Någon sa vid ett tillfälle att det är bättre att vara tyst och låta folk misstänka att man är en idiot istället för att öppna käften och undanröja alla tvivel.

Det kan jag hålla med om men tycker att uttrycket om att vi har två öron men en mun är bättre.
Ta in minst det dubbla än det du säger. I alla fall om du vill ha någon som helst trovärdighet. Har man inget att tillföra en diskussion så håller man helt enkelt tyst och hör vad de andra säger. Är man osäker på sin sak så säg det istället för att få det att låta som ett konstanterande.

Eftersom rätt få verkligen följer det där så bestämde jag mig för ca ett år sedan att gå mot strömmen. Så gott som dagligen hör jag folk sprida saker "de hört".
Om någon tror att jag bara sitter och svamlar kan man ju alltid ta upp islam under en fikarast och inom kort kommer fördomarna att hagla.

Visst kan det vara lockande att sitta och bli häpen och förvånat säga "nääää men det menar du inte", "oj då....verkligen?", "usch då!" osv.
Att kolla upp saker och ting är ju rätt otacksamt. Man ödslar ju en massa tid på att dementera intressanta och spektakulära saker. Efter att jag själv läst om muslimska kvinnor har det visat sig att mycket inom religionen är baserat på kärlek och respekt. Men hur roligt är det egentligen att ta upp på en fikarast?
Eller vilket av dessa två påståenden hade varit mest spännande att diskutera under en fikapaus?

"Jag hörde en muslimsk kvinna säga att profeten Muhammed var det mest fulländade exemplaret på hur en man ska vara mot sin hustru"

"Visste ni att muslimska män kastar syra i ansiktet på kvinnor som inte vill ha dem?"

Varför ska man då över huvud taget bry sig om att sätta sig in i vad som stämmer? Finns det någon definitiv sanning?
Orsaken till att man kan kolla upp saker beror på om man vill vara en idiot i mängden. Det är väldigt bekvämt att flamsa med andra och ta del av utbud som man blir påprackad.
Inom många områden finns det ingen konkret sanning men det är därför vi har hjärnor som inte bara samlar information för att själva kunna dra egna slutsatser.
Vill man sedan dra slutsatser från vad folk som vet vad de pratar om säger eller från de som inte har en susning är ju upp till var och en.

Det här resonemanget har ju inte nödvändigtvis bara med islam att göra utan jag tog det bara som ett exempel då alla verkar ha åsikter om det.

Utan att jag riktigt fattar hur det gick till så råkade jag säga att det går alldeles utmärkt att ta hand om syrran i fem veckor medan morsan är borta och jobbar.
I ärlighetens namn har jag ingen aning om vad jag gett mig in på för den varelsen som kommer att stå på tågperongen med sina väskor är antagligen inte riktigt samma människa som jag lärt känna.

Den bittra sanningen är att jag är riktigt dålig på att hålla kontakten med min egen familj. Senast jag träffade dem var julen 2009 och gången innan dess var när en annan syster tog studenten våren 2008.
Alltså två ggr på drygt tre år.

Den aktuella systern är född 1997 och är således 13 år idag.
Hon var nyligen 12 fyllda förra gången jag såg henne och 10 gången innan.
När jag flyttade ner till Småland var hon knappt 9 år och de flesta minnen jag har från henne är ju fram till dess.
Men jag vågar kallt räkna med att hon inte är riktigt samma person idag.
I ärlighetens namn hade jag blivit riktigt förvånad om Bratz-dockor och roliga kattklipp på Youtube fortfarande prioriteras högt. Liksom att det mesta ska gå i rosa.

Det lilla jag vet om henne idag är sådant jag fått reda på av morsan och ytterligare en syster (jag har tre stycken). Men det verkar gå åt rätt håll.
Tydligen vill hon ha en lite mer rockigare stil idag och alla kläder går i svart (vilket känns rätt mycket som mig). Musiken ska inte vara fånig fjortismusik utan ska vara åt rock/metal-hållet (låter som mig igen). Hon gillar dödskallar och ska tydligen teckna en del och spelar instrument (...som även det känns bekant).
Så nu har jag stora förhoppningar och ska göra vad jag kan för att introducera henne för sådant som kan vara bra (nåja...det är väl en tolkningsfråga).

Får även se om jag känner igen henne. Hon växer ju någon decimeter för varje gång jag ser henne så fortsätter hon i den här takten kommer hon ju att växa ifatt mig innan hon är 15.

Nu tror jag inte på vare sig överjordiska paradis eller helveten. Men skulle man rent hypotetiskt tänka sig att de existerar och att helvetet är personligt utformat efter var och en som kommer dit borde mitt eget helvete befolkas av:

Sociologstuderande feminister som ser patriarktiska strukturer överallt
Besserwissers med specialintressen ingen bryr sig om
Snobbar
Instabila våldsamma typer med paranoida drag
Självömkande idioter med hävdelsekomplex
Nyfrälsta
Efterblivna inställsamma typer som tror de är ens bästis och gärna vill få alla andra att tro det

I skrivande stund kryper det i hela kroppen och mina steg vill dra sig mot lastkajen.
Det känns nästan som att jag råkat glömma något viktigt samtidigt som kroppen behöver...hmm näring.

Detta är antagligen ganska tydliga signaler om att kroppen vill ha nikotin.

Men det får den inte!

Jag är ingen rökare....jag har i af aldrig identifierat mig själv som en sådan.
Däremot är rökning en last som jag har löjligt lätt att fastna i och kroppen känner sig glad och avslappnad. Samtidigt är ju rökpauser perfekta för att ta kontakt med folk och diskutera saker.
Att festa utan cigg är bara att glömma. Det är viktigare än alkoholen och ligger inte långt efter sällskapet. Däremot känns ju vardagsrökande tämligen onödigt.
Jag festar kanske 5 ggr per år så begränsas rökningen till de få tillfällena ser jag inga problem med det.

Problemet är att det smygit sig in i vardagen. Nu senast skulle jag på en mindre festival och köpte ciggaretter någon vecka innan för att vara ute i god tid.
Men att ha ett paket hemma var ungefär som att ha en skål med lösgodis och tro att det ska gå att låta bli den innan helgen.
Efter festivalen hade jag några cigg över som jag rökte upp på jobbet. Så fick jag in en fot i den trivsamma rökrutan. När ciggen tog slut så kom jag på mig själv med att säga "du råkar inte ha någon cigg över va?" och sedan hade jag nya.
I de fallen tar ju reptilhjärnan över mina handlingar då jag generellt är ganska tillbakadragen och ogillar egentligen allt som har med tiggeri att göra.
Det där med att tigga gnagde inom mig så jag tänkte att jag vill inte bli en sådan som inte har egna utan måste fråga andra så jag bestämde mig för att ge tillbaka det jag lånat och köper ett nytt paket ciggaretter.
Eftersom jag inte lånat 20 cigg så blev det ju en hel del kvar över...vad ska jag göra med dem så? Kasta dem!? Nej då är det ju bättre att röka upp dem istället....och på den vägen är det.

Idag är det den försja juli och det låter som ett jämt och fint datum att böra något nytt på. I det här fallet ska jag lägga av med rökningen (samt socker, skräpmat och börja promenera om dagarna).
Min plan för att lyckas med detta är att inte komma i närheten av lastkajen där folk står och röker. Hålla mig inne på mitt kontor och tokignorera alla som går med cigg i käften. Undvika folk när jag blir irriterad (vilket jag inte hunnit bli riktigt än).
Dessutom ska jag införa ett belöningssystem där jag ger mig själv en mindre summa i nöjespengar för varje dag som jag håller mig rökfri (kommer även att ge mig poäng de gångerna jag promenerar hem).

Kommer även att ha lite delmål. 7 juli firar jag en vecka, 14 två veckor, 21 tre osv. Räknar jag inte helt fel så firar jag 100 dagar 8 oktober och längre än så känns meningslöst att räkna redan nu då jag inte ens har fixat en dag så här långt.

En gång i tiden tecknade jag en hel del men under tonåren blev jag mer och mer självkritisk och gav till slut upp eftersom jag satte för orimliga krav på mig själv.
Sedan fick jag andra intressen och tänkte inte mer på det fram tills jag började se vilka bilder vissa lägger upp på facebook.
En hel del av de som lägger upp sina bilder är riktigt bra men jag irriterade mig på de som la upp dåliga bilder trots att jag vet att de kan bättre. Den där skiten kan ju t o m jag göra bättre.

I den vevan började jag fundera på om jag inte skulle börja ta tag i tecknandet själv. Idag är jag ju lite äldre och tar inte saker på lika blodigt allvar. Jag vet att jag aldrig kommer att bli någon ny Royo, Giger, Boris m.m men jag kan i af förbättra mig själv och det skulle kunna vara trevligt då jag hellre la ner än konfronterade mina dåliga sidor när jag var yngre.

Det jag var bra på var framför allt skuggningar, detaljer och ansikten. Därför la jag ju även mitt fokus där.
Däremot blev bilderna lite skumma då jag inte hade lärt mig proportioner.
Bilderna blev även rätt stela då de flesta objekt var tecknade rakt framifrån stirrandes rakt på den som tittar på dem. Detta kan kanske fungera om man gör porträtt men ytterst få människor står ju så om dagarna.
Därför så kommer proportioner och rörelser stå i fokus framöver.
Dessutom är jag intresserad av att få tag på tidningar m.m där jag kan se hur folk ser ut i verkligheten. Mina gamla bilder var ju ytterst sällan baserade på verkliga människor utan var väl på sin höjd lite löst baserade på serietidningar eller liknande.

Tänkte väl testa lite och se om jag får någon mersmak eller om jag återgår till mina vanliga intressen istället. Detta kommer oavsett vilket inte att vara högprioriterat utan känns mest som en liten skojig grej då jag aldrig var riktigt nöjd med hur jag la ner tecknandet.

Så var det fags för en ny vecka...och den här gången tänkte jag gå in i den med ett leende och lägga de senaste dagarnas irritation bakom mig.

Så det var med ett leende jag satte rakapparaten mot skallen med det milt sövande ljudet: VRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR!

Medan jag sitter och försöker tänka glkada tankar ändrar sig plötsligt ljudet.

VRRRRRRRRRRvvvrrrrrrrrrrrrrr. "Hmmm vad nu då!?"

Vrrrrrrrrrrrr....vrrrrrrrr...rrrr. "Du skulle bara våga!"

Vrrrrrrrr.........................."Fan!". *Klickar igång den igen*

vrrrrr......*klickar igång den igen*

vrr....*ännu en gång*

..... Inser plötsligt att helgens irritation har börjat smyga sig in även i denna vecka. Förhoppningsvis är det ingen som märker att delar av mitt huvud är orakat.

I sju års tid har jag velat ha nya hyllor, och den här veckan blev det plötsligt verklighet. Emma kom nämligen hem en dag med fyra robusta IKEA-lhyllor, varpå jag har fått skruva ihop dem.

Med tanke på vilka kvantiteter vi (eller framför allt Emmas har) av filmer, böcker, tidningar m.m så lär det ta ett tag innan hyllbehovet ät över.

De nya hyllorna räckte i alla fall en bit. Alla Emmas DVD filmer får tills vidare plats pån två hyllor. Vanliga DVD i en och boxar samt anime i en annan.

Jag själv har fått en egen hylla så jag slipper förvara mina plattor i kassar och kartonger lite här och var. Även min gitarrförstärkare får plats i hyllan.

Eventuellt kommer vi att peta in Emmas sterio i hyllorna framöver när vi införskaffat ytterligare tre hyllor i samma serie.

De sista hyllorna kommer förmodligen i första and användas för böcker.

Emma har även uppskattningsvist ca 30 hyllmeter med VHS filmer liggandes i lådor i källaren. Fast dels så tittar vi sällan på dem och dels skulle de ta så enormt mycket plats att merparten troligtvis kommer att ligga där de ligger.

Den stora samlingen av manga pocket kommer att hamna i en hylla som vi har sedan tidigare. Våra tidningar kommer antagligen få dela plats med böckerna och merparten av alla kassar med så kallade "tantsnusk" kommer förmodligen gå till välgörande ändamål.

Som det verkar kommer förmodligen vardagsrummet se riktigt skapligt ut framöver.

Hyllorna ser riktigt snygga ut och det lär inte bli sämre när de täcker hela väggen. Emma har även skaffat ett matchande TV-bord.

Dessa möbler går även ihop med soffan och en sedan tidigare införskaffad hylla.

Nästa vecka kommer merr fokus läggas på sängkammaren.

I skrivande stund sitter Emma och förbereder sängkammaren för en splitter ny komplett säng.

Jag och Emma har bestämt oss för att till nästa år så ska vi satsa på att stanna i en hel vecka. Förmodligen blir det bara vi två den gången.

Detta för att vi verkligen ska hinna med att få ut så mycket som möjligt.

Man kan t ex ha en dag man bara ser sig omkring, en dag som vigs åt fotografering, en dag som man bara solar och badar, en dag som man handlar, en dag som man besöker Fårö osv.

Till nästa gång så kan vi även satsa på mer kvällsaktiviteter.

Nu hade vi med oss två nykteristyer samt att Emma skulle köra hem denna dag så det blev inte så mycket av planerna att gå på medeltidskrogar och testa mjöd.

Även denna dag besökte vi medeltidsmarknaden.

Jag trivdes så bra i gårdagens kläder så jag väljer att ha dem igen.

De påverkas inte nämnvärt av kroppsodörer, är förmodligen de bekvämaste plagg jag någonsin burit samt att jag förmodligen inte får så många fler chanser att bära dem igen det närmaste åtret.

Innan vi drog till visby så tänkte vi kika på en vikingaby.

Den visade sig förvisso vara stängd men jag, Eva, Johan och lill-Emma lyckades smyga oss in i alla fall.

Där tittar vi på ett rejält långhus, litye bodar samt snidda asagudar.

Två av de snidda figurerna föreställer förresten en man med en rejäl erigerad manslem, medan kvinnan brevid glatt särar på sina blygdläppar.

Det är snudd på att jag undrar om vi inte råkat hamna i vikingabyns porrhörna.

På medeltidsmarknaden springer det runt en spetälskt man i en synnerligen enkel dräkt. Jag muttrar för mig själv att jag inte själv kom på en sådan idé.

Munken jag såg igår verkar ha haft fullt upp på natten för nu sprang det plötsligt runt en massa munkar i naturfärgade kläder.

det traskar även omkring två spanska riddare från 1500-1600 talet.

En liten teatergrupp försöker framföra en mer komisk version av Sagan om Ringen. Förmodligen är de rätt skojiga men de hade oturen att få uppträda samtidigt som ett shweiziskt medeltidsband (självklart med inte mindre än tre trummslagare).

Emmorna är godissugna och inhandlar fudge i alla möjliga skumma smaker.

elt ok men mättar rätt dåligt så vi bestämmer oss för att äta lite medeltids mat. Eva och Johan får några små brödbitar där man kan finna lite kött om man anstränger sig. Jag och Emma kör på rejäl vildsvinskebab istället. Lill-Emma ger i sin tur sig på en familjesats våfflor.

Lill-Emma lyckades förresten komma bort efter ett tag så vi letar lite. Som tur är finner Johan henne efter bara några få minuter.

Med tanke på att vi har rätt begränsat med tid innan vår färja åker så var vi lite oroliga ett tag.

Innan vi lämnar Visby passar Emma och Eva på att införskaffa lite god salami och titta på mini hundar, mini hästar och något som jag inte är säker på om det är en ful  mini hund eller en mini gris.

På färjan så är jag så vitt jag kan se den ende som går runt i medeltida mundering. Efter att ha läst ut Marilyn Manson biografin lyckas jag till min stora glädje komma underfund med att jag har en inbyggd och rätt skaplig diktafon i min MP4-spelare.

På bilresan hem diskuterar jag och Johan om Sveriges stormaktstid, spel (han utbildar sig till spelutvecklare), Frank Miller och om detta faktum att svenskarna förmodligen hade dött ut om det inte fanns alkohol.

Kommer slutligen hem runt 23.