Hårt jobb säger sig själv!

Kroppen anpassar sig efter vad man gör med den. Svingar man lite vikter då och då och tar sällan i för allt vad man är värd så blir ju resultaten därefter.

Några stenhårda pass i veckan är det som gäller. Dessutom ingår det dessutom stora doser kardio om man ska tävla eller om man helt enkelt inte vill bära runt på onödigt kroppsfett.

 

Fokusering är ungefär lika viktigt som själva träningen. Kan man inte motivera sig själv är det bara att lägga ner. Att bygga en bra fysik handlar bortsett att bolla vikter även om att lära sig muskelkontroll och att lära känna sin egen kropp.

Man måste även veta vad man har för svaga sidor och försöka balansera upp det hela.

När det gäller förberedelser inför tävlingar så skäms man rent av för att man har problem med att dra bort ett par kilo trots att man inte tränar.

Kroppsbyggarna drar ner rejält på sina kalorier men fortsätter med träningen.

Dessutom är det vanligt med timslånga promenader på morgonen (detta trots att en del börjar tidigt och har ungar).

Under dieten brukar även humöret gå utför och det blir svårare att sova och koncentrera sig. Så håller man på i flera veckor.

 

Uppoffringar som man får vara beredd att göra är dels att man i regel får utöka matkontot rejält. Även om man håller sig till billiga råvaror så blir det en del med tanke på att man stoppar i sig en hel del.

Socialt liv kan även det vara svårt. Efter jobbet drar man till gymmet och på helgerna kan det vara svårt att få in fester med polarna då detta hämmar muskelutvecklingen.

Även om många tjejer gillar killar med muskler så kan det vara svårt att finna en sambo som står ut med att man sällan kan ha myskvällar m.m

Även om en bra fysik kan hålla en hel del fysiska problem borta och framför allt förebygga skador på ålderns höst så händer det titt som tätt att kroppsbyggare råkar ut för skador på grund av att man inte varit tillräckligt observant på kroppens begränsningar eller utfört en rörelse fel.

Många blir förmodligen imponerade över fysiken och vill ha tips...men många har även en del fördomar.

 

Fördomarna är så många att jag inte orkar räkna upp alla, men en vanlig är ju att alla kroppsbyggare slänger i sig en näve ryssfemmor lite då och då och därför är stora och starka. Tydligen verkar det vara någon osynlig naturlag att man inte kan bygga speciellt mycket muskler på naturlig väg.

Att sedan bara stoppa in sig dopingpreperat hade inte gjort ett piss utan alla andra delar. Vore det så enkelt att bli stor och stark hade ju var och varannan dopat sig.

I vilket fall så är hemligheten bakom de flesta kroppsbyggare tung träning, massa mat samt kosttillskott och med tanke på allt slit och uppoffringar så måste det vara lagomt kul att höra att man inte har kunnat få sin fysik på hederligt sätt.

Det sägs även att kroppsbyggare till större delen består av en kraftlös massa. Samtidigt som man gärna påpekar att vill man vara med om verklig styrka ska man titta på bönder och skoggshuggare.

Det känns rätt fånigt att ens behöva kommentera detta.

Ryktet kommer förmodligen från de som sett kroppsbyggare ta ut det absolut sista ur sina muskler då vikterna har sänkts rejält efter ett par betydligt tyngre set.

En annan sak man ofta får höra är att kroppsbyggare är stela. Detta gäller knappast de som stretchar ordentligt. Vissa som tävlar brukar dessutom gå ner i split eller spagat (däribland den flerfaldige Mr.Olympia Ronnie Coleman).

En del kan acceptera kroppsbyggare styrka men menar att detta bara är i bänkpress m.m och inte ar något med funktionell styrka.

Inte heller det stämmer speciellt bra då alla kroppsbyggare på tävlingsnivå brukar köra en hel del flerledsövningar där flera muskelgrupper är involterade. Kan man ta rejäla vikter i marklyft kan man även lyfta runt på stenar, stockar, möbler osv.

Nåja! Det är kanske att ta i men efter att jag insåg att man kan använda min MP4 för att spela in så har det blivit några riff.

Under åren har jag kommit på ett antal riff men dessvärre så har det varit lite knepigt med att komma ihåg dem om man inte harvar dem i färdiga låtar.

 Tidigare så hände det att jag gjorde låtar av dem i Cakewalk, Sonar och Guitar Pro men det har bara resulterat i att jag har gjort hundratals låtar (eller ljudspår) som jag inte längre kan använda.

De gamla låtarna på Cakewalk/Sonar bryr jag mig inte så mycket om då det mesta sög stock och ljudet lät snarlikt som gammal hederlig TV-spels musik från 80-talet.

Guitar Pro var en annan femma för där hade man mer kontroll och mer realistiska ljud.

Men en vacker dag kraschade min hårddisk och alla låtar försvann.

Emmas påstående om att de ska ha haft en back-up verkar det inte finnas något belägg för då jag fortfarande inte sett någon back-up skiva för dem. Förmodligen tänker hon Cakewalk/Sonar låtarna, men de är jag som sagt inte speciellt intresserade av längre.

Jag kommer i alla fall inte införskaffa dyra program för att kunna köra låtar med flera år på nacken.

Undfer våren pratades lite om att starta upp ett band där jag skulle vara med i. Då testade jag en annan metod: tabulaturer.

Dock säger dessa inte mycket när man tittar på dem igen efter några månader.

Spelar man in så vet man ganska exakt hur man vill ha det både spel och ljudmässigt. Visserligen är ju ljudet rätt kasst men tillräckligt för att man ska ha nytta av det.

Ytterligare några fördelar är att man plötsligt kan höra att en del saker som verkade vettiga när man spelade dem inte alls fungerar speciellt bra när man lyssnar på dem. Det finns även riff som låter bättre när man hör dem än när man spelar dem.

Ännu en fördel är att man märker tydligare vad man behöver träna på.

Plötsligt märker man vartenda litet fel som man gjorde.

Fast en av de bättre sakerna är att man faktiskt kan skicka runt riff till andra då man kan spela dem i vanliga media spelare.

Det var annars en av nackdelarna med de andra programmen att man bara kunde skicka dem till folk som hade samma.

Dock finns det vissa nackdelar med inspelningen.

För det första så är det bara riff och inga låtar. Vissa idéer omfattar ju lite mer än bara en gitarr.

Det andra är att jag måste dra på rejält med volym på gitarrförstärkaren så jag kan inte spela speciellt länge eller måste avstå från att spela vissa tider på dygnet.

Nu vet jag inte hur representativ Jenna Jameson är för tjejer men hon har i alla fall kommit med ett uttalande som jag själv varit lite inne på och som kan förklara en del när vissa tjejer gör till synes helt vansinniga val av killar.

"Jag var i så desperat behov av någon som kunde ta hand om mig. Jag ville känna mig trygg och denna eftermiddag kände jag mig trygg.

Men det som verkligen fick mig att falla för Jack var ett drag som alla flickor faller för: han var känslomässigt avstängd. Och jag trodde att jag kunde rädda honom. Jag trodde att jag kunde bryta mig igenom den hårda fasaden och hitta den riktige Jack, det känsliga barnet som gömmer sig bakom alla tatueringarna.

Just för att han aldrig öppnar sig för något emotionellt eller känsligt, så trodde jag att han var den mest emotionella och känsligaste mannen i världen. Och jag trodde att att jag - och bara jag - kunde riva de murar han byggt upp för att göra honom till den tuffe älskare som jag alltid drömt om. Så löjligt."

Värt att nämna är att Jenna Jameson bara var 16 när hon blev ihop med den betydligt äldre Jack.

Och det är framför allt under tonåren som man märker detta beteende.

Skulle jag få en femma för varje kille som påstått att tjejer är korkade eller möjligen masochistiskt lagda för att de drar sig till rötägg istället för de seriösa och vettiga killarna hade min ekonomi sett riktigt skaplig ut.

Eftersom jag anser att ett av de bästa sättet att bli en idiot är att stämpla andra grupper som det så har jag varit nyfiken på om det inte har funnits några andra orsaker till detta besynnerliga fenomen.

Om jag utgår från mig själv kan man kanske komma ännu närmare svaret.

På tjejfronten har jag alltid lidit av en viss blygsel vilket har lett till att de tjejer som varit mer framåt har haft betydligt lättare än de som suttit i något hörn...i ärlighetens namn har nog samtliga tjejer jag varit med varit betydligt mer framåt än jag själv.

Förmodligen fungerar nog ett antal tjejer på samma sätt.

Eller som det kända reklamuttrycket: "syns du inte, finns du inte".

Av de killar som gnällt över hur tjejerna beter sig så vet jag inte en enda som faktiskt aktivt försökt visa sitt intresse utan de verkar mer ha varit inne på att rätt som det är kommer en snyggt trevlig tjej framhoppandets och sätter sig i deras knä

Nu tror jag ju inte att engagemanget är allt. Vissa killar verkar kunna få tjejer efter sig utan att visa något större intresse.

I det fallet tror jag nog mer på Jennas uttalande om att man får någon form av modersinstinkt. Liksom små oskyldiga tjejer kan sätta igång killars beskyddarinstinkt.

Ska man spinna vidare inom ämnet biologi så brukar ju en hel del tjejer träffa folk under mer festliga förhållanden.

I dessa sammanhang kan alkoholen påverka kroppen så att diverse begär väcks till liv. Nu är jag inte någon tjej men jag misstänker att en spännande och farlig kille borde verka mer intressant i detta avseende än en trevande blygis eller fjolla.

Om detta även sker under ägglossningt så är till och med biologerna med på noterna då tjejer indirekt ska tänka på sin eventuella avkomma.

För ett par tusen år sedan så var förhållandena hårda och mesungar blev inte gamla...så därför efterfrågas inte heller mes-gener.

Naturligtvis är mycket av det jag skriver om här rena spekulationerna så ingen bör ta det som någon definitiv sanning.

Det kan även vara värt att nämna att vanlig hederlig gentlemannamässig stil och naturlig charm brukar funka rätt fint.

När tjejer kommer upp i åldrarna brukar de även värdesätta mognad snarare än ren spänning (spänningen finner de så kallad "tantsnusk" och liknande).

Visserligen finns det de som fortfarande jagar "tuffingar" långt upp i åldrarna, men vad jag har sett verkar det ofta röra sig om osäkra människor som lever med missbruksproblem och så vidare.

Vid det här laget vet nog de flesta att HKH Madeleine har förlovat sig.

Förmodligen lär nog de flesta i min omgivning muttra men själv tycker jag det låter trevligt.