Inlägg publicerade under kategorin Torzul

Av Torz - 8 augusti 2011 08:32

Funderade på om det finns några fördomar och rykten om mig som jag känner till och kom på ett par:

*Torzul gillar ALL metal och lyssnar inte på andra genrers!
Det mesta jag lyssnar på är inom tyngre stilar, men jag får plöja igenom minst 10 band för att finna något jag gillar och det finns gott om skit som jag inte hade vidrört med tång (hur ofta nämner jag något positivt om t ex power- eller nu-metal?).
Det finns flera band som jag gillar som inte är metal inom ambinent, pop/rock, klassiskt m.m


*Torzul är någon slags vänster-flummare!

Undrar vart det där kommer ifrån för jag är vare sig vänster eller flummig.

*Torzul lever ett promiskulöst liv!
Nej men folk har ibland missuppfattat mina relationer till folk eller så har en del spridit rykten av för mig oklara anledningar.

*Torzul brukar hänga på gym!

Styrketräning är ett av många intressen men tyvärr har jag inte haft råd eller tid att träna speciellt mycket. Totalt har jag gjort kanske 50 pass totalt men hade velat ligga på det dubbla PER ÅR.

*Torzul pluggar på högskola!

Ett smickrande rykte då det borde tolkas som att det finns folk som inte tycker jag är helt dum i huvudet. Men nej jag har aldrig pluggat några högre utbildningar.

*Torzul är alltid svartklädd!
Samma sak som med metal-ryktet. Svart dominerar men det händer att jag varvar med t ex rött eller grått.

*Torzul hänger upp sig på enstaka intressen!
Nej! Däremot anpassar jag i regel samtalsämnena efter vad som verkar gå hem hos den andre.

Av Torz - 4 augusti 2011 08:10

Jag har jobbat med funktionshindrade. Min mamma jobbar med funktionshindrade. Min flickvän jobbar med folk som har funktionshinder.
Min syster är uitbildad inom funktionsnedsättningar.
Både jag och flickvännen har flera anhöriga som har fått diagnoser.

Så när det väl dyker upp en sida med en massa tester som man kan göra har jag mycket svårt att låta bli.
Även om jag har hyfsad koll på vart jag står så känne det alltid lite pirrigt när man ger sig på något sådant. Vem vet...kanske tycker det här testet att jag har någon bokstavskombination eller liknande.

En sak som jag gillar är vidden. Det är ju inte bara neurologiska funktionsnedsättningar som t ex aspegers utan det finns även med mer vardaglig problematik som t ex olika ätstörningar och missbruk, sinnesstämning m.m

Och hur gick det då för mig?

Faktiskt betydligt bättre än väntat. Nu är jag som sagt rätt säker på vart jag har mig själv men jag har samtidigt en flickvän som verkar ha som sitt stora nöje att försöka finna diagnoser hos folk i allmänhet och mig i synnerhet.

I merparten av testerna hamnade jag inte ens i något spektra utan fick bara några enstaka procent.
alkoholism, hypokondri, shopaholic och spelmissbruk hade jag inte en enda poäng. Vilket var rätt skönt då alkoholism förekommer i släkten.

Desto sämre verkar det vara med min sinnesstämningt och självkänsla men med tanke på att jag är arbetslös just nu så känns det inte så konstigt.

Paradoxalt nog var min generella ångest låg liksom paranoida drag.
Panikångest fick jag ca hälften av vilket var mindre än väntat då jag bevisligen har haft problem med det. Men kanske begränsades poängen av att jag efter 20 år lärt mig leva med det.
Lite oväntat var att jag fick nästan hälften på ortorexi (överdrivet "hälsosam").  Hade ju f ö låga poäng på anorexi och bulimi.

Överlag är jag rätt nöjd då jag är "grön" (utom farozonen) i 12 av 16 tester och blev "gul" (vissa drag) på 3. "Brandgul" (lite mer tecken) på en och 0 på "röd" (tydliga tecken).

Av Torz - 28 juli 2011 09:00

Med fyra rök-/sockerfria veckor börjar det närma sig en månad eller 1/3 av mitt mål på 100 dagar.
Som det verkar nu har jag kommit in i något slags normaltillstånd då den här veckan har varit precis likadan som förra veckan.

Utöver vad jag ska undvika har jag även försökt inkludera dagliga promenader i den mån jag hinner/kan/orkar.

På måndag har det gått en månad och då ska jag börja lägga till lite träning i min utmaning. Ska göra en (!) armhävning och sit-up/crunch varje morgon och kväll.
Detta lär knappast ge några resultat men jag vill kunna få in en rutin.
Med en sådan liten kvantitet finns det inga ursäkter att låta bli och sedan är det ju bara att plussa på framöver.

Förmodligen skippar jag veckoraporteringarna framöver utan skriver en gång i månaden eller när det händer något.

Ps. den här veckan är det tänkt att helt avstå från pizzor. Har min obligatoriska mysfredag i morgon och ska testa en kebabb-rulle istället ett tag framöver.

Av Torz - 28 juli 2011 08:36

Igår fick jag två nya plattor med Metallica vilket innebär att jag har införskaffat de tre första fullängdarna den här månaden.
Samtliga plattor gick på under 60 spänn styck så det var helt överekommer.
Är rätt sugen på att införskaffa minst de fem första....sedan får vi se.
Kan inte påstå att jag direkt jublat över det de släppt efter "Metallica", men vi får se.

För ungefär tio år sedan hade det känts ganska osannolikt att jag skulle ha köppt någon platta alls med Metallica för då inledde jag något slags krig.
Orsaken var att jag irriterade mig över hur de betedde sig mot Napster (ett fildelningsföretag innan tekniken blev smidigare med bit-torents osv).
De sålde ju fortfarande miljontals plattor och var miljonärer hela bunten så det kändes som det var i det småaktigaste laget.
Ett tag i början av 00-talet slutade jag nästan helt köpa skivor för att istället bränna ut (Mp3-spelarna var inget vidare på den tiden och har man lagt tusentals kronor på en vettig sterio så får man ju använda den också).
Detta var dock 10 år sedan.

Idag har jag helt andra värderingar.
Rent principiellt bryr jag mig inte så mycket om man kopierar och delar så länge ingen blir drabbad. Tyvärr så är det utom allt tvivel att många som är involverade i processen bakom att skapa och distrubiera musik tagit stryk.
Vissa påstår att bolagen har sig själva att skylla då de fortfarande envisas med att ge ut musik i format som många inte är intresserade av (det är ju knappt någon född efter 1990 som ens ägt en sterio).
Fast som argument känns det inte riktigt som om det håller. De flesta bolag säljer ju MP3 idag men de kan ju inte konkurera med det som är gratis.
Även bolagens roll har diskuterats. Visst går det att klara sig utan bolag men då får ju banden själva stå för eventuella utgifter och lyssnarna får själva leta reda på musiken. Spelningar blir på det lokala haket eller om man fått en hit på youtube (typ Basshunter och den där snubben med katten).

Av Torz - 26 juli 2011 08:55

Det är först under de senaste händelserna i Norge som det slog mig att jag själv blev förutspådd att bli en massmördare.

Båda mina föräldrar var oroliga över mitt intresse för saker som smäller när jag var i yngre tonåren och bara väntade att jag skulle råka spränga mig själv eller någon annan i luften. Inte blev det bättre av att kille i en paralellklass till mig sprängde bort halva handen...även om de blev något lugnare efter att jag hade sagt något i stil med: "hur dum får man bli?" då denne hade sig själv att skylla (själv var jag alltid extremt försiktig).

Farsan påstod att jag var psykopat och våldsfixerad. Klasskamraterna påstod att jag var vapenfixerad, dödsfixerad och sjuk i huvudet.

I gymnasiet gick det rykten om att jag skulle bli en massmördare. Antagligen för att jag höll mig på min kant och gillade brutal musik eller nåt.

Senare visade det sig att vapen och smällare var ett rätt temporärt intresse som jag snabbt tröttnade på. Ryktena om att jag var sjuk i huvudet berodde på att jag gillade att teckna men att jag inte orkade engagera mig speciellt länge om det inte hände så mycket som möjligt i bilderna. Sedan förnekar jag inte att det alltid varit roligt att provocera.
Farsan är ett kapitel för sig. Det visade sig att det var HAN som var störd med psykopatiska tendenser och idag vill ingen ha med honom att göra.
Ryktena i gymnasiet berodde antagligen för att mitt sociala liv begränsades kraftigt på grund av social fobi. Går det runt en svartklädd typ som gillar attribut som hör till tyngre musik och ingen får en chans att lära känna den så antar jag att det lätt uppstår rykten. Annars har jag ingen aning för jag var aldrig våldsam eller förespråkade våld.

Av Torz - 25 juli 2011 12:38

Det är absurt att dela upp människor i onda eller goda. Människor är antingen charmerande eller tråkiga. //Oscar Wilde

 
 När jag växte upp undrade jag om det var något fel på mig som tyckte att de så kallade hjältarna var mesiga och istället höll på de elaka.
I min värld är allt dualistiskt. Att envisas med att dela upp saker i konkret ondska eller godhet är något onaturligt som de abrahamiliska religionerna prackat på oss.

Hjältarna struttade runt och var allt för goda, perfekta och ädla för att det skulle kännas realistiskt. Dessutom hade de den fördelen att folk skulle heja på dem redan från början och att de garanterat skulle ta hem spelet i slutet.
Men de var tråkiga och moraliserande och verkade sakna all form av ambitioner.

De onda var raka motsatsen. De hade storslagna planer. De var ärliga i och med att de sällan förnekade att de handlade av egoistiska skäl. Dessutom hade de ofta bättre smak.

Tar man Bamse som ett konkret exempel så luffsar han runt och hjälper ekorrar, predikar att man ska vara snäll mot alla och käkar pannkakor hos sin mamma. Jag vet inte hur andra ressonerar men jag ser någon slags Leif "Loket" Olsson framför mig och det är fan ingen förebild om man vill ha någon värdighet.
Det som kännetecknar skurkarna är att de verkar vilja något med sina liv.
De vill ha pengar, spänning, tuffa huvudkvarter och godis.

Detta går igen i stort sett allt som man blev imatad som barn.
Men tack och lov finns det en del s k anti-hjältar.
Det är hjältar som lånar drag från skurkarna. Det kan t ex vara att man mejar ner skurkar (t e x Punisher, Conan) istället för att förlåta eller sätta dem i kurran.
Det kan vara folk som dras med en del brister som bristande moral, beroenden m.m (t ex Homer Simpson).
Fast bäst är ju de som anamar det mesta som är ont men har med en gnutta moral (som t ex Darkness).


Av Torz - 21 juli 2011 10:49

Av någon anledning verkar folk ha gett sig fan på att jag ska dyrka Dimmu Borgir.
Brorsan försöker fjäska in sig genom att tjata om dem och försöker övertala sin lillasyster att hon ska fråga om jag kan introducera henne för gruppen.
En äldre syster ringer och är övertygad om att jag dyrkar dem och min egen flickvän påstår att ska man göra mig riktigt glad ska man köpa senaste plattan med dem.
*suck*

Dimmu Borgir var en av de grupper som fick upp mina ögon för Black Metal i slutet av 90-talet. Det var med deras genombrottsplatta Enthrone Darkness Triumphant som jag fick upp ögonen för dem.
Redan på den tiden hade de dåligt rykte bland mer hardcore-BM-typer då de framför allt använde sig av keyboardbaserad musik och sålde plattor.
Sådant skiter jag själv fullständigt i. Däremot så gjorde jag misstaget att jag inte riktigt fick in i skallen att EDT var en engångsförteelse så jag fortsatte att köpa plattor med dem i några år till.

Redan på den kommade plattan Spiritual Black Dimension (1999) borde jag ha fattat att något inte står rätt till. Musiken var inte direkt dålig men synth-mattorna och framför allt den rena sången var inte riktigt min kopp te.
Puritanical Euphoric Misanthropia (2001) började det dock gå upp för mig att det hela går åt ett håll som inte faller mig i smaken. Det började bli lite väl pompöst och ambitiöst med orkestrar, nerstämda instrument och flirtar med mer industriella tongångar.
Sista chansen gick till Death Cult Armageddon (2003) sedan gav jag upp.
Visserligen har inte gruppen på någon platta varit usel men jag föredrar det enkla framför överambitiöst.

Det var alltså 8 år sedan jag slutade lyssna på Dimmu Borgir och 14 år sedan de gjorde något riktigt bra.
De har släppt plattor efter det men de har jag inte ens orkat bry mig om att kolla upp.

Av Torz - 21 juli 2011 09:17

Det är sällan jag hör någon säga "fan vad snygg jag är" och verkligen mena det.
Det verkar ligga lite i den svenska mentaliteten att man ska vara missnöjd med sitt utseende.
För egen del så ligger jag lite mitt i.
Jag vill t ex inte ha någon annans utseende och är nöjd med det mesta.
Men det finns vissa detaljer som jag vill ändra på och det är de som jag skulle kalla för "gubb-detaljer".

Plötsligt har jag insett att jag börjar se ut som en medelålders man (samtidigt som jag känner mig som en 18 åring). De flesta av dessa saker går dock att göra något åt. Bland annat min övervikt.
Jag är 178 cm lång och räknade ut att jag borde väga runt 70 kg för att slippa alla onödiga valkar m.m Tyvärr väger jag drygt 20 kg mer än vad jag borde...men jag jobbar på det genom att t ex skippa socker samt inkludera promenader efter jobbet.

Folk får gärna ha glasögon om de vill. Jag bryr mig inte om andra bär brillor eller inte. Däremot avskyr jag verkligen att själv gå runt med sådana.
Tyvärr gör en taskig ekonomi och ett brytningsfel att jag inte bär linser om dagarna (jag har några gamla skitiga linser som enbart används för festligare tillfällen). Men det här är enbart en fråga om ekonomi. Får jag bara råd så slipper folk se mig med brillor.

Att vara inne på metal och upptäcka att det inte går att ha långt hår är ungefär som en raggare som är för åksjuk för att kunna köra bil.
Dessvärre var detta ett faktum som jag bittert fick acceptera. Att helt enkelt raka av skiten var det enda alternativet som fanns (att vara ett bonehead fanns inte ens med på kartan) men jag kommer ofta på mig själv att sakna håret.

Så ska man summera det hela så är jag egentlighen inte speciellt missnöjd med mitt utseende utan det handlar mer om att jag vill kunna gå runt och känna att jag är jag.
Vill jag titta i spegeln vill jag gärna att någon som jag kan identifiera som mig själv ska titta tillbaka.

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards