Senaste inläggen

Av Torz - 19 augusti 2011 10:29

För de som var unga under det radikala 70-talet och startskottet 1968 har flera skaffat sig en stark politisk övertygelse.
Många följde med i den rådande vänstervågen som rådde medan andra engagerade sig mot den.
Framför allt tog man avstånd från den tidigare mesigare svensson-generationen som mest verkade vara intresserade av att bevara status quo och röstade med det partiet som påstods gynna den grupp som man tillhörde.

Så hur ska vi som tillhör en senare generation kunna göra uppror?
Naturligtvis genom att inte ha något engagemang och skita i det mesta som rör politik.
Ytterst få som jag känner är engagerade i något etablerat parti eller i någon förening som t ex Amnesty, Rädda Barnen, Världsnaturfonden, Geenpeace osv.
Men detta innebär ju inte att folk skulle sakna åsikter utan istället har det anamats någon slags pragmatisk livsstils-rörelse.
Enskilda frågor smäller högre än ideologin vilket har lett till att vissa lobbyorganisationer har gått frammåt de senaste åren.

Ibland kallas vi för gratisgenerationen då de flesta inte bara tar välfärdsstaten som en självklarhet utan även vill att det ska utökas till flera områden. Kollektivtrafiken bör vara gratis, upphovsrättsskyddat material ska även det vara gratis. Vissa menar även att bredbandsuppkoppling och bostad ska vara gratis i och med att de ser det som en mänsklig rättighet.

Ibland kan vissa enskilda frågor ha en stor betydelse och riskerar även att avgöra val.
Några är t ex den tämligen missuppfattade FRA-lagen som skulle underlätta underrättelsetjänstens övervakande av misstänkta brottslingar.
Samt Ipred som försvårar spridandet av upphovsskyddat material.
Men det är ju inte bara IT-frågor som får folk att reagera utan frågor som rör jobb, miljö och invandring verkar vara populära.

Att rikta in sig på enstaka frågor gör även att det förekommer en del hopp mellan partierna som kändes tämligen osannolika för tidigare generationer.
Jag vet folk som gått från Vänsterpartiet till Centern.
Centern till Vänsterpartiet och Moderaterna till Miljöpartiet.
Detta har även fått partier som M och Mp att inta en mer pragmatisk hållning då de båda är medvetna att de fått över "fienden" till sitt eget läger.

Annars är ju mindre partiet på uppgång.
Sverigedemokraterna sitter ju numera i riksdagen. Det går att spekulera i varför men min egen åsikt är att många känner att de gamla partierna är tråkiga och tjafsar om lite skatter hit eller dit istället för att se sina väljare eller problematiken i samhället.
Piratpartiet har antagligen en liknande funktion. Förhoppningsvis är det mer en protest mot de andra partierna än att folk på fullaste allvar menar att upphovsrätts-frågan ska stå över allt annat.
Dock verkar det som om att trots ett stort stöd valde de flesta sin röst på partier som verkar ha lite fler frågor på sitt program.

Min personliga åsikt om dagens generation är splittrad.
Ibland tycker jag att en del har svårt att se en helhet utan fokus ligger på några få detaljer. Men generellt är jag positiv.
Folk verkar kunna tänka mer än tidigare.
Nu röstar man inte på ett parti för att de var "Arbetarpartiet" en gång i tiden utan det är mer viktigt vad de har att erbjuda rent konkret.
Det är också intressant att se att folk inte litar blint på politiker längre utan faktiskt kan rösta emot EMU trots massiv uppbackning av namnkunniga politiker. Eller att man röstar in ett parti som konsekvent fått skit skyfflat över sig av både andra politiker men även i de flesta medier.
Nu känns det som att om politiker vill ha röster från min generation måste de även komma med intressanta erbjudanden och följa upp dem, annars går man bara till nästa alternativ.

Av Torz - 19 augusti 2011 08:42

Samatha Fox
    
En sak som som jag funderat över är att samtidigt som samhället blir mer och mer sexfixerat så minskar toleransen mot nakenhet.
Under 80-talet var det så vanligt med nakna bröst (Samatha Fox, Sabrina Salerno, Madonna m.fl) att få reagerade att det var vanligt förekommande i Sveriges största ungdomstidning.
Detta var i o f s inget jag tänkte på då jag var lite för ung för att uppskatta bröst men jag kommer ihåg att det var rätt vanligt att sola top-les (min mamma var för övrigt den första som gjorde det där jag bodde).
Även några år in på 90-talet verkade det vara rätt vanligt och jag kommer ihåg att min då 16-åriga kusin sprang runt med bar överkropp när vi badade 1994.

Idag hade jag blivit väldigt förvånad om en 16-årig tjej hade visat brösten på en badstrand. Möjligen en rejält tankad brud på en festival men det är ju inte riktigt samma sak.
Det är samma sak i tidningar. Brösten ska inte släppas fram, så är det bara.
Men paradoxalt nog ska det mesta bli sexuellt laddat trots detta.
Någon sa att skillnaden mellan musikvideos under 1980-talet och 2000-talet är att de sistnämnda ofta har samlag i sina, fast med kläderna på.

Även om Britney Spears, Spice Girls och de andra som var stora när vi gick in i ett nytt årtusende behöll kläderna på så skulle bara en idiot förneka att de körde stenhårt på att utstråla sex.
Britney Spears och Spice Girls verkade dessutom ha ett koncept som verkade ha utformats av någon slibbig snuskgubbe.
Britney åmade sig som om hon hade fått något hormonryck samtidigt som hon var en liten oskyldig flicka som minsan sparade sin oskuld (vi snackar image nu). Spice Girls var lite oskyldigare men med tanke på vilken deras huvudsakliga målgrupp var känns det lite....fel.
Sedan har vi alla dessa förbannade hiphop videos med zoomade arslen.

Någon nämnde att detta fenoménet skulle vara imorterat från USA.
Som de flesta vet brukar nakenhet vara väldigt spektakulärt på andra sidan Atlanten och får alltid kritik från känsliga människor trots att få klagar på våldet i media.

Av Torz - 19 augusti 2011 08:21

Idag är det exakt 50 dagar sedan jag fick för mig att upphöra med socker och rökning. Målet är att fixa 100 dagar och som det ser ut nu är utsikterna rätt goda.
Fysiskt mår jag alldeles utmärkt och psykiskt är det lugnt sedan flera veckor tillbaka.

I ärlighetens namn så har jag inget som helst sug kvar efter ciggaretter utan tycker mest de luktar illa just nu vilket borde vara ett gott tecken.
På sockerfronten går det också bra. Det finns ett visst sug kvar om någon äter något som jag är förtjust i men det är inga större problem att undvika det.
Om inte annat har jag börjat hitta en ersättare i form av dadlar om jag behöver få i mig något sött.

Pizza la jag av med för ett par veckor sedan och idag tänker jag ta min sista kebabrulle innan jag övergår till sallad.
Tyvärr har jag inte varit så bra på att äta och röra mig så som jag hade velat de senaste 6 veckorna men det beror på att jag knappt varit hemma men det ska bli ändring på det också.
Frukost har inte alltid varit en självklarhet och då det blivit av har det ofta varit ostmackor och liknande istället för havregrynsgröt och ägg som jag brukar äta hemma.

Idag blir också sista dagen som jag ska dricka vardags-kaffe.
Orsaken är att kaffe liksom socker och tobak manipulerar med kroppen och lurar den.
Många dricker kaffe för att piggna till men en orsak till att man behöver piggna till är ju att man sover för lite eller inte ger kroppen vad den vill ha.

Viktmässigt (ja ingen kan ju på allvar påstå att den lägger om till en hälsosammare livsstil enbart p g a hälsans skull) ser jag smalare ut.
Är dock inte säker på hur mycket jag väger då vågen jag väger mig på är trasig men jag borde ha gått ner ca 5 kg. Just nu verkar jag vara lite svullen så det kanske ryker två kg till eller så inom kort.
Eftersom jag är överviktig kan jag köra på vikten ett tag men efter årsskiftet hade jag tänkt gå över till att mått istället.

Av Torz - 15 augusti 2011 09:48

När jag gick i gymnasiet gick det upp för morsan att jag inte var asocial utan att jag inte KUNDE umgås med folk.
Då hade jag levat med panikångest/social fobi sedan jag var 10-11 år utan att någon hade förstått att det var något som var fel.
De hade istället irriterat sig på att jag alltid höll mig hemma och farsan brukade kalla mig för "erimiten".

Detta är ett av de största problemen med att ha panikångest, få ser det eller förstår problemet.
Inte för att folk skulle sakna empatisk förmåga utan snarare det att de har svårt att relatera till egna erfarenheter eller förstå vart själva problemet ligger.
Att saker kan vara svåra går i regel att acceptera men knappast att de tar över hela tillvaron.

Även flickvänner kan ha svårt att förstå problemet.
Ett ex skällde ut mig efter ett tag och tyckte jag var patetisk som gnällde över något som hon betraktade som ett lyxproblem.
Andra tycker att jag bara är lat  som inte vågar ta risker och anstränga mig och att de skäms över att jag p g a detta går runt och är arbetslös.

Det som folk tror är mina egentliga problem är snarare toppar.
Varenda gång jag träffar folk är det jobbigt. Jag kan knappt gå i ett bibliotek eller i en affär utan att bli genomsvettig. Att sätta mig och åka in till mitt jobb/aktivitet tar en hel del på krafterna det också.
Sedan går det naturligtvis i vågar och ibland klarar jag mer än andra dagar men jag konfronterar mina problem varenda dag.
Så därför är det extra jobbigt att höra att jag är lat och inte anstränger mig.
Vore det så enkelt att topparna var den enda problematiken som jag måste konfronteras med vore det lättare för då hade jag ju bara behövt lägga min energi just där.

Ibland kommer dock en del tankar om att det kanske ligger lite i vad andra säger.
Kanske är jag bara lat och rädd för att utmana mina problem.
Men innerst inne vet jag ju att om jag hade fixat det så hade jag ju gjort det.
Det är ju inte på grund av lathet som jag frivilligt går runt och är arbetslös och tvingas leva på bidrag, och inte har råd att träffa familjen eller gå ut.
Detta har även gjort att jag starkt funderat på att gå på KBT-terapi framöver.
Antingen så klarar jag av situationen eller så får jag konstatera att jag inte klarar det utan hjälp.

Av Torz - 15 augusti 2011 07:39

Dave Mustaine & James Hetfield, Metallica
 
Dave Mustaine är den man som i metal-kretsar är känd som Megadets hetsige frontman som utan minsta tvekan skulle lämna allt han byggt upp genom åren för att åter få en plats i Metallica.
Att han inte varit med på ett enda studioalbum, att de inblandade var runt 20 och idag är medelålders eller att han har sålt 20-30 miljoner plattor i ett eget band och skaffat sig massvis av fans spelar ingen roll.
Hela hans jkarriär har varit en enda lång strävan om att klå Metallica för att de sparkade honom en gång i tiden.

Visserligen går det att ha viss förståelse om man bara ser på händelsen i själv.
Mustaine såg bandet som sin familj och menar att även om det det var befogat att kicka honom så skedde det oschysst utan några varningar.
Bandet fick sedan snabbt en karriär med en ersättare som alla med normal hörsel lätt kan konstatera var betydligt sämre än Mustaine.
Dessutom skrev Mustaine en del av materialet på de första fullängdarna (enligt eget utsago ska det röra sig om betydligt mer).
Men som sagt...det var ett tag sedan och han har om inte annat skapat ett framgångsrikt band.

Men så en vacker dag hände det som ingen trodde skulle ske.
Mustaine förlåter (som god nyfrälst kristen) sina gamla bandkamrater och följer med dem i Big Four-spektaklet.
Här känns det ju som om sagan skulle kunna sluta lyckligt....och det kanske den har gjort.
Dock sägs det (och jag vill betona att jag inte har belägg för det) att Mustaine inte bara kom bra överens med sina två återstående bandkollegor utan att han dessutom vill starta ett band med dem och Megadeths basist.

Visst det KAN ju röra sig om en kul grej men för de som känner till historien lutar det mer åt att Mustaine vill fortsätta där han slutade en gång i tiden.
Det är bara det att det inte är 1983 längre.

Av Torz - 12 augusti 2011 08:04

 
Ahmad Ahmad, ett av få manliga svenska BB proffs

Kroppsbyggning har länge betraktas som något rätt suspekt.
Människor som stoppar i sig en massa skumma preperat och bygger muskler för att kompensera något annat, i regel ett bristande intellekt.

Visserligen finns det i praktiken rätt få saker som pekar på det där.
Tar man t ex Terminator-Arnold så är det utan tvekan att han har en del innanför pannbenet. Men hur smarta roller brukade han få?
Ta t ex Conan. I orginalet är det en slipad krigare som inte är dummare än att han både livnär sig som tjuv, pirat, äventyrare, härförare, general och slutligen kung.
Alltså en aning smartare än den neandertalare som utmålas i filmen (eller ännu värre i den pinsamma TV-serien).

Under 2000-talet verkar folk ha drabbats av någon sundhets ryck.
Visserligen rejält uppblandat med kvällstidningars psedovetenskapliga artiklar om vad som är nyttigt/onyttigt men ändå.
Numera är det allt annat än bara muskulösa män som skriker i bänkpressen som knallar runt i landets gym utan nu kan man träffa både bimbos, sin mamma och mormor och övrigt folk.

För den som verkligen vill ta tag i sitt liv och skaffa sig hälsosamma vanor skulle jag varmt rekomendera att man tar en närmare titt i kroppsbyggarkretsar oavsett syftet med träningen.
Det mesta som du hör talas om inom kost och träning är i regel gammalt inom dessa kretsar när de når ut till medierna.
I regel ligger man även decenier före vetenskapens "bevis" genom att fokus alltid legat på RESULTAT och ERFARENHET.

Några exempel är att vill man gå ner i vikt men bibehålla muskelmassa så drar man i första hand ner på kolhydrater (idag låter det självklart men för bara 15 år sedan skulle man banta med pasta och liknande enligt kvällstidningar).

Idag är det även allmänt accepterat att man faktiskt BRÄNNER FETT genom att bygga muskler, tidigare ansågs det vara bortkastad tid.

Intensiv träning ger en hel del positiva resultat som bland annat är bra för äldre. Enda sättet att vara garderad mot benskörhet är att härda benstommen.
Tidigare avråddes äldre från att ta i.

Man blir snyggare av att träna hårt.
Med snygg menar jag inte nödvändigtvis stor och muskulös utan den mer allmänna betydelsen. Kroppen blir fastare, man får bättre hållning, det är lättare att hålla överskottsfett borta m.m
Idag är det många kändisar som börjat satsa på hård träning istället för att fjolla runt med flugvikter eller evighetslånga promenader och liknande.
Jag har förresten haft en teori om att ett mer vältränat ideal kommer att slå igenom även bland tjejer i ett antal år nu och än så finns det inget som fått mig att behöva ta tillbaka det. Bara det att nu står det rakt ut hur man får sådana muskulösa armar som den eller den kändis-tjejen osv.

Ok! Detta låter kanske rätt troligt men vart finner man då info om vad som händer i byggar-kretsar?

Det givna svaret blir ju tidningen BODY som är helt inriktat på kroppsbyggning. En mer allomfattande tidning är annars Fitness som påminner mer om vanliga träningstidningar som Iform, Må Bra osv med den lilla skillnaden att den inte är så mycket för substanslösa trender utan föredrar resultat (i af var det så för ett par år sedan, men jag antar att de fortfarande kör den linjen).
Tidningar som bör tas med en rejäl nypa salt är kvällstidningar och deras bilagor. De är mest intresserade av trendiga dieter och liknande för de som vill ha snabba resultat men skiter för övrigt i välmående eller hur bestående resultaten är.

Samtidigt som folks intresse för träning ökar så verkar antalet ansökningar till kroppsbyggnings-tävlingar stå på ungefär samma nivå som tidigare.
Kanske lossnar det snart?

Av Torz - 11 augusti 2011 13:06

När jag var yngre fanns det en tjej som verkade vara ute efter att locka ur mig min inre bög. Hon lyckades dock aldrig med detta.
Däremot fick hon en ersättare efter ett tag som var svårare att bli av med då hon var min flickvän.
Hon försökte pracka på mig ett fjolligare image och frågade ofta om jag inte fantiserade om andra killar. Efter att ha dementerat alla dumheter från henne så vände det hela, då var jag plötsligt homofob istället.

I själva verket är jag vare sig bög eller homofob utan ser mig som rätt öppen för vad andra pysslar samtidigt som jag är säker i min heterosexuella läggning.
Faktum var att jag umgiks ju med en kille som var öppet homosexuell även om hon inte verkade ha någon större koll på det.
Till slut började hon inse detta och lugnade ner sig med sina påhopp (även om hon fortfarande verkar skumma fantasier).

Istället blev det nästa offret min bror.
Han har så vitt jag vet alltid gillat tjejer men har en del nördiga intressen som kanske inte är så vanliga hos alfa-hanar.
Den mer tveksamma biten satsar hon fullt och fast på och försöker bända upp den och fylla med mer feminina saker...allt i ett försök att få honom att bli bög (jo hon har sagt att hon ska FÅ honom att bli bög).

Så antingen är det något hos tjejer jag inte begriper mig på eller så har jag en tendens att lära känna rätt skumma människor.
Har ju själv aldrig frågat någon tjej om hon inte fantiserat att krypa ner mellan en annan tjes lår eller liknande.

Av Torz - 11 augusti 2011 06:25

Jag är en fegis!
På nätet brukar jag gömma mig bakom psynonymer för att kunna hålla mina olika roller åt.  Jag vill helt enkelt inte att jag ska konfronteras med saker som jag skrev i en blogg när jag sitter och fikar med kollegor och liknande.

På Facebook har jag däremot gått under mitt riktiga namn då merparten av de som jag känner där är folk som jag även känner i det verkliga livet.
Fast det senaste året har jag gjort ändringar där också efter att det uppdagades att det finns en till som bär samma namn som mig.
Inte för att jag bryr mig om sådana detaljer. Problemet var bara det att plötsligt hade jag en 14 årig flickvän.

Hon hade addat mig vilket jag inte tog någon större notis om. Folk får väl adda mig om de vill så länge de inte förväntar sig något.
Snart började hon skriva och fråga vad jag pysslar med osv varvat med mer personliga kommentarer.
Först tänkte jag att nej nu skiter jag i det här. Vet hon inte vart hon ska ta vägen med sina hormoner så kan hon leta reda på någon annan.
Av egen erfarenhet vet jag att tjejer kan bete sig skumt i den åldern. Vissa blir kära i kändisar, lärare osv så det kändes ju inte helt otroligt att man även kan kära ner sig i äldre människor på Facebook.

Samtidigt kände jag faktiskt lite ansvar över henne.
En förvirrad känslomässigt labil högstadietjej kan ju lätt bli lovligt byte för folk med andra avsikter.
Så jag bestämde mig för att helt enkelt bli så tråkig att hon snart skulle tröttna.
Dessutom nämnde jag ofta min flickvän i förbifarten.
Men hon var envis och jag kände att jag kommer snart få arga samtal från hennes mamma eller nåt som undrar vad jag är för något pervo.

En vacker dag löste sig allt.
Hon hade bara råkat få för sig att jag var en kille som var 16 år som råkar ha samma namn. Visserligen står det tydligt att jag är förlovad, bor på en annan ort plus att jag har en massa bilder och skit som defenitivt borde visa att jag inte är den hon trodde.
Killen i sig tog inte illa upp utan verkade tycka det var komiskt då han addade mig (eventuellt vill han ha lite kolll).

Min första åtgärd efter det där var att jag helt enkelt la in mitt nick i namnet, som jag senare lät ersätta förnamnet.

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards