Inlägg publicerade under kategorin Torzul

Av Torz - 22 augusti 2011 09:12

I Torsdag var det exakt 50 dagar sedan jag la av med rökandet och började undvika socker. Målet är att jag så småningom ska komma i bra form.

För att ha göra det lite enklare har jag valt att ha en del konkreta mål.
Ett av målen är att få så bra poäng som möjligt på Ove Rytters Fit-test.
Mannen i fråga är lite av en fanatiker när det gäller livsstil så det lär inte bli lätt.
För att göra det mer intressant funderar jag på att kanske satsa på Strenflex framöver (en annan sak Herr Rytter gillar).

Skulle jag klara av fit-testet skulle detta innebära b l a:
att jag har minst 3 styrkepass och 4 cardiopass i veckan samt stretch/avslappning på det.
Äter alltid välbalanserade och näringsrik frukost och lunch.
Skippar kaffe, fet mat, vitt bröd, socker. Sover ordentligt och är överlag pigg och glad.


Strenflex:
10 chins

20 dips

30 armhävningar

40 situps (35 graders lutning)

Ska kunna sitta ner och röra tårna med raka ben

Det finns även ett konditionstest men den är baserad på flera faktorer som jag inte är insatt i.

Det är inte omöjligt att jag skulle kunna klara av de här sakerna inom ett år.
Har ju redan börjat lite med det första testet även om mina samanlagda poäng än så länge inte ser så bra ut.

Av Torz - 19 augusti 2011 08:21

Idag är det exakt 50 dagar sedan jag fick för mig att upphöra med socker och rökning. Målet är att fixa 100 dagar och som det ser ut nu är utsikterna rätt goda.
Fysiskt mår jag alldeles utmärkt och psykiskt är det lugnt sedan flera veckor tillbaka.

I ärlighetens namn så har jag inget som helst sug kvar efter ciggaretter utan tycker mest de luktar illa just nu vilket borde vara ett gott tecken.
På sockerfronten går det också bra. Det finns ett visst sug kvar om någon äter något som jag är förtjust i men det är inga större problem att undvika det.
Om inte annat har jag börjat hitta en ersättare i form av dadlar om jag behöver få i mig något sött.

Pizza la jag av med för ett par veckor sedan och idag tänker jag ta min sista kebabrulle innan jag övergår till sallad.
Tyvärr har jag inte varit så bra på att äta och röra mig så som jag hade velat de senaste 6 veckorna men det beror på att jag knappt varit hemma men det ska bli ändring på det också.
Frukost har inte alltid varit en självklarhet och då det blivit av har det ofta varit ostmackor och liknande istället för havregrynsgröt och ägg som jag brukar äta hemma.

Idag blir också sista dagen som jag ska dricka vardags-kaffe.
Orsaken är att kaffe liksom socker och tobak manipulerar med kroppen och lurar den.
Många dricker kaffe för att piggna till men en orsak till att man behöver piggna till är ju att man sover för lite eller inte ger kroppen vad den vill ha.

Viktmässigt (ja ingen kan ju på allvar påstå att den lägger om till en hälsosammare livsstil enbart p g a hälsans skull) ser jag smalare ut.
Är dock inte säker på hur mycket jag väger då vågen jag väger mig på är trasig men jag borde ha gått ner ca 5 kg. Just nu verkar jag vara lite svullen så det kanske ryker två kg till eller så inom kort.
Eftersom jag är överviktig kan jag köra på vikten ett tag men efter årsskiftet hade jag tänkt gå över till att mått istället.

Av Torz - 15 augusti 2011 09:48

När jag gick i gymnasiet gick det upp för morsan att jag inte var asocial utan att jag inte KUNDE umgås med folk.
Då hade jag levat med panikångest/social fobi sedan jag var 10-11 år utan att någon hade förstått att det var något som var fel.
De hade istället irriterat sig på att jag alltid höll mig hemma och farsan brukade kalla mig för "erimiten".

Detta är ett av de största problemen med att ha panikångest, få ser det eller förstår problemet.
Inte för att folk skulle sakna empatisk förmåga utan snarare det att de har svårt att relatera till egna erfarenheter eller förstå vart själva problemet ligger.
Att saker kan vara svåra går i regel att acceptera men knappast att de tar över hela tillvaron.

Även flickvänner kan ha svårt att förstå problemet.
Ett ex skällde ut mig efter ett tag och tyckte jag var patetisk som gnällde över något som hon betraktade som ett lyxproblem.
Andra tycker att jag bara är lat  som inte vågar ta risker och anstränga mig och att de skäms över att jag p g a detta går runt och är arbetslös.

Det som folk tror är mina egentliga problem är snarare toppar.
Varenda gång jag träffar folk är det jobbigt. Jag kan knappt gå i ett bibliotek eller i en affär utan att bli genomsvettig. Att sätta mig och åka in till mitt jobb/aktivitet tar en hel del på krafterna det också.
Sedan går det naturligtvis i vågar och ibland klarar jag mer än andra dagar men jag konfronterar mina problem varenda dag.
Så därför är det extra jobbigt att höra att jag är lat och inte anstränger mig.
Vore det så enkelt att topparna var den enda problematiken som jag måste konfronteras med vore det lättare för då hade jag ju bara behövt lägga min energi just där.

Ibland kommer dock en del tankar om att det kanske ligger lite i vad andra säger.
Kanske är jag bara lat och rädd för att utmana mina problem.
Men innerst inne vet jag ju att om jag hade fixat det så hade jag ju gjort det.
Det är ju inte på grund av lathet som jag frivilligt går runt och är arbetslös och tvingas leva på bidrag, och inte har råd att träffa familjen eller gå ut.
Detta har även gjort att jag starkt funderat på att gå på KBT-terapi framöver.
Antingen så klarar jag av situationen eller så får jag konstatera att jag inte klarar det utan hjälp.

Av Torz - 11 augusti 2011 13:06

När jag var yngre fanns det en tjej som verkade vara ute efter att locka ur mig min inre bög. Hon lyckades dock aldrig med detta.
Däremot fick hon en ersättare efter ett tag som var svårare att bli av med då hon var min flickvän.
Hon försökte pracka på mig ett fjolligare image och frågade ofta om jag inte fantiserade om andra killar. Efter att ha dementerat alla dumheter från henne så vände det hela, då var jag plötsligt homofob istället.

I själva verket är jag vare sig bög eller homofob utan ser mig som rätt öppen för vad andra pysslar samtidigt som jag är säker i min heterosexuella läggning.
Faktum var att jag umgiks ju med en kille som var öppet homosexuell även om hon inte verkade ha någon större koll på det.
Till slut började hon inse detta och lugnade ner sig med sina påhopp (även om hon fortfarande verkar skumma fantasier).

Istället blev det nästa offret min bror.
Han har så vitt jag vet alltid gillat tjejer men har en del nördiga intressen som kanske inte är så vanliga hos alfa-hanar.
Den mer tveksamma biten satsar hon fullt och fast på och försöker bända upp den och fylla med mer feminina saker...allt i ett försök att få honom att bli bög (jo hon har sagt att hon ska FÅ honom att bli bög).

Så antingen är det något hos tjejer jag inte begriper mig på eller så har jag en tendens att lära känna rätt skumma människor.
Har ju själv aldrig frågat någon tjej om hon inte fantiserat att krypa ner mellan en annan tjes lår eller liknande.

Av Torz - 11 augusti 2011 06:25

Jag är en fegis!
På nätet brukar jag gömma mig bakom psynonymer för att kunna hålla mina olika roller åt.  Jag vill helt enkelt inte att jag ska konfronteras med saker som jag skrev i en blogg när jag sitter och fikar med kollegor och liknande.

På Facebook har jag däremot gått under mitt riktiga namn då merparten av de som jag känner där är folk som jag även känner i det verkliga livet.
Fast det senaste året har jag gjort ändringar där också efter att det uppdagades att det finns en till som bär samma namn som mig.
Inte för att jag bryr mig om sådana detaljer. Problemet var bara det att plötsligt hade jag en 14 årig flickvän.

Hon hade addat mig vilket jag inte tog någon större notis om. Folk får väl adda mig om de vill så länge de inte förväntar sig något.
Snart började hon skriva och fråga vad jag pysslar med osv varvat med mer personliga kommentarer.
Först tänkte jag att nej nu skiter jag i det här. Vet hon inte vart hon ska ta vägen med sina hormoner så kan hon leta reda på någon annan.
Av egen erfarenhet vet jag att tjejer kan bete sig skumt i den åldern. Vissa blir kära i kändisar, lärare osv så det kändes ju inte helt otroligt att man även kan kära ner sig i äldre människor på Facebook.

Samtidigt kände jag faktiskt lite ansvar över henne.
En förvirrad känslomässigt labil högstadietjej kan ju lätt bli lovligt byte för folk med andra avsikter.
Så jag bestämde mig för att helt enkelt bli så tråkig att hon snart skulle tröttna.
Dessutom nämnde jag ofta min flickvän i förbifarten.
Men hon var envis och jag kände att jag kommer snart få arga samtal från hennes mamma eller nåt som undrar vad jag är för något pervo.

En vacker dag löste sig allt.
Hon hade bara råkat få för sig att jag var en kille som var 16 år som råkar ha samma namn. Visserligen står det tydligt att jag är förlovad, bor på en annan ort plus att jag har en massa bilder och skit som defenitivt borde visa att jag inte är den hon trodde.
Killen i sig tog inte illa upp utan verkade tycka det var komiskt då han addade mig (eventuellt vill han ha lite kolll).

Min första åtgärd efter det där var att jag helt enkelt la in mitt nick i namnet, som jag senare lät ersätta förnamnet.

Av Torz - 10 augusti 2011 18:22

  Tom Araya, Slayer

Kom precis hem och såg att Slayers senaste fullängdare Christ Illusion ramlat ner i brevinkastet.
Därmed är cirkeln sluten och jag har lyckats skrapa ihop bandets discografi.
Det var egentligen inte planerat att jag skulle samla ihop alla plattorna utan det var snarare som så att Slayer är ett bra band som sällan gör folk besvikna.
Visserligen är en del album svagatre än andra men generellt håller de en hög kvallitet och har till skillnad från några av sina konkurrenter aldrig varit intresserade av en mer kommersiellt gångbart sound.


Det där med ALLA plattor får man ta med en nypa salt.
Jag har bara ETT ex av varje och det rör sig bara om officiella släpp.
Har även skippat singlar och samlingar.
Skulle jag köra på precis ALLT som har Slayers logga på sig hade det blivit ett livsprojekt då de har olika pressar av varje platta samt antagligen en hel del bootlegs.


Men det blev i alla fall:
10 fullängdare
2 Live
1 EP
1 Coveralbum 

Av Torz - 10 augusti 2011 12:20

Nu börjar det likna något i min lilla lya.


Fick (nåja) en splitter ny dator för ungefär två veckor sedan.
Den senaste tiden har jag sprungit som en skållad råtta mellan min och flickvännens lägenhet för att få över alla mina prylar (en portabel hårddisk vore att föredra framför USB-stickor och MP4-spelare).


En av mina chefer hörde att jag saknade ett ljudsystem så jag fick hans gamla.
Förmodligen har det ett par år på nacken och lär antagligen ha kostat en del en gång i tiden. Detta kommer mina grannar antagligen tycka var en urbotat dum gärning då det här kommer att resultera i mer musikskapande framöver.


Tjejen fick tag på en fin dyr digital systemkamera för ett tag sedan så hon hade inget större bruk för den gamla kameran. Naturligtvis passade jag på att snabbt lägga beslag på den innan hon hinner ångra sig.
Lär jag mig bara att hantera Gimp överväger jag att bli detta blogg-hotellets skäggigaste fjortis med vågade bilder, trutande munnar osv...eller kanske inte förresten. Den som lever får se.


Det saknas dock några detaljer som jag hoppas ska lösa sig snart.
Jag saknar t ex ett databord och just nu ockuperar datorn mitt vardagsrumsbord vilket innebär onödigt bärande när jag ska veckla ut min bäddsoffa. Detta kommer antagligen åtgärdas nästa månad eller nåt.
Det finns inte heller någon uppkoppling men det ska också lösa sig framöver. Vet inte vad jag ska köra på än men med tanke på hur motstridiga tips jag fått av prolarna kan jag lika gärna låta tärningen avgöra.
En ny plattskärm med låg strålning hade varit trevligt att ha.
Den nuvarande är ett stort åbäke som envisas med att visa konstant mörka bilder vilket gör det stört omöjligt att spela shoot´em up spel som utspelar sig på natten.

På sikt hade jag velat ha prylar för inspelning som t ex ett externt ljudkort och aktiva monitorer. Men med tanke på att jag bor vägg i vägg med min hyresvärd så är det tveksamt om det verkligen är en så bra ide.

Av Torz - 9 augusti 2011 08:19

 
Social fobi nämns titt som tätt och uppskattningsvis 10% av alla svenskar ska lida av det (hörde jag någonstans). Trots det är det få som förstår hur det är att leva med det.
Folk inser att det kan vara svårt fram tills det ska omsättas i praktiken.

Vardagliga saker som att handla, ringa, gå ut osv kan vara ungefär lika jobbigt som för en vanlig människa att ställa sig på en scen inför en massa åhörare eller rentav hoppa bungydjump.

Med åren har jag kunnat leva ett socialt liv och kan även jobba uitan större problem vilket gör att få som träffar mig är medvetna om problemen.
Förmodligen finns det folk som jag känt i flera år som inte har en aning om att det finns saker i min tillvaro som är betydligt jobbigare än för de flesta.
Detta gör dock att förståelsen minskar.
Jag kan sitta och dra grova skämt inför en grupp människor, hålla föredrag inför en klass. Gå på arbetsintervjuer men INTE ringa ett samtal till en arbetsgivare. Att gå i affärer är jobbigt men är fullt möjligt men jag skulle vara helt matt om jag skulle hänga på en shoping-runda.

En annan sak som jag inte tänkt på fören de senaste åren är att det även förekommer fördomar om andras fördomar (paradoxalt?).
Träffar jag folk letar jag efter gemensamma nämnare men jag känner ju samtidigt om det förekommer skillnader. Dessa skillnader brukar snabbt förstoras till fördomar om mig.
Några exempel är:

Träffar jag några som har högskoleutbildningar och är mån om sin klädsel känner jag att de betraktar mig som någon Robert Gustafsson-alkis karraktär.

Är det typiska arbetare eller liknande känner jag mig som en feminin snobb.

Är det snygga lättklädda tjejer känner jag mig som ett pervo.

Är de invandrare känner jag mig som en rasist.

Är det småtjejer känner jag mig som en pedofil.

Är de äldre känner jag mig som en pundande ungdomsbrottsling.

Träffar jag mina svärföräldrar känner jag mig som ett misslyckat drägg som utnyttjar hans dotter.

Osv.

Till och med på mitt jobb känner jag att folk slänger in mig i ett fack.
Detta gör ju naturligtvis att det blir ännu jobbigare att skaffa arbete när jag känner att alla har fördomar om mig. Möjligen om jag har chans till en tvåvägskommunikation där det går att hantera situationen (prata har jag ju alltid kunnat).

Naturligtvis bottnar allt detta i att jag har haft en massa problem med fördomar under min uppväxt. I stort sett inget jag gjorde, tänkte, gillade eller sa var bra och det har sedan suttit kvar.
I viss mån finns det fortfarande folk i min omgivning som verkar ha som sitt stora livsmål att finna fel och brister på mig även om min mer rationella sida säger att det mesta bara är rena fantasierna.

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards