Just nu sitter jag och skickar tillbaka min mammas pengar som var tänkta att jag skulle få i födelsedagspresent.
Det känns inget vidare för att jag vet att hon inte har det mycket bättre ställt än vad jag själv har. Men då jag inte kan stå för min egen försörjning just nu så finns risken att dessa pengar skulle kunna räknas som en slags inkomst (det där varierar från kommun till kommun).
Hon får väl lägga pengarna på någon julklapp istället eller möjligen skicka kontanter.

I samma veva har jag börjat fundera lite på vilken situation som jag egentligen befinner mig i för även om jag egentligen är emot självömkande så går det inte att sluta jämföra sig med andra i samma ålder.

Klasskamrater har börjat skaffa hus. Mitt största projekt är att skaffa en databänk och ett träningskort.

Klasskamrater samlar pengar för att kunna åka på två veckors semester till medelhavet eller rent av bortre Asien. För egen del hoppas jag ha råd att åka och hälsa på min familj till jul.

Samtidigt ökar pessimisten.
20-års krisen där jag inte visste vad jag skulle bli eller göra av mitt liv har börjat gå över till en 30-års kris där jag inser att jag knappt gjort något sedan jag flyttade hemifrån. Jag har varit i Kroatien, Medeltidsveckan i Visby och på Hulfredsfestivalen sedan 2002. Roligare än så har det tyvärr inte blivit.

När det gäller jobb och körkort har jag mer eller mindre gett upp.
Att ha en lucka i sitt CV är inte bra och ska snabbt gå att förklara genom att skylla på att man faktiskt gjort något konstruktivt och relevant för framtida arbete.
I mitt fall så har jag små öar av ett hav av arbetslöshet. Det rör sig nästan bara om kortare inhopp, vikariat och sommarjobb.
De pengar som jag lyckas dra in har i de flesta fallen sparats till sämre tider eller betalat igen för folk som ställt upp för mig.
Detta har i sin tur lett till att jag har börjat tveka på min egen förmåga samtidigt som jag dras med social fobi.

Alltså...jag har svårt att ta kontakt med arbetsgivare och tror dessutom inte att jag är kompetent för tjänsterna. Naturligtvis går det även att slänga in en del rationellt tänkande som att jag faktiskt är utbildad svetsare. Har blivit utnämd till skolans bästa tecknare, påstås av många kunna formulera mig och vara hyfsat påläst och detta gör att det kan svänga till.
Ibland känner jag att det där jobbet hade passat mig perfekt och sitter och stutsar av upphetsning inför ett positivt besked. Men när svaret uteblir eller inte är vad jag väntat mig är jag åter igen tillbaka i mitt dyshyminiska träsk.

1. Katter spinner, hundar dregglar.
2. Katter stryker sig mot ditt ben då de vill ha ömhet och kärlek, inte då de är pilska.
3. Katter använder kattlådan. Hundar använder ditt bin.
4. Katter landar alltid på fötter, Hundar vägrar låta dig kasta dem.
5. Katter ser söta ut när de sover på TV:n. Hundar faller ihop och slaggar framför den.
6. Ingen har någonsin behövt "varnas för katten".
7. Katter begraver sin skit. Hundar gräver upp andras.
8. Katter har bättre för sig än att stoppa upp sin nos i ditt skrev.

Ibland känns det som om Sverigedemokraterna och Expo har en hemlig uppgörelse där de delar på befolkningen.
Dels de som skyller allt elände på invandringen och islam samt den andra gruppen som envist påstår att mångkultur är bästa lösningen och alla som vågar kritisera detta är rasister.

För egen del är jag emot bägge alternativen vilket verkar göra en del förvirrade.
Jag anser att de som kommer hit ska göra rätt för sig. Det finns inget samhälle i hela världen som tjänat på att ta hit folk som isolerar sig från samhället och lever på bidrag.
Samtidigt avskyr jag intollerans och ryktesspridning som är rätt vanligt förekommande när det gäller framför allt islam.

Sådana här saker gör att jag å ena stunden får medhåll från sverigedemokrater och liknande för att i nästa sekund behandlas som någon blind flumvänster-typ.

Huvudorsaken till detta är att det inte går att klumpa ihop hundratusentals människor i ett kollektivt synsätt där den ena parten demoniseras och den andra glorifiseras. Rent historiskt kan man ju se att detta är en av huvudorsaken till totalitära ideologier som övertygat sig själva om att deras handlingar rättfärdigas av målet att stå på den goda sidan.

För när det väl kommer till krita så finns det ju en mängd olika individer.
Det finns invandrare som är ambitiösa och vill göra rätt för sig och menar att anledningen att de lämnade sitt gamla liv bakom sig var för att kunna bygga sig en framtid.
En del av dem har flytt från religiöst förtryck och dessa vill knappast förknippas med talibaner och liknande traditionalister.
Men sedan finns det ju de som aldrig har haft syfte att jobba för sig utan kommer hit efter att ha hört om att Sverige har ett generöst bidragssystem.
Tyvärr verkar den sista gruppen ha ökat då det visat sig att det är svårt för utlandsfödda att kunna bli något här. Alla känner vi ju till historierna om folk med tunga akademiska utbildningar som efter mycket slit får jobb som taxichauförer eller lokalvåradre.
Att spekulera i orsakerna bakom detta hade gjort detta inlägget allt för långt så jag nöjer mig med att konstatera att om man som invandrare vill kunna leva på det man jobbat med tidigare så är i Sverige ett förstahandsval utan då åker man antagligen till något land som menar att hårt jobb är nyckeln till framgång.

Vissa vill skylla den höga brottsfrekvensen bland de utlandsfödda med att det ligger i deras kultur eller liknande.
Men faktum är att i de flesta fall speglar det snarare deras sociala situation.
Bor man i en familj där föräldrarna är arbetslösa, eller inte har tid och man vet att ens egna framtidsutsikter ser mörka ut är det antagligen lätt hänt att man faller för frestelsen att tjäna snabba pengar snarare än ärliga.
Eftersom många invandrare bor på områden med mestadels andra invandrare är också risken stor för en snedvriden syn på samhället.

När det kommer till religion så handlar det ofta om tolkningar.
De flesta muslimer är fredliga och tror inte våld löser några problem.
Muhammed anses vara ett föredöme och var både mild och klok.
Att det finns folk som begår terror på grund av religionen känns snarare som galningar som har behov av att få ur sig sina aggresioner. Hade de inte haft koranen att skylla på hade de bara funnit något annat.

Finns det någon oskriven regel om att ett band bara får släppa flaggor om de sålt över en miljon plattor?

Min lägenhet har allt för kala väggar men det finns knappt några vettiga flaggor vad jag kan se. Det finns någon Slayer här eller någon Venom där men inte så mycket mer.

Det är inte utan att jag ångrar att jag gav bort mina flaggor med Megadeth och AC/DC en gång i tiden.

Kroppen är egentligen en rätt fantastisk sak som ständigt eftersträvar balans och anpassning.
Detta är antagligen något som hållit oss vid liv under svårare perioder men som kanske inte känns så logisk för dagens människor.

Två irriterande saker för de som kan prioritera fåfänga framför överlevnad är att kroppen alltid är vaksam ifall vi skulle råka svälta, vilket gör att den görna lagrar fett till sämre tider.
Det andra är att den anser att muskler är allt för energikrävande för att det ska finnas några skäl att lägga på mer än vad vi behöver.
En irriterande kombination av dessa är att kroppen dessutom prioriterar fett framför muskler om den måste välja.

Så ska man få en atletisk väldefinierad kropp får man helt enkelt manipulera kroppen och tro att vi verkligen behöver en massa muskler men minimalt med fett.

Att sitta och jobba i ett kontor kräver inte mer muskler än vad en normal skolflicka har.
Men om man slänger in lite hårda träningspass där man lyfter vikter kommer kroppen tro att detta kanske är nödvändigt för vår överlevnad. Den har ju ingen aning om ifall vi går på gym eller slåss för våra liv.
Även här kommer kroppen efter ett tag försöka finna en balans och hitta en lämplig mängd muskelmassa för situationen. Därför bör man sträva efter att utnyttja de nya musklerna för att dra på mer vikt varteftersom så kroppen hela tiden känner sig manad att lägga på mer.

För att kroppen ska våga satsa på mer muskler måste den vara säker på att det verkligen finns så gott om föda.
Proteiner behövs för själva muskeluppbyggnaden och kolydrater är nödvändiga för att man ska orka med passen.
Det finns en massa teorier om hur energin ska fördelas men en riktlinje är att ligga på minst 2 gr protein per kg kroppsvikt. På kolhydratsbiten ska man inte heller snåla utan försöka få i sig ordentliga mängder kolhydrater i form av basföda. Fett är även det viktigt men det är samtidigt så pass energirikt att det är lätt att lägga på sig om man inte ser upp.
En bra riktlinje är vanlig hederlig husmanskost två ggr om dan samt frukost och lite mellanmål.

Eftersom träning bryter ner musklerna krävs det en hel del vila mellan passen för att de ska hinna återhämta sig.

Fantastiska Bertha (1985)
 

Ibland hör man uttalanden om att LP är tuffare än CD.
Även om jag aldrig varit något vinyl-freak så måste jag ändå lite skamset hålla med. Vinyler har en annan lite råare känsla och ur ett grafiskt perspektiv är de oslagbara.
Är man dessutom en seriös skivsamlare är det inget snack om saken.
De tuffaste utgåvorna med mest värde är uteslutande vinyler och en del grupper lägger dessutom till lite extra bonusprylar till de lite hårdare fansen.

Så varför har inte jag några vinyler då?

Faktum är att jag var rätt sugen på att införskaffa vinyler i mitten av 90-talet då jag skaffade min första stereo.
En del av den musiken som jag upptäckte på den tiden var via gamla vinyler jag lånade av en polares brorsa. Men det här var under den perioden då vinyler var helt ute och att ens nämna något om dem var ett säkert sätt att bli idiotförklarad.
Mina kunskaper om vart man kunde få tag på skivor var dessutom begränsat till några få butiker och Ginza.
Det var först en bit in på 2000-talet som LPn började komma tillbaka. Idag kan man köpa skivspelare lite varstans men för bara 10 år sedan var det ett jävla slit att bara få tag på ett nytt stift.

Vid det här laget hade jag sedan länge en ny stereo där jag inte brytt mig om att skaffa en skivspelare till. Dessutom hade jag ju köpt CDs i tio års tid.
Därför hade det känts lite skumt att skaffa vinyler idag som dessutom kostar mer än CD.
Dock kan jag väl ge ett halvt löfte om att omvärdera saker och ting om någon vänlig själ med sympatisk musiksmak får för sig att sälja sin skivspelare och ett packe riktigt billiga och schysta wax framöver.
För det känns ärligt talat som att man alltid är lite untrue utan vinyler i samlingen.
...
Eller vänta lite!!!
Vid närmare eftertanke vann jag ju en LP i ett barnkorsord i lågstadiet så lite true är jag kanke ändå.

 

Jag är inte den första och antagligen inte den sista som nämner det här....men börjar inte jakten på rasism ha en tendens att gå över styr rätt ofta?

Nu senast har Fazer bestämt sig för att ändra designen på sina Kinapuffar då folk tydligen har retat sig på den lilla glada kinesen som pryder förpackningen.

Tidigare har ju ordet neger blivit förbjudet då det ansågs vara rasistiskt även om jag själv aldrig sett det så..i af i de fall de saknar ändelsen -jävel eller liknande.
Detta ledde till att barnvisan Familjen Krokodil förbjöds och att Pippi Långstrump fick skrivas om (pappan var ju som bekant kung på en neger ö).
Sedan blev det Tintins tur. Tintin i Kongo ansågs vara nedvärderande mot svarta och förbjöds. Frågan är om inte andra övriga seriealbum med asiater lär ryka de också framöver då gamla belgiska och franska serietecknare brukade gilla att teckna asiater med bara streck som ögon och liknande.
Sedan kan man ju fortsätta med att ge sig på allt som rör indianer. Bara ordet "indian" kommer kanske att anses vara tämligen suspekt om några år utan istället får man säga ameriaksnka urinnevånare eller liknande.

Men kanske det viktigaste i denna rasist-jakt är väl resultaten.
Vad jag kan se verkar inte folk vara mer vänliga till invandrare idag än innan jakten på "vardagsrasismen" började. Tvärtom verkar de flesta vara tämligen trötta på tjafset vilket i sin tur snarare skapar en motreaktion.
Varför skulle annars Sverigedemokraterna öka som de gjort EFTER att Expo, journalister och politiker jobbat hårt på att rensa bort vartenda potentiellt rasistiskt i samhället.

Om någon orkar bry sig om att kommentera detta med att jag antagligen är en smygrasist själv så är mitt enda svar mitt högra långfinger.

Svenskar är generellt duktiga i engelska (med mig själv som ett stort undantag) och kan således kommunicera med ganska stora delar av världens befolkning.
Detta anses dock inte vara fullt tillräckligt om man ska tro den svenska företagarna utan vi måste utvidga våra språkkunskaper med andra språk.

Bland övriga språk anses tyskan vara populärast då vi genom historiskt sett alltid haft bra handelsförbindelser med Tyskland.
Även om jag inte kan svära på det undrar jag om inte tyskan t o m var officiellt språk här för en sisådär 300 år sedan.
Det är i alla fall utom allt tvivel att banden till Tyskland var starkare förr i tiden och i mina föräldrars generation verkar tyskan vara betydligt mer utbredd än i min egen. Bland dagens tonåringar har intresset minskat ännu mer.

Nästa språk på listan är spanska.
Spanska är liksom engelskan ett språk som är tämligen spritt och talas av hundratals miljoner. Även om det är min högst personliga åsikt känns det även som om många som har spanska som modersmål sällan vill anstränga sig att tala andra språk om de inte nödvändigtvis måste (vilket går att känna igen bland fransoser och stora delar av tyskarna).

Nästa språk på listan är mer isolerat än de andra men har på senare tid blivit mer aktuellt. Nämligen kinesiska.
Få kan ha missat att Kina är på väg framåt och det talas runt fikaborden att detta kommer att bli nästa stormakt. Även om jag är skeptisk till att Kina som det ser ut idag har kapacitet att bli någon egentlig stormakt i stil med USA så går det inte att förneka att kineser har intressen runt om i hela världen, speciellt bland återförsäljare av billiga varor (kläder är t ex skitbilliga att köpa in därifrån).

Källa: DN