Senaste inläggen

Av Torz - 8 december 2011 09:24

Namn: Jon Nödtveidt
Född: 1975 (död 2006)
Land: Sverige
Genre: Blackened Death Metal, Melodic Death Metal, Black Metal, Ambinent
Instrument: Sång/gitarr
Mest känd för: Dissection
 

1993 kom Dissection "The Somberlain" ut vilket räckte för att skriva in gruppen i metalhistorian.
Två år senare kom uppföljaren "Storm of the Light´s Bane", vilket även blev den sista plattan på flera år.
Att lira Death Metal var knappast något nytt när bandet fick sitt genombrott. Black Metal var inte heller något nytt fenomén. Däremot så fanns det en tydlig rivallitet mellan dessa läger i början av 1990-talet.
Att däremot lira Death Metal som kryddas med lite mer melodiösa inslag a´la Iron Maiden och försöka fånga den onda stämningen inom Black Metal var bara ett projekt för de som vågade vara annorlunda i sin tidsanda.


Resultatet blev att bandet var välkänt innan medlemmarna hunnit passera 20-strecket.
Att de sedan kunde traktera sina instrument var naturligtvis till deras fördel.
Huvudmannen Nödtveidt hade en stämma som få kommer i närheten av samt att han var en duktig gitarrist samt naturligtvis låtskrivare.
Att lyssna på Dissection blev aldrig tråkigt utan det han i regel hända ett och annat under en och samma låt.
De lyckas även med konststycket att få in lugnare partier på ett trovärdigt sätt.
De var knappast medvetna om det då men det skulle sedan visa sig att bandet tillsamans med band som t ex
At The Gates bidrog till det som sedan blev internationellt känt som "Göteborgs soundet". Det vill säga en mer melodiös form av metal. Ett av de mest kända banden idag inom genren är In Flames.


Även om Dissection var Nödtveidts huvudsakliga band så hindrade det honom inte från att vara involverad i andra mer eller mindre kända band. Ett av banden var Ophthalamia där Nödveidts bror Emil (numera i Deathstars) var med. Ett annat var blackbandet The Black. Ett tag hade han ett ambinent soloprojekt vid namn De Infernali och han ska ha gästat Nifelheim vid något tillfälle.


Huvudorsaken till att det var tyst om Dissection under flera år berodde på att Nödtveidt satt i fängelse för medhjälp till mord på en homosexuell man.
När han kom ut 2004 var han allt annat än bortglömd och hade vid det här laget fått en mer eller mindre legendarisk status. Under åren hade han inte bara ändrat utseende (han hade rakat av sig håret, tränat upp sig och satsat på ett mer MC-inspirerat image) utan även fördjupat sig inom kaosgnocistisk satanism.

Dena inte allt för lättförklariga ideologi spred sig sedan i metalkretsar.


Även Dissection visade sig vara förändrat.
De gamla medlemmarna var borta och den rakbladsvassa blackeneddödsmetallen hade fått ge vika för mer återhållsam Melodic Deat Metal. Även om folk verkade vara lite förvånade över det nya materialet så blev det ändå accepterat efter ett tag. Då visste ingen om det men den nya plattan "Reinkaos" blev defenitivt gruppens sista platta då Nödtveidt tog livet av sig redan samma år.
Enligt bandet var det Nödtveidts kaosgnotiska ideologi om en odödlig själ som låg bakom självmordet.
Han hade helt enkelt ansett att han gjort sitt i den här världen och att det var dags att dra vidre.


ANNONS
Av Torz - 8 december 2011 08:37

 
När Anders Breivik skulle sinnesundersökas hörde jag folk som fnös åt det och menade att det är ju utom allt tvivel att den mannen är sjuk i huvudet.
Problemet är att många vill se en avvikelse från det normala som något sjukt. Att ha ihjäl oskyldiga människor är ju avlägset från ett normalt beteende, speciellt när syftet är att visa att det inte är bra med invandring.

Syftet med att diagnosisera folk är inte att utmärka människor bland andra utan det är helt enkelt ett sätt att komma underfund med hur man ska behandla folk som inte är kapabla till att styra sig själva.
När någon är psykiskt sjuk brukar det visa sig rätt snabbt i form av psykoser eller liknande, inte i form av att man håller sig till en ideologi och under lång tid planerar sina dåd.

Som ett exempel kan man ta pappan till den mobbade sonen som såg rött och skjöt mot några tonåriga mobbare. Vi kan nog antagligen utgå från att detta inte var baserat på någon ideologi och att han sedan tidigare planerade det utan det var antagligen ett ryck där han för ett ögonblick tappade fattningen.
Ett annat fall som känns som ett vansinnigt ryck var Mattias "Fänriken från Falun" Flink som plockade ut sitt tjänstevapen och sköt ner flera personer. Det fanns så vitt jag vet ingen logik bakom.

I Breiviks fall verkar han ha funnit en hel del logik bakom sitt handlande, må så vara att han har en störd syn på saker och ting men han verkar ha vetat vad han gjorde och var även medveten om konsekvenserna.
Där kan man ju dra påaraleller till folk som handlat i extrema ideologiers namn.

Efter andra världskriget tagit slut ställdes de ledande nazisterna inför rätta och dömdes för sina brott.
Få hade ju sagt något annat än att de måste stå till svars för sina handlingar även om man naturligtvis kan se det sjuka i den ideologin som de handlade genom. Men här bör man vara medveten om att det är skillnad på vad som är ett sjukligt tillstånd och vad som är etik. Går man in på etik kan man diskutera vad som är sjukt i evigheter. Det finns t ex de som tycker det är sjukt att människor tillåts "döda" sina ofödda barn.
För 1000 år sedan ansågs det antagligen vara normalt att sätta ut barn i skogen. I nazisternas värld står representerar de det goda och judarna är den onda destruktiva kraften som hotar att ta kål på alla de som inte inser faktum och gör motstånd.

Likaså klassas man inte som sjuk om man har psykopatiska drag.
En inte allt för vild gissning är att Knutbypastorn Helge Fossmo hamnar inom den kategorin.
Förmodligen har han svårt att känna empati med folk utan kan utnyttja människor så som det passar honom.
Detta innebär ju naturligtvis inte att han inte viste vad han pysslade med utan han var antagligen medveten om vad han gjorde och bör således även straffas snarare än vårdas.

Hade Breivik, Flink eller Fossmo påstått att de löd röster i huvudet som beodrade dem att döda hade det varit en annan femma.

ANNONS
Av Torz - 6 december 2011 13:01

 
Jag är inte det minska kristen men jag tycker det är intressant med traditioner.
Om inte annat kan de vara bra för att bevara en nationell identitet och ge en viss trygghet iom att de ständigt återkommer i någotsånär samma form.

Nu i år slog det mig att de lokala luciorna häromkring jag bor har ett mer klassiskt utseende som jag är van från när jag växte upp. Alltså tjejer som ser bra ut, har hyfsat långt hår samt är blonda.
Annars har utvecklingen sedan 90-talet varit att man ska bort från den gamla svenska lucian och helst ha en tjej med uppenbart utländskt påbrå, eller åtminstone en korthårig.
Samma trend kunde man även se i Fröken Sverige innan feministlobbyn slutligen fick det hela nedlagt.

Nu kan jag inte påstå att jag har något emot mörka tjejer, och t o m en del korthåriga kan fungera i min värld.....men i andra sammanhang. Konstigt nog är det kvinnliga figurer som ska ändras för jag har inte märkt att folk är lika sugna att laborera med jultomten. Annars finns det mycket man kan göra där. Han kan t ex raka av honom skägget, banta 30 kg, skaffa en gul dräkt eller varför inte ha lite färg i håret?

Slutligen vet jag att varenda gång frågan kommer på tal ska någon viktigpetter påpeka att St. Lucia faktiskt härstammar från Sicilien och således var brunett.  Men faktum är att det råder skilda meningar.
När jag kollade upp det för några år sedan fanns det uppgifter på att hon både ska ha varit blond, mörk samt även rödhårig.  En av uppgifterna var att hennes speciella hår var en av orsakerna till att hon blev anklagad för att vara häxa. Oavsett vilket så tror jag inte heller hon sprang runt med ljus i håret, sjöng och serverade pepparkakor till folk.

Av Torz - 2 december 2011 09:19

Mikael Wiehe
 

Det verkar inte vara svårt att vara idealist när man är ung. Faktum är att de flesta som har något politiskt engagenmang i sin ungdom kan betraktas som idealister.
När man blir äldre har man en tendens att se saker i ett större sammanhang och saker och ting visar sig inte vara så enkelt som man tidigare trodde.


Sedan har vi ju gruppen som vägrar lämna sina ideal utan kör på utan att ta hänsyn till att man en vacker dag inte lever som man lär. Förutom merparten av socialistiska ledare kan vi även ställa artisten Mikael Wiehe i skaran av hycklare.


Nu har jag ingen avsikt att kritisera honom som musiker. Han var utom tvivel en av de viktigaste personerna under 70-talets proggvåg med sitt Hoola Bandoola Band och senare som soloartist.
Även om jag inte håller med om hans politiska åsikter så tycker jag att man har all rätt i värden att tycka som man vill. Däremot anser jag att om man lägger större delen av sitt liv på att få ut budskap så är det minsta man kan göra att föregå med gott exempel.


Wiehe är en av få musiker som kan leva på sin musik och han har dessutom haft så pass stora framgångar i kombination med att han verkar vara för smart för att blåsas hur som helst, eller bränt en massa stålar på missbruk (såvitt jag vet, men har känns i af inte som en pundare)att det blivit en och annan krona genom åren.
Att ha dessa på sitt personliga konto rimmar lite illa med den negativa synen vänsterfolk har på kapital och ägande. Visst kan man dra in pengar men då får man ju i solidaritetens namn ge överskottet till de som har det sämre. Detta är något vänsterfolk brukar ha lite svårt för utan när pengarna väl strömmar in lever man plötsligt som den klass men till synes hatar. Wiehe är knappast ensam om det utan vi har ju även Jan Guillou som lever fint, håller på med jakt, samlar viner och liknande som känns fisfärnämnt blott.
Men ja just det....pengarna var ju till pensionen eller barnbarnen eller någon annan löjlig ursäkt.


Hyckleri nr 2 kom nyligen i Så mycket bättre där Wiehe vägrar utföra något arbete med motiveringen att han faktiskt satsade på musik för att slippa arbeta. Va!?!? Här har vi en snubbe som har kämpat för arbetarklassen sedan 60-talet och plötsligt visar det sig att han anser sig förmer för att utföra arbete.


Vad kommer härnäst: Blondinbella vill bli försörjd med bidrag och måla tavlor på skattebetalarnas bekostnad?


Av Torz - 2 december 2011 08:02

 
När det gäller tjejers hygien så lägger jag mig inte i. Jag kan inte ett smack om kvinnliga deoderanter eller parfymer och det intresserar mig inte heller.
Dock är det en liten sak som har fascinerat mig och det är hur tänkte egentligen de som designade deoflaskorna?
Har man lite pervers fantasi är det ju inte svårt att se fallossymboliken på flera deoderanter, och enligt säkra källor ska de även kunna uppfylla en praktisk funktion.

Flera av deoderanterna är avlånga med en rundning upptill och utan några vassa kanter.
Vissa har ju dessutom ingröpningar nedtill som borde underlätta att man greppar tag om dem som kompentasion för att de inte är längre.

Snuskig fantasi? Javisst men ta en titt på vad vi killar har.
Grova burkar, ofta platta och skrovliga lock, kanter m.m vilket borde göra dem ungefär lika behändiga som leksaksbilar. Nu kan man ju kanske invända med att ja men många tjejer kör ju med roll-on och killar med spray (jag vet i o f s inte om det stämmer utan garderar mig bara för säkerhets skull) men det förklarar ju inte varför killarnas rollisar ser ut som någon missbildad ET:s snarare än fallossymboler.


Apropå roll-on så fick jag höra att om man tar en tom, bänder bort kulan, rengör dem och fyller dem med olja så blir effekten ungefär som oralsex (om man är tjej då).

Av Torz - 1 december 2011 11:05

Namn: Phil Anselmo
Född: 1968
Land: USA
Instrument: Sång, men även gitarr och stundtals lite bas och trummor.
Kända band: Pantera, Down, Superjoint Ritual
 

Det har hänt flera gånger att jag funderat på att skriva inom något återkommande tema.
Framför allt för att det kan vara intressant att följa (nåja...det är i af roligt att skriva om det, om någon orkar läsa får det ses som en liten trevlig bonus). En av ideerna är att skriva lite om folk som enligt min egen åsikt har haft stor betydelse för metalvärlden.

Först ut blir Phil Anselmo som de flesta antagligen associerar till Pantera.
Visserligen kan nog en och annan tycka att deras gitarrist Dimebag Darrell var betydligt viktigare. Dels som en banbrytande gitarrist men även för att han var mer delaktig i den kreativa processen.
Att jag trotts detta ställer mer fokus på Anselmo beror på att jag ser honom som deras kompass.
De övriga medlemmarna var klart kompetenta men frågan är om de hade blivit något annat än ett band i mängden om de inte p0lockat in Phil Anselmo.

Pantera var från början ett mer glamorienterat band. Något som den mer metalorienterade Anselmo inte ville befatta sig med. Skulle han få vara med fick de minsann bli hårdare också.
Detta känns inte speciellt konstigt om man var medveten om hur läget var i slutet av 80-talet.
Glamrock var stort men togs inte på något större allvar bland de som tillhörde extremscenen. Som ett exempel slog det kultförlarade metalbandet Celtic Frost yxan i skrovet när de laborerade med glam-genren.
De ångrade i och för sig snabbt men då var det redan kört. Sjunger man låtar om Marilyn Monroe får man banne mig skylla sig själv.
Phil var antagligen inte dummare än att han förstod att trovärdighet är det enda säkra kortet inom tyngre musik. Därför fick han försöka mata de andra medlemmarna med gammal hederlig NWOBHM samt försöka introducera dem för thrash (och eventuellt hardcore).

Det verkade fungera för efter ett tag satt Dimebag och var polare med Kerry King från Slayer.
Musiken var inte alltför lättdefenierad men den hade i a f tydliga drag från thrash, en del hardcore och med ett mer groovigt sound (vilket även ledde till att de ett antal år senare blev kända som Groove Metal).
Phil Anselmo kallade dock musiken för Power Metal något som idag är namnet på en helt annan genre.
Nackdelen var att samtidigt som bandet blev tyngre så ökade även skeptismen mot deras framtid.
Att lägga om soundet till något tyngre är ju ur ett strategiskt synsätt tämligen korkat. Alla vet ju att hård musik sällan säljer. Detta sket dock bandet i utan körde på ändå.

Det visade sig vara ett bra val för de lyckades nämligen med den unika kombinationen att BÅDE behålla trovärdigheten samt sälja miljontals plattor.
De var sedan under hela 90-talet ett av världens viktigaste metalband.
Anselmo hade dock tagit illa vid sig av de som hånat bandet så han började ta revansch genom att så fort han fick chansen klanka ner på belackarna och menade att metal aldrig kommer att dö.
Senare började han även ge sig på Metallica som från att ha varit en inspirationskälla till Pantera börjat sattsa på mer lättillgänglig musik. Ur Anselmos synvinkel var de inget annat än förrädare.
Under åren har han även gästat ett antal kända metalband på scenen. Rent sångmässigt har han inga brister utan klarar det mesta från growl, skrik eller ren sång.

Att Her Ansalmo har en hel del åsikter och knappast håller tyst om det har visat sig flera gånger.
Liksom de andra i Pantera var han för legalisering av droger (i af cannabis) och har demonstrativt gått runt på scenen med en låtsasjoint stor som en arm. Han har även blivit beskylld för att vara rasist.
Inom Pantera fanns det uppenbarligen en del spänningar och han råkade i luven på trummisen Vinnie Paul (och så vitt jag vet är de fortfarande ovänner).
Slutligen splittrades bandet och orsaken var antagligen att det intensivt turnerandet hade slitit för mycket på relationen till varandra. Phil Anselmo har dock påpekat att han har varit övertygad om att bandet hade återbildats igenom om det inte hade varit för att Dimebag Darrell blev mördad efter uppbrottet.

Av Torz - 1 december 2011 10:15

En lättklädd Cronos, Venom
 
Så var det dags för det enda ämnet där jag verkligen visar alla tecken på att vara nörd: mina plattor!

Visserligen är inte året över men jag kommer antagligen inte att införskaffa mer innan årsskiftet så därför kan jag börja kolla igenom hur det här året blev.
Eftersom jag kom de senaste tre åren lyckats komma upp i 50 plattor per år så kan det ju vara lika bra att fortsätta på den banan. Ett annat mål är att komma upp i 10 nysläppta plattor.
Hinner mina sista beställningar komma framöver kommer båda målen bli uppnådda.

Inköpen är sällan planerade men det brukar trots detta komma fram mönster efter ett tag. I år har det inte kommit så mycket nytt utan det är mestadels backkataloger som byggts på.
Ekonomin har varit lite extra ansträngd eftersom jag numera har en egen hyra, räkningar m.m så valet av skivor har ofta varit att kolla på erbjudanden och reor. Aldrig tidigare har jagt handlat så många billiga plattor varav hälften antagligen inte kostat mer än 50 spänn.

Ska man summera det hela blir det:

  • Totalt antal skivor: 49 (men jag väntar på 4 till)

  • Antalet plattor släppta i år: 8 (men inväntar 3 till)

Det blev Burzum "Fallen", Svartsyn "Wrath Upon The Earth", Demonaz "March Of The Norse", Blut Aus Nord "777 Sect(s)", Morbid Angel "Illud Divinum Insanus", Shining "VII: Född Förlorare", Lifelover "Sjukdom", Arckanum "Helvetismyrkr". Samt att jag inväntar plattor med Entrails, Midnight Odyssey och Burzum.

  • Antalet nya bekantskaper: 7

Som var Armagedda, Likblek, Barathrum, Demonaz, Carcass, Old Man´s Child och Obituary.

En gång i tiden satte jag upp som regel att inte skaffa mer än en platta med en specifik grupp per år.
jag vet inte riktigt varför men antagligen för att inte riskera att mätta mig själv och för att det skulle bli lättare att höra skillnad på de olika plattorna. Detta är dock något som är helt borta idag.
Faktum är jag på kort tid införskaffade 4 plattor med både Venom och Metallica. Det blev även fullängdsdebuter i båda fallen då jag enbart hade samlingar med dem tidigare.
Marduk och Obituary blev det tre vardera med. Ena plattan med Obituary var dessutom två i ett.
Dubbelt blev det med Napalm Death, Slayer (som jag f ö har allt med nu), Carcass, Old Mans´s Child (en gammal 90-tals favorit som jag inte gett mig på fören nu). Therion, Burzum (men kan bli 3), Shining och Darkthrone.

Apropå Darkthrone insåg jag att min smak har närmat dem mer och mer. Numera attraheras jag av rå BM med en stabil kärna och som känns äkta rakt igenom. Det är väl det och atmospheric BM som är det som tilltalar mig mest just nu. När det gäller Darkthrone har jag förresten en hel del att göra om jag vill införskaffa alla plattor då de inte har mindre än 14 fullängdare. Taskigt nog så har det inte varit några större prissänkningar där men det blir deffenitivt mer Darkthrone framöver.

Det hör till ovanligheten att jag får musik i present men i år har det skett inte mindre än två gånger.
När jag fyllde år fick jag en box med AC/DC från flickvännen. En polare tröttnade på att tjata på att jag måste införskaffa Watain "Sworn To The Dark" så jag fick helt enkelt plattan när jag fyllde år.
Sistnämnda grupp funderar jag även att införskaffa även de två första plattorna med framöver.



När det gäller framtidsplaner så kommer antagligen 2012 ha mer nya grupper.
Det finns en hel del intressant ute som jag vill ha. Bland mer klassiska grupper finns Hellhammer men även nyare akter som Lustre. Förmodligen kan mitt beställningsfokus ändras mer åt THR-hållet där jag bara gjorde en enda beställning under året. Risken finns ju att antalet skivor minskar då de inte har samma idiotreor som CDWOW men å andra sidan så prioriteras alltid kvallitet först.

Av Torz - 1 december 2011 08:59

 
Tidigare i år hörde brorsan av sig och skröt med att han kom från samma ort som några killar som eventuellt ska få släppa en EP framöver. Alltså han KOMMER från samma ort och de KANSKE ska släppa en EP.
Jag vet inte om det är att jag är mer urbaniserad än honom eller för att jag känner fler musiker men jag har svårt att se vart skrytfaktorn ligger. Hade hans bästa polare signat ett kontrakt med Nuclear Blast som omfattar flera plattor och värdsturneer hade det defenitivt varit en annan femma.

När jag tänker efter så är det faktisk flera band som släpper plattor i år där jag känner eller åtminstone har kontakt med någon av medlemmarna.
Ett band är Still I Withers som är ett melodiöst dödsband från Växjö. De har lika svårt att komma på vad de ska heta (Elohim, Mark:Black) som de har att få färdigt sina inspelningar men nu får jag anta att de behåller sitt nuvarande namn.
Entrails är ett annat Växjöbaserat band som även de lirar döds men har som sin mission att hylla den tidiga Sthlm-eran. De är f ö alldeles utmärkta om man gillar sådan musik.
Ett litet sidiprojekt till bandet heter Skogen och spelar vad de själva påstår Drudkh-inspirerad Black Metal.
Det stämmer dock inte....de låter betydligt bättre än vad Drudkh gör.
Snubbarna i Antichrist är trevliga killar och samtliga medlemar har antagligen Exodus "Bounded By Blood" på vinyl.
Gittarristen i det gamla klassiska gothicmetal-konstellationen Lake Of Tears känner jag mycket väl.
Övriga band är Nominon (split), Grá och Inner Sense.
När jag tänker efter kan jag nog slänga med Top Cats också då jag har träffat dem och spelat Metallica-cover på gitarraristens gura. Ska man ta med folk som jag bara bytt några ord med så får jag nog lägga på 3-5 till.

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Torzul med Blogkeen
Följ Torzul med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se