(möte med föreningen Anonyma Facebookholister)
Hej jag heter Torzul.....och är facebookolist!
HEJ TORZUL!!!

Plötsligt inser jag att inloggningarna på Facebook går snabbare än att mitt medvetande hinner uppfatta vad jag egentligen gör. Sedan sitter jag med sidan öppen och väntar på....ja vad väntar jag egentligen på?
Att min faster sätter upp sina julgardiner? Att det finns en ny video med ett metalcoreband? Att en gammal klasskamrat ska till Åre? Att en bekant gör någon teckning av någon kändis och inväntar beröm? Att upptäcka att folk absolut inte kan få in i sina skallar att jag inte vill hålla på med några löjliga spel?

Facebook är lite som Lady Gaga. Båda kom som en blixt från klar himmel och verkar attrahera de flesta.
Nu är ju inte fenomentet med communities något nytt utan jag har själv varit aktiv på sådana sedan 1998.
Däremot har det tidigare varit mer nischat till specifika målgrupper.

Det var först med Lunarstorm som det började bli någon storlek att tala om. Visst fanns det andra communities innan dess men ingen lyckades med bedriften att fånga upp så pass många att folk automatiskt hamnade där p g a att det var där alla andra redan fanns.
Lunarstorm var enkelt, användarvänligt och hyfsat stabilt vilket lockade flera. Lustigt nog kunde de flesta leva med det fåniga pussinulliga imaget de hade som kändes som handen i handsken för de som faktiskt gillar blöjtechno och liknande. Det hindrade inte att folk från de flesta genrers och politiska läger kunde samsas under ett tak.
Det lustiga var att man hörde ofta att folk klagade men att man slätade över sitt medlemskap med att alla andra fanns ju där. Samma fenomén verkar ha kommit i och med Facebook.
Att ställa dessa två brevid varandra är dock som att att jämföra Jokkmokk med New York.

Medan Lunar attraherade svenska ungdomar så har Facebook lockat till sig allt och alla.
Från småsyskon till gammelmormor. Från Sverige till Nigeria. Alla har Facebook. Det mesta går även att väva in i Facebook. Gillaknappar finner man på var och varannan hemsida för att inte tala om artiklar. Det finns en massa Facebooks-aps till mobiler och det mesta som har något med internett att göra går numera att kopplas samman med Facebook.
Att överhuvud taget nämna det här på en blogg är lite som att förklara vad en mack är för en bilist.

Samtidigt som Facebook växer så kommer det även mer kritik. Ju mer det kopplas ihop med ens liv desto fler ser faran med det. Att Facebook själva inte förnekar att de både kollar upp och har rättigheterna till informationen gör det ju inte bättre. Men samtidigt sitter jag och funderar varför folk är så rädda för sin integritet när det verkar som om var och varannan gladeligen har dörrarna på vid gavel till sina liv.
I en värld där hundratals miljoner människor finns och en stor del inte kan gå på toan utan att meddela alla andra kan man ju fråga sig hur stor risken är att någon skulle vilja snoka reda på saker om mig.

Det talas ofta om att bojkotta Facebook men trots att det skickas runt meddelanden om Facebook-fria månader så verkar samma personer snällt sitta och lägger upp bilder på sina ungar några dagar senare.
På det sättet känns det ju nästan som om vi har ett enormt beroende här. Folk kan verkligen inte hålla sig borta från Facebook. Men jag har valt att göra ett tappert försök att faktiskt hålla mig borta under December.

I skrivande stund har jag varit Facebook-fri i 11 timmar.

Plötsligt skickas ett mail till mig där företagets IT-handläggare ber mig ändra i mitt CV.
Bland anställningar har jag lagt till min nuvarande Fas 3-praktik, vilket givetvis är felaktig.
Jag får ingen lön och företaget får inte bedriva någon näringsverksamhet eller utbildning så därför kan jag ju i rimlighetens namn heller vara anställd.
Annars har detta varit något som minskat diverse ångest varenda gång jobbfrågan kommer på tal.
I ärlighetens namn hade antagligen mitt deltagande i flickvännens släktträffar och liknande sjunkit en hel del då jag inte vill skämma ut henne genom att på de sedvanliga frågorna om arbete säga att jag inte fått tag på något än. Då känns det betydligt bättre att säga att jag jobbar inom IT-branchen och designar hemsidor (att det bara är mina egna jobbsökningsrelaterade sidor tar jag däremot inte upp).

Som jag ser det finns det framför allt några nackdelar med att vara arbetslös.
För det första får man ständigt gå runt och känna sig misslyckad och pressad. Den som på fullaste allvar fixar en sådan tillvaro utan att hamna i återkommande svackor är gjort av mycket sällsynt virke.
Med de olika fasprojekten får man i af lite rutiner och kan träffa folk.

För det andra är alltid den taskiga ekonomin närvarande. Man svälter inte men man inser hur många saker i ens tillvaro som står och faller med ekonomin. Det är bland annat svårt att ha ett socialt liv. De få gångerna jag går ut är det alltid välplanerat och det finns inget utrymme för några oförutsedda utgifter såsom taxi, mat och liknande. Har man vänner och släktingar en bit bort får man planera färder i månader.
Resor är bara att glömma och man får prioritera hårt. För egen del har jag inte kunnat unna mig annat än småprylar sedan 2002/2003. Sedan något år tillbaka undviker jag t o m att gå in i min favorit musikaffär eftersom det känns för jobbigt att inte ha råd med nått.

Det tredje problemet är fördomarna. Jag kan i ärlighetens namn inte tala för andra men ska jag utgå från mina egna fördomar så ligger lathet, inkompetens, tröghet, missbruk, kriminallitet eller psykiska funktionshinder högt i kurs över vad som håller en människa borta från arbete.
Till min stora förvåning var det förvånansvärt få människor jag träffat inom fas-projekten som kommer i närheten av den bilden.
Flera lider av någon form av skada som ett skadat knä, diskbrock eller liknande. Men en stor del har bara problem med att ge ett respektabelt intryck. Inte så att de inte kan föra sig utan snarare det att idag måste man som arbetslös vara så vansinnigt positivt och driven att det inte finns något utrymme för de som är lite mer lågmälda. För egen del kan jag uttrycka mig i både tal eller muntligt, men inte i telefon. Det är min motsvarighet till scenskräck.

Lustigt nog så har fler arbetslösa som jag träffat i grund och botten rätt bra kompetenser.
De har alla möjliga bakgrunder. Vissa är grovjobbare, vissa har jobbat inom IT, någon med handel och en del som företagare. Vissa har högre utbildningar och flera är uppenbarligen mer begåvande än genomsnittet.
Med min bakgrund som vårade och assistent inom b l a neuropsykiatriska funktionshinder väntade jag mig att var och varannan skulle visa tecken på aspergers och DAMP. Vilka är diagnoser som är mycket möjligt att kombinera med normal eller hög intellekt men som på grund av vissa avigheter kan skapa problem i arbetslivet.
Även om jag har sett vissa drag (inga uppenbara dock) så har det inte varit mer än vad jag hade kunnat finna bland folk i allmänhet.

Det sägs ibland att vi inte vill tillbaka till ett samhälle där arbetaren måste stå med mössan i hand för att kunna få ut sin lön. Dessvärre verkar vi inte ha lämnat detta helt och hållet när arbetslösa måste få pengar till hyran.
Varenda månad måste jag ansöka om ekonomiskt bistånd som tidigare var känt som socialbidrag.
En tid bokas, jag kommer in med räkningar, hyran och en lista med sökta jobb och få förhoppningsvis pengarna i tid. Allt måste dokumenteras och känslan att de inte riktigt litar på mig är ständigt närvarande.
Bland annat måste jag komma in med kontoutdrag lite då och då där de ser alla in och utgifter de senaste månaderna. När jag pålötsligt får in en slant av morsan på min födelsedag så leder det till ett par veckors oro över om de kommer att acceptera det eller om de kommer att dra av det som en inkomst.

Samtidigt förstår jag de flesta parter.
Jag kan förstå att det kan vara svårt att finna den bäst lämpade för en anställning bland ett par hundra sökningar så att den som är kaxigast naturligtvis även har lättast att få uppmärksamhet och därmed jobbet.
Jag förstår att socialen har ansträngd budgett och att slapphänthet kostar de skötsamma enorma summor varje år. Jag förstår även att anshöriga till min flickvän vill hennes bästa och att det kan kännas lite konstigt att hon är ihop med någon typ som aldrig verkar kunna få ett jobb.

Men förståelsen ger ju inga jobb.

Markus Rühl (där man kan fundera på om detta är ett resultat av enbart goda gener, hård träning och rätt kosthållning)
 
Om jag nämner "Islam" vad tänker ni på då?
Risken är stor att de mindre trevliga sakerna kommer fram rätt tidigt i vårt medvetande.
T ex skäggiga intolleranta fanatiker som allt för ofta verkar ha hängt med på fysiklektionerna.
Detta är dock knappast vanligt förekommande i praktiken och ska man hårddra det hela kan man nog ifrågasätta om dessa individer verkligen har så mycket med religion att göra. Är man fanatiker ÄR man antagligen det i vilket fall och det är ju alltid skönt att ha något att skylla på.

Därför är det ju förståligt att representanter från religionen inte vill bli beblandade med detta. Faktum är att det finns en uppenbar motvilja att nämna eller ens låssas om att det faktiskt existerar.
Att sitta med och debattera terrorism i sin roll som iman ger ju genast associationer som att det finns en otvivelaktig koppling.
Frågan är bara om det blir bättre av att ignorera det?
Personligen tror jag att en rejäl debatt är den enda vägen till att få en lösning så att det är utom allt tvivel att folk fattar skillnaden på fanatiker och troende. Naturligtvis bör ju även utövarna öppet ta avstånd från fanatismen.
Vissa kommer antagligen aldrig att förstå skillnaden men låt då dessa hållas på ett minimum och låt kunskapen i massan vara så pass utbredd att det i framtiden inte måste sitta representanter för islam så fort någon dåre väljer att tolka koranen på något galet sätt.


Ok! Men vad har då detta med bilden på en blond tysk kroppsbyggare att göra?

Kopplingen är att jag har sett exakt samma tendenser inom kroppsbyggningen.
Alla vet att det förekommer illegala preperat inom kroppsbyggningen som t ex steroider.
Även byggarna själva är inte dummare än att de är medvetna om att deras idoler med stor säkerhet har gett sig på annat än vassleprotein. Faktum är att det kan diskuteras om det finns en enda ren byggare på proffsionell nivå. Förhoppningsvis finns det en och annan som faktiskt tagit sig dit helt rena men eftersom det inte förs mer debatt kring det hela är det svårt att sätta fingret på hur långt det är möjligt att ta sig med bara gener, träning och kosthållning.

Bland vanliga människor är synen på kroppsbyggare att det är stela, korkade män som sitter och pumpar vikter på gymmet och häller i sig en massa skumma preperat. Riktigt så ser inte verkligheten ut utan de flesta som håller på och lyfter skrot är antagligen betydligt mer nyttiga, smidigare och smartare än de flesta som inte gör det.
Men motviljan till en ordentlig debatt (det är inte helt tyst om det men under de år jag prenumererade på byggartidningen BODY togs saken upp blott en enda gång).
tankebanorna verkar vara samma som hos muslimer. Placeras två saker i samma mening kommer folk för evigt att sammankoppla dessa.

I viss mån är det sant. Rent psykologiskt bildas det genast bilder i skallen så fort man hör två saker.
Vad sedan orden runt säger är irrelevant. Skulle det t ex stå på en löpsedel:

"Carl Bildt har aldrig köpt sex"

Så är det redan kört. Nu finns det en liten bild på vår blonde reslige utrikesminister när han står i ett gathörn och raggar horor.  Men just därför blir det så pass viktigt att få till en diskussion.
Det är inte det att muslimer KAN bli ihopknippade med fanatiker eller att krioppsbyggare KAN bli förknippade med muskelvärldens svar på pundare utan detta är något som redan finns och som kommer att finnas om man inte talar om det.

Bathory   (Åkerlund står längst till vänster)  
 
Jag sticker inte under stol med att Bathory är ett av mina favoritband.
Det är jag knappast ensam om då de lyckades kränga bortemot 2 miljoner plattor under sin tid.
Detta är dessutom en merit utöver det vanliga då bandet (eller snarare personen då det var mer eller mindre ett soloprojekt efter första plattan) konsekvent vägrade vara med i kända tidningar, låg på ett indipendentbolag och spelade inte live.

Orsaken till bandets storhet var att de var stilbildande inom flera olika genrers. Dessutom var de pågrund av sin svåråtkomlighet tämligen mytomspunna.
Trots detta är det knappt någon utanför hårdrockskretsar som känner till dem i Sverige.
Folk känner till Jonas Åkerlund efter att han gjort videos till en rad kända band och artister som U2, Madonna, Roxette....och Metallica.

De flesta av hans kunder har antagligen inte en susning om att han är orginalmedlem i Bathory och jag hade blivit mycket förvånad om t ex Madonna har "Blood, Fire, Death" i skivsamlingen.
Metallica hade däremot lite bättre koll då de båda var kända som något av de extremaste som fanns i början av deras karriärer. Åkerlund hade dock inte haft något med Bathory att göra på flera år...men vill ett band med 100 miljoner plattor i nacken att man repar gamla Bathory låtar med dem i filmpauserna tackar man ju inte nej.
Synd att de inte spelade in eller åtminstone kunde ha lagt någon Bathorycover på Garage Inc.

Gene Simmons KISS
 

En sak som kan vara lite besvärlig för min del är att bestämma vad jag ska fylla denna blogg med.
Musik är mitt huvudsakliga intresse och det är lätt att komma på saker att säga, men samtidigt är jag intresserad av samhällsfrågor. Att kombinera dessa känns lite som att kombinera pankaka och risgrynsgeröt.
Det finns dock tillfällen då dessa delar möts.

En del musik är uppenbarligen politisk. 70-talets proggvåg, punken samt flera andra stilar har ofta politiska budskap. Detta är inte lika vanligt inom metalgenren utan det fungerar nog snarare som en flykt från den bittra verkligheten istället för att belysa sådant som går på nyheterna.

Vad har då Metal med politik att göra då?

För några år sedan satt jag och funderade på att det finns ju musik som uppenbarligen är stor i det vänstra lägret, men man hör sällan talas om någon högermusik. Så vad gillar egentligen folk som ser sig själva som höger?
Min undersökning gick ut på att kolla upp alla politiska inriktningar och alla listade musikgenrers på ett känt community och sedan radda upp och jämföra. Edfter ett tag började det dyka upp en del intressanta mönster när man kunde se vad t ex folk inom Centern föredrar eller vad gothare har för politiska åsikter.

Inte helt oväntat var Anarkister överrepresenterade bland punkare. Lyssnar man mest på grunge är sannolikheten stor att man är vänster och inom det högra lägret (som omfattar "Höger", "Liberal" samt de borgliga riksdagspartierna) var det en odiskutabel trio vinnare.

På trede plats kom Rock, på andra plats Hårdrock och vinnaren var Metal.
För säkerhets skull kontrollräknade jag alla siffror men det gav samma svar.
Detta betyder naturligtvis inte att alla som gillar tyngre musik skulle vara lagda till höger men är man höger är chansen betydligt större att man gillar Metal än om man är vänster.
Trots detta verkar många vilja se Metal som en slags vänsterrörelse. T o m Close-Ups chefsredaktör var uppriktigt sagt förvånad när läsare protesterade mot hans vänsteruttalanden.

Svaret är antagligen för att "höger" i Sverige ofta förknippas med stela lyxputtar i finare områden som värnar om ett stelt borgligt hierkastiskt ideal där ingen ska sticka ut eller ifrågasätta.
En metalsnubbe ligger ju ljusår från denna bilden...såvida han inte bor i USA.
Där är det snarare det omvända. Där ses staten och myndigheterna som en hot mot den individuella friheten och att våga visa att man inte vill rätta in sig i något led men ändå stå på egna ben blir plötsligt mer rätt.
I Sverige har vi en tradition i att ha förtroende för våra folkvalda och sedan rätta oss efter deras beslut även om det kan bli lite gruffande kring fikabordet.
Eventuellt håller detta på att ändras för plötsligt går folk emot sina egna politiker.
Politikerna vill att vi ska gå med i EMU, trotts detta blir det ett tydligt NEJ!. Samtliga riskdagspartier har svårt att riktigt ta tag i problemet med segregationen men en stor del av folket har helt andra åsikter.
Folket köper inte heller att de ska övervakas och vem vet...snart kanske det även kommer protester mot höjda skatter?

Ibland hör man om kända hårdrockare som skulle vara höger men eftersom få är speciellt intresserade av politik på ett teoretiskt plan utan det ligger snarare i viljan, mentalliteten och handlingarna så är det svårt att säkert peka ut specifika personer. Men det finns i af ett par stycken.

Alice Cooper är förmodligen den mest kände och han är golfpolare med Obamas utmanare McCain.
En annan är Blackie Lawless från W.A.S.P Gene Simmons från Kiss samt Dee Snider från Twisted Sister.

Tyvärr kan det vara lite svårt att finna politiska alternativ inom partipolitiken. I USA finns det en hel del vettiga saker inom det republikanska partiet när det handlar om framför allt ekonomisk frihet, men samtidigt finns det en del religiösa tokar som sabbar att fler hårdrockare rekryteras.

I Sverige är det också svårt att finna några vettiga partier att hålla på.
De flesta verkar mest klura ut hur de ska locka till sig väljare från de andra partierna snarare än att representera några tydliga ideologiska alternativ. Samtidigt blir de flesta politiker försiktiga och pragmatiska så fort de kommer upp sig.

Alla vet vem den bibliske, men inte många den historiske Jesus.
Bland ateister verkar det finnas en utbredd tro att han aldrig har existerat och att det som står i bibeln bara är gamla skrönor. Forskare är mer inne på att han har existerat och att bibeln är sammansatt av en mängd olika texter som omsorgsfullt har plockats ihop och bearbetats, där man kan finna en uns av sanning men där stora delar har ändrats för att det passar in i något syfte.

Berättelsen är följande:

Myt:
Maria hette en ung flicka som hade blivit havande med den helige ande.
Fakta:

Det är inte säkert vem pappan är. En kandidat var en ung romersk legionär vid namn Panthera.
Den officiella versionen är däremot för befängd för att ödsla mer tid på än att det antagligen var ett resultat av ren självbevarelsedrift. Hon hette f ö antagligen Marion eller liknande.

Myt:
Tillsammans med sin pojkvän Josef var de ute och vandrade i slutet av December tills de kom fram till ett värdshus i Betlehem.
Fakta:
Josef kan mycket väl ha varit en pojkvän som sedan blev styvfar till Jesus. Efter ett tag blir det tyst om honom så forskare misstänker att han dör efter ett par år.

Annars är både platsen och tidpunkten förmodligen felaktiga. Betlehem är av en religiös betydelse så Jesus har antagligen flyttats dit för att ge mer tyngd åt historian.

Ingen vet riktigt när Jesus är född men dagens officiella datum kom efter att man försökt introducera kristendomen i romarriket och helt sonikt snodde en konkurrerande guds födelsedag.
Innan dess hade Jesus en annan officiell födelsedag på vårkanten.

Myt:
Josef och maria var så fattiga så att de hade inte råd att ta in på ett rum så istället sov de i stallet. Maria hade kommit så pass långt i sitt havandeskap att hon födde en liten gosse.

Fakta:

Värdshus var ovanliga och det paret sov antagligen över hos släktingar. Husen var dock uppdelade med ett boendeplan och ett stallplan och det är mycket möjligt att Maria tyckte det var mer bekvämt att föda nere i stallplanet.

Myt:
Tre vise män knackar på för de har hört att en kung ska föddas och har följt en stjärna dit. Den lille pojken får dyrbara gåvor som guld och myrra.
Fakta:
De tre vise männen (som ibland är kungar) är faktiskt inte tre ens i bibeln utan det är någon fix ide folk har.
De har knappast funnits på riktigt och det finns inget som tyder på att de jagade stjärnor.

Myt:
Jesus växte upp till en långhårig religiös snickare som efter en tid började bege sig ut på gatorna och hela sjuka.

Fakta:

Josef var enligt bibeln snickare men det var ytterst sällsynt i ett land som saknade skogar. Det är mer troligt att han arbetade med sten och Jesus gick antagligen i hans fotspår.
Det är mycket möjligt att Jesus var ute bland folk men knappast i form av någon religiös profet utan snarare var var han nationalist som kämpade för ett fritt land.
En barndomsidol var antagligen en rebelledare som hette Judas (inte DEN judas).

Senare slog han sig ihop med en upprorsman som är känd som Johannes Döparen.
Johannes dödas dock och Jesus blir den nya ledaren.

När det gäller Jesus utseende vet man inte mycket. De bilder man ser av honom är antagligen en efterkonstruktion där han ser ut som en from sydeurope. Skägget symboliserar visdom och det långa håret var antagligen mode när målningarna kom. I äldre skildringar är han korthårig.
Modet under hans livstid var antagligen romerskt med renrakade ansikten och kort hår. Dock var ju Jesus en upprorsman så det är möjligt att han struntade i dessa imperialistiska påfund.
I en av få vittnesskildringar från Jesus tid beskrivs han som en kort mörkmustig man med kort vild blick, kort hår, hopväxta ögonbryn samt skägg. Vittnet var dock inte kristen.

Myt:

Det judiska prästeskapet såg honom som en hycklare och försökte få den milde romerska stadshållaren Pontus Pilatus att ha ihjäl honom (eftersom de själva inte kunde verskställa några domar). Pilatus är inte dummare än att han fattar vad som var på gång och fattar att de anklagelserna om föräderi som riktas mot honom har en religiös grund.
Därför får Jesus flera chanser att bli fri. Först genom att muntligt säga att anklagelserna saknar grund och sedan låter han folket få frige en dödsdömd fånge.
När inget hjälper får Pontus Pilatus motvilligt ge upp och låta piska Jesus, samt låta honom bära ett stort kors genom Jerusalem för att slutligen spika upp honom på det. Han dör tillsammans med några uppspikade brottslingar.
Bland se sörjande står tre kvinnor. En är hans mor och en är en prostituerad han räddade livet på.
Fakta:
Det är osäkert om Jesus retade upp prästerskapet eller ej. Det är möjligt att han trampade på ömma religiösa tår (om han nu påstod sig ha någon religiös agenda) men det kan också vara så att det fanns folk som var rädda för att hans handlingar skulle kunna drabba det judiska folket p g a romarnas repisalier.
Däremot är det rätt säkert att den fromme Pontus Pilatus är rena skämtet. han har visserligen bevisligen varit stadshållare men att han placerades så pass långt från Rom var för att han var känd för att vara brutal.
Hade någon anklagats för förräderi hade han knappast tvekat för att verkställa en dom.
Att han beskrivs som så förstående och mild beror på att när kristendomen skulle introduceras i romarriket kunde man ju inte utmåla en viktig romare som grym.

Jesus död var det vanligaste straffet för fiender till romerska imperiet.
De hade antagligen inte behandlat en religiös tokstolle på detta sättet. Eftersom korsfästningen skulle ha en psykologisk effekt så ställderomarna korsen så att folk lätt kunde se de som hängde där. Ibland placerade man ett antal kors längst med färdvägar. Jesus ska dock ha befinnit sig på en upphöjning och det är möjligt att han fick hänga med några andra fiender till romarna.
Han kunde dock trösta sig med att han antagligen inte fick släpa på korset som han gör i bibeln.
Korset är helt enkelt alldelse för tungt för att han skulle kunna ta sig fram. En annan teori är att han fick bära bra den delen som han var fastspikad på och som sedan fästes på en påle. Men även detta visade sig i undersökningar ha varit för tungt för att bära själv.

Det finns förresten en livlig diskusion om vad Jesus egentligen dog av. Vissa menar att han kvävdes, andra att han delvis dog av shock och smärta. Vissa menar att det tar dagar att dö på korset och andra att det går betydligt snabbare. Spikarna lär i vilket fall inte ha slagits in som på de gamla tavlorna för i sådana fall hade de inte orkat hålla upp hela kroppsvikten. Handlederna är mer troliga än handflatan och fötterna penetrerades antagligen på ett liknande men sätt från sidan.

Kvinnorna som sörjer har det skrivits hela böcker om. Maria behöver ingen närmare förklaring men däremot är horan Maria Magdalena intressant för hon har tydligen en rätt stor betydelse i Jesus värd.
Flera forskare är övertygade om att Maria Magdalena var Jesus hustru men att det inte passade så bra in i historian.
Samma sak med hans mor som inte bara skulle ha varit jungfru vid födseln utan dessurtom en evig jungfru, vilket naturligtvis gör Jesus till enda barnet. I själva verket ska han ha haft flera syskon varav en av dem kan vara den tredje kvinnan vid korset.
Två av bröderna var f ö med i hans rörelse och finns med som lärljungar i bibeln.
En av dem var antagligen utsedd till att ersätta Jesus men det blev inte så.
En lustig detalj med Jesusu syskon är att en av dem ska ha hetat Judas, men det var antagligen ett resultat av att det var ett mycket vanligt namn.

Ytterligare kurriosa är att Jesus antagligen inte hade en aning om vad kristendom var för något.
Han hette inte ens Kristus som en del tror utan det är en tittel som kom senare som betyder "den smorde" på grekiska.

Så var det dags för ännu en skivbeställning.
Den här gången blev det senaste plattan med Midnight Odyssey, en demosamling med Necrophobic samt Obituiarys två första fullängdare i ett.

För skojs skull kollade jag vad andra som tog samma plattor har beställt mer.
Obituary-verkar vara fast förankrade i dödsscenen med grupper som Death och Suffacation.
Ok, men inte riktigt min kopp te.

Däremot verkar folk som är inne på Midnight Odyssey vara av ett mycket sympatiskt släkte.
Burzum, Imperiet, Entrails, Antichrist, Arckanum, Necrophobic, Lifelover, Therion, Pantera, Old Man´s Child och My Dying Bride var några av banden som nämndes.

I stort sett kan man dela upp de plattorna som nämndes i de som jag redan har och dels i de som jag kommer att införskaffa, och ja...jag kollade INNAN jag hade lagt beställningen.