Senaste inläggen

Av Torz - 16 december 2011 10:38

 

Indoktrinering kallas det när man formas att tro på något som för de flesta är sådant vi ser som självklara.
Många av de moralfrågor som vi ser som universiella och självklara i vår del av världen är egentligen inget annat än rester från vårat kristna kulturarv.

T ex har vi synen på att godhet belönas och ondska straffas. Är man en god och flitig människa så kommer man även att belönas för det. Eftersom det är utom allt tvivel att det finns undantag från den regeln så har människan utformat ett liv efter detta som gör att bitarna faller på plats.
Ok den där människan kanske inte uppnådde vare sig glädje eller framgång trots hårt slit, men desto bättre kommer belöningen i ett nytt liv.

Dessa tankar bottnar antagligen i att ett annat synsätt hade känts för deprimerande. I annat fall hade det ju kunna ifrågasättas vad en del människors plats i livet egentligen är om man föds misslyckad, inte uppnår något under livet för att sedan dö lika misslyckad.

Det där med att ansträngningen snarare än resultatet skulle vara värt att belönas är något jag ofta sett hos folk.
Man anser att man helt enkelt är värd något extra för att man faktiskt har jobbat hårt. Att man inte fått några konkreta resultat av arbetet är ju en annan femma.
Visserligen är jag inte helt imun mot dessa tankar själv men försöker tänka rationellt när de smyger på.
Visst kan det kännas förjävligt att inse att det finns folk som saknar moral, som har en mindre seriös inställning till arbete än jag själv har och som har flera brister som jag inte finner hos mig själv.
I det läget hade det varit skönt att kunna luta sig tillbaka och antingen unna mig något som är över mina tillgångar, eller varför inte gå in på en mer religiöst synsätt och utgå från att detta bara är prövningar som kommer ge en utdelning i ett senare stadie.

De troende blir i regel ingen större last för samhället för de ser ju det hela som en utmaning som de ska fixa utan de mer ateistiska som hänvisar till någon slags universiell rättvisa är däremot en belastning för om de lever över sina tillgångar får ju någon annan betala.
Som konkret exempel vet jag folk som använt offentliga medel för att skaffa sig nya dataprylar framför att betala räkningar. De har ju trots allt gjort sig förtjänta av det ur sitt eget synsätt.

Av Torz - 15 december 2011 11:34

Namn: Peter Tägtgren
Född: 1970
Land: Sverige
Instrument: Sång/gitarr/keyboards/trummor/bas/programmering
Mest känd för: Hypocrisy, Pain, Abyss (studio)
 
Peter Tägtgren är lite unik på det sättet att han är kändis inom flera läger.
För de flesta i Sverige är han "den där snubben i Pain", sedan bandets genombrott 1999.
I det hårdare lägret har han dock varit känd betydligt längre i och med sitt huvudband Hypocrisy.

I början av 1990-talet grundade Tägtgren Hypocrisy efter att ha inspirerats av den amerikanska dödsvågen.
På första demot spelade han alla instrument själv men efter att ha plockat in lite andra musiker koncentrerade han sig på bara gitarr (i grund och botten är han dock trummis).
På tredje plattan tog han även över sången efter att Masse Broberg (senare i Dark Funeral) fått lämna skutan. Några år senare övergav man den mer raka dödsmetallen och blev mer melodiösa med mer framträdande syntar och tydliga refrenger.
1997 släpptes "The Final Chapter" som gjorede skäl för sitt namn då det var tänkt att bli bandets avslutning.
Det visade sig vara någon tillfällig svacka i bandet för de ryckte sedan upp sig och är fortfarande produktiva efter mer än 20 år.

Pain var ett sidoprojekt som till en början inte fick någon direkt uppmärksamhet.
Det var lite som ett segare Hypocrisy med en massa effekter och lite technoinslag.
Sedan valde Tägtgren att ta det på lite större allvar och plötsligt slog han igenom i mer kommersiella kanaler, fick skriva soundtrack och lära läsarna i Frida hur man headbangar.

Tägtgren har sedan starten producerat Hypocrisy i sin egen studio Abyss.
Med åren blev produktionerna bättre och fler och fler artister ställde sig i kö för att spela in.
Idag består studion av flera studios i det mentalsjukhus där det är beläget och antalet plattor som spelats in med Tägtgren eller hans bror bakom spakarna har passerat 100 strecket.
Flera av banden är välkända som Dimmu Borgir, Dark Funeral, Marduk, Immortal och Destruction.

Även om studion och de huvudsakliga banden har tagit den mesta tiden i anspråk har det inte hindrat Tägtgren från att hoppa in i andra band emellanåt. Bland annat tre all-star-projekt som (Total) War, Lock-Up och Bloodbath. Han har även varit ute på vägarna med Marduk samt E-Type (!).


Peter Tägtgren är känd för att vara förtjust i utomjordingar och har ofta plockat med bortföranden och liknande i Hypocrisy. Han ska även ha en stor Kiss-samling, tatuerad pung samt vara fan av Eddie Meduza.

Av Torz - 15 december 2011 10:45

Vissa ord verkar vara mer laddade än andra. Även om orden i sig är neutrala så associerar man direkt med något specifikt som en bild.


Detta gör ju emellanåt att namn emellanåt får bytas ut då det efter ett tag blir för negativt laddade.
Ta t ex folk som är begåvningshandikappade. De kallades tidigare för förståndshandikappade, och innan dess efterblivna. Innan dess var antagligen den vardagliga benämningen idioter eller liknande.
En annan klassiker är lokalvårdare som numera kallas hygientekniker eller liknande och som tidigare kallades städare eller i värsta fall skurkärring.


Ett ord som verkar vara populärt nu och som ger en dålig smak så fort man hör det är riskkapitalist.
Plötsligt ser man giriga skruppelfria män framför sig som inte drar sig för att gå över lik för att kunna ta hem vinster. Vinst är i o f s ett positivt laddat ord men det beror antagligen på att det förekommer i så många olika sammanhang.
Ska man lägga undan värderingar så betyder helt enkelt riskkapitalist att någon är villig på att satsa på osäkra kort, men att de samtidigt kan ta en högre del av en eventuell vinst.
Som ett exempel så finns det folk som har ideer men kan inte bekosta dem. De får inga lån från banken eftersom riskerna är för stora. I det läget kan en riskkapitalist vara bra. De kan erbjuda pengar till projektet och står för eventuella bakslag. Men eftersom risken är så stor kan de även kräva en rätt stor del av vinsten.
Här kan det vara värt att ha i åtanke att flera stora uppfinningar och trender har varit stora riskprojekt och att män som Morse och Bell blev kallade både lögnare och sinnessjuka en gång i tiden.
För några år sedan vann en man bakom ett riskkapitalsbolag nobells fredspris för att det gav många fattiga möjlighet att kunna starta företag utan eget kapital.


Kapitalism är över huvud taget ett tämligen laddat ord. Få politiker hade vågat säga att de representerar kapitalism p g a att folk kommer att se feta direktörer som tuggar på cigarrer medan arbetare kommer smygande med mössan i hand. Att det är en term inom fri handel som bidrar till vårat välstånd är inte något man drar några dierekta paraleller till.


Nationalism eller ännu värre patriotism är något som folk i Sverige ofta förknippar med antingen hojtande nynazister eller möjligen skjutglada amerikaner.
I själva verket handlar det om att bevara en nations identitet och landgränser och behöver inte alls ha med rasism eller en speciell homogen befolkning att göra (som t ex i USA). I en del länder är det tvärtom mycket positiva ord.


Fundementalism är ett ord som antagligen får de flesta att se skäggiga skrikande muslimer framför sig.
En vanlig missuppfattning är att Talibanerna i Afghanistan är fundementalister men den benämningen de ligger närmast är snarare traditionalism. jag vet inte vad folk får för reaktion av traditionalism men för egen del tänker jag på något lugn och stabilt. I själva verket är det ofta tvärtom.
Fundementalism är helt enkelt ett tankesätt som går ut på att religionen ska vara central inom politik och rättväsendet. Det kan låta extremt men förmodligen är de flesta samhällen i grund och botten baserade på religion, även här i Sverige. Våra lagar och allmänna riktlinjer kommer ofta ur religionen för att sedan blötas och stöpas för att kunna hänga med i tiden och anpassas till ett mer komplext samhälle.
Inom islamistisk traditionalismen är religionen central men med skillnaden att man vägrar anpassa sig efter verkligheten utan vill hålla sig kvar i en svunnen tid.

Av Torz - 15 december 2011 09:07

Melodie MC
 


Det kommer kanske inte som en överaskning att jag är rätt svag för tyngre musik.


Så långt tillbaks jag kan minnas så har det alltid funnits en viss dragning till musik med fart och tyngd.
Detta är dock ingen gtaranti för att samlingen skulle vara strikt konsekvent.
Faktum är att det finns antagligen rätt få som gillar tyngre musik som verkligen skulle kunna stå för precis ALLT de införskaffat genom åren.


Kommer jag i närheten av någons skivsamling vill jag ju naturligtvis veta vad den gillar, men en minst lika skojig sak är att leta reda på pinsamheter. Dessvärre är många så fega att de gömmer undan det de inte längre står för.
En gång i tiden hade jag ett ex som hade ett tiotal undangömda plattor i sin garderob med pop och pojkband som inte riktigt gick jämt upp med hennes image.


För egen del skaffade jag min första stereo när jag var 14 och ett problem som snabbt infann sig var att jag aldrig reflekterat speciellt mycket över vad jag egentligen gillar.
Den enda säkra gruppen var AC/DC men sedan blev det svårare. Inte blev det bättre av att internet fortfarande hade några år kvar till sitt defenitiva genombrott och att de kanaler som fanns var inne på listmusik.
Några polare med sympatisk musiksmak fanns inte heller så till en början blev det till att införskaffa sådant som jag kände till. Under första halvåret köpte jag några techno-plattor som t ex 2Unlimited och Melodie MC. En platta med Svullo samt en med Just D införskaffades också. Sedan insåg jag att det var uteslutande tung musik som jag gillade. Att ha skivorna i samlingen rör mig inte i ryggen. Det är utom allt tvivel att de utgör någon enstaka procent. Däremot är det lite förargligt att 2Unlimited är den första skivan i samlingen. Det har varit ett skäl till att eventuellt införskaffa 1349 framöver.


Men sedan var det slut på pinsamheterna!?
Nja! Inte riktigt.


Det finns två skivor med Roxette som kom lite senare som jag faktiskt inte vet vad de gör där. Antagligen var det av något nostalgiskt skäl jag införskaffade dem. Sedan förekommer det även misstag. Med tanke på alla vilda chansningar jag gjorde under 90-talet är det ett under att det inte finns fler inköp som jag ångrar men helt imun var jag inte.
Efter att ha hört Dream Theatre nämnas i ett antal metalrecenssioner antog jag att de måste vara värda att kolla upp. Det var de inte. Framför allt inte första plattan med min skivsamlings mesigaste sång.
Ett annat band var Tesla som jag hörde någon låt med (fast idag undrar jag om det verkligen var de jag hörde).
De kan jag rekomendera till de som är nyfikna på sleaze men tycker att band som Guns N Roses är för brutala.


Det var plattorna som jag tycker kan vara lite pinsamma då jag inte riktigt vill stå för dem.
Däremot finns det en del saker som andra kanske skulle tycka är lite spektakulära men som inte innebär några problem för mig (gillar jag något står jag naturligtvis för det och lyssnar inte på det i smyg).
Iodine Jupiter, Enigma, Massive Attack, Thåström en del hårda electro/industri/EBM samlingar samt klassisk musik står jag fortfarande för även om de kanske inte spelas så ofta numera.


Visserligen så kan jag inte påstå att jag alltid är 100% nöjd med de plattorna som jag införskaffar men jag kan i ärlighetens namn inte säga en enda platta jag köpt de senaste tio åren som jag tycker är direkt dålig.
Även skivorna innan dess är för det mesta helt ok men vissa saker blir mindre intressanta med åren och vyerna vidgas åt andra håll.


Av Torz - 14 december 2011 10:56

Necrophobic
 
Wikipedia är inte bara av ondo. Det går bland annat att få reda på kommande titlar nästa år.


Det ryktades att Necrophobic skulle ha släppt en platta i år, men det skjuts upp till nästa år.
Det gick liknande rykten om Entombed men det finns i af inga officiella uppgifter om en ny platta.
Marduk är en grupp som brukar vara löjligt produktiva och med tanke på att deras senaste fullängdare kom 2009 borde det snart vara dags igen, även om jag inte fått det bekräftat.
Deras "ärkefiender" Dark Funeral har inte sagt något men jag bönar, ber, hotar och hoppas att de ska få ut något med den nya sättningen det närmaste året.
Enligt rykten ska Possessed kanske få tummen ur 2012, de ska i af ha jobbat på material under året.
En annan grupp som skrivit ett tag nu är Coldworld så det känns som det är läge för gruppens andra fullängdare.


Mer säkra kort är annars Blut Aus Nord som släpper sin sista del i 777-triologin.
Aborym släpper nytt, Autopsy likaså, samt Napalm Death, Evoken, Grave och Tiamat.

Ni som ogillade Morbid Angels senaste fullängdare lär antagligen avsky den kommande remixversionen.


En del mer komersiellt gångbara band som Metallica, Maiden och Slipknot ska ge ut material de också.

Av Torz - 14 december 2011 08:41

Namn: Öystein Aarseth
Född: 1968 (död 1993)
Land: Norge

Genre: Black Metal
Instrument: Gitarr
Mest känd för: Mayhem, Deathlike Silence (skivbolag), Helvetet (skivbutik)
 
När Mayhem bildades 1984 var de knappast först med att spela musik som hyllade ond, bråd, död.
Deras föregångare Venom och Hellhammer hann före. Däremot kom de att kännetecknas för att vara ett band som konsekvent menade att nu var det på allvar. Detta var inte skräckfilm på vinyl utan det var snarare en manifestation av ideologiska misantroper.

Att komma med kontroversiella uttalanden som hyllningar till totalitära regimer och att skicka verbala dödssomar mot den svenska dödsscenen samtidigt som man spelade den kallaste och elakaste musiken som värden dittills skådat fungerade alldeles utmärkt ett tag. Mayhem nöjde sig dock inte bara med verbala uttryck utan omsatte även sitt avsky för det goda och smakfulla i praktiken.

Euronymous var bland annat inblandad i kyrkbränder och ska ha skurit en människa med en bajonett.
Det mest kontroversiella under hans levnad var när han fann den lika dödsfixerade sångaren Dead ligga död i deras replokal efter att ha skjutit sig med ett hagelgevär. Eftersom bandledaren inte var riktigt som andra människor så fotade han liket med syfte att ha bilden på ett skivomslag (vilket han inte fick...men den finns istället på bootlegen "Dawn Of The Black Hearts"). Han plockade även på sig bitar från kraniet.

Bassisten Necrobutcher blev inte speciellt imponerad av Euronymous respektlösa sätt och fick sparken innan bandets första fullängdare spelades in. När "De Mysteriis Dom Sathanas"  var denne ersatt med Varg Vikernes från Burzum.
Plattan blev en klassiker inom Black Metal-kretsar och skrev in bandet i metalhistorian.
Fokuset låg på att skapa en kall ond stämning och ett av knepen var att använda ackord istället för att bara riffa.
Sångaren Attila Csihar (fd Tormentor) med sin säregna teatriska röst och den toksnabbe trummisen Hellhammer var även de en bidragande orsak.

Sedan blev det inga fler skivor för Euronymous del för även han hittades död. Mördad av en okänd gärningsman.

Det visade sig efter ett tag att det var den nya basisten Vikernes som var den otippade gärningsmannen.
Det har spekulerats en del i vad som var orsaken om det var p g a konkurrans inom en satanisk order, skulder, etnicitet (Vikernes är en uttalad rasist och Euronymous är av samisk härkomst) eller något liknande.
Enligt Vikernes själv hade han börjat hata Euronymous p g a av dennes saknad av kurrage (han la t ex ner sin skivbutik efter påtryckningar från sin familj) och att det fanns planer på att röja honom ur vägen då den svarta glorian hade börjat dala på sistonde.
Oavsett vilket blev Varg Vikernes dömd till livsstid fängelse för mord och Mayhem fick återigen leta reda på nya medlemmar.

I skrivande stund håller Mayhem fortfarande på och även om de foertfarande är kapabla att skapa schyssta plattor så kommer de aldrig i närhehet av den tiden då Euronymous var med.

En liten intressant detalj är att trots att Euronymous kunde verka väldigt konservativ så var han förtjust i elektronisk musik. Detta är dock rätt vanligt i Norge men betydligt ovanligare i Sverige.

Av Torz - 14 december 2011 08:05

Ska jag vara helt ärlig vet jag egentligen inte hur andra uppfattar mig själv men förhoppningsvis ger jag för det mesta ett respektabelt intryck.
Ibland kommer känslan av att folk kanske får en felaktig bild och det antar jag att jag delar med de flesta.
Detta beror nog inte så mycket på mig själv utan snarare på mina egna reflektioner av folk som verkar kamma hem nolol poäng i sitt betende.

Under min uppväxt fick jag ofta höra att det var vi i synskonskarans fel att inte fler människor kom och hälsade på.
Med åren har jag insett att få hade några invändningar vare sig mot oss eller morsan utan det var farsan som var boven i dramat.

Han var/är rätt självupptagen, otaktisk, inställsam  och allt för ofta skrytsam.

En yngre familjemedlem har på senare år visat liknande drag genom att tvinga sig in bland folk och som av någon outgrundlig anledning gillar att påpeka att det finns folk som är mer meriterande än de han träffar.
Som jag ser det är det bara meningslöst att påpeka att folk har sina övermän inom sina områden. naturligtvis har alla det men det är ju inte det smartaste om man vill vara social.

Det lustiga är att det verkar ju krylla av den typen av människor.
Vissa verkar ha något slags behov av att ständigt hävda sig själv genom att skryta över hur duktiga de är inom sina områden. Bara de senaste året har jag träffat några bessewissers som alltid ska fram med pekfingret och läxa upp de andra korkade människorna i sin omgivning.
Resultatet är inte som de antagligen tror att de blir beundrade utan de betraktas enbart som dryga.
Inte blir det bättre av att de ofta sitter på en hel del brister som snart spolierar deras image som insatta och duktiga.

Visserligen har vi lite skumma regler i form av Jantelagen som är extrem åt ena hållet och gör att det blir olämpligt att visa upp sina färdigheter men i ärlighetens namn behöver man sällan skylta med det som märks.

Samtidigt finns det folk som ständigt missuppfattas pga fördomar eller olyckliga omständigheter.
En del som jag känner är väldigt stilmedvetna och uppfattas därför som snobbar med alla de fördomar folk har om sådana.
Min flickvän kunde inte förstå hur det kom sig att folk från värmland kunde tycka att hon var skrytsam men efter ett tag kom vi underfund med att det var hennes dialekt som var problemet.
När hon försöker tala tydligt och inte ha en alltför uppenbar dialekt kan det tolkas som en aning nonchalant trots att hon egentligen inte är det.

Av Torz - 13 december 2011 08:32

Vill man uppnå något ökar möjligheterna om man kan visualisera det hela.
Därför sitter jag och försöker tänka mig in i hur nästa år kommer att se ut.


En av de viktigaste sakerna är naturligtvis jobb. Fixar jag inget jobb blir mina möjligheter att påverka min framtid rätt begränsat. Som tur är så kan ett jobb vara på gång just nu.
I sådana fall börjar det som en kort praktik som sedan övergår till en introducering där målsättningen för en anställning sätts och jag jobbar på att uppnå detta. Sedan är jag anställd.


Har jag tur kan AF fixa ett truckkort innan dess, vilket hade underlättat en hel del.
Eftersom det är krav på svetslicens får jag visa att jag är så pass driven och talangfull att det är värt att investera i en sådan. Så fort jag får in pengar ska jag högprioritera att ta körkort.
Kommer jag in hoppas jag naturligtvis att jag kommer att stanna där framöver. Men samtidigt tänker jag inte kallt räkna med det. Tyvärr har jag gjort misstaget tidigare att jag trott att när jag väl börjat jobba att jag tror att det är här som jag kommer att stanna. Resultatet har dessvärre blivit att jag sällan haft med mig så mycket som jag haft nytta av framöver. Den här gången ska jag se till att inte bli lottlös och ska för en gångs skull ha vett nog att ha så mycket formell kompetens det bara går. Men som sagt kommer jag att satsa på att få stanna, det är bara det att jag har ett par års vårderfarenhet bakom mig som jag ur en arbetares synvinkel lika gärna bara kan ha hittat på.


Numera har jag en egen lägenhet och det hade varit trevligt att kunna jobba lite med den.
Mina krav på trivsel är inte så vansinnigt höga utan det största är att jag behöver en riktig bäddsoffa. Framför allt så att de som kommer förbi har någonstans att sitta.
Lite saker på väggarna hade inte heller skadat. Kanske även lampor och rent av gardiner.
 


Övriga prylar som jag vill ha är linser, träningskort, internettuppkoppling och ett par nya kängor.
En ny gitarr har stått längre på önskelistan än jag kan räkna och får jag en inkomst lär jag snart ha införskaffat en sådan.


Bland upplevelser så ska jag oavsett hur det går ta mig till Muskelrock igen. Överlag vill jag bli mer social än tidigare. Dessvärre är det så dyrt att gå ut och det är få som jag hunnit få sådan kontakt med att jag springer hem till dem under dagarna. Flickvännen vill gärna dra iväg på en sista minut-resa och finns möjligheter och det inte blir för dyrt så låter det inte helt omöjligt.
Bland de mindre nödvändiga sakerna har jag ju även en massa tatueringsmotiv som jag gärna hade velat fästa. Men vi får se hur det går.

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards