Inlägg publicerade under kategorin METAL

Av Torz - 19 december 2011 08:52

Ken Kelly
 
Det är antagligen få som skulle påstå att estetiken inom metal skulle sakna betydelse.
Ibland när man hör hårdrockare kan man rent av få känslan av att det överträffar allt annat.
Riktigt så är det kanske inte, men för många som minns tiden innan alla skulle hålla på larva runt med MP3 så var det många gånger omslagen som drog till sig det första intresset.


Ett omslag ska ge sken av vad man kan vänta sig av innehållet. Är det krigare som står och viftar med svärd blir det antagligen hurtig heavy metal eller liknande. Är det ett svartvitt fotto på någon skog är det antagligen rå Black Metal. Är omslaget nedkletat med blod, tarmar och zombies kan man vara rätt säker på att det har med Death Metal att göra.


Tyvärr verkar inte folk ha så stor koll på vilka som ligger bakom omslagen så jag kollade upp litegrann.


Tittar man på bilden ovan så ser man att det är en illustration på Conan, gjord av Ken Kelly.
Men känns inte den där stilen bekant även i musikaliska kretsar? Jo visst! Det är samme snubbe som brukar förse Manowar med muskulösa krigare.


En annan man som är intimt förknippad med ett specifikt band är Derek Riggs som byggt sig en karriär på att göra omslag till världens största hevy Metal-band Iron Maiden.


Ett band som lyckats få tag på en riktig kändis som gjort sig känd för att göra filmafficher med löjligt många och stora filmer (Star Wars, Indiana Jones, Harry Potter m.fl) är Black Sabbath som fick "Sabbath Bloody Sabbath" av Drew Struzan.


Halva Big Four har lyckats få omslag av kända konstnärer. Slayer har låtit den säregna Larry Carroll fixa några omslag. Metallica kunde ju inte vara sämre och lånade verk från den minst sagt kontroversielle konstnären Andres Serrano. Medan andra artister använder pennor och penslar gillar Serrano att leka med diverse kroppsvätskor. Hans mest kända verk är Piss Christ med ett krusifix nedsänkt i urin och blod.
På Metallicas "Load" och "Re-load" pressar han diverse vätskor mellan två glasskivor.


Larry Carroll
 

Hr. Giger är ett namn som de flesta inom brutal musik känner (eller bör känna till). Hans surrealistiska bilder där han blandar levande och död materia med inslag av porr och satanism. Det var väl bara en tidsfråga innan något metalband skulle övertyga honom om att låna ut något av sina verk, och först ut blev landsmännen Celtic Frost med "Omega Therion".


H.R Giger
 

Vill man inte ha med moderna illustratörer eller konstnärer att göra går det alldeles utmärkt att låna från sedan länge döda mästare. Burzum har lånat både från både Theodor Kittelsen "Filosofem" och Adolphe-William Bouguereau "Fallen".
Bathory använder en tavla av Peter Nicolai Arbo "Blood, Fire, Death" och Sir Frank Dicksee "Hammerheart". Jean Deville ligger bakom "Blessed Are The Sick" med Morbid Angel.
Konstnärsmålaren Albert Bierstadt ligger bakom omslag till Summoning.


Albert Bierstadt

 

Det finns ett par illustratörer som helt riktar in sig på omslag till metalband.
Ett svenskt exempel är Kristian Wåhlin som utöver sitt gitarrspelande fixade omslag till polare under alias Necrolord. Idag är han med över 100 omslag till grupper som Dissection, Tiamat, At The Gates, Dark Funeral m.m betydligt mer känd som illustratör än som musiker.
Hans brittiske motsvarighet heter Dan Seagrave och gjorde redan som tonåring omslaget till Morbid Angel "Altar Of Madness". Hans känsla för detaljer gav honom sedan uppdrag med ett antal band vaerav några heter Vader, Entombed och Hypocrisy.
Seagrave verkar ha en förkärlek till Death Metal och det har även Vince Locke, eller snarare Cannibal Corpse.
En annan metalsnubbe är Ed Repca som snarare verkar vara inne på thrash då han gjort flera omslag till Megadeth, Hirax m.m


Kristian "Necrolord" Wåhlin

 

Två andra illustratörer som många sett men som man kanske inte tänkt så mycket på att det faktiskt finns en person bakom är Steve Huston (Dio) och Mark Wilkinson (Judas Priest "Painkiller").


Darkthrone är ett band som brukar nöja sig med fotografier som omslag men har använt bilder av Hellboy-tecknaren Duncan Fegredo.

ANNONS
Av Torz - 15 december 2011 11:34

Namn: Peter Tägtgren
Född: 1970
Land: Sverige
Instrument: Sång/gitarr/keyboards/trummor/bas/programmering
Mest känd för: Hypocrisy, Pain, Abyss (studio)
 
Peter Tägtgren är lite unik på det sättet att han är kändis inom flera läger.
För de flesta i Sverige är han "den där snubben i Pain", sedan bandets genombrott 1999.
I det hårdare lägret har han dock varit känd betydligt längre i och med sitt huvudband Hypocrisy.

I början av 1990-talet grundade Tägtgren Hypocrisy efter att ha inspirerats av den amerikanska dödsvågen.
På första demot spelade han alla instrument själv men efter att ha plockat in lite andra musiker koncentrerade han sig på bara gitarr (i grund och botten är han dock trummis).
På tredje plattan tog han även över sången efter att Masse Broberg (senare i Dark Funeral) fått lämna skutan. Några år senare övergav man den mer raka dödsmetallen och blev mer melodiösa med mer framträdande syntar och tydliga refrenger.
1997 släpptes "The Final Chapter" som gjorede skäl för sitt namn då det var tänkt att bli bandets avslutning.
Det visade sig vara någon tillfällig svacka i bandet för de ryckte sedan upp sig och är fortfarande produktiva efter mer än 20 år.

Pain var ett sidoprojekt som till en början inte fick någon direkt uppmärksamhet.
Det var lite som ett segare Hypocrisy med en massa effekter och lite technoinslag.
Sedan valde Tägtgren att ta det på lite större allvar och plötsligt slog han igenom i mer kommersiella kanaler, fick skriva soundtrack och lära läsarna i Frida hur man headbangar.

Tägtgren har sedan starten producerat Hypocrisy i sin egen studio Abyss.
Med åren blev produktionerna bättre och fler och fler artister ställde sig i kö för att spela in.
Idag består studion av flera studios i det mentalsjukhus där det är beläget och antalet plattor som spelats in med Tägtgren eller hans bror bakom spakarna har passerat 100 strecket.
Flera av banden är välkända som Dimmu Borgir, Dark Funeral, Marduk, Immortal och Destruction.

Även om studion och de huvudsakliga banden har tagit den mesta tiden i anspråk har det inte hindrat Tägtgren från att hoppa in i andra band emellanåt. Bland annat tre all-star-projekt som (Total) War, Lock-Up och Bloodbath. Han har även varit ute på vägarna med Marduk samt E-Type (!).


Peter Tägtgren är känd för att vara förtjust i utomjordingar och har ofta plockat med bortföranden och liknande i Hypocrisy. Han ska även ha en stor Kiss-samling, tatuerad pung samt vara fan av Eddie Meduza.

ANNONS
Av Torz - 14 december 2011 10:56

Necrophobic
 
Wikipedia är inte bara av ondo. Det går bland annat att få reda på kommande titlar nästa år.


Det ryktades att Necrophobic skulle ha släppt en platta i år, men det skjuts upp till nästa år.
Det gick liknande rykten om Entombed men det finns i af inga officiella uppgifter om en ny platta.
Marduk är en grupp som brukar vara löjligt produktiva och med tanke på att deras senaste fullängdare kom 2009 borde det snart vara dags igen, även om jag inte fått det bekräftat.
Deras "ärkefiender" Dark Funeral har inte sagt något men jag bönar, ber, hotar och hoppas att de ska få ut något med den nya sättningen det närmaste året.
Enligt rykten ska Possessed kanske få tummen ur 2012, de ska i af ha jobbat på material under året.
En annan grupp som skrivit ett tag nu är Coldworld så det känns som det är läge för gruppens andra fullängdare.


Mer säkra kort är annars Blut Aus Nord som släpper sin sista del i 777-triologin.
Aborym släpper nytt, Autopsy likaså, samt Napalm Death, Evoken, Grave och Tiamat.

Ni som ogillade Morbid Angels senaste fullängdare lär antagligen avsky den kommande remixversionen.


En del mer komersiellt gångbara band som Metallica, Maiden och Slipknot ska ge ut material de också.

Av Torz - 14 december 2011 08:41

Namn: Öystein Aarseth
Född: 1968 (död 1993)
Land: Norge

Genre: Black Metal
Instrument: Gitarr
Mest känd för: Mayhem, Deathlike Silence (skivbolag), Helvetet (skivbutik)
 
När Mayhem bildades 1984 var de knappast först med att spela musik som hyllade ond, bråd, död.
Deras föregångare Venom och Hellhammer hann före. Däremot kom de att kännetecknas för att vara ett band som konsekvent menade att nu var det på allvar. Detta var inte skräckfilm på vinyl utan det var snarare en manifestation av ideologiska misantroper.

Att komma med kontroversiella uttalanden som hyllningar till totalitära regimer och att skicka verbala dödssomar mot den svenska dödsscenen samtidigt som man spelade den kallaste och elakaste musiken som värden dittills skådat fungerade alldeles utmärkt ett tag. Mayhem nöjde sig dock inte bara med verbala uttryck utan omsatte även sitt avsky för det goda och smakfulla i praktiken.

Euronymous var bland annat inblandad i kyrkbränder och ska ha skurit en människa med en bajonett.
Det mest kontroversiella under hans levnad var när han fann den lika dödsfixerade sångaren Dead ligga död i deras replokal efter att ha skjutit sig med ett hagelgevär. Eftersom bandledaren inte var riktigt som andra människor så fotade han liket med syfte att ha bilden på ett skivomslag (vilket han inte fick...men den finns istället på bootlegen "Dawn Of The Black Hearts"). Han plockade även på sig bitar från kraniet.

Bassisten Necrobutcher blev inte speciellt imponerad av Euronymous respektlösa sätt och fick sparken innan bandets första fullängdare spelades in. När "De Mysteriis Dom Sathanas"  var denne ersatt med Varg Vikernes från Burzum.
Plattan blev en klassiker inom Black Metal-kretsar och skrev in bandet i metalhistorian.
Fokuset låg på att skapa en kall ond stämning och ett av knepen var att använda ackord istället för att bara riffa.
Sångaren Attila Csihar (fd Tormentor) med sin säregna teatriska röst och den toksnabbe trummisen Hellhammer var även de en bidragande orsak.

Sedan blev det inga fler skivor för Euronymous del för även han hittades död. Mördad av en okänd gärningsman.

Det visade sig efter ett tag att det var den nya basisten Vikernes som var den otippade gärningsmannen.
Det har spekulerats en del i vad som var orsaken om det var p g a konkurrans inom en satanisk order, skulder, etnicitet (Vikernes är en uttalad rasist och Euronymous är av samisk härkomst) eller något liknande.
Enligt Vikernes själv hade han börjat hata Euronymous p g a av dennes saknad av kurrage (han la t ex ner sin skivbutik efter påtryckningar från sin familj) och att det fanns planer på att röja honom ur vägen då den svarta glorian hade börjat dala på sistonde.
Oavsett vilket blev Varg Vikernes dömd till livsstid fängelse för mord och Mayhem fick återigen leta reda på nya medlemmar.

I skrivande stund håller Mayhem fortfarande på och även om de foertfarande är kapabla att skapa schyssta plattor så kommer de aldrig i närhehet av den tiden då Euronymous var med.

En liten intressant detalj är att trots att Euronymous kunde verka väldigt konservativ så var han förtjust i elektronisk musik. Detta är dock rätt vanligt i Norge men betydligt ovanligare i Sverige.

Av Torz - 8 december 2011 09:24

Namn: Jon Nödtveidt
Född: 1975 (död 2006)
Land: Sverige
Genre: Blackened Death Metal, Melodic Death Metal, Black Metal, Ambinent
Instrument: Sång/gitarr
Mest känd för: Dissection
 

1993 kom Dissection "The Somberlain" ut vilket räckte för att skriva in gruppen i metalhistorian.
Två år senare kom uppföljaren "Storm of the Light´s Bane", vilket även blev den sista plattan på flera år.
Att lira Death Metal var knappast något nytt när bandet fick sitt genombrott. Black Metal var inte heller något nytt fenomén. Däremot så fanns det en tydlig rivallitet mellan dessa läger i början av 1990-talet.
Att däremot lira Death Metal som kryddas med lite mer melodiösa inslag a´la Iron Maiden och försöka fånga den onda stämningen inom Black Metal var bara ett projekt för de som vågade vara annorlunda i sin tidsanda.


Resultatet blev att bandet var välkänt innan medlemmarna hunnit passera 20-strecket.
Att de sedan kunde traktera sina instrument var naturligtvis till deras fördel.
Huvudmannen Nödtveidt hade en stämma som få kommer i närheten av samt att han var en duktig gitarrist samt naturligtvis låtskrivare.
Att lyssna på Dissection blev aldrig tråkigt utan det han i regel hända ett och annat under en och samma låt.
De lyckas även med konststycket att få in lugnare partier på ett trovärdigt sätt.
De var knappast medvetna om det då men det skulle sedan visa sig att bandet tillsamans med band som t ex
At The Gates bidrog till det som sedan blev internationellt känt som "Göteborgs soundet". Det vill säga en mer melodiös form av metal. Ett av de mest kända banden idag inom genren är In Flames.


Även om Dissection var Nödtveidts huvudsakliga band så hindrade det honom inte från att vara involverad i andra mer eller mindre kända band. Ett av banden var Ophthalamia där Nödveidts bror Emil (numera i Deathstars) var med. Ett annat var blackbandet The Black. Ett tag hade han ett ambinent soloprojekt vid namn De Infernali och han ska ha gästat Nifelheim vid något tillfälle.


Huvudorsaken till att det var tyst om Dissection under flera år berodde på att Nödtveidt satt i fängelse för medhjälp till mord på en homosexuell man.
När han kom ut 2004 var han allt annat än bortglömd och hade vid det här laget fått en mer eller mindre legendarisk status. Under åren hade han inte bara ändrat utseende (han hade rakat av sig håret, tränat upp sig och satsat på ett mer MC-inspirerat image) utan även fördjupat sig inom kaosgnocistisk satanism.

Dena inte allt för lättförklariga ideologi spred sig sedan i metalkretsar.


Även Dissection visade sig vara förändrat.
De gamla medlemmarna var borta och den rakbladsvassa blackeneddödsmetallen hade fått ge vika för mer återhållsam Melodic Deat Metal. Även om folk verkade vara lite förvånade över det nya materialet så blev det ändå accepterat efter ett tag. Då visste ingen om det men den nya plattan "Reinkaos" blev defenitivt gruppens sista platta då Nödtveidt tog livet av sig redan samma år.
Enligt bandet var det Nödtveidts kaosgnotiska ideologi om en odödlig själ som låg bakom självmordet.
Han hade helt enkelt ansett att han gjort sitt i den här världen och att det var dags att dra vidre.


Av Torz - 1 december 2011 11:05

Namn: Phil Anselmo
Född: 1968
Land: USA
Instrument: Sång, men även gitarr och stundtals lite bas och trummor.
Kända band: Pantera, Down, Superjoint Ritual
 

Det har hänt flera gånger att jag funderat på att skriva inom något återkommande tema.
Framför allt för att det kan vara intressant att följa (nåja...det är i af roligt att skriva om det, om någon orkar läsa får det ses som en liten trevlig bonus). En av ideerna är att skriva lite om folk som enligt min egen åsikt har haft stor betydelse för metalvärlden.

Först ut blir Phil Anselmo som de flesta antagligen associerar till Pantera.
Visserligen kan nog en och annan tycka att deras gitarrist Dimebag Darrell var betydligt viktigare. Dels som en banbrytande gitarrist men även för att han var mer delaktig i den kreativa processen.
Att jag trotts detta ställer mer fokus på Anselmo beror på att jag ser honom som deras kompass.
De övriga medlemmarna var klart kompetenta men frågan är om de hade blivit något annat än ett band i mängden om de inte p0lockat in Phil Anselmo.

Pantera var från början ett mer glamorienterat band. Något som den mer metalorienterade Anselmo inte ville befatta sig med. Skulle han få vara med fick de minsann bli hårdare också.
Detta känns inte speciellt konstigt om man var medveten om hur läget var i slutet av 80-talet.
Glamrock var stort men togs inte på något större allvar bland de som tillhörde extremscenen. Som ett exempel slog det kultförlarade metalbandet Celtic Frost yxan i skrovet när de laborerade med glam-genren.
De ångrade i och för sig snabbt men då var det redan kört. Sjunger man låtar om Marilyn Monroe får man banne mig skylla sig själv.
Phil var antagligen inte dummare än att han förstod att trovärdighet är det enda säkra kortet inom tyngre musik. Därför fick han försöka mata de andra medlemmarna med gammal hederlig NWOBHM samt försöka introducera dem för thrash (och eventuellt hardcore).

Det verkade fungera för efter ett tag satt Dimebag och var polare med Kerry King från Slayer.
Musiken var inte alltför lättdefenierad men den hade i a f tydliga drag från thrash, en del hardcore och med ett mer groovigt sound (vilket även ledde till att de ett antal år senare blev kända som Groove Metal).
Phil Anselmo kallade dock musiken för Power Metal något som idag är namnet på en helt annan genre.
Nackdelen var att samtidigt som bandet blev tyngre så ökade även skeptismen mot deras framtid.
Att lägga om soundet till något tyngre är ju ur ett strategiskt synsätt tämligen korkat. Alla vet ju att hård musik sällan säljer. Detta sket dock bandet i utan körde på ändå.

Det visade sig vara ett bra val för de lyckades nämligen med den unika kombinationen att BÅDE behålla trovärdigheten samt sälja miljontals plattor.
De var sedan under hela 90-talet ett av världens viktigaste metalband.
Anselmo hade dock tagit illa vid sig av de som hånat bandet så han började ta revansch genom att så fort han fick chansen klanka ner på belackarna och menade att metal aldrig kommer att dö.
Senare började han även ge sig på Metallica som från att ha varit en inspirationskälla till Pantera börjat sattsa på mer lättillgänglig musik. Ur Anselmos synvinkel var de inget annat än förrädare.
Under åren har han även gästat ett antal kända metalband på scenen. Rent sångmässigt har han inga brister utan klarar det mesta från growl, skrik eller ren sång.

Att Her Ansalmo har en hel del åsikter och knappast håller tyst om det har visat sig flera gånger.
Liksom de andra i Pantera var han för legalisering av droger (i af cannabis) och har demonstrativt gått runt på scenen med en låtsasjoint stor som en arm. Han har även blivit beskylld för att vara rasist.
Inom Pantera fanns det uppenbarligen en del spänningar och han råkade i luven på trummisen Vinnie Paul (och så vitt jag vet är de fortfarande ovänner).
Slutligen splittrades bandet och orsaken var antagligen att det intensivt turnerandet hade slitit för mycket på relationen till varandra. Phil Anselmo har dock påpekat att han har varit övertygad om att bandet hade återbildats igenom om det inte hade varit för att Dimebag Darrell blev mördad efter uppbrottet.

Av Torz - 1 december 2011 10:15

En lättklädd Cronos, Venom
 
Så var det dags för det enda ämnet där jag verkligen visar alla tecken på att vara nörd: mina plattor!

Visserligen är inte året över men jag kommer antagligen inte att införskaffa mer innan årsskiftet så därför kan jag börja kolla igenom hur det här året blev.
Eftersom jag kom de senaste tre åren lyckats komma upp i 50 plattor per år så kan det ju vara lika bra att fortsätta på den banan. Ett annat mål är att komma upp i 10 nysläppta plattor.
Hinner mina sista beställningar komma framöver kommer båda målen bli uppnådda.

Inköpen är sällan planerade men det brukar trots detta komma fram mönster efter ett tag. I år har det inte kommit så mycket nytt utan det är mestadels backkataloger som byggts på.
Ekonomin har varit lite extra ansträngd eftersom jag numera har en egen hyra, räkningar m.m så valet av skivor har ofta varit att kolla på erbjudanden och reor. Aldrig tidigare har jagt handlat så många billiga plattor varav hälften antagligen inte kostat mer än 50 spänn.

Ska man summera det hela blir det:

  • Totalt antal skivor: 49 (men jag väntar på 4 till)

  • Antalet plattor släppta i år: 8 (men inväntar 3 till)

Det blev Burzum "Fallen", Svartsyn "Wrath Upon The Earth", Demonaz "March Of The Norse", Blut Aus Nord "777 Sect(s)", Morbid Angel "Illud Divinum Insanus", Shining "VII: Född Förlorare", Lifelover "Sjukdom", Arckanum "Helvetismyrkr". Samt att jag inväntar plattor med Entrails, Midnight Odyssey och Burzum.

  • Antalet nya bekantskaper: 7

Som var Armagedda, Likblek, Barathrum, Demonaz, Carcass, Old Man´s Child och Obituary.

En gång i tiden satte jag upp som regel att inte skaffa mer än en platta med en specifik grupp per år.
jag vet inte riktigt varför men antagligen för att inte riskera att mätta mig själv och för att det skulle bli lättare att höra skillnad på de olika plattorna. Detta är dock något som är helt borta idag.
Faktum är jag på kort tid införskaffade 4 plattor med både Venom och Metallica. Det blev även fullängdsdebuter i båda fallen då jag enbart hade samlingar med dem tidigare.
Marduk och Obituary blev det tre vardera med. Ena plattan med Obituary var dessutom två i ett.
Dubbelt blev det med Napalm Death, Slayer (som jag f ö har allt med nu), Carcass, Old Mans´s Child (en gammal 90-tals favorit som jag inte gett mig på fören nu). Therion, Burzum (men kan bli 3), Shining och Darkthrone.

Apropå Darkthrone insåg jag att min smak har närmat dem mer och mer. Numera attraheras jag av rå BM med en stabil kärna och som känns äkta rakt igenom. Det är väl det och atmospheric BM som är det som tilltalar mig mest just nu. När det gäller Darkthrone har jag förresten en hel del att göra om jag vill införskaffa alla plattor då de inte har mindre än 14 fullängdare. Taskigt nog så har det inte varit några större prissänkningar där men det blir deffenitivt mer Darkthrone framöver.

Det hör till ovanligheten att jag får musik i present men i år har det skett inte mindre än två gånger.
När jag fyllde år fick jag en box med AC/DC från flickvännen. En polare tröttnade på att tjata på att jag måste införskaffa Watain "Sworn To The Dark" så jag fick helt enkelt plattan när jag fyllde år.
Sistnämnda grupp funderar jag även att införskaffa även de två första plattorna med framöver.



När det gäller framtidsplaner så kommer antagligen 2012 ha mer nya grupper.
Det finns en hel del intressant ute som jag vill ha. Bland mer klassiska grupper finns Hellhammer men även nyare akter som Lustre. Förmodligen kan mitt beställningsfokus ändras mer åt THR-hållet där jag bara gjorde en enda beställning under året. Risken finns ju att antalet skivor minskar då de inte har samma idiotreor som CDWOW men å andra sidan så prioriteras alltid kvallitet först.

Av Torz - 1 december 2011 08:59

 
Tidigare i år hörde brorsan av sig och skröt med att han kom från samma ort som några killar som eventuellt ska få släppa en EP framöver. Alltså han KOMMER från samma ort och de KANSKE ska släppa en EP.
Jag vet inte om det är att jag är mer urbaniserad än honom eller för att jag känner fler musiker men jag har svårt att se vart skrytfaktorn ligger. Hade hans bästa polare signat ett kontrakt med Nuclear Blast som omfattar flera plattor och värdsturneer hade det defenitivt varit en annan femma.

När jag tänker efter så är det faktisk flera band som släpper plattor i år där jag känner eller åtminstone har kontakt med någon av medlemmarna.
Ett band är Still I Withers som är ett melodiöst dödsband från Växjö. De har lika svårt att komma på vad de ska heta (Elohim, Mark:Black) som de har att få färdigt sina inspelningar men nu får jag anta att de behåller sitt nuvarande namn.
Entrails är ett annat Växjöbaserat band som även de lirar döds men har som sin mission att hylla den tidiga Sthlm-eran. De är f ö alldeles utmärkta om man gillar sådan musik.
Ett litet sidiprojekt till bandet heter Skogen och spelar vad de själva påstår Drudkh-inspirerad Black Metal.
Det stämmer dock inte....de låter betydligt bättre än vad Drudkh gör.
Snubbarna i Antichrist är trevliga killar och samtliga medlemar har antagligen Exodus "Bounded By Blood" på vinyl.
Gittarristen i det gamla klassiska gothicmetal-konstellationen Lake Of Tears känner jag mycket väl.
Övriga band är Nominon (split), Grá och Inner Sense.
När jag tänker efter kan jag nog slänga med Top Cats också då jag har träffat dem och spelat Metallica-cover på gitarraristens gura. Ska man ta med folk som jag bara bytt några ord med så får jag nog lägga på 3-5 till.

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Torzul med Blogkeen
Följ Torzul med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se